2015-02-23

Vitt ute, ett litet tag iallfall

Vinterlandskap i vy från balkongen
Det är lite som en drömvärld ute, eller rättare sagt det var innan regnet kom.
Vitt och fluffigt ett tag. Nu är det vårtjock snö som ligger i sjok med tydliga tecken på att försvinna. Spåren ligger kvar uppe i Sommand som tur är så det går att ta sig en tur upp dit om man vill ha vinter, men fluffsnön från träden är borta där med.
Vi åker till Svea rike igen på onsdag och hoppas ha samma utsikt från köksfönstret hemma hos Petters mamma i Bohuslän som här.

Vi letar förresten hus med den här utsikten, eller varför inte Mont Blanc som ligger lite till vänster i utsikt. Morgonsol och givetvis kvällssol. Lagom stor för besök. En trädgård som man kan odla på, en gräsmatta att hänga på. Kanske en liten lada att bygga en klättervägg på. Helst på över 800 meters höjd för att slippa höstdimman. Inte för nära motorvägen och smoggen nere i dalarna. Lite avskilt men ändå nära. Inte allt för dyrt. Helst inte så där lågt som det verkar vara i de flesta franska husen så man nästan slår huvudet i taket. Helst EN toalett med ett handfat och gärna dusch istället för tre toalett/badrumsutrymmen, men där de inte återfinns tillsammans. Någon som har ett ess i kortärmen? Hör av er!

2015-02-13

Balsam för själen

Stina letar snäckor på Paradise beach, Koh Ngai

Det finns känslor som lugnar.
Sand under tårna, den speciella känslan av att vara fast, men ändå mjukt
Turkost vattnet som sakta omsluter kroppen, låter mig vara en del av det. Gungar, smeker, förflyttar.
Ljummen vind som smeker över bar hud, precis lagom varm så att den inte kyler. Den rör sig över kroppens alla hår, leker tafatt med sig själv och lämnar en känsla av beröring.
Solen som sakta stiger upp, eller ner i havet. Färgar himlen blodröd och ger en känsla av frid.
Ljudet från havet som sakta kommer in, silar genom sanden och ger ett svischande ljud när det drar sig tillbaka genom sand och snäckrester innan nästa våg kommer in. Ibland sakta, sövande och trolskt, ibland med kraft som att påminna om att det finns en anan sida.
Ljudet av longtailbåtar, puttrandet från en motor långt bort.
Hundar som leker längst stranden innan turisterna kommer och ockuperar den, äger världen.

Tio dagar känns som en evighet.
Dagarna sträcks ut, förlängs, fylls med nya intryck i en lagom takt mellan avslappning och nya upplevelser. Vi bor på Koh Ngai, byter till Koh Kradan där vi bor på två olika ställen. Bor mitt inne på ön med djungelkänsla, bor precis vid stranden med havet dånandes utanför fönstret. Vi snorklar vid stranden, åker på snorkelutflykter, spanar in Emerald cave och Koh Muk. Kombinerat med många sovstunder på stranden, snäckletning, mangoshakesdrickande och god mat.

Den sista morgonen går vi upp innan solen, går sakta på lågvattnets efterlämningar i form av den gigantiska sandbanken, låter den ljumna vinden ta med den sista känslan över att någonting annat än att vara just här, just nu är viktigt. Lyssnar på vattnet som sakta kommer in, försiktigt som att det inte vill störa den nyvaknande känslan som omger värden. Fåglarna har för länge sen deklarerat att det är morgon, men resten av världen ligger fortfarande inbäddad i nattens bomull. Någon enstaka turist syns på stranden. Solen går sakta upp, färgar himlen röd och kommer med värmen. Som balsam för själen.