Fri tid

Glad över att ha luft under fötterna

Fötterna börjar bli så där klassiskt Verdon ömma och jag tänker snabbt att jag är glad över att jag och Hilde har köpt en biljett till Indian Creek i höst istället för Yosemite.
Det är lustigt det där hur tankar snubblar förbi på några millisekunder för att sen flyga vidare och poppa upp med någonting helt annat orelevant.

Vi har gjort en klassisker, åkt till Verdon, stått uppe på kanten och undrat om vi är galna som ska fira ner när solen ligger i halvmoln.
Senaste gången vi var i Verdon så fastnade vi i solen och fick så panikont i fötterna så Petter var tvungen att hänga upp sig bultarna på sista lätta replängden ett antal gånger för att ta av sig klätterskorna.
Vi firar ner trots risken för att fastna i solen, inte på den rekommenderade firningspisten utan på någon led till vänster.
Livrädd givetvis, utan prusik och med en 60 cm slinga istället för en daisy och med så mycket luft under fötterna.
Det borde gå att komma till samma stora hylla.
Det gör det givetvis inte och leden som vi har kollat ut verkar inte vara bultad.
Klassiker.

Så vi vänder näsan uppåt där vi har firat ner och Petter knyter glatt in sig i den skarpa änden och ger sig upp i det överhängande böljande grå havet av vackra linjer, små hål och en blå himmel.

Jag är styrs av känslor, inte av rationalitet, något mina fingertoppar, biceps och fötter påminner mig om.
Trots vetskapen om flygets avgång på måndagen så kunde jag inte hålla mig.
Har varit så taggad på att klättra så jag åkte till Hallinden och lyckades få ihop ett projekt till på Branta väggen på lördagen.
Söndagen med duggregn och blåst kunde varit en bra dag att vila upp sig på, men nej.

Ankan var på besök och jag tänkte bara följa med och säkra, men så ännu ett projekt som stog där och lockade. Tunna fingertoppar redan innan, men kunde inte motstå.

Kände mig som ett barn med fingrarna i kakburken när jag skyndade mig hem till Petter som packat färdigt för att hinna med flyget.
Vi har haft två underbara dagar i Ceuse, detta ställe som jag älskar, som jag ALLTID tänker att det här måste vara himlen. Massa fina grepp, vacker klippa, roliga leder och framför allt så inspirerande ställe att vara på.
Kroppen värker och den lätta leden förvandlades till en svår led, det är då det är skönt att ha med Petter.
Leendet sprider sig och när vi står på toppen så vill jag inte alls åka hem, men så kom jag på att Verdon, står kvar, Ceuse står kvar och hemma väntar Bohuslän.

Spontanresa till Frankrike

Petter är glad och i sitt rätta jag, Verdon


-Jag vill bara klättra..

Kollar YR. Bohuslän regn hela veckan. Oslo regn hela veckan. Västervik regn hela veckan. Stavanger regn hela veckan.

Min blivande mans röst är som ett eko i mitt huvud. Han har en veckas ledighet och jag har massor jobb, men kanske kan få ledigt en dag eller två och föreslog att vi skulle hitta på någonting. Kanske paddla och sova över någonstans.
Petter låter som en treåring som blivit av med sin leksak i sandlådan och jag ser framför mig en lång vecka i regn i Bohuslän med en sur Petter.

Han är rolig han Petter, just när det kommer till behovet att få klättra så är det som en treårings behov. Får han inte klättra så blir han rastlös, med en växande irritation och orationellt betendee, han som annars är rationell.

Kollar YR igen. Nice, sol och 28 grader hela veckan. Kollar Norwegian, det går ett billigt flyg imorgon bitti. Börjar ringa runt. Ettrigt och målmedvetet.























Céüse, kanske bästa klippan i världen?

Kanske en av min sämre och bättre egenskaper, när jag vill någonting så vill jag det och ger mig inte i första taget. Många samtal senare och packning, organiserande och mailande så kunde jag se fram emot några fina dagar med en glad Petter.

