2007-12-17

Kyla om tårna















Judit nöjd vinteraktivitetare


Rjukan bjöd oss på sin finaste sida i helgen. Bilen blev fullpackad med Petter, Judit, Pekka, Markuz och mig på fredagseftermiddagen och nästa bil från stan bestod av Helena, Adam, Ragnar och Anders. Vi landade på vandrarhemmet inte allt för sent och fram åker filarna till stegjärnen och yxorna. Det är någonting speciellt med allt det där runt isklättring för den oinvigde. Tugget i bohusstugan hänger jag med på, men där i källaren på vandrarhemmet förstog jag hur det måste kändas att komma in i ett gäng tradklättrare.



















Ölen slinker ner i all förberedelse


Alla var iallfall supertaggade och tidgt på lördagsmorgonen ringde väckarklockan och vid niotiden i samma veva som ljuset börjar komma in i dalen så sladdade vår bil upp för backarna.
Jag och Petter var inställda på att klättra Bakveien efter min isguru föreslagit det, men knäna började skälva när vi stog under fallet och snabbt sökte vi efter nya objekt.Nedre svingfossen såg mycket mer ut vad vi skulle våga oss uppför, så stackars Petter fick leda upp med allt för kalla händer och skräcken i blicken medans jag stog på marken och blev bombaderad av fyra klättrares is.
Det fick bli topprep resten av dagen och nöjda och glada över en lång härlig dag ute så satt en öl och en lång varm dusch fint.



















Söndagen så var det min och Judits tur att klara oss själva och våga leda lite. Bullen var vårt mål för dagen med Judit i spetsen på ledrepet. Isen hade inte satt sig utan sprack upp med ordentliga tallrikar (oj, jag har redan lärt mig tugget..) och när hon ska sätta första skruven så spricker hela isen horisontalt i en meter. En lätt skärrad Judit får in en ny men oron släpper inte så när jag säger lite försiktigt att det är ok att komma ner om det känns för läskigt så blir det en lång tystnad.
Hon vänder sig sakta om och tittar på mig; Är det säkert?
Det blev en teambestigning av Bullen, och jag kommer löjligt glad till toppen efter ha lett min första isled tack vara Judits otroliga tålamod och peppande i säkert över en timme. Vinden är kall och efter en topprepstur på fallet till höger är alla överens om att åka hem.
Tio minus plus kall vind tar lite av musten ur även de råbarkade isklättrarna.

2007-12-11

Bastubad

På en liten gata uppe på höjden någonstans i Göteborg bor det några klättrande flickor som brukar ta sig en springtur tillsammana varje måndag.
Traditionen är att springa i mörkret för att pigga upp varandra lite och se till att motionen hålls på en bra nivå.
För att belöna sig själva lite så brukar även bastun stå på, lagom varm när flickorna kommer hem svettiga och trötta.
Det brukar bli lite fnitter och allmänt tjejsnack om allt möjligt innan det är tid för duschning och sen mat hemma hos någon av flickorna.

Hört vid duschning efter bastun:

- Åh, det är så jobbigt att duscha.
- Jag tvättade håret tidigare idag, så det behöver jag väl inte göra nu igen?
- Ja, det är så jobbigt för man blir så blöt...
- Ja, jag säger som Åsa, det är inte roligt att duscha.
- För att inte tala om att torka sig.

Det roliga var att alla fyra flickor för dagen var överens, det händer kanske inte så ofta i andra sammanhang.

2007-12-06

Lycka eller ilska?


















Jag cyklar ner mot jobbet och världen är helt grå, det regnar inte men det hänger i luften.
Glasögonen täcks snabbt av ett lager vattendroppar och sikten är minimal.
Vinden har beslutat sig att blåsa åt motsatt håll än dit jag vill och jag får trampa för att överhuvudtaget komma ner för backarna till Fjällsport och jag upptäckter att sinnes stämningar lätt kan förändras. Gårdagens lycka byts ut mot pur och skär ilska.
Vad är det för meningen med att kämpa sig fördärvad bara för att komma till jobbet?

Några timmar senare när jag är på väg hem så har vädret inte förändrat sig nämnvärt, men jag har fått styrketräna, haft en trevlig dag på jobbet och i morgon väntar en ledig dag.
Jag cyklar i regnet i mörkret och tycker världen är vacker med min minimala sikt, ljuset från alla bilar blir magiskt och jag inser att lyckan är tillbaka.

2007-12-04

Lycka?

Jag cyklar ner till jobbet med ett stort leende över hela ansiktet med en sol skinande på himlen. Hur är det med lycka egentligen, kommer den bara spontant eller är det någonting som byggs upp från en bra grund?
Jag har haft en otroligt innehållsrik helg och undrar lite om det är det som gör mig så lycklig där jag cyklar.

En god middag med stort sällskap i fredags då vi lyckades klämma in tio stycken i vårt lilla kök och trots att lördagen bjöd på fulregn så blev det med en bra dag.
Clara och jag var ute på äventyrsjoggning i regnet med skaljackor och ryggsäck med allt bra-att-ha-om-vi-skulle-bli-kalla-trötta-eller-hungriga. Vi släpade Nalle (Crillos hund) runt i löpspåret i en och en halv timme och fortsatte med lite styrketräning och stretching hemma innan pojkarna kom hem och var hungriga.
Trotsade mitt eget klätterförbud och klättrade på Domen med Clara i två timmar på söndagen och njöt av att bara få klättra.
Igår så åt jag ute på Cyrano tillsammans med Loti som jag inte träffat på nästan ett år och när jag kom hem lätt berusad av gott rödvin så låg det ett brev hemma och väntade på mig. Ett riktigt handskrivet brev från Åsa med en bild på Svante och henne och jag blev berörd. Varför skrivs det inte brev längre?

Är det en bra helg som gör att jag känner mig så lycklig eller är det något så primitivt som att solen faktiskt skiner idag efter flera dagars regnande? Solen som så magiskt speglar sig i alla fönster på väg ner genom stan, följer mig hela vägen och med lite värme ger mig en bra start på den här dagen.

