2007-09-30

Lakrisklättring





















Tidsoptimist som jag är, så får jag ännu en gång krypa till korset, plocka Upp telefonen och ringa.
-Hej Hilde, jag blir nog lite sen..
-Jaha, hur mycket?
-Hm, kanske tio minuter..?

28 minuter för sent kan jag äntligen plocka upp Hilde för att styra bilen mot Lexbyhyllan efter fixat en massa saker som borde ha fixats för länge sen.
Vädret har hängt precis på gränsen mellan fint eller katastrof hela morgonen, men nu släpper det äntligen till lite.
Det regnar iallafall inte och jag blir lycklig över att står och titta ner på världen som rullar på som vanligt en fredag. Jag är ledig, klippan är torr, löven gula och det blir en underbar dag ännu en gång ute.



















Jag lånar ut mina jamhandskar till Hilde som jag lurar upp på jamsprickan nr 1.
Denna lakrisätande norska talang behöver lära sig jamma och frustar lite och går även ut lite i layback, men klarar sig galant. Hon säger även i slutet av dagen att det var den absolut svåraste leden idag efter ha onsightat Flyende norrman och flashat Mental kontroll. Som sagt, hon behöver lära sig jamma lite och hon lär sig fort.


En toppendag på klippan avslutas med lyxmiddag hos Hilde och sen med rödvin och glass hos Lina och Henke och det är med ett leende på läpparna jag somnar i Stinas säng. På torsdag åker jag ner till Spanien och kommer sakna höstluften, men glädjer mig till semesterkänslan.

Snyggast på cragget: Hilde, för hon är så söt med krita i hela ansiktet.
Stöter hårdast: Ja, det får bli Hilde på Mental kontroll.
Gladast: Jag efter ha trillat på Mental kontroll.
Bäst: Hela dagen, från morgon till kväll =)

2007-09-26

Lavklättring

Ledig onsdag som jag hade bestämt att viga till att fixa, men när Oskar Råström (det får bli mini-Oskar)ringer och är sugen på att dra upp till Bohuslän så går det inte att tacka nej. Solen skiner igenom persiennerna även denna morgon och jag börjar tro att vädergudarna och jag börjar bli polare.
När vi svänger av från motorvägen som fortfarande är blöt efter regnet så blir det bestämt att det får bli Häller, eller som Oskar sa; Häller kan aldrig bli fel.
Det är sol på oss och gråa moln borta i horisonten som håller sig på sin kant när vi klättrar Lärarlinjen, en utsökt linje som har lite av allt.

Jag får lite dåligt samvete en millisekund när Oskar ser lite pressad ut i starten på Dr Puh och den onde E för att ha lurat upp honom på den.
Solen skiner dock på oss, vi är i Bohus och efter någon meter till kan han klippa första bulten. Det blir några flygturer, men han kämpar tappert, väldigt tappert.
Mot slutet där det ska vara lättare har dock leden lavat igen totalt och Oskar frågar mig med lite desperation i rösten om jag är sugen på att klättra skitig 7+ med långt mellan bultarna.
Hm, nej tack, men du ska få så många kanelgifflar du vill när du kommer ner..?
Upp kommer han efter ha kastat sig ut till höger på slutet och där kommer även jag till slut efter myyyycket slit och med ett stort leende på läpparna.
Superfin led, men igenväxt, långt mellan bultarna, svårt och lite löst. En klockren led att följa på =)

Vädergudarna och jag är inte polare längre, det börjar droppa som övergår till ett mer ihållande regn när jag springer ner och runt i mina klätterskor. Vi väntar ett tag under Torline men inser att det här kommer inte alls att ge sig så som vi hade hoppats på. Vi väljer det självklaraste alternativet och drar till Svanvik istället för att åka hem eller till Fabben. Vargtass som jag har förhoppningar att komma upp på någon gång har tappat sitt nyckelgrepp och gjort den en aning svårare.
Perfekt, för jag fick mig den fallträningen som jag behövde. Vi ger oss när regnet åter öser ner och solen försvunnit långt ner bakom horisonten, med trötta kroppar och glada leenden.

