Ideellt arbete

Petter klättrandes på Vetteberget, startandes mitt i en fårhage.
Hur länge till är det möjligt?

Jag sitter inne framför min dator trots att höstluften talar sitt klara språk över att klätterförhållandet inte blir bättre än så här.
Jag skriver och skriver, pratar i telefon och sliter mitt hår.

Varför?
Jo, jag utför ideellt arbete.
Ideellt arbete på en vacker höst dag när jag kunde ha varit ute och klättrat.

Jag försöker uppdatera Sverigeföraren och Accessdatabasen om att det är ABSOLUT förbjudet att köra sin bil in till Hallinden på den lilla traktorstigen.
Att det INTE är ok att parkera så att markägaren till Harkaberget kan komma förbi med sina hästar när han är ute och kör med dem på sin mark.
Jag har en hel hög med virke som ska snickras ihop till nya infoskyltar som ska sättas upp på Vinternberget, Hallinden, Galgeberget, Träleberget (Harkaberget slapp jag, tack för det Micke!), skyltar som ska repareras och en hel drös med "Klättrare" skyltar som på något sätt ska dra uppmärksamhet till sig till de förbi passerande klättrarna på de befintliga skyltarna som sitter uppe på ett antal klippor.

Som boende i Bohuslän och klättrare försöker jag hjälpa till med allt accessarbete som behövs göras och sitter med i styrelsen i BKK.
På bästa möjliga demokratiska sätt bevara möjligheten att klättra i Bohuslän och med massa viljor är det inte alltid lätt.
Det behövs någon som tar hand om skiten som blir när det inte kommunicerats ordentligt med markägare, när bilar parkeras på fel ställen, när klättrare struntar i frivilliga klätterförbud på klippor som riskeras att stängas, när folk bajsar i skogen som hundar sen rullar sig i, när det bultas på ställen det kanske inte skulle bultas på.

Varför gör jag det?
Ja, det kan man undra, ibland undrar jag.
Kanske för att jag är uppfostrad i sann klubbanda i Örebro, kanske för att jag bryr mig om fortsatt klättring i Bohuslän, men framför allt för att någon måste göra det.

Bohusläns Klätterklubb består just av folk som orkar bry sig om Bohuslän och tar hand om skiten som blir efter andra.
Därför känns det extra tråkigt att få skit av små män med stora megafoner att BKK inte gör någonting.
Är du sugen på att hjälpa till för att bevara Bohuslän, så är all hjälp välkommen.
De två viktigaste är kanske accesskommitténs och bultkommitténs, all hjälp tas emot med öppna armar.

Jag har en hel hög med virke som ska snickras ihop till infoskyltar till exempel...

Pundartendenser

På toppen av min värld

Fumlar med bilnyckeln, håller på att tappa den, men lyckas till slut starta motor och stänger av vindrutetorkaren som går igång från igår. Skrattar lite år mig själv.

Jag känner mig som en pundare, med skakig kropp på jakt efter det som gör mig lugn.

En helt vanlig morgon, dis över solen, men så händer det någonting.

Diset försvinner och kvarstår solen, vindstilla och 6 plusgrader.

Det är som en katalysator, en reaktion sätter igång i min kropp som genererar kedjereaktioner.

Det går en våg igenom kroppen, ut.. jag vill ut och klättra!

Petter är i Fontan och de andra tappra Brodalingarna är på väg till jobb.

Kroppens behov eskalerar och när jag ska packa ihop grejer för att kunna clogga så är behovet för stort för att kunna koncentrera mig.

Jag slänger i mig det jag hittar; morot och obredda knäckebröd får räcka till lunch.

När jag snör på mig skorna och börjar klättra kommer lugnet, varm granit under fingrarna, sol i ryggen och lättklätt värre i linne.

Sitter på toppen och käkar apelsin, spanar ut över det som känns som mina marker och Rjukan som är målet över helgen känns väldigt långt bort.

Att komma hem

Livi ser till att Jossan kommer över kanten vid ett höstigt Häller

Det är konstigt det där med att resa.
Flyga över dag och natt
vrida på dygnet och helt plötsligt vara hemma någon annanstans.