2007-11-28

Regntrött

Jag kliver av tåget från Stockholm där vi fick skrapa rutorna på ORR (H-K:s underbara bil) och landar i ett regnigt Göteborg. Jag försöker peppa mig själv med tanken att det är helt rätt ställe att bo på om några månader när solen börjar skina igen och klipporna är solvarma.
Jga är trött efter en heldag i Stockholm med full social aktivitet och bildvisning tillsammans med Martin på Arcteryxbutiken.
Jag vill bara tacka alla som kom och alla er som jag hade velat haft mer tid med men som jag inte hann med.

Bästa värdinnan: H-K som gick upp 04.45 med mig för att skjutsa mig till tåget (och hämtade mig 22.45 när jag kom)
Jag blev glad över att: Stina (Petter mamma) dök upp på bildvisningen
Värsta: Matkoman efter bildvisningen som fullständigt slog ut oss alla, eller iallfall mig.

2007-11-25

Återhållsamhet

Självdiciplin måste vara en av dom ingredienser som missades eller bara glömdes bort under smetenblandningen till en Hanna. Jag har lovat mig själv att jag ska hålla mig bort från plastgrepp i en månad, dels för att låta mina axlar få en chans när det gäller rehablitering men även för motivationens skull.

När Hilde då ringer och frågar om jag vill ta ett snällt reppass så börjar jag:
- Nja, nej, nja ja det vill jag gärna, ska vi ses direkt efter jobbet?
Så mycket för den återhållsamheten.

Vi får ett trevligt pass men givetvis så går det inte att ta det lugnt i slutändan, jag blir bara för taggad och kan inte riktigt att hålla igen.
Vad är det som gör det så roligt att utmana sig själv hela tiden, varför kan man inte bara klättra väldigt lätt?
Hilde tvingar mig att avslutningsvis göra en massa armhävningar men medans hon allert gör riktiga så får jag dispans att göra dom på knäna, tack för det Hilde.

Söndagen är vigd till en slappdag och jag tycker lite synd om Petter när hans väckarklocka ringer lite före 6 tiden och han har jobb att tänka på medans jag får somna om. Sovmorgon och sen en ordentlig långpromenad med Clara runt Delsjön i dagsljus känns alldeles lagom för en trevlig ledig söndag.

2007-11-21

Vardag hemma

Det kraschar rätt direkt det där med att komma hem till det verkliga livet efter ha varit ledig. Mobilen blir kvar hemma, plånboken blir kvar på frukostcafet och jag fick bassning av sjukgymnasten över mina axlar.

Minnet av Spanien hjälper till lite att lätta på det gråa lock som ligger över Göteborg och det gör inte så mycket.

Vi tänkte göra en favorit-i-repris och sova på Formula 1 hotellet i Lleida på väg till Rodellar. Vid två tiden på natten stannar bilen utanför, luften är kylig och mina ögon är grusiga efter att ha somnat till. Vi skojar lite; tänk om det vore fullt men får surt äta upp det när bokningsautomaten vid ingången är trasig.
Ja, vad gör man när man står på en parkeringsplats mitt ute i ett industriområde klockan två på natten?
En obekväm natt i bilsätet gjorde att vi var lite grumsiga på morgonen men lyckade med både matinköp och två varv i byn för att hitta gas til köket.

Rodellar är sig likt men med en definitivt kyligare luft. Vi letar sol, men hamnar i skuggan ändå tillslut och då är det långkalsonger och alla kläder på. Fnittrar lite åt mig själv när jag står och säkrar Petter med alla kläder jag hade med mig samt min dunjacka och över det även Petters syntetjacka, mer kläder än jag sov i på 5200 meters höjd i Pakistan utan sovsäck.
Jag lyckades med konststycket att vrida till knät i en kneedrop i ett desperat försök att inte trilla när jag var innässlad i ett tufabo. Resultatet blev stjärnor i blicken och inga mer kneedrops vilket är svårt eftersom det är brant och massa tufor.

Lite grinig är jag över att åka ifrån Rodellar utan att få klättrat en enda led som jag peppat för, men smäter som smör i solen när vi åkte ut till havet på vägen till Suirana. Lunch på sandstand, sol och lite lätt vind under palmer,ja vad mer kan man begära av livet som ledig arbetare?


Det är så konstigt att en resa blir så mycker längre om man bara ser till att flytta på sig lite. Vi hann bara vara i Suirana i två dagar men vår resa känns som en månad istället för en vecka. Det blev att byta tufor mot crimpar och det var definitivt bättre mot knän och leendet kom snabbt tillbaka på läpparna i takt med solens strålar. Många sydklippor, klättring i sporttopp och en önskan att få förlänga min vistelse i Spanien avbryts av vind och tunga regnmoln sista morgonen när vi vaknar. Kroppen tar med glädje emot en vilodag och det blir ett besök till på stranden innan vi väntar in vårt försenade plan mot en vardag hemma.

2007-11-11

Den magsjuke och den bakfyllesjuke

Fredagen bjöd på nog den bästa bildvisningen jag sett hitills. Öststats hårdhet blandat med ironi fick mig att smälta och överväga att bli alpinist på heltid. Synd bara att uppslutningen var skam från Göteborgarnas sida, vi var kanske 80(?)som hade orkat oss dit. Kvällen fortsatte med finbesök från Stockholm, både Jonas Paulsson och Stefan Wolf fick en plats på golvet efter lite te, whiskey och för min del halsbandstillverkning.

När Petter stiger upp vid sex tiden nästa morgon så är jag lång borta i drömlandet och vaknar sakta till vid halvnio tiden för att komma iväg till jobbet. Är lite avundsjuk på Stefan som går och laddar för ett försök på sin nytur på Häller(inte Masculine utan ännu en E-led) med strålande sol och nollgradigt.
Det blev inget accessmöte för min del på dagen och det blev besök hos Simons höstfest istället för att gå på Leo Houlding bildvisning. Roligt att få träffa Erik och Mia som är på besök från Örebro, tänker varje gång jag träffar dom att det är tack vare dom jag som jag kom i gång att klättra mycket.
När Jonas ringer och säger att dom ska gå vidare ut och lyssna på Saids band Giddabush, så lämnar jag Lerum och åker hemåt där jag möts av en blek och svag Stefan. Hans projekt blev gjort, men han känner sig inte alls bra i magen och stannar hemma.
Cyklar ner till Teaterskolan Boris och dansar barfota med en hel bunt klättrare till halv tre tiden. Kan inte komma ihåg när jag dansade så mycket senast och varit så glad. Jag och Rikard Ekehed går hemåt medans Jonas och Leo stannar.