Sänder hårdast: Oskar raffsandes bland lavar på Dr puh och den onde E
Bästa idag: Att skippat fixardag och klättrat istället
Dagens snyggaste: Oskars rep, gult och fint med mönster

2007-09-23

Upp och ner på samma dag

Det är fredagskväll, jag har jobbat över, det är mörkt och det pissregnar.
Blöt som en dränkt katt kommer jag in i en tom kaoslägenhet och funderar på varför jag inte är i Spanien med Petter. Tre veckor med kalksten, sol och billigt vin skulle inte vara fy skam.
Som tur är har jag paxat Magnus för helgen för en Bohustur, med väckning om det är fint väder.
Det smattrar mot fönstret och lägger mig och ser fram emot en lång sovmorgon, men vaknar av att solen skiner in genom fönstret vid halv nio.
Wow, super hösthelg, upp ur sängen och försöker komma iväg så snabbt som möjligt.

Oskar och Emma är på väg upp med och vi bestämmer Galgberget för denna dag, med baktanke på Abrakadabra för min del.
När vi kliver ur bilen blåser det kallt så in i bomben och vi sätter på oss alla kläder vi äger. Som tur är så blåser det inte så illa vid stora berget där vi värmer upp, Magnus gör en heroisk insatts bland blöta sprickor.
Solen vill inte riktigt fram och det känns så där riktigt höstbittert och storslaget och jag blir lycklig i hela kroppen över att få vara uta, få känna blåsten och frisk luft.
Vi flyttar ner till lilla berget med varsitt prjekt i sinnet, Magnus vill få revansch på Mixing Matrix och jag vill få till flyttet, det omöjliga flyttet..
Clara och Patrik har redan fått upp ett topprep åt mig så det är bara att svira på sig skorna och prova.
Det känns stelt i kroppen och kallt om fingrarna, jag hänger en gång på cruxet... vid nästa försök håller mina fingrar kvar på crimpern som om det vore en jug och jag sträcker på mig och når upp till listen. Jag klarade det.. Jag blir överlycklig och känner mig oövervinnerlig, nu ska den plockas.
Jag säkrar Oskar på hans första ledförsök för dagen, men får åka hiss upp när han flyger. Det blir en himla flygtur på den leden men det är skönt att se att säkringen håller och att Oskar går oskadd därifrån.
Medans jag säkrar Magnus som smyger uppför Mixing på topp så tar Patrik sig en flygtur även han.
Full av adrenalin och nervositet bestämmer jag mig för att toppa den en gång till och kolla säkringar istället för att försöka leda.
Det går superdåligt den här gången, jag klättrar som en kratta, okoncentrerad och ingenting klaffar.
Hm, med en riktigt taskig känsla i kroppen ger jag upp och blir nerfirad beredd att ge upp för dagen. Från toppen till botten pendlade jag, men som tur är så gav jag det ett försök till och hamnade på toppen igen. För att bygga på en ännu bättre känsla så provade jag Mixing på topp och det gick trots att det var länge sen jag ledde den förra gången.
För att kräma ut superkänslan så tackade jag till att plocka ner ankaret på Aretmetik, en underbart fin led, jag är helt färdig men vill inte ge mig.
Det bir mörkt snabbt när vi går tillbaka till bilen och det blir sherry och god mat i stugan.

Magnus föreslår Laybackssprickan som söndagstur, så det är bara att tejpa upp om vi ska komma hem någelunda hela. Katrin var där för två veckor sen och hon har fortfarande problem att gå efter sitt fina skrapsår på vaden. Vi hittar en 6- runt hörnet att värma upp på och öva in storleken lite. När vi ska fira ner så vsar sig Layback sprickan tyvärr vara så blöt som jag misstänkte och lite mollokna funderar vi på vart vi ska fortsätta dagen.