Att landa i Yosemite kändes som att komma hem
Camp 4 såg likadant ut, lukten den samma
nya klättrare i gamla skepnader
El Cap lika ståtlig, graniten välbekant

Utanför är det grått, det duggar
utsikten från köksfönstret ser likadant ut
lite mer höst än när vi åkte
Häller får fortfarande mitt hjärta att slå lite fortare
huden från Yosemite rullar av fingrarna
jag ömsar skinn från en resa som känns avlägsen

Det är skönt att komma hem
men förfäras lite över hur det andra hemma suddas ut så fort
Varför är vi så anpassningsbara?

Kärlek och dans

Maja och Stefan ska snart säga ja...

Sitter och dinglar med benen uppe på kanten vid Sjöhäller

solen håller på att gå ner och den dansar med molnen

det skiftar i guld som övergår till rosa

vattnet är spegelblankt

världen är tyst

Det har varit en fin dag

jag och Oskar har lekt

fått smisk på Sjöhäller

åkt och badat vid en tom badplats

ätit middag

sovit middag på Oskar och Hildes soffa

ätit björnbärspaj

och nu sitter jag och dinglar med benen med två liter nyplockade blåbär.

Det har varit så mycket glädje och kärlek i det sista

underbara systrarna Mia och Petra och syskonbarn Tilia på besök

fin klätterdag med Simon och Ingelin

soldag med bästa Loti på besök från Frankrike

Maja och Stefans bröllop med dans in till morgontimmarna

med underbara människor som gav massa energi och inspiration

Åsa med familj på besök

höstenluften som börjar komma

Hanna-Kajsa och jag som ska köpa biljett till USA

Ser ut över det spegelblanka vattnet

och åker med ett leende hem till torpet

Tack världen för att du är så fin!

De små och stora sakerna

Larsas smycken gjorde hela dagen!

Det finns saker i livet som är extra bra,

små stunder som etsar sig fast,

gester från vänner som värmer,

den där låten som känns helt rätt

basen som vibrerar i kroppen i bilen

planer om att åka iväg

en puss på kinden

vinden i håret på toppen av klippan

trötthet i kroppen efter en lång klätterdag

ett glas kallt vitt vin

plocka in sin egenodlade sallad till middagen

ja, listan är för lång för att avhandla här.

Hilde gav mig en bok hon hade gjort till mig; En bok om små, og STÖRRE, og STORE Gleder. Gledeboken är till för att fyllas i till den är toppfull med stora, små och även VÄLDIGT stora eller VÄLDIGT små gleder.

Så känns mitt liv just nu, man skulle kunna tro att det inte hänt någonting alls på sistone, men det är tvärtom. När det händer för mycket bra så lever jag på det, lagrar det närmast hjärtat, fyller på med energi och lever ett eget liv. Bara med och för mig.

Jag har fått varit på långtursmodus med Hilde

varit i Stugun och haft 5-dagars kurs med Storumans folkhögskola

Fått smittas av Katrins underbara skratt

klättrat fjällturer i Stugun

sjösatt vår nya kajak

gjort upp planer om semester

Kjerag/Lofoten/Dolomiterna/Frankrike beroende på YR

sagt JA när Petter frågat

Just nu känns livet extra bra

Så lite så lite

Petter spanar efter nästa grepp..

Det behövs så lite
för att känna ro
bli glad
glömma bort sin 8-dagars-arbetsvecka

Har inte alls varit sugen på att klättra sen vi kom hem
tror det har haft någonting med bakterier i kroppen att göra
blir inte sugen på att klättra när jag är sjuk

Men igår när jag stog på jobbet så kände jag det helt plötsligt;
suget efter granit!
En snabb sväng till Häller och Mallorol innan solen försvann
hostade och var tvungen att stanna för att hämta andan några gånger

glad och med ro i kroppen
firar ner för en torr Canapé
nu vill jag vara frisk!

Klipppremiär!

Petter njuter av solen och glömmer bort vintern

Det är vinter och kallt. Magnus pysslar med sin packning inför Patagonien, provklättrar sina nya stegjärn på sina nya anmarschskor, klistrar fast extra fyllning i hälen på sina nya storskor för att få dem mindre och jag står med en liten klump av avundsjuka i magen.
Han lovar att uppdatera sin resa till mig, och inser att jag får nöja mig med det.

Magnus åker och Hanna-Kajsa kommer, det är plusgrader och sol. Vår i luften och vi tar en tur till Häller, sätter topp på Trampoline.
Låter kroppen vänja sig vid att röra sig på klippa, jamma och att stå på små steg.
Det känns främmande, första vändan känns avig, tung och svår men det lossnar och kroppen kommer ihåg vad det är den brukar göra.
Känslan av lycka sprider sig, solen silar sig in mellan träden, kroppen börjar kännas trött och nu längtar jag till Spanienresan.