Blir väckt vid halv fem tiden på morgonen av en matförgiftad Stefan som undrar om jag har någon Imodium och undrar samtidigt var resten av grabbarna är. Lite bakfull somnar jag om och väcks av en pigg och klättersugen Petter som kommer hem lite efter sju och talar om för mig att solen skiner. Jag lyckas få lite mer sovtid, men det dåliga klättersamvetet föser upp mig vid niotiden.
Jag känner mig ganska fräsch men hittar någon som inte alls är lika pigg..


Jag hör från köksgolvet Leo som sluddrar;
-I can´t go up, have to sleep, so tired..
Grabbarna kom hem vid halv fem tiden så det är inte undra på om han är trött, men Jonas ser lite stressad ut eftersom han ska skjutsa upp Leo till bildvisningen i Stockholm.
Promenad ner med Herman (Stefans hund) för att köpa frukost och när jag kommer hem igen så är alla grabbarna uppe och påklädda och i allafall halvrespektabelt skick.
Vet inte vem det är mest synd om,; Stefan som ska sitta och åka själv upp i sin bil till Stockholm efter inte ha ätit nått på nästan ett helt dygn och varit magsjuk, eller Leo som ska hålla en bildvisning till snart, eller Jonas som ser ganska sliten ut som även han ska köra bil upp och nog känner ett visst ansvar att se till att Leo kommer till sin bildvisning.

Vi tar kurs mot Svanvik efter ha vinkat av pojkarna och får en helt underbar dag. Petter börjar i bar överkropp och klagar över att han långkalsongerna i fullt solsken och när mörkret och kylan kommer packar vi ihop.
Konstaterade att det är snart dags att ta fram isyxorna när vi passerade is som hade vuxit till under dagen.
Förhoppningsvis så är det full vinter när vi kommer hem från Spanien om en vecka, så på återseende tills dess!

Helgens roligaste: Att vara med så många klättrare sent in på natten och dansa till bra musik.
Helgens inspirations citat: Silvo Karo; motivation has never been a problem to me..
Sjukling: Stefan Wolf
Motivation: Spanien resa som närmar sig..
Största svinget: Petter som av misstag klipper ur sig ur repet när han rensar NBK och hamnar i trädet

2007-11-09

Fixardag

Jag vaknar tidigt med en soluppgång som färgar hela himlen röd. Det spritter i kroppen och vetskapen om att vi är lediga både vilket betyder en möjlighet till ett Bohus besök.
Jag får äntligen upp Petter ur sängen, lagar frukost, packar väskorna och ignorerar totalt att himlen börjar färgas grå istället.
Dealen blir att jag kör upp och Petter hem så när temperaturen skiftar mellan 4 till 2 grader så låtsas jag om att jag inte ser det.
Sjöhäller upptar mina tankar och jag tänker inte lite mörkgrå himmel och låg temperatur sätta stopp för det. Petter tiger han med men när vi stannar på Statoil macken efter Torp för att köpa kaffe så knottrar sig hela huden av kylan.
Vi blir sittande i bilen en stund och jag vet inte vem som kommer med det först;
- Hm, det är ju ganska kallt ute...
- Jo..

När regndropparna landar på rutan så går det inte att förbi se att det kanske inte är optimalt klätterväder.
Vi vänder hemåt och röjer i klättergarderoben istället, vad gör man inte för att bara få känna på sin utrustning?

2007-11-06

Något annat..

Vaknar upp med en massa energi i kroppen trots att jag och Clara ar ute och sprang i regnet igår. Vi är lediga båda två och förvånar oss själva över att inte åka ut och klättra. Solen skiner, det är fem grader och lite blött på asfalten efter gårdagens regn ganska bra förhållande helt enkelt. Men vi packar ryggsäckarna och beger oss till Vättlefjäll för några timmars promenad i solen stället. Skönt att få komma bort från stan lite och bara få andas in riktig höstluft och njuta av att faktiskt få vara ledig på riktigt. Dagen avslutas dock med ett reppass på Domen i ett rasande tempo och jag känner hur min kropp blir lycklig av att få ta i lite trots allt.

Sista helgen?

Trots att det regnade på fredagskvällen så sken solen när klockan ringde ute hos Hanna-Kajsa på morgonen. Jag ringde och väckte Clara och Patrik, bilägarna på väg till Bohuslän men höll på att göra bort oss när jag och H-K fortfarande låg och pratade i sängen en kvart innan vi skulle åka. Vi tog en tur för att hälsa på Åsa, Fredrik och Svante som var nere i helgen och Svante har blivit en bamse sen sist jag såg honom.

En lätt förvånad Hanna plockar upp sitt rack på Häller efter ihop raffsande igår på Buråsen och konstaterar att inte ens hälften av mina prylar ligger i väskan som dom borde. Ringer till Tobias och det visade sig att han hade lagt racket vid insteget istället för vid min väska på Buråsen så jag fick mig ett gott skratt. Med halvlånat rack smyger H-K uppför Mallorol i solen och det är en underbar dag. Vi blir nästan dödade av Petter och Ajja när vi sen ska ta lunch, dom firade ner vid areten ovanför Torline och tycker det är passande att riva ner sten hur som helst.
Med hjälmen på huvudet blir det en snabb lunch eftersom solen redan står lågt och jag visar vägen uppför Djurgårdsfärjan med H-K och Sara i följe. Flickorna dansar upp (eller iallafall Sara, medans H-K fnyser någonting om att hon måste börja stretcha) och det blir en magisk stund på toppen när hela världen färgas rosa innan solen försvinner över kanten. Tyvärr blev det inga bilder från helgen eftersom en lite bakfull och virrig Hanna har svårt att komma ihåg att ta med sig alla sina saker.. Jag har så mycket lycka i kroppen av att få vara ute som jag inte vet vart jag ska göra av. Dagen avslutas med en pizza från Dingle och lekar i stugan lett av Micro.