Det blir Galgberget igen med hopp om att avsluta våra projekt, men ack där gick vi bet båda två.
Om jag var på topp igår och trodde jag var odödlig så talade min egen kropp om för mig att det var jag visst inte.
Helt plötsligt var min starka smidiga kropp utbytt till en betydligt tungare, svagare och klumpigare.
Jag gav upp och gav mig i kast med Nutella burken istället medans Magnus trillade och Mixing behöll allt han fingerskinn.
Vi tröstsover en stund innan vi går bort och klättrar en led på stora berget.

Helgens snyggaste: Oskar och Emma
Stöter hårdast: Patrik som sätter Abrakadabra med kommentaren; nu känner jag mig helt fräsch precis innan han tar listen som alla vi andra vill till.
Stöter näst hårdast: Ragnar Crona på Masken
Helgens roligaste: Ja. här var det iallafall nybajsat (om kohagen)
Helgens bästa: Dricka sherry i stugan efter en fin dag ute i gott sällskap

2007-09-20

Köksklättring

Det är måndag och solen skiner igen. Det verkar vara varannan dagsväder och jag grämer mig lite.
Solen skiner och vi har ett totalt koas hemma eftersom Petter beslutade att riva ut köket någongång i somras när jag var iväg och det har inte hänt något..
Solen skiner och Petter åker tll Spanien på tordag i tre veckor och om det inte händer någonting nu, så kommer jag få fortsätta diska i handfatet och koka mat på stormkök och slå mig fram för att hitta någonstans att sova eller äta.
Solen skiner och vi stannar inomhus mesta dels av dagen för att fixa med kök istället för att fixa våra själar..
Till slut så komemr vi ut, det blir en sväng på Rabiesväggen, med perfekt friktion och sen fixar vi kök igen efter mörkrets inbrott.

Dagens snyggaste: Petter i bar överkropp..
Dagens jobbigaste: Ett replag som dyker upp sekunden efter oss, med en kille som snackar gojja KONSTANT i 1 1/2 timme
Dagens roligaste: Att komma ut
Dagens bästa: Att bo på räntmästaregatan och bli bjuden på pannkakor hos Jessica och Tobbe

2007-09-19

Jenteklattring

Med torsdagen färskt i minnet och lite styr så ringer jag till Lina och Henke på lördagsmorgon och frågar om jag får följa med dom till Bohuslän igen.
Det är underbart väder, med höst i luften, men när jag Lina och Hilde kliver ur bilen efter ha släppt av Henrik vid Buråsen så blåser det småspik..
Brr, ska vi verkligen klättra i det här tänker vi, men på Häller råder det totalt stiljte och vi koste oss.
Här kommer Hildes cragrapport från i lördags;

Hvor: Bohuslän, Heller
Hvem: Hanna, Lina, Erik soon-to-be-married Massih med kompani, Jonas
Poulsson, Jens Boltemann, Oscar, Andreas pluss et knippe folk jeg ikke
kjenner og heller ikke husker navnet på.

Hva ble gått: Vi starta med Mallorol og jeg storkoste meg. Varmt som i et drivhus. Ble solbrent på ryggen! Herlig. Lina cruiset "Internasjonalen" og det ble tatt bilder som foreviget den fantastisk fine linja.


Jeg gikk den, og Hanna fulgte i god (og spridy) stil.
1 stk kameraknekk og 1 stk repbrems-slomsing gjorde at Hanna besluttet å ikke lede noe som helst den dagen. Men, klatringa var det ikke noe i veien med - hun suste opp det jeg og Lina mente var umenneskelig hardt senere på dagen.
Lunsj påfulgt av kake og kaffe i sola. Undertegnede prövde "Trampoline" og fikk grisebank. Alle tre fikk noen runder på den og den forårsaket stive rumper og skuldre for de som ikke starta söndagen med uttöyning.

Sulten tok oss fullstendig da vi var på vei til Mackan og Sara, for enkelte utlöste dette et hysterisk ad-hd-anfall som senere ble fulgt av total slapphet.
Bra kveld med stigende håp om opphold söndag. Et håp som ettertrykkelig ble knust da vi våkna(les:hilde våkna og vekket alle).
Enkel, men lang frokost. I bilen hjem fant Hanna ut at hennes fremtid ligger i elektrikerbransjen.