Tvåsamhet

Nöjda på toppen av El Cap

-Du, tycker inte du att det är kul att klättra med mig?
-Ehh, joo, vad då´rå? Det vet du väl?

Petter ser lite villrådig ut innan han fortsätter;
-Jo.. det har varit ganska många som har kommenterat ditt hon&han inlägg och trott att vi inte har det så bra..

-Oj, sorry! Du vet ju att vi har det superkul när vi klättrar! Vi har en gång i tiden varit det klassiska hon&han paret, men nu funkar det ju så bra det kan göra!
-Mmh, bra!

Häromdagen fick Petter mig att kasta mig på en okänd 8:a istället för den 6+ som jag ville avsluta dagen med. Kroppen kändes trött från de föregående två klätterdagarna och jag ville ta en snäll sista tur.
-Nä, gör den här istället..
-Ja, varför inte?

Jag blev rädd, hade taskiga säkringar, gick på, var nervös, svettades, andades tungt, fick hänga flera gånger och fick till slut bli nedfirad från cruxet och kom ner till marken med ett gigantiskt leende av adrenalinpåslag. Ibland är det skönt att få en putt ut ur bekvämligheten och det är det Petter är bäst på. Putta ut mig på okänt vatten när jag börjar bli bekväm.
Tack Petter!

Storstads sjuka

Har jobbat på Fjällsport delar av denna vecka.
Padde är och roar sig bland stenarna i Font och Lars svänger loss i snön även han i Frankrike.

Stan ser likadan ut som vanligt.
Jag går samma vägar; till Fjällsport, till Fabben, hem till Lunden.
Husen står kvar, affärena är de samma.

Men någonting annat har förändras

Det har blivit mer stress
fler bilar,
mer människor
mer skräp
mer reklam
mer ljud

jag längtar till tystheten
snön
lugnet
torpet
och på måndag är jag hemma igen.

Tidsvirrig Hanna?

Ulorna badar i sista kvällssolen

Lördagsmorgon

solen skiner, nysnön gnistrar

Petter jobbar dygn och jag har precis börjat lyssna på Perfect day med Lou Reed och läser tidningen.

Låter solen värma ansiktet genom fönstret.

Funderar på hur bra de senaste dagarna har varit.

På nyårsafton fick jag med mig Nicklas Fernqvist för lite isklättring vid Ulorna.

Lite dåligt samvete för jag lämnade Petter att fixa allt inför kvällen, men han klarade sig galant visade det sig. Han är en klippa, Petter.

Tobbe tar tacksamt emot lite kaffe av Erik

Kall och lycklig kom jag tillbaka efter mörkrets intåg och middagen stog nästan färdig och allt fixat för gästmottagning.

Vi hade fullt hus, 16 st plus barn lyckades vi klämma in utan att det kändes för fullt i huset.

Knytkalas på nyår är det bästa jag har kommit på, ingen slipper känna sig stressad över att det är massor att fixa, och det finns tid för att komma ut istället (iallafall för mig..)

Jag på upptäckarfärd på granntomterna

Tanken med dagen var att komma ut och åka skidor i vårt fina egenfixade spår ute på åkrarna när telefonen ringer.

-Hej, det är Per

-Du, visst skulle du jobba? Jag är ju i Norge..

-åhhh.. nejjjj..

Sliter av mig understället, på med lite mascara och rotar i klädhögen för att hitta några civila kläder.

Två timmar försenad står jag utanför Uteguiderna med andan i halsen.

Det får bli skidåkning i månskenet istället.

God fortsättning på er alla, hoppas att ni har lika mycket vinter som jag, eller har sol och kalksten istället.

Kram i stora lass till er alla!

Disco och pump

Fredagkväll.
Trött från jobb.
Mörkt ute.
Petter jobbar, så huset står mörkt och kallt när det möter mig.
Magen skriker efter mat och blodsockret är på miniminivå.

Jag sätter på Madonnas Confessions on a dancefloor, tänder vedspisen och viftar, skakar och rör hela kroppen i en osannolik kombination, sjunger högt och är glad över att jag inte har några grannar.