Vaknar upp i sovsäcken och behöver kissa.. ännu en gång krånglar jag mig ut ur tältet och inser att nu är det faktiskt morgon på riktigt. Det blir Vettekullen för mig och H-K och det är linneväder, som alltid på Vettekullen. Uppvärming på Tröttmössans tystnad och sen slår H-K på stort och onsightar Jum-jum med en heroisk insats. Solen steker när vi tar en välförtjänt lunch och det känns som bättre än så här blir inte livet, ännu en dag med oändligt mycket lycka i kroppen. Vi fortsätter mot Galgberget med förhoppning om att kanske få gjort Abrakadabra men efter ha satt upp topprep så visar det sig att alla grepp på övre hälften är blöta. Jag provar en gång på topp, men det är uteslutet att leda. Vi klättrar Masken istället och i god Hanna stil så stannar jag och säkrar där det känns som svårast och får skäll från Pecka efteråt;
- Hanna, där stannar man inte och lägger säkringar, det är för svårt, där klättrar man bara förbi..

Ja, ja det blir Mixing Matrix på topp en gång men då är det så kallt att fingrarna domnar och det är dags att dra hem. Det visar sig att hela göteborg är på Galgberget och alla samlas på parkeringen, trevligt.

Sänder hårdast: Petter på sin nytur Kärlek på Buråsen
Snyggast på cragget: H-K i rosa linne
Roligast: Lekar i stugan, det borde vara mer
Mest imponerande: Micro med dödsångest på Masken men ändå med kurs uppåt
Tråkigast: inga bilder alls från helgen

2007-11-04

Fredagsledig

Petter, Måns och Massih står i startgroparna på fredagsmorgonen med gröten på bordet innan jag ens har hunnit få på mig kläderna. Efter lite beslutsångest om jag ska stanna hemma i Götet och klättra för att sen få träffa Åsa, Svante och Fredrik samt att gå på tjejmiddag väger mot att åka upp till Bohuslän utan reppartner. Vädret är så bra det bara kan bli, 2 grader och sol så det är oundvikligt, det får bli Bohuslän, kanske sista bra dagen för i år. Hela marken är täckt av frost och det märks att vinter är på väg. Jag får tag på Tobbe som gärna vill ha någon att klättra med efter ha skickat iväg sin reppartner (Magnus) till doktorn.

Det får bli Buråsen där solen skiner men väggarna ej är torra, så det blir att racka på för att kasta sig upp på Hygienens fiende nr 1 onsight som uppvärmning. Det gick inte så bra, men en värdig led att komma tillbaka till.

Medans vi tusslar runt lite och klättrar det som är klätterbart, Spångs lilla korta fingerspricka samt en nytur som egentligen är Saras som är halvtorr så gör sig Petter redo för sin tur. Den senaste veckan har han inte varit kontaktbar för tankarna har varit på Buråsen och jag hoppas innerligt att han sätter den. Med en hel hög folk ivrigt påhejande så kämpar han sig till toppen och får avge ett glädjerop innan solen går ner. Jag och Spång packar ihop för att åka tillbaka till Göteborg och tjejmiddag, det blev en fullträff för mig; en perfekt dag i Bohuslän och tjejmiddag med vin och god mat.

2007-10-30

Instängd..

Solen skiner, det är tio grader. Regnet håller på att torkas upp helt från asfalten när jag cyklar ner till jobbet. Det enda som håller mig kvar på jorden är det inplanerade plastpasset på Fabben i kväll, så det här är en uppmaning till alla som har möjlighet: UT OCH KLÄTTRA!

Om det är någon som missade bildvisningen på Fabben i fredags så kommer det ett tillfälle i morgon på Upplevelsebolaget i Uddevalla och även på Fjällsport i början av december.

Ut och klättra med er nu.. =)

2007-10-28

Sovmorgon

Ha, ha igår köpte jag och Petter varsin biljett till Spanien igen i november.
Med ett leende på läpparna så promenerar jag ner till Fabben för ett reppass tillsammans med Clara i regnet. Jag kan inte låta bli att glädjas över att vi ska få se solen igen och förhoppningsvis lite värme. Det blir en liten tröst efter ha missat några klockrena höstdagar med sol och bra väder och när jag äntligen är ledig så mulnar det på.

När Petter kommer hem från jobb på lördagsmorgonen så ha jag faktiskt lite lätt huvudvärk, troligtvis bakfylla, från bildvisningen på Fabben och jag är lite glad över att det inte är strålande väder.
Vi packar iallafall ihop för att klättra på Billingen i Skövde och innan vi ska ha en bildvisning på deras 25-års jubileum. Det blir två fina leder trots att klippan är långt ifrån torr och fötter och händer vägrar att vara kvar på klippan, men vi har skoj åt det. Det blir en väldigt trevlig kväll och jag slocknar i bilen på väg hem och tar min nog längsta natt, vid ett tiden vill kroppen upp från sängen.

2007-10-23

Inneklättring

Jag känner mig lite mör i underarmarna och huden i händerna är ovanligt ömma, höstens första innepass är avklarat. Jag har inte tittat på ett plastgrepp sen i april någongång, men jag måste faktiskt erkänna att det var riktig skoj. Det var ovanligt motiverande tack vare tjejinsatsen som låg högt.
När jag kom hade Hilde, båda Linorna och Frida fått klättra av sig det värsta och det var bara för mig att få en guidad visning på alla nyuppsatta problem.
Nu ska det bli träning i höst, jag måste verkligen komma i form, så det ska bli kondition måndag, onsdag och klättring tisdag, torsdag. Tack tjejer, ni är bäst!

Det blev en riktig familjehelg, åkte upp med tåget till Örebro där mamma och Wolfgang hämtade mig för att möta upp med resten av familjen på Havreängen. Båda Matias och Alvin hade blivit bra mycket större än när jag såg dom sist. Det blev den obligatoriska skogsrundan (eller egentligen bara halva) på söndagen innan det var dags för alla att packa ihop och åka hem. Det var väldigt trevligt att få träffa nästan hela familjen eftersom Rasmus saknades och jag får altid den känslan att det här borde vi göra oftare.