En meget bra dag!
-Hilde

Snyggast på cragget: Jag, med alla regnbågens färger.. =)
Stötte hårdast: Lina på Internationalen
Läskigast: Att ha sönder Hildes kamera lite, samt tappa Linas repbroms inom loppet av fem minuter..
Näst läskigast: Att titta på när Andreas Klarstöm provade på Minaret
Helgens skratt: När Henrik (mycket) förvånad ringer tillbaka till Lina och undrar vad vi hade gjort för att få upp henne så tidigt som kl.7 en regnig söndagsmorgon.
Dagens trevligaste: Hildes nybakta kaka som lunch i varm sol

2007-09-16

Höstklättring

Vi blir väckta av att vår gasinstallatör ringer envist på dörren och det bara att ge sig i kast med en ny ledig dag. När jag gnuggat gruset ur ögonen inser jag att det är underbart väder ut, det måste betyda ett besök i Bohuslän...
Ett tag svackar vi i beslutet eftersom Jimmy och Petra ska komma till stan idag och bo över hos oss, men som tur är inser vad som är det enda rätta.
Det blir Galgberget som visar sin bästa sida, solen skiner och ger precis lagom värme till en lite kylig höst vind.

Det blir en perfekt dag, Masken till uppvärmning, Petter onsightar Enduråhörnet och jag får hans första kil som en projektil på näsan när jag firar ner honom, det syns nästan på bilden.. det gjorde ont iallafall..



Jag får köra Pyspunka, en underbar led och sen kör jag några gånger på Abrakadabra tills huden rullar av.
Det är lustigt hur ens uppfattning om en led kan ändras från en lätt missnöjd känsla (kanske mest för att man faktiskt inte har en susning om vad man ska göra) till en fullkommligt lycklig upplevelse när man nästan klarar kruxet..
Jag njuter av att vara ledig så där på en torsdag och grämer mig lite över att behöva jobba igen imorgon.
Det blir en trevlig kväll med indiskt och när vi vaknar på fredags morgonen så regnar det.. mycket..
Med ett leende på läpparna cyklar jag ner till Dahls för att äta frukost med Jimmy, Petra och Katrin som lämnar stan för ett tag.

Snyggast på cragget: Petter, för att det är han =)
Stöter hårdast: Petter, en aning spänd på Enduråhörnet
Stöter näst hårdast: Jag på Abrakadabra, tar i så det svartnar..
Dagens skratt: När Petter försöker förklara hur dom stackars kvigorna förföljer honom

2007-09-10

Koseklättring

Kristin kommer redan på fredagen och vi åker upp i lite halvmurket väder på morgonen, efter ha hämtat Henke på vägen. Solen bryter sig fram och vi kastar oss in i skuggan på Hallinden.
Kristin ska få en Bohusvisning eftersom det är hennes första gång i detta granitparadis och vi smyger glatt uppför Prismaster.
Kristin njuter och blir så glad så hon beslutar sig för att ta ett glädjeskutt på nermarschen, slinter och flyger två meter framåt med huvudet före i en gran..
Förskräckta tittar jag och Henke på när blodet börjar rinna ner för hennes ben och arm, men hon rester sig, borstar bort lite smuts och blod och antyder något om att norrmänn är minsann gjorda av lite hårdare virke än vi veklingar.

Häller blir nästa stopp där Henke lyckas bli av med allt gott innehåll i sin lunch macka efter en komplott mellan den lilla söta hungriga kattungen och den sluga, ännu hungrigare mamman som snodde mackan snabbare än vad vi hann med.
Mallorol fullkommligt svettas i solen, men upp ska vi och upp kommer vi. Från kall vind till gassande vindstilla så tassar vi ner eftersom Kristin inte orkade komma ihåg sina skor på vägen upp.
Oskar och Oskar njuter av solen och klättersuget verkar vara mindre än badsuget så det får bli lunch (för alla utom Henke..) och dopp i havet.
På Välseröd lyckas vi få både gassande sol och en snabb regnskur och hoppet att få göra alla fyra klassiker börjar dala lite. Mollokna och lite blöta går vi mot bilen, men misströstar inte så länge utan bestämmer oss för att bara klättra ändå.