Temeraturen stiger i huset och humöret är på topp efter en stund, allt som behövs ibland är bara lite discodans.





















Mulet, grått och kallt, det finns en räddning som inte är mer än tre minuter bort från huset.
På med gummistövlar upp i vår skog och där ligger den, vår egen träningsvägg!
Pumpen kommer smygandes, kroppen är inte van vid överhäng och jag får bra träning på att hålla nadningen i styr.
Mörkret smyger på och när vi packar ihop så upptäcker vi att utanför vår vägg så regnar det tydligen.
Överhängande, bra grepp och regnsäkert (nästan, det rinner igenom på vissa ställen efter mycket regn), det räcker för mig.

Skrattar bäst som skrattar sist

Sol!
Petter klättrar i bar över kropp och jag nöjde mig med linne, visserligen med långkalsonger under. Svanvik ger oss en solig vistelse på fredagsförmiddagen innan Stina ska plockas upp på Hallinden. Svanvik bjuder på det vanliga för mig, några gångers uppvärmning och några försök på Vargtass innan underarmarna har svårt att ta få av sig skorna.
Solen skiner på Svanvik, inte i Göteborg där vi åkte ifrån på morgonen och inte i Bohuslän när vi hämtar upp Petters mamma. Senare på kvällen dyker ett litet bouldergäng upp från Stockholm; Katrin, Jon, Sydde och.. och..sorry jag har glömt.. ung talang? hjälp mig..





























Skön vandring i bokskog, perfekt aktivitet

Solen ville inte titta fram någonting mer. Moln och 4-5 grader. Brr. Vi gjorde allt annat än klättrade och umgicks med Stina och fick en väldigt fin promenad i naturområdet. Jag behöver lite sol för att gilla att klättra vid den temperaturen, men stockholmarna hade fått klättra iallafall.

När lilla bilen gick tillbaka till Stockholm så hörde vi en viss besvikelse över att vi inte hade kommit ut och klättrat. Både jag och Petter visst att vi skulle vara lediga tisdag, onsdag och torsdag tillsammans så vi var ganska övertygade om att komma ut ändå.























Det här är vad bohuslän bjöd på i morse

Eftersom jag av princip inte håller koll på YR eller någon annan site så var det lite trumpet när det gråa vädret och temperaturen höll i sig hela veckan..
Med lång näsa har vi varit inomhus och snickrat så är värken i handlederna, armbågarna och biceps. Bådar inte gott, har inte haft så här ont sen jag tränade gymnastik.

Vägen över vägen

Tidig morgon.
Solen går upp, tränger sina strålar genom dimtäcket som ligger tjockt över Brodalen.

Jag sjunger med Coldplay om kärlek och jag känner att det här kommer bli en bra dag, jag är lite nervös men glad. Idag ska jag gå min första dag på forspaddlingskursen som Per vill att jag ska gå för att ha lite koll på paddelutrustningen i butiken.

Jag har precis växlat upp till femman, Bettan spinner som en katt och vi är uppe stax över 90 när jag ser honom.

Med ett rasande tempo på fyra alldeles för korta ben ser jag han ta sats för att hinna över vägen.
Hinna över innan denna gigantiska plåtlåda i storlek allt för stor för att jämföra kommer att mosa honom helt platt.

Mot alla regler jag har lärt mig på trafikskolan så reagerar jag instinktivt när jag ser honom kämpandes för att hinna trots sin felbedömning i sin och min hastighet.

Jag svänger undan kraftigt för att få honom mellan hjulparen och lättad ser jag honom i bakspegel.
Till min förvåning så har han inte fortsatt mot sitt mål utan gjort ett snabbt val att springa tillbaka till därifrån han kom från.

Av en anledning jag inte vet så börjar jag skratta åt situationen. Klockan är sju på en lördagsmorgon, det finns inte en bil i sikte och han väljer att springa tillbaka och antagligen prova senare.

Jag känner lite samhörighet med den stackarna, helt plötsligt så händer det för mycket i en period av stiljte och det är lättare att gå tillbaka till utgångspunkten.

Jag har flera veckors händelse som bara väller inom mig som jag vill få ut; två underbara bröllop, två stycken klätterkurser, en natt i portan, en forspaddlingskurs, massa snickrande på huset, men utan internet i torpet så hinner jag inte skriva så jag gör som sorken, springer tillbaka till det håll jag kom från och kanske, kanske så provar jag senare.