Eftersom Rosendalsplanerna gick i stöp med regnet på söndagsmorgonen så blev det en liten promenad i Örebro efter att jag och Petter sprang runt som vildar i skogen vid Hovsta och spanade in boulderblock. Det blev en väldigt trevlig kväll med alla goa, Erik och Mia med Albin och Alice, Ajja, Jenny, Ulrik och Anette med sin 5 månaders Albert, Åsa och Fredik med 6 veckors Svante och Petter. God mat, trevligt sällskap och samma känsla, det här borde jag göra oftare. Det borde man göra oftare överhuvudtaget, träffa alla dom som man tycker så mycket om, det blir lite för lite sånt i mitt liv just för tilfället.

Bästa kommentaren: Mathias 4 år som på norska utbrister; Jeg er en riktigt mann..
Helgens sötaste: Svante med sina små händer och fötter.
Helgens bästa: Få träffa alla jag tycker om
Helgens sämsta: Duggregn
Sötaste skrattet: Engla
Dagens bästa: Motivationen att fortsätta dra last tillsammans med flickorna

2007-10-19

Frost..

Det är tidig morgon, solen skiner och årets första (iallafall för mig) frost täcker små gränsplättar. Hjärnan som är ett otroligt organ börjar givetvis spåna vilt omkring utan jag kan eller vill göra någonting åt det;ledighet, isklättring, lukten av klippa som blir uppvärmd av höstsolen, jo klippa luktar, prova nästa gång du är ute så får du se, Häller, superstick, ledighet, klätterskor som blir uppvärmda innan för jackan, tår som blir uppvärmda av lite varmare händer, dunjacka, mössa, tepaus, super friktion, långkalsonger, sol på kinderna, bitande vind på kinderna.
Jag cyklar långsam ner till jobbet, för det är där jag är förpassad att tillbringa min dag inomhus en underbar höst dag som denna.
Jag cyklar långsamt, njuter av solen som strålar på mig och kylan mot händerna.
Det har varit en bra vecka,lite klättring på Svanvik i söndags med Rikard och Oskar, tillslut till pannlampans sken för att slippa åka hem. I måndags njöt jag och Petter av solen ute i Utby, middag hemma hos Hilde med god mat och en hel del vin (bilden är från hemcyklingen vid halv tolv tiden) och igår sprang jag med Clara.
Jag cyklar sakta, lite för att dra ut på tiden innan jag måste in, jag ska upp till Örebro i helgen för att träffa min älskade familj och det kommer inte bli så mycket klättring.
Vinden biter på mina kinder, jag ler och inser att jag är ganska nöjd med livet trots att solen skiner och jag ska vara inomhus.

2007-10-16

Spanienklättring
















Åh, vad är väl en bal på slottet? Alldeles långtråkig, tråkig.. å alldeles underbar..
Just så känns det att få komma ner till Spanien även om det bara blev för en vecka.
Det känns som om hela kroppen hinner ladda om, slappna av och njuta av ledigheten.
Petter kom så tappert och hämtade oss på flygplatsen i Girona vid tolv tiden på natten. Vi körde så länge ögonen höll i sig och stannade efter två timmar för att at in på vårt favorit hotell F1 vid Lleida.
Absolut billigast, kliniskt, avskalat och absolut ingen extra service.












Pojkarna var inkörda på Spanien och tog oss vant till klipporna i Rodellar och visade oss godbitarna första dagen på Camino där både jag och Patrik fick kallpump så det hette duga på uppvärmningslederna. Ett tag trodde vi att vi skulle få hålla oss på 6a och 6b lederna men det artade sig riktigt bra i slutet av dagen, och ännu bättre blev det när pojkarna drog fram ett flaska Champange Champange och skålade tillbaka i refugion på kvällen.
Det kallar jag en perfekt ledig dag, härlig klättring med Champange som avslutning.
















I tre dagar förlustade vi oss på branta leder med stora grepp och jag hade nog kunnat stannat kvar och njutit lite till, men har man bara en vecka så blir schemat tight om man vill se flera ställen.
Jag kan verkligen rekommendera Rodellar till alla som överhuvudtaget funderar på att åka till Spanien och bo på refugion Kalendraka, 6 Euro per person per natt.
Klättringen är brant, men greppen är så stora så flytten blir aldrig riktigt hårda utan det man går bet på är uthålligheten.
Rodellar ligger på slutet av en liten väg som leder till byn, man går till klättringen på 10 minuter och det är helt tyst, lugnt och otroligt vacker omgivning.















Nästa stopp blev refugion vid Terradets, en gammal järnvägsstation (där tåget fortfarande stannar dygnet runt, ja även på natten...)Lite dyrare (10 euro) men då får man både varma duschar, fräscha toaletter och elektrisitet..
Det finns oändligt mycket väggar i det området, men sportklättringen sker mest vid Bruixes om man inte orkar eller vågar kasta sig uppför hårda aidturer med lite fria repor. En vacker överhängande klippa med otroligt fin klättring och massa hårda turer där både Johan och Petter fick spänna musklerna för att komma upp.
Jag och Patrik vågade oss inte riktigt upp under den maffiga grottan utan njöt för oss själva i vänster kanten där även våra biceps kom till användning.
















Nästa och sista stoppet blev på refugiColl de Merolla som hade både el och vatten för bara 6 euro per person. Montegrony bjöd först på så mycket sol så vi inte visste om vi skulle klättra och sen lite senare på så mycket regn att vi visste vart vi skulle klättra.






















En bisarr känsla att klättra och vara torr när det fullkomligt hällregnar bakom en eftersom klippan är så pass överhängande.
Armarna viker sig tillslut, eller mina protesterar vilt med att domna bort när jag tog i på dagens sista led och vi packar ihop och dricker lite vin istället.
Sista dagen på resan, tanken var att klättra men eftersom det har regnat hela natten så är tuforna extra svart och droppar gör det hela tiden.
Vi förbereder oss för hemresa, äter en stadig lunch och blir berusade av karrafen vin dom serverar till och tjafsar lite med Ryan Airs inchecking, surar lite över förseningar men kommer hem med et stort leende på läpparna, snart snart vill vi tillbaka.

2007-10-03

Den kalla krispiga höstluften slår emot mig när jag kommer ut för att cykla till jobbet. Det suger till i magen, kanske har jag gjort fel val?
Skulle jag ha stannat hemma och utnyttjat den här tiden i Bohuslän, sugit den sista droppen ut av hösten istället för att åka till Spanien? Det bara är så, Bohuslän är oslagbart, det är världsklass, det är höst och det är (nästan) utanför dörren här hemma. Jag andas in den kyliga luften och leendet sprider sig, idag visar sig Göteborg från sin finaste sida och himmelen är helt fascinerande, den tar andan ut av mig.

