Vinteradjö

Kallt i Munkedal, kallare än i lördags

Vinterns avlut kanske står för dörren

Imorgon åker vi till Spanien med förhoppning om vår, värme, sol, vi får se, det ser inte så ljust ut på YR just nu..

Min kropp håller sakta på att återhämta sig, snoret rinner inte lika mycket och de gula kycklingarna i halsen har krympt till embryon.

Hade tänkt att jag skulle klara av att ta det lugnt tills vi åkte.

Vila.

Låta kroppen hinna ikapp.

Lördag morgon och solen strålar landar i ansiktet, pigg och ivrig kommer jag igång med dagen.

Petter föreslår en skidtur i Munkedal.

-Nja, jag vet inte, jag kommer ha svårt för att inte åka på..

-Ja, jo men det kan ju vara årets sista skiddag..

-Ok, vi åker!

30 meter anmarschklättring till 30 mäktiga meter

Elisabet och Nicklas klättrar

Söndag morgon är inte lika vackert, men jag hoppar ut ur sängen, idag ska det isklättras!

Om jag fick åka skidor igår, så måste det vara legitimt med isklättring idag på min ta-det-lugnt-skala?

Japp, det blev den bästa isklätterdagen för den här säsongen.

Med lite mod i magen och bra uppbackning av Greger så vågade jag mig sakta men säkert upp för pelaren som jag och Nicklas var och toppade på Kärnsjön för några veckor sen.

Kan leva på de fjärilarna imorgon.

Sen blir det fjärilar från kalksten, vin, ost och kanske lite sol.

Får se om datorna åker med, annars så är vi tillbaka om två veckor!

kram kram, nu lämnar vi vintern!

Istället för Vasalopp

Maria på vårt andra varv

Vi har åkt två varv i milspåret och sörplar i oss allt för varm blåbärssoppa.

Kylan biter på, -11 visar termometern och klockan är halv tolv.

Jag skänker en tanke till Fredrik Rapp och David som är här uppe för att klättra is, tur att det inte är -18 som det var igår.

- Tränar ni för Vasaloppet frågar en av de hurtiga grabbarna som med har kört två varv i samma tempo som oss.

Nä..

Vi tränar för att vi slipper åka Vasaloppet hinner jag tänka samtidigt som jag tuggar på den sista chokladbiten för denna rast, steppar i bindningarna och tar av mig värmejackan.

Fyra mil senare, fortfarande med ett leende

Vi har två varv kvar innan vi får äta väfflor i värmestugan för att sen åka till Vann Spa.

Tredje varvet går som smort och vi är lite kaxiga när vi stannar igen för lite blåbärssoppa, något vi får igen när kroppen börjar protestera på fjärde varvet.

Väl inne i värmestugan så vill jag ropa högt; Vi har åkt fyra mil! när trötta skidåkare stapplar in och briljerar över enmilsskidåkarna med att de har åkt två mil. Men jag låter bli.

När vi sakta glider ner i det varma vattnet så känner jag hur trött min kropp är, på ett sånt skönt sätt, på ett sånt sätt som jag vill att den ska vara trött på.

Tror aldrig jag har fjäskat så mycket för min kropp som i söndags, jag är sliten, luktar gott, är mätt efter en tvårättersmiddag och hela min kropp är len som en barnrumpa.

Det är så en söndag ska avnjutas, Tack Maria!

Gubbarna och jag

Glad över vintern, med rispa på nästan från gårdagens klättring

- Rackarns vilka fina skidor du har..

- Jaha, blev det långt idag?

Det är någonting särskilt med gubbarna vid långdspåret.

Nyfikna, pratglada och hurtiga.

De inspekterar mina skidor, vrider och vänder på dem, erkänner att de inte har vågat sig på milspåret än och ojