2008-01-29

Svaghet

Lars lurade i mig en semla och lite kaffe vid fem tiden och redan innan visste jag att det skulle vara kört.
För mig som är en icke-kaffe drickare har lite koffein förödande konsekvenser.
Jag pratar oavbrutet, kan inte stå still, får världens största svettfläckar under armarna och får så mycket energi i kroppen som jag inte kan tygla.
Helt stissig så blir det ett boulderpass med flickorna på Fabben, där det inte finns någon möjlighet för mig att vila mellan problemen.
När vi helt körda i underarmarna lotsas bort till den brantaste väggen av Ann-sofie för att prova på hennes problem och är det bara att bita ihop.
Det sprack illa kvick när Ann-sofie (som är den starkaste tjejen jag vet.. förutom Malin) med gravallvarlig röst påpekar för Lina som kämpar järnet;
- Nej, du får inte tweaka, det är ett tecken på svaghet, så brister alla ut i skratt och Lina trillar ner.
Det var dagens lärdom, inget mer tweakande för min del.

2008-01-27

Bra och dåligt

Den här helgen har jag spenderat med min far Olle i småland istället för att följa med H-K och Lars till Trängslet och klättra is.
Ett ovanligt val för mig då klättringen nästan alltid kommer i första hand, varför är det så att klättringen kan vara viktigare än sina nära och kära?
Det är ju inte det att jag inte uppskattar eller tycker om min familj även om det kan uppfattas så. Det är bara att om solen skiner så trycker det över hjärtat om jag inte får komma ut och speciellt i början av säsongen.

Någon som känner igen sig?

Jag har funderat lite mer på det där med bra och dåliga känslor och det kommer bytas ut med jämna mellanrum höger kanten.

2008-01-25

Det lilla extra

I processen att bli frisk så har min kropp varit extra mottaglig för intryck idag.
Allting har känts lite mer än vanligt och här kommer topp-tre på bästa och sämsta känslorna idag.

Gå in i bastun efter ett träningspass och känna vattnet från håret rinna ner längst ryggen.
Stå länge i duschen och lyssna till ljudet av vatten när håret täcker öronen
Känslan efter ett avslutat träningspass, eller fallet i dag med två träningspass, den matta lyckliga känslan.

Cykla i motvind.
Köra bil själv i flera timmar i mörker och regn.
Lämna en varm säng allt för tidigt en ledig dag.

Ha en fin helg

2008-01-24

Inomhusglädje























Jag vet inte om det var all klätterglädje sen söndagen som höll i sig eller faktum att jag inte har klättrat på nästan en och en halv månad som gjorde det så otroligt roligt att få bouldra inomhus i tisdags.
Nä, den största glädjefaktorn var nog alla flickor som var där och peppade varandra upp för alla möjliga bisarra problem.
Hilde med sin eviga positiva ström av söt norska, Lina med sin power, Ann-Sofie med sina eleganta lösningar, andra Lina med sin smygande klätterstil och glädje, Jessica med sin beslutsamhet,Judit och Liivi med varsitt stort leende.




























På hemliga vägar kom jag över den nya Arcteryx selen för några korta timmar vilket försenade uppvärmningen lite för det behövdes klämmas, kännas samt provhänga för att se om den faktiskt var så bra som det förväntades.
Betyget blev godkänt när Lina beställde en på direkten.
Med värkande underarmar så blev det ett slut på boulderpasset som satt i nu idag när det var repklättring med Clara, så hur morgondagens reppass med Hilde ska gå återstår att se.

2008-01-20

Livet kommer åter





















Petter med sin fin fina mössa

Jag vaknade upp i fredags med en ny känsla i kroppen, en bekant men bortglömd känsla.

Jag är frisk.

Känslan av att kroppen och huvudet hänger med är som att vakna ur en dvala.
Livet lite lättare och när Lars frågar mig om jag skulle kunna tänka mig att jobba på lördagen fast jag skulle vara ledig så känns det inte omöjligt.
En snabb koll på SMHI säger storm och dåligt väder, så varför inte, söndagen är ändå min.




























Ankan smyger försiktigt

När jag slår upp ögonen på lördagsmorgonen slår solen emot mig och det knyter sig lite i magen när Petter kommer hem och berättar om Sandsjöbacka och denna otroliga bouldringen, men men snart är det min tur med.

Kvällen avslutas med att Erik, Malin, Jossan och Markus kommer över och Jossan får oss att vrida oss av skratt när hon berättar om sin jamteknik i Australien. Det får jag återkomma om.


Söndagsmorgon kommer och jag hoppar upp ur sängen innan klockan har hunnit blivit sju för idag ska vi till Bohuslän. Det är det här jag har gått och längtat till och hela min kropp håller på gå i bitar efter tre veckors dvala.
När solen går upp så kan man med lite god vilja skönja en fin dag med lite sol i mellan molnen.
Vi plockar upp Clara, Magnus och Johan innan vi beger oss mot bergen och är ute från stan innan nio.




























Hilde i det lilla solsken som kom

Det är precis som om solen har bestämt sig för att stanna kvar i stan, för ju längre mot Bohus vi åker, ju mer tätnar molnen för att till slut täcka hela himlen. Ingen säger någonting i bilen om vädret utan vi låtsas som ingenting tills vi svänger av motorvägen mot Dingle, då det kommer en svag:
Ja.. det ser ju inte så toppen ut det här...

Tungt molntäcke och sex grader stoppar inte våra Vettekullenplaner och även Hilde och Ankan sluter upp.
Vår förhoppning om att gårdagens storm skulle ha torkat upp varenda led, slås sönder, men några få leder är ändå klätterbara så det är bara att racka på.





