Gorm var på besök igår, det är det som är fördelen med att jobba i butik, det kommer in besök hela tiden. Med dom ögonen får han Hanna att smälta och det är helt ok att han tuggar på alla karbiner...
Jag far runt som ett vettvillig på Fjällsport och städar så kartongerna flyger och Padde skakar på huvudet och håller sig borta så gott det går. Jag vet inte riktigt vad som händer, men jag tror är för det jag inte har klättrat på några dagar och jag har lite för mycket energi i kroppen.

När jag cyklar hem från jobbet så tar Göteborg andan ur mig ännu en gång med en mäkta imponerande solnedgång som speglade sig i alla gravstenar.
Lycklig så inser jag att i morgon flyger jag till Spanien och jag kommer sakna hösten, men hoppas att den finns kvar när jag kommer hem =)

2007-10-01

Bildsortering

Hur kan klockan hinna bli så här mycket kväll efter kväll?
Avresedatumet till Spanien närmar sig med stormsteg och jag tänkte bränna lite bilder till min far innan jag åker.
Men som alltid när jag planerar någonting så blir det nått helt annat...
Har knappt hunnit titta på bilderna från Pakistan än, men har lagt ut några på beordran från min käre bror Bosse.
Dom är inte helt i ordning, men det är alltid nått.. å det kommer mer någon annan dag, antagligen efter Spanien
Livet i BC

Försök på Shipton

Cats Ear Spire

2007-09-30

Lakrisklättring





















Tidsoptimist som jag är, så får jag ännu en gång krypa till korset, plocka Upp telefonen och ringa.
-Hej Hilde, jag blir nog lite sen..
-Jaha, hur mycket?
-Hm, kanske tio minuter..?

28 minuter för sent kan jag äntligen plocka upp Hilde för att styra bilen mot Lexbyhyllan efter fixat en massa saker som borde ha fixats för länge sen.
Vädret har hängt precis på gränsen mellan fint eller katastrof hela morgonen, men nu släpper det äntligen till lite.
Det regnar iallafall inte och jag blir lycklig över att står och titta ner på världen som rullar på som vanligt en fredag. Jag är ledig, klippan är torr, löven gula och det blir en underbar dag ännu en gång ute.



















Jag lånar ut mina jamhandskar till Hilde som jag lurar upp på jamsprickan nr 1.
Denna lakrisätande norska talang behöver lära sig jamma och frustar lite och går även ut lite i layback, men klarar sig galant. Hon säger även i slutet av dagen att det var den absolut svåraste leden idag efter ha onsightat Flyende norrman och flashat Mental kontroll. Som sagt, hon behöver lära sig jamma lite och hon lär sig fort.


En toppendag på klippan avslutas med lyxmiddag hos Hilde och sen med rödvin och glass hos Lina och Henke och det är med ett leende på läpparna jag somnar i Stinas säng. På torsdag åker jag ner till Spanien och kommer sakna höstluften, men glädjer mig till semesterkänslan.

Snyggast på cragget: Hilde, för hon är så söt med krita i hela ansiktet.
Stöter hårdast: Ja, det får bli Hilde på Mental kontroll.
Gladast: Jag efter ha trillat på Mental kontroll.
Bäst: Hela dagen, från morgon till kväll =)

2007-09-26

Lavklättring

Ledig onsdag som jag hade bestämt att viga till att fixa, men när Oskar Råström (det får bli mini-Oskar)ringer och är sugen på att dra upp till Bohuslän så går det inte att tacka nej. Solen skiner igenom persiennerna även denna morgon och jag börjar tro att vädergudarna och jag börjar bli polare.
När vi svänger av från motorvägen som fortfarande är blöt efter regnet så blir det bestämt att det får bli Häller, eller som Oskar sa; Häller kan aldrig bli fel.
Det är sol på oss och gråa moln borta i horisonten som håller sig på sin kant när vi klättrar Lärarlinjen, en utsökt linje som har lite av allt.

Jag får lite dåligt samvete en millisekund när Oskar ser lite pressad ut i starten på Dr Puh och den onde E för att ha lurat upp honom på den.
Solen skiner dock på oss, vi är i Bohus och efter någon meter till kan han klippa första bulten. Det blir några flygturer, men han kämpar tappert, väldigt tappert.
Mot slutet där det ska vara lättare har dock leden lavat igen totalt och Oskar frågar mig med lite desperation i rösten om jag är sugen på att klättra skitig 7+ med långt mellan bultarna.
Hm, nej tack, men du ska få så många kanelgifflar du vill när du kommer ner..?
Upp kommer han efter ha kastat sig ut till höger på slutet och där kommer även jag till slut efter myyyycket slit och med ett stort leende på läpparna.
Superfin led, men igenväxt, långt mellan bultarna, svårt och lite löst. En klockren led att följa på =)

Vädergudarna och jag är inte polare längre, det börjar droppa som övergår till ett mer ihållande regn när jag springer ner och runt i mina klätterskor. Vi väntar ett tag under Torline men inser att det här kommer inte alls att ge sig så som vi hade hoppats på. Vi väljer det självklaraste alternativet och drar till Svanvik istället för att åka hem eller till Fabben. Vargtass som jag har förhoppningar att komma upp på någon gång har tappat sitt nyckelgrepp och gjort den en aning svårare.
Perfekt, för jag fick mig den fallträningen som jag behövde. Vi ger oss när regnet åter öser ner och solen försvunnit långt ner bakom horisonten, med trötta kroppar och glada leenden.

Sänder hårdast: Oskar raffsandes bland lavar på Dr puh och den onde E
Bästa idag: Att skippat fixardag och klättrat istället
Dagens snyggaste: Oskars rep, gult och fint med mönster

2007-09-23

Upp och ner på samma dag

Det är fredagskväll, jag har jobbat över, det är mörkt och det pissregnar.
Blöt som en dränkt katt kommer jag in i en tom kaoslägenhet och funderar på varför jag inte är i Spanien med Petter. Tre veckor med kalksten, sol och billigt vin skulle inte vara fy skam.
Som tur är har jag paxat Magnus för helgen för en Bohustur, med väckning om det är fint väder.
Det smattrar mot fönstret och lägger mig och ser fram emot en lång sovmorgon, men vaknar av att solen skiner in genom fönstret vid halv nio.
Wow, super hösthelg, upp ur sängen och försöker komma iväg så snabbt som möjligt.