Verdon är sig likt, gamarna seglar på uppåtvindarna, hängpilarna skuggar tältet, klippan är lika grå och vacker, tårna får lika mycket stryk och sannorlikheten att man firar ner på fel ställe är lika stor. Vackert. Stort.

Även Céüse var sig likt, ännu en gång kom kommentaren; det här måste vara den bästa sportklippan i världen! Lika mycket folk som trängs vid Super Mickey, den stigande solen på morgonen, siestan i skuggan mitt på dagen, det nervösa pillandet efter det perfekta hålet, balanserandet för att hålla sig kvar på klippan, det extra andetagen för att kunna slappna av för att hitta viloposition, segelflygen, utsikten.

Jag är ledsen Perra att jag tänjde på alla gränser som fanns för att få komma iväg, men tackar dig för fem fina dagar i Frankrike, Axel för att du kunde jobba på tisdagen, Jonas att du kunde jobba torsdag,fredag och lördagen och Janne för att du kunde ta min kursdag på lördagen!

Céüseaporna

Céüse i sin fulla vy, väldigt pittoreskt

Jag har nästan glömt bort att vi var i Céüse inte allt för länge sen. Packar om packningen från Norge och drar nu ner till Frankrike igen, nästan tre veckor får vi njuta. Chamonix är huvudmålet, men till efterrätt och förrätt så blir det nog Céüse (igen) och Verdon.
För alla apor som funderar på att åka till dit i sommar, kom ner!

För rika apor med egen (eller hyrd bil) så är det ca 2-2.5 h med bil från Marsielle och det finns tre vägar upp till Sigoyer som är närmsta lilla by. Den lite längre men bättre vägen går in till Gap och sen ut igen mot Valance/Sisteron, eller så går det att ta en liten genväg.
Precis efter flygfältet, vid det sista blå huset (flygfältet på höger sida) så står det en liten vit skylt på vänster sida; Sigoyer 8km.





















Aporna äter sin traditionella midsommarlunch

Det som aporna gillar bäst med Céüse (förutom att klättra på perfekt klippa) är att samlas någongång där mitt på dagen när solen gassar som mest. I skuggan så tjattrar de, äter sin lunch och sover även en liten stund för att ladda batterierna inför eftermiddagsakten. Då kommer den medhavda dunjackan väl till pass, låt dig inte luras av att det är varmt nere i campingen. Under Biografiväggen finns det perfekta hängplatser där de kan sitta och välkomna de aporna som varit lata och sovit länge på morgonen och gått upp mitt i solen för eftermiddagsklättring.

Då klippan ligger på ca 1600 meters höjd och anmarschen tar ca en timme från campingen Les Guerins där nästan alla apor bor. För att inte trötta ut sina små benmuskler med att bära varje dag så lämnar aporna sin utrustning uppe vid klippan. Det finns många bra gömställen både uppe vid klippan, men vi brukar lämna där stigen delar sig mellan Cascadeväggen och Berlin.

Har aporna små fina joggingskor så tar det inte mycket mer än 20 minuter att med lätta steg jogga ner.






















Aporna badar på sin vilodag

Alla apor behöver så småningom vilodag och då är Gorge de la Meouge nära Orpierre ca 1h bilkörning det givna valet. Med sin leklust så gick det att leka runt i strömmarna en hel dag mellan lapandet av sol. För de lata aporna så finns det en liten sjö bara 10 minuter ner mot Gap.

Behövs det fyllas på med mat, klätterutrustning eller cafékaffe så är det bara att sladda ner 30 minuter till Gap. Är pizzabehovet för stort så stanna i La Freissinouse halvvägs och kläm en pizza på Le Charlet, sitter fint i apmagar.

Vill du ha rikig mat så är Géant att rekommendera, följ skyltarna mot Briancon genom staden och har du tur så missar du inte Dechatlon (billig friluftsbutik) precis innan.





