Lusten återvänder

Magnus hjälper mig på andra tankar

Jag har inte haft någon lust alls sen jag kom hem från Grönland.

Det har inte gett mig någonting och då har det fått vara.

Det måste kännas rätt, annars kvittar det för min del.

Jag försöker att aldrig pressa fram den även om jag saknar det. Har försökt gjort en massa andra saker istället. Petter är i Frankrike med Oskar och njuter perfekt kalksten i Verdon, så då gör det ingenting.

Hanna-Kajsa med livets goda

Jag brukar ha det så efter en lång resa, lusten brukar ta lite tid på sig innan den kommer tillbaka. Lite sakta smygande och sen för fullt igen.

Nu har den äntligen återvänt.

En morgon när jag cyklade till jobbet så tog jag några djupa andetag, insöp den kyliga luften och kände den där pirrande känslan i kroppen. Den PIRRANDE känslan jag har saknat och väntat på, längtat efter. Tror det har varit värmen eller att jag inte har smällt allt från Grönland.

Två Hannor och en Kajsa njuter

Nu är lusten tillbaka för fullt, nu kan jag inte vänta till nästa gång tack vare Hanna-Kajsa.

Vi hade en underbar helg på Ranchen.

Höstluft

Lång frukost i solen

Nybakt bröd

Perfekt temperatur

Pirrande känsla

Perfekta sprickor

Friktion

Granit

Fingerjam

Handjam

Perfekta kilplaceringar

Klätterlusten är tillbaka!

Tjyvstart på Uteguiderna i lördags

På fredag jobbar jag sista dagen på Fjällsport och ska börja mitt nya liv.

Jag har tjyvstartat lite.

Vi flyttar in på ranchen efter helgen, hyr ut lägenheten i stan. 

Jag kommer att jobba på Uteguiderna minst två dagar i veckan nu i höst och resten av tiden kommer jag att hänga med Petter.

Klättra

Paddla

Klättra

Snickra lite hus

Klättra

Låta lusten att leva komma tillbaka, lusten att klättra få blomma. Njuta. Ha en underbar höst.

Snart börjar mitt nya liv.

Skyltars intresse för omvärlden?

Morgongruset har knappt lämnat ögonen, gröten ligger som en klump i magen och det är dags att cykla till jobbet.

Samma procedur som många många mornar förut, ner för backen, lite kyligt med kraftigt vinddrag.

Raksträcka vid Gubberogatan, fortfarande lite kyligt, det är fuktigt i luften.

Ner för bron, inget stopp vid rödljuset där de andra cyklisterna står och väntar.

Gött tre poäng till mig, men blir strax omcyklad av en sportig fan med keps, minus ett till mig.

Raktsräcka längs vattnet, sicksackar mig förbi mammor med barnvagnar, nu börjar pulsen stiga, ser ett kommande pluspoäng.

Ner under bron, poängen svänger vänster, jag höger, då räknas det inte, sådana är reglerna.

Raksträcka förbi Ullevi, nu höjs temperaturen i kroppen, kränger av mig fleecetröjan utan att stanna, vill inte låta  de två insamlade poängen komma om.

Vid Gustav Adolfs torg, nästan framme så ser det annorlunda ut än det brukar. Det står skyltar överallt, det är en utställning, Signspotting projekt som Doug Lansky är ansvarig för. Smyg förbi och kolla, står uppe varje dag under kulturkalaset.

Gillar extra, Funeral 50 % som skymtas i bakgrunden på första bilden.

Jag och Magnus hittade vår egen text på väg till korv och öl innan ett misslyckat försök att kolla på bla Anna Maria Espinosa och Titiyos hyllning till Dusty Springfield.

För mycket folk, stänga ingångar och för höga staket..

Solönskning

Helgen börjar närma sig, det kliar i kroppen för att få klättra ute.
Få känna på riktig klippa,
slita ut hud på svettiga fingertoppar
värma klätterskorna innanför tröjan
vända ansiktet mot solens nästan varma strålar
känna glädjen spridas i kroppen.

Jag VILL att det ska vara fint väder på söndag, nu har jag börjat bli bortskämd med utomhusbesök på klipporna.

Petter och jag lekte runt på Stora väggen ute i Utby och listerna på Kronenburg kändes lite bättre denna gång och jag skulle inte ha någonting emot att leka runt lite i Utby i helgen.