Oskar och Emma är på väg upp med och vi bestämmer Galgberget för denna dag, med baktanke på Abrakadabra för min del.
När vi kliver ur bilen blåser det kallt så in i bomben och vi sätter på oss alla kläder vi äger. Som tur är så blåser det inte så illa vid stora berget där vi värmer upp, Magnus gör en heroisk insatts bland blöta sprickor.
Solen vill inte riktigt fram och det känns så där riktigt höstbittert och storslaget och jag blir lycklig i hela kroppen över att få vara uta, få känna blåsten och frisk luft.
Vi flyttar ner till lilla berget med varsitt prjekt i sinnet, Magnus vill få revansch på Mixing Matrix och jag vill få till flyttet, det omöjliga flyttet..
Clara och Patrik har redan fått upp ett topprep åt mig så det är bara att svira på sig skorna och prova.
Det känns stelt i kroppen och kallt om fingrarna, jag hänger en gång på cruxet... vid nästa försök håller mina fingrar kvar på crimpern som om det vore en jug och jag sträcker på mig och når upp till listen. Jag klarade det.. Jag blir överlycklig och känner mig oövervinnerlig, nu ska den plockas.
Jag säkrar Oskar på hans första ledförsök för dagen, men får åka hiss upp när han flyger. Det blir en himla flygtur på den leden men det är skönt att se att säkringen håller och att Oskar går oskadd därifrån.
Medans jag säkrar Magnus som smyger uppför Mixing på topp så tar Patrik sig en flygtur även han.
Full av adrenalin och nervositet bestämmer jag mig för att toppa den en gång till och kolla säkringar istället för att försöka leda.
Det går superdåligt den här gången, jag klättrar som en kratta, okoncentrerad och ingenting klaffar.
Hm, med en riktigt taskig känsla i kroppen ger jag upp och blir nerfirad beredd att ge upp för dagen. Från toppen till botten pendlade jag, men som tur är så gav jag det ett försök till och hamnade på toppen igen. För att bygga på en ännu bättre känsla så provade jag Mixing på topp och det gick trots att det var länge sen jag ledde den förra gången.
För att kräma ut superkänslan så tackade jag till att plocka ner ankaret på Aretmetik, en underbart fin led, jag är helt färdig men vill inte ge mig.
Det bir mörkt snabbt när vi går tillbaka till bilen och det blir sherry och god mat i stugan.

Magnus föreslår Laybackssprickan som söndagstur, så det är bara att tejpa upp om vi ska komma hem någelunda hela. Katrin var där för två veckor sen och hon har fortfarande problem att gå efter sitt fina skrapsår på vaden. Vi hittar en 6- runt hörnet att värma upp på och öva in storleken lite. När vi ska fira ner så vsar sig Layback sprickan tyvärr vara så blöt som jag misstänkte och lite mollokna funderar vi på vart vi ska fortsätta dagen.


Det blir Galgberget igen med hopp om att avsluta våra projekt, men ack där gick vi bet båda två.
Om jag var på topp igår och trodde jag var odödlig så talade min egen kropp om för mig att det var jag visst inte.
Helt plötsligt var min starka smidiga kropp utbytt till en betydligt tungare, svagare och klumpigare.
Jag gav upp och gav mig i kast med Nutella burken istället medans Magnus trillade och Mixing behöll allt han fingerskinn.
Vi tröstsover en stund innan vi går bort och klättrar en led på stora berget.

Helgens snyggaste: Oskar och Emma
Stöter hårdast: Patrik som sätter Abrakadabra med kommentaren; nu känner jag mig helt fräsch precis innan han tar listen som alla vi andra vill till.
Stöter näst hårdast: Ragnar Crona på Masken
Helgens roligaste: Ja. här var det iallafall nybajsat (om kohagen)
Helgens bästa: Dricka sherry i stugan efter en fin dag ute i gott sällskap

2007-09-20

Köksklättring

Det är måndag och solen skiner igen. Det verkar vara varannan dagsväder och jag grämer mig lite.
Solen skiner och vi har ett totalt koas hemma eftersom Petter beslutade att riva ut köket någongång i somras när jag var iväg och det har inte hänt något..
Solen skiner och Petter åker tll Spanien på tordag i tre veckor och om det inte händer någonting nu, så kommer jag få fortsätta diska i handfatet och koka mat på stormkök och slå mig fram för att hitta någonstans att sova eller äta.
Solen skiner och vi stannar inomhus mesta dels av dagen för att fixa med kök istället för att fixa våra själar..
Till slut så komemr vi ut, det blir en sväng på Rabiesväggen, med perfekt friktion och sen fixar vi kök igen efter mörkrets inbrott.

Dagens snyggaste: Petter i bar överkropp..
Dagens jobbigaste: Ett replag som dyker upp sekunden efter oss, med en kille som snackar gojja KONSTANT i 1 1/2 timme
Dagens roligaste: Att komma ut
Dagens bästa: Att bo på räntmästaregatan och bli bjuden på pannkakor hos Jessica och Tobbe

2007-09-19

Jenteklattring

Med torsdagen färskt i minnet och lite styr så ringer jag till Lina och Henke på lördagsmorgon och frågar om jag får följa med dom till Bohuslän igen.
Det är underbart väder, med höst i luften, men när jag Lina och Hilde kliver ur bilen efter ha släppt av Henrik vid Buråsen så blåser det småspik..
Brr, ska vi verkligen klättra i det här tänker vi, men på Häller råder det totalt stiljte och vi koste oss.
Här kommer Hildes cragrapport från i lördags;

Hvor: Bohuslän, Heller
Hvem: Hanna, Lina, Erik soon-to-be-married Massih med kompani, Jonas
Poulsson, Jens Boltemann, Oscar, Andreas pluss et knippe folk jeg ikke
kjenner og heller ikke husker navnet på.

