2012-03-24

Tid

Bara någon sekund sen fåglarnas kvitter konstaterar att det är vår
någon minuter sen jag blev väckt av två spinnande katter
några timmar sen jag trött i kroppen fick gå och lägga mig
nästan en dag sen jag säkrade upp Petter på toppen av Hallinden i solen
några veckor sen vi kom hem och hittade snödropparna ute
några månader sen jag och HK stog blöta på toppen av El Cap
några år sen Olle dog

tiden går, rinner förbi som en forsande älv
den är svår att fånga, svår att stänga in och göra som man vill med.
Just i denna tid så är jag oinspirerad av att skriva
kanske är det för evigt eller bara för nu
vi får se hur mycket skrivande det kommer att bli,
men tack för att jag fick ta din tid.

2012-03-13

Vara med eller inte?





















Jag är uppfostrad i Örebro Klätterklubb, en liten klubb med få aktiva.
Att inte vara med i klubben var otänkbart, att inte dyka upp på städdagar var mer eller mindre förenat med livsfara, kom eller omkom som Simon brukade skriva i sin uppmaning.
Höstfesten var det man gick och väntade på.
Att vara med i klubben innebar att vara med i gänget, följa med på resor och träffas.

Mentaliteten att vara med i en klubb har följt med mig sen dess även om resor och träffar nu sker på privat basis. För mig känns det rätt att vara med och ha en möjlighet att bestämma vad som sker på klipporna på ett demokratiskt sätt. Att stödja klubben i underhåll av bultar, att främja accessen på våra klippor och att på något sätt samla många röster till en när det behövs.

Men jag är lat och vill klättra.
Är egoistisk och tänker kortsiktigt.
Vill hellre klättra en led till i solen än att sitta på möten som är uppstyrda och kan tyckas onödiga för att ta beslut.
Men någon måste göra det med.

Det var årsmöte i Bohusläns klätterklubb i söndags och för er som inte orkade ta er dit så beslutades det i demokratisk ordning att bultarna på EA inte ska upp igen, att det inte blir några toppankare på Branta Väggen på Hallinden och att det ska sättas upp två bultar på Femte Ryttaren om förstabestigarna samtycker.

Rätt eller fel?
Du hade möjligheten att göra din röst hörd på årsmötet.
Jag lämnade den sista leden i solen och struntade i hänget hemma för att åtminstone ge min röst för att bultarna inte skulle komma upp på EA.

Jag vill härmed ge en eloge till alla som viger sin fritid (och därmed sin klättertid) till klubbarbete!

2012-03-08

Mellan två världar





















Jag får lite hjälp att känna på viktlösheten

Vaknar upp i vår säng, känner på känslan av lakan som inte klibbar mot kroppen och tittar ut på snön som ligger som ett lager över världen utanför.
Myggbetten från Filippinerna kliar och jag ler när jag ser ner på huden som flagar av sig solbrännan.

Vi har haft tio underbara dagar, badat i perfekt turkost hav, haft vit sand mellan tårna, palmer som skuggat oss på stranden och druckit så många mangoshakes det nog går att göra.
Vi har snorklat, bränt oss från solen och i alla fall jag har antagit samma färg som kokta kräftor. Badat i poolen med smågrabbarna och njutit av gott sällskap med familjen Restorp.

Men det som satt det största avtrycket förutom det-perfekta-drömsemester-känslan var att få prova dyka. Vet inte varför jag har så stor respekt för vatten, men avfärdat tanken på dykning.
Ulrik föreslog att jag skulle ta ett prova-på-dyk och jag är glad för det.
Blev så fascinerad av känslan att andas under vattnet och tyngdlösheten så att jag var tvungen att prova en gång till.

Det är skönt att vara tillbaka hemma och har fått så mycket kärlek av våra två spinnande virvelvindar att jag förvånas över hur det är möjligt. Men min kropp längtar tillbaka till solen och värmen och har inte ställt om sig till snö och kyla än.
Det kommer nog.