Aporna Petter, jag, Åsa, Ida och Martin njuter av spasemester

Ledigt i ledigheten

De regnar

men det gör ingenting

vi har köpt biljett till Frankrike

en vecka med kalksten, lång anmarsch

siesta mitt på dagen, vin, baguette, ost, ledighet

Céüse, klippa bult, dansa upp för klippan

det gör ingenting att det regnar

Céüse

Hemkommen, snurrig, lite stressad, virrig och med lite resfeber...






















Sol och skugga på Céüse

För en rimlig summa flyger Ryanair till Marseille från Göteborg. Direkt til värmen, kaoset, fransmän, semester, vin, men framförallt världsklassig kalksten.
Konstigt, varje gång jag kommer ner till europa och sportsklättrar så blir jag överväldigad över hur skoj jag tycker att det är.
Känslan över att dansa på klippan, catcha till juggar (eller mega henkel som tyskarna säger), smyga fram på perfekt klippa, ta djupa andetag och sikta in sig på nästa bult.
Det kanske inte ger mig samma djupa intryck som en kilsäkrad led, men det ger mig lika mycket glädje.























Petter bär det tyngsta lasset

Nackdelen med Ryanair är flygtiderna, vi landar lite före midnatt och styr vår hyrbil mot Gap, en tur på ca 2 timmar med en hastighetsmätare som informerar Petter snällt varje gång han överskrider 115 km/h.
För att hålla på traditionerna så får Formula 1 våra pengar för en natt och vi blir lite förvånade över upp-hottandet på rummen, nästan riktigt trevligt.

Med en viss nervositet över hur kroppen skulle fungera så hade jag lagt ribban för, Céüses nackdel, anmarschen på några hundra höjdmeter, på en sjukt låg nivå. Var det nödvändigt att stanna vid varje steg så var det det som skulle till för att jag skulle upp.
Väldigt lättad över att det inte var några problem, ok, vi sprang inte upp för backen utan tog det med godan ro, med över en timmes promenad uppför men fram kommer man även i den takten.

Skönt att veta (för Petters del) att det är bara första morgonen som det blir ett tungt lass, vanligtvis så göms klätterutrustningen under en sten uppe vid klippan.























Försök på Super Mickey

Cascade visar sig vara lika brant, lika jobbig och lika rolig som förra gången.
Är det för att vi inte är bortskämda med stooooooooooooora grepp här i Sverige som det är så sjukligt roligt att catcha till dessa monsterjuggar?
Samla kraft, mod och vilja för att sen kasta sig mot greppen som man vet skulle kunna svälja en halv arm om det skulle behövas.
Skönt för fingras som inte har tagit i på sistone, med grepp stora som mjölkpaket så är det ingen risk att dra några fingrar utan här är det huden som tar stryk först, lite som att klättra inomhus första gången på säsongen.
Man kommer hem med värkande hud, röda händer där det gör ont att ta i allt och så trött i kroppen på ett ovant sätt.




























Njutning med kaffe och morgonsol

Det första vi såg när vi kom in på campingen utanför Sigoyer är Peter, en Skövde-Göteborgare som sitter och äter frukost i solen med hopskramlat campingbord och stolar.
Det är en väldigt skön camping, det finns rena toaletter, dusch (oftast med varmt vatten), tvättmaskin, kylskåp, drickbart vatten och massor träd som ger skugga under dagen.
För ca 5 eur om dagen/person så känns det som det är värt det, det finns även möjlighet att bo inomhus på andra ställen runt omkring.
Däremot börjar hösten göra sig påmind, campingen ligger på 1300 möh så det var lite kyligt på morgonen innan solen började värma ordentligt och påminnelsen för kyliga mornar i USA gjorde mig påmind om att ta med ett par varma långkalsonger.






















Sista dagen, sista titten på Grande Face

Det finns så väldigt varierande klättring i Céüse, inte bara brant och hårt som alla tycks tro, utan från 5c upptill svååårt, brant, svaigt, crimpigt eller juggar, det är bara att välja och vraka.
Som sagt Ryanair flyger läskigt billigt från Säve, så packa väskan och åk innan det blir för kallt...

Själv så har packningen till USA tagit över hela vår lägenhet, så jag säger som Åsas Fredrik brukar säga;
- Nej, vi har haft inbrott..