Hva ble gått: Vi starta med Mallorol og jeg storkoste meg. Varmt som i et drivhus. Ble solbrent på ryggen! Herlig. Lina cruiset "Internasjonalen" og det ble tatt bilder som foreviget den fantastisk fine linja.


Jeg gikk den, og Hanna fulgte i god (og spridy) stil.
1 stk kameraknekk og 1 stk repbrems-slomsing gjorde at Hanna besluttet å ikke lede noe som helst den dagen. Men, klatringa var det ikke noe i veien med - hun suste opp det jeg og Lina mente var umenneskelig hardt senere på dagen.
Lunsj påfulgt av kake og kaffe i sola. Undertegnede prövde "Trampoline" og fikk grisebank. Alle tre fikk noen runder på den og den forårsaket stive rumper og skuldre for de som ikke starta söndagen med uttöyning.

Sulten tok oss fullstendig da vi var på vei til Mackan og Sara, for enkelte utlöste dette et hysterisk ad-hd-anfall som senere ble fulgt av total slapphet.
Bra kveld med stigende håp om opphold söndag. Et håp som ettertrykkelig ble knust da vi våkna(les:hilde våkna og vekket alle).
Enkel, men lang frokost. I bilen hjem fant Hanna ut at hennes fremtid ligger i elektrikerbransjen.

En meget bra dag!
-Hilde

Snyggast på cragget: Jag, med alla regnbågens färger.. =)
Stötte hårdast: Lina på Internationalen
Läskigast: Att ha sönder Hildes kamera lite, samt tappa Linas repbroms inom loppet av fem minuter..
Näst läskigast: Att titta på när Andreas Klarstöm provade på Minaret
Helgens skratt: När Henrik (mycket) förvånad ringer tillbaka till Lina och undrar vad vi hade gjort för att få upp henne så tidigt som kl.7 en regnig söndagsmorgon.
Dagens trevligaste: Hildes nybakta kaka som lunch i varm sol

2007-09-16

Höstklättring

Vi blir väckta av att vår gasinstallatör ringer envist på dörren och det bara att ge sig i kast med en ny ledig dag. När jag gnuggat gruset ur ögonen inser jag att det är underbart väder ut, det måste betyda ett besök i Bohuslän...
Ett tag svackar vi i beslutet eftersom Jimmy och Petra ska komma till stan idag och bo över hos oss, men som tur är inser vad som är det enda rätta.
Det blir Galgberget som visar sin bästa sida, solen skiner och ger precis lagom värme till en lite kylig höst vind.

Det blir en perfekt dag, Masken till uppvärmning, Petter onsightar Enduråhörnet och jag får hans första kil som en projektil på näsan när jag firar ner honom, det syns nästan på bilden.. det gjorde ont iallafall..



Jag får köra Pyspunka, en underbar led och sen kör jag några gånger på Abrakadabra tills huden rullar av.
Det är lustigt hur ens uppfattning om en led kan ändras från en lätt missnöjd känsla (kanske mest för att man faktiskt inte har en susning om vad man ska göra) till en fullkommligt lycklig upplevelse när man nästan klarar kruxet..
Jag njuter av att vara ledig så där på en torsdag och grämer mig lite över att behöva jobba igen imorgon.
Det blir en trevlig kväll med indiskt och när vi vaknar på fredags morgonen så regnar det.. mycket..
Med ett leende på läpparna cyklar jag ner till Dahls för att äta frukost med Jimmy, Petra och Katrin som lämnar stan för ett tag.

Snyggast på cragget: Petter, för att det är han =)
Stöter hårdast: Petter, en aning spänd på Enduråhörnet
Stöter näst hårdast: Jag på Abrakadabra, tar i så det svartnar..
Dagens skratt: När Petter försöker förklara hur dom stackars kvigorna förföljer honom

2007-09-10

Koseklättring

Kristin kommer redan på fredagen och vi åker upp i lite halvmurket väder på morgonen, efter ha hämtat Henke på vägen. Solen bryter sig fram och vi kastar oss in i skuggan på Hallinden.
Kristin ska få en Bohusvisning eftersom det är hennes första gång i detta granitparadis och vi smyger glatt uppför Prismaster.
Kristin njuter och blir så glad så hon beslutar sig för att ta ett glädjeskutt på nermarschen, slinter och flyger två meter framåt med huvudet före i en gran..
Förskräckta tittar jag och Henke på när blodet börjar rinna ner för hennes ben och arm, men hon rester sig, borstar bort lite smuts och blod och antyder något om att norrmänn är minsann gjorda av lite hårdare virke än vi veklingar.

Häller blir nästa stopp där Henke lyckas bli av med allt gott innehåll i sin lunch macka efter en komplott mellan den lilla söta hungriga kattungen och den sluga, ännu hungrigare mamman som snodde mackan snabbare än vad vi hann med.
Mallorol fullkommligt svettas i solen, men upp ska vi och upp kommer vi. Från kall vind till gassande vindstilla så tassar vi ner eftersom Kristin inte orkade komma ihåg sina skor på vägen upp.
Oskar och Oskar njuter av solen och klättersuget verkar vara mindre än badsuget så det får bli lunch (för alla utom Henke..) och dopp i havet.
På Välseröd lyckas vi få både gassande sol och en snabb regnskur och hoppet att få göra alla fyra klassiker börjar dala lite. Mollokna och lite blöta går vi mot bilen, men misströstar inte så länge utan bestämmer oss för att bara klättra ändå.

Eftersom Kristin glömde skorna på Häller så fortsatte vi i samma stil och glömde båda våra kritpåsar till Bergkirstis polska. Polska fick det bli, ivarjefall en evig ström av handavtorkningar på byxorna i olika positioner och en underbar solnedgång.

Upp i ottan och till Skälefjäll innan hela stugan kom på besök. Fullt med folk på alla leder, men fullt med fina leder så det var bara trevligt. Sista leden blev Jamsprickan nr 2, ett passande avslut i detta jamparadis..

Snyggast på cragget: Hilde i sin gula jacka
Stöter hårdast: Hilde som lyckas med både Hassan chop och Granitbiten
Stöter näst hårdast: Jessica på Machete
Bästa skrattet: Häller katten
Sämst klädd: Kristin i sina klättermusenbyxor `me hål i räva´