Snälla snälla vädergudar, ge mig lite sol på min ledighet..

Räntmästaregatans frisörsalong

En helt vanlig torsdag på året, inte helt annorlunda en någon annan torsdag som passerar förbi i ens liv.

Denna torsdag bjöd dock på en liten överraskning för min del. Vi brukar träffas på Räntmästaregatan med jämna mellan rum, för att springa, basta, äta eller bara ha det allmänt trevligt och så var fallet denna torsdag. 

Värden denna gång var Ann-Sofie som gulligt hade bakat kaka bjöd på mackor och tjejerna kom tillströmmandes från alla möjlig håll.

Lina och Lina, Angelina, Jossan, Clara och Jessica med ett kort besök med Vilja. 

Nästan innan Lina hade hunnit innanför dörren så hade hon part ihop min vilja att bli klippt med slumpen att Angelina som råkar ha gått frisörprogrammet på gymnasiet, med en sax i väskan...

(Lina som dessutom är svarthårig och nyklippt.. och andra Lina som är nybliven rödtopp och nyklippt..)

Ja ni kan ju bara räkna ut hur det slutade, jag fick mina tre års spretande hår tesar avklippta med en ivrig Angelina över mig.

Så nu är jag betydligt mer friserad än vad jag har varit på tre år, mätt och glad över efter en trevlig kväll ännu en kväll på Räntmästaregatan och ser fram emot imorgon bitti då jag ska möta Lina för en morgonsimtur innan jobbet.

Det är inte var dag som jag stöter på en frisör som inte är en frisör mitt på en torsdag på Räntmästaregatan, men idag var kanske min turdag?

vill bli stark..

Träningsvärk i magen efter alla benlyft som Padde tvingar mig att göra på jobbet,
varenda muskel i ryggen är stel och öm efter rep pass på Domen med Petter igår
och jag vill bara tillbaka till Domen imorgon för att få klättra mer!

Det är kanske det enda bra med att ha ett litet uppehåll, motivationen är på skyhög på att bli starkare.. och starkare.. och starkare..

Vill du till Domen i morgon kväll?

Dålig dag?

Vissa dagar är inte ämnade för att finnas, som när det hamnar vitpeppar på gröten istället för kanel när förseningen redan står runt dörren.

Eller som den här morgonen som lämnade en tung klump i magen av olika anledningar som inte vill släppa under dagen, utan hänger sig kvar som en blodigel.

Men så kan även de sämsta dagarna vändas till en sådan dag som leendet knappt kan ge sig när jag cyklar hemåt.
Så var det idag och jag älskar den känslan av lycka, av lätthet som fyller mig de dagarna.
När backen hem känns som en fjutt och lckan i benen trampar cyklen av sig själv och ehla värlen verkar god.

Jag hade bildvisning på Fjällsport idag och det kändes som om det blev lyckat, det är så svårt att veta om folk tycker att det är intressant att höra mig stå och mala på om min resa, men jag hoppas att de ca 50 som kom iallfall fick ut någonting av det.
Kvällen avslutades med en god porter (Ocean, göteborgs bryggt) på haket brevid jobbet med massa positiv energi från underbara tjejer; Hanna-Kajsa, Johanna, Emma, Annika och Karin.
En liten mini reunion från Rjukan och de gav mig så mycket extra boost idag, tack för det tjejer!

Men så tänker jag på Simon och Åsa där hela deras hus på Branta Liden brann ner, bara några dagar innan deras lilla Ingelin vile komma ut, och då ställs ens egen dåliga dag ganska bra helt plötsligt.
Nu är de i Åre för att hinna landa, kolla in deras blogg om du undrar vad som händer med dom.

Så ge aldrig upp hoppet en sådan dag när allt känns piss, dagen kan faktiskt vända till en av de bättre dagarna på länge.

Orion

Det är mörkt och stjärnklart när jag cyklar hem för måndagstjejträff.
Plötsligt upptäcker jag till min förvåning Orion och en klart lysande halvmåne på himlen.
Har inte sett Orion sen de mörka nätterna ute i öknen som Indian Creek bjöd på och ett leende sprider sig.

Det är någonting magiskt med månen, någonting som jag inte kan sluta titta på, så om du inte har varit ute och tittat på stjärnhimlen på länge; ut med dig!
Jag kan nästan lova att du kommer in med ett leende på läpparna..