Eftersom Kristin glömde skorna på Häller så fortsatte vi i samma stil och glömde båda våra kritpåsar till Bergkirstis polska. Polska fick det bli, ivarjefall en evig ström av handavtorkningar på byxorna i olika positioner och en underbar solnedgång.

Upp i ottan och till Skälefjäll innan hela stugan kom på besök. Fullt med folk på alla leder, men fullt med fina leder så det var bara trevligt. Sista leden blev Jamsprickan nr 2, ett passande avslut i detta jamparadis..

Snyggast på cragget: Hilde i sin gula jacka
Stöter hårdast: Hilde som lyckas med både Hassan chop och Granitbiten
Stöter näst hårdast: Jessica på Machete
Bästa skrattet: Häller katten
Sämst klädd: Kristin i sina klättermusenbyxor `me hål i räva´

2007-09-07

Höstglädje

Cyklar hem från jobbet idag, hösten är ett faktum. Luften är krispig och klar, solen ligger lågt och är på väg ner mot horisonten.
Jag känner en evinnerlig lycka över att få vara hemma levande igen och helt plötsligt har jag börjat uppskatta det som Sverige faktiskt har att erbjuda.
Klart höstväder, rinnande vatten, vänner, toaletter, fast granit, en egen säng, Petter, bilar som kör när och där dom ska, min familj, elektrisitet, rena kläder, 15 minuter till klättermöjligheter...
Jag skulle vilja ha tid (och pengar) för att resa runt till alla som betyder så mycket för mig men som jag är för dålig att visa det för.
Tanken var att jag skulle ha åkt upp till Åre över helgen för att hälsa på Nina och Loti, men SAS ville ha 3000 för min flygbiljett och det finns inte en chans just nu.
Så glädjande nog så ringde Kristin (med dom starka axlarna på bilden) och ville komma ner från Oslo över helgen, mitt obligatoriska årliga besök i Lofoten uteblev av naturliga orsaker i år så det ska bli super roligt att träffa henne igen.
Ja, det blir ju idag det eftersom klockan helt plötsligt sprungit iväg idag igen..

2007-09-04

Frankrike klättring



















Jag försöker på min knaggliga franska fråga om det skulle vara möjligt att
ta med en kopp espresso från cafe`t upp till campingen eftersom Petter faktiskt fyller 30 idag..
Åh, fyller du 30, ja givetvis går det bra, nä, du ska absolut inte betala för den, se bara till att komma tillbaka med koppen..
Så smyger jag upp till campingen och Petter får sig en riktigt fransk frukost med espresso, bagette och pain chocolat i solen.

Vi har hunnit vara i Frankrike i två dagar och jag har glömt bort hur underbart Verdon är och bara myser att få sol och fin klättring.


















Vi hann klättra några en repors när vi kom på fredagskvällen och det känns ovant med höjden, både jag och Petter är lite extra försiktiga med allt när vi ska fira ner.
Det är varma vindar, fin kalksten och solen går sakta ner över horisonten och semesterkänslan är på topp.

Tanken var att vi skulle klättra Ticket Danger eftersom jag inte var frisk, men givetvis så har det hunnit ner två tyskar före oss som inte la på högsta växeln..
Solen steker och att vänta på dom är inte ett alternativ, en titt i deras guidbok och Petter tror han har hittat en väg upp med en mix mellan några leder som senare skulle gå in i Ticket Danger.
Vad han inte hade uppmärksammat var att den första repan skulle vara naturligt säkrad, vilket resulterade i att vi hamnade på en helt annan led..
Den var med i föraren, men stog ograderad, Petter trodde sen att det var 7b+, så där rök min lugna dag och jag samlade nog personligt rekord på att stå på bultar.. =)



















Söndagen bjöd på bad och sen en underbar dag på Demon, super klass från botten till toppen och vi kunde nöjt säga hejdå till Verdon den här gången för att åka hem till superstick i Sverige..