2009-03-26

solen kommer åter?





















Förra helgen var jag i Växjö för att hälsa på Olle, min far som är sjuk.
Jag kliver in i hissen, upp till våning 9, avdelning 34, lite passande tycker min far eftersom han är född 34, lätt att hålla reda på.
Fjärilarna i magen har vid det här laget ätit upp hela magen och tagit hjärtat med sig, växt till örnars storlek och river och sliter i mig.

Det har gått en vecka sen jag åkte från Växjö sist, då hade marken under mig raserat och världen såg svart ut. Mina värderingar om vad som är viktigt i livet hade fått sig en kraftig törn.






















Olle mellan mörker och ljus

Nu, nästan en vecka senare ringer Mia, min syster på Olles sida och jag tappar bort mig själv ganska snart.

- Han har en elakartad tumör.. bla bla bla

Världen raserar och jag faller ner i ett bottenlöst svart hål, jag svävar fritt i luften och orden ur telefonen blir till bokstäver som flyger med mig i mörkret, vissa trycker ner mig fortare det går inte att bota, underhålla, strålning.. men vissa låter mig sväva på dem, jag klamrar mig fast vid dem och håller dem nära mig bäst för Olle, har inte ont..






















Systrar ystrar söker tröst, Mia, Ylva och jag.

Jag försöker hålla mig på benen, försöker få det att funka, med en massa människor runt omkring mig som lyfter mig en bit varje dag. En kram här, ett gulligt sms där, ett leende, klättring på Domen tills mjölksyran tar över.

Tack för at ni alla finns!
kram..

så..hvilken type er du?

Wulffmorgenthaler.com

2009-03-17

Tågresan

Mörkret har spridit sig över himlen när hon stiger på tåget i Växjö.
På perrongen står en syster med lockigt blont hår, händerna är långt nerstuckna i fickorna på hennes skinnkappa och hon letar efter ett välbekant ansikte.
De får syn på varandra och ett litet leende växer fram hos de båda, ett leende som sakta dör, ett leende som sakta försvinner.

Kvar på perrongen i Växjö står en syster brevid det gamla stationshuset som vittnar om en svunnen tid, en barndom för länge sen. Förknippat med de glädjefyllda återseenderna med Olle, henns far, står det nu för motsatsen, i förfall och avstängt sen en tid tillbaka.

Tåget rullar sakta ut från stationen och det rytmiska ljudet mot rälsen tilltar.
Hon ser ut i mörkret och möter sin egen blick i spegelbilden och framför henne sitter inte längre denna lilla lintott till barn utan en brunhårig kvinna.
Hakan rynkar sig och underläppen rycker lite, spegelbilden suddas sakta ut och hon blundar.
Blundar för att slippa möta blickar från de främmande människorna på tåget mittemot och sakta rullar tårarna mot hennes kinder.

Hon tänker att än är hon för ung för att mista sin far, hon vill vara den lilla lintotten som hoppande av glädje springer före sin far i skogen otålig på att han inte är lika snabb.
Men mörkret sprider sig runt henne och det enda hon kan göra nu är att hoppas.

Det rytmiska ljudet som genom hela hennes barndom har stått för något att se fram emot har nu bytt skepnad och hon sväljer den stora klumpen i halsen, låter mörkret komma och försöker sova.

2009-03-09

Söndagsregn



































Ja, jag kunde ge mig faan på att solen skulle sticka ut sitt tryne ur regnmolnen så fort helgen är över.

Det enda jag önskade mig var en fin och solig söndag, min enda lediga dag, men när jag vaknar av droppandet mot fönstret så sjönk modet snabbt.

Det har varit några översociala dagar så jag snosar med nöje ner mig i täcket en stund till innan jag ilsket glor ut på detta göteborgsväder.







Fillipinerna..
Fick mail från Petter, så här skönt har han det i solen, men han har ju inte fått träffa Åsa som var på besök från Örebro, eller fått bouldra på Fabben, eller kört rep på Domen, eller fått tårta hos Maria, eller haft tjejkväll, eller druckit vin till klockan ett med HK, eller...
Alla gånger så är ens beslut inte riktigt avvägda, som när jag tackade nej till att följa med till Filipinerna och sola mig

2009-03-05

Solönskning

Helgen börjar närma sig, det kliar i kroppen för att få klättra ute.
Få känna på riktig klippa,
slita ut hud på svettiga fingertoppar
värma klätterskorna innanför tröjan
vända ansiktet mot solens nästan varma strålar
känna glädjen spridas i kroppen.

Jag VILL att det ska vara fint väder på söndag, nu har jag börjat bli bortskämd med utomhusbesök på klipporna.

Petter och jag lekte runt på Stora väggen ute i Utby och listerna på Kronenburg kändes lite bättre denna gång och jag skulle inte ha någonting emot att leka runt lite i Utby i helgen.

Snälla snälla vädergudar, ge mig lite sol på min ledighet..

2009-03-02

Maj, inte ens åttio
































Min helg är inte över än, är ledig måndag, ska skjutsa Petter till flygplatsen och vara lite avundsjuk för att han ska få sola och bada på Filipinerna medans jag väntar här hemma.

Förhoppningsvis tittar solen fram imorgon så det blir lite mer klättring, men fram till uppdatering på helgen så får Maj stå för roligheterna. Upptäckte henne på ICA och hon gjorde min dag igår, ler fortfarande och undrar när det är ok att bli tilltalad som ni, kanske över nittio?