Tröttmössans tystnad får ta årets oskuld på kilplaceringar och med helt bortdomnade fingrar och tår kommer jag upp på toppen och får kräkkänslor när blodet kommer tillbaka men det även som om livet kommer tilbaka.
Det är det här jag har gått och väntat på i allt regn och all förbannelse över att bo i Göteborg och allt regn är som bortblåst.

Vinden biter i mig och jag skakar av köld och jag förbannar min eviga optimism och drömmen om klättring i linne och värme när det är januari och lovar mig sjäv att ta med mer kläder til nästa gång.
När solen sen tittar ut för en liten, liten stund så är min dag gjord och jag kommer att leva på den här dagen till nästa soldag.
Pizza i Dingle och bastu med hela gänget avslutar dagen och jag kommer gå och lägga mig alldeles stax med ett brett leende på läpparna.

God natt

2008-01-15

Swesport


















Det är söndagsmorgon och klockan ringer 04.00.
Sakta smyger jag ut från sovrummet för att inte väcka Petter och packar tyst ihop mina saker och tar kudden under armen och går ut i natten.

Padde är sen och jag huttrar lite, helst hade jag velat ligga kvar under täcket med Petter men inte denna söndag.
Jobb är jobb och Swesportmässan som jag och Padde är på väg upp till i Stockholm ligger på söndag och måndag.
Jag somnar så fort jag får en möjlighet och vaknar i takt med att solen går upp någonstans utanför Nyköping.
Det är klarblå himmel och fyra grader och med en tung klump i magen så konstaterar jag att årets första klätterbara dag kommer jag spendera inomhus.


















Vi har bokade möten med en radda olika leverantörer och sitter inomhus och får se nästa hösts kollektioner, lite konstigt eftersom vinter känns oerhört avlägsen och då definitivt nästa års.
Vi hittar några produkter som vi båda fattade tycke för, bla annat Mountain Equipments nya dunjacka.

Med fullstoppade hjärnor lyckade vi ta oss in till stan, hitta vårt hotell och försöka rensa alla intryck från dagen.
Två glas vin och 18 smårätter senare på Sahara, en libanesisk restaurang, med Hanna-Kajsa som sällskap så lyckas vi nästan släppa tankarna på alla dagens produkter.


















Måndagen börjas med lyxdusch och generös hotellfrukost och vi är redo för en ny omgång av kollektioner men det är svårt att hålla orken uppe.
När Stefan plockar fram Pranas linnen så tänds glöden igen och jag är med i matchen en stund till men tankarna vandrar iväg till Räntmästaregatan.
Kvällen hinner bLi sen innan jag får krypa ner i sängen brevid en sovande Petter igen.
Cirklen är sluten och det regnar utanför igen efter två dagar med fint väder i Stockholm.

2008-01-02

Varmt i sängen

Jag är sjuk.
Kroppen gör ont, nästan är igentjockad och det är omöjligt att svälja utan att det hugger till i halsen.
Dom senaste fem dagarna känns oändligt långa och diffusa.
Jag börjar bli innerligt trött på att inte ha kontakt med min hjärna utan ständigt bli stoppad i nått som känns som bomull och bara orka titta rakt fram.

Men en kort resumé av alla dagar som har gått:


















Jessica och Engla i full lek


I år var det bestämt att vi skule hålla hus hos syster Tuva och Nicklas så hela halvstora familjen Mellin samlades för att öppna julklappar till barnens förtjusning, äta julmat och umgås. Det blev lätt hektiskt med nio vuxna och tre barn men samtidigt väldigt trevligt. Vad är det som gör julen, en fridens högtid till att alltid kännas kaotisk? Som tur är så har storasyster Jessica och Tuva ett oändligt tålamod till all barnhantering.



















Mamma i den bortglömda vintern


Jag kommer ihåg att snön brukade vara närvarande på jul när jag var liten, men den verklgen lyste med sin frånvaro på den lilla motionsrundan för dagen. Fast man får vara glad så länge det inte regnar på riktigt Göteborgsvis.

När arbetstimmarna började smyga sig på så var det även någonting annat som smög sig på mig, lite som ett katt som smyger på sitt byte. Det spanade in sitt offer, lät det leva i ovetskap, lät henne ta några springturer i skogen för att få henne att känna sig levande innan den slutliga attacken. Då slår den till, men inte tillräckligt för att döda, utan mest för att fortsätta leka med sitt byte så hon önskar sig själv död för att undgå förnedringen.


















Lite bouldring på Hönö för dom som orkar


Så för mig blev det varken en bilfärd till Standa med Lina och Henke eller en bilfärd till Chamonix med H-K och Katrin på lördagen. Jag orkade helt enkelt inte följa med och leka utan har snällt fått ligga i sängläge och tycka synd om mig själv istället.
På söndagen så strålar solen för första gången på länge och jag klarar inte av tanken att få ligga hemma inomhus, så jag packar sovsäck och liggunderlag och följer med till Hönö,låter solen lysa på mig medans dom andra leker av sig.















Fyrverkerier över Göteborg


Nyårsafton närmar sig sakta och jag orkar inte ens tänka på det, att vara social är det sista jag är sugen på så det blir en väldigt god trerätters middag på Räntmästaregatan tillsammans med Petter.
Kvällen avslutas med hejdundrande massa raketer med utsikt över nästan hela Göteborg och för mig blev det en perfekt avslutning på det här året.