Hilde under klippan vid Missingmyr
Det bubblar i kroppen av lycka.
Ett pirr som bara växer och växer så känslan att bara ställa sig och skratta blir nästan överväldigande, men med rädsla för att andra och jag själv ska tro att jag är galen så låter jag bli.
Jag får den känslan i kroppen varje vår efter första dagarna i sol på Vettekullen.
Känslan av att återupptäcka hur mycket jag tycker om att klättra klippa, känna hur de trevande försöken att hitta rätt kil snabbt kommer tillbaka, hur tilliten till fötterna går från minimal till maximalt, känslan av granit under fingrarna.
Igår åkte Hilde och jag upp till Oslo för att hålla bildvisning på Norrönabutiken från Kjerag.
Vi klev upp extra tidigt och efter lite överläggande så åkte vi till Missingmyr då vi var på Vettekullen dagen innan. Det står SO vänt i föraren, utan infon om de stora granarna som skuggar klippan. Trots kalla fingrar i starten fick vi upp värmen och hade en väldigt fin förmiddag. Den nöjda känslan sprider sig och leendet håller i sig hela kvällen.
Nu är våren här!
Produkttestning för Houdini, färger gör mig lika glad som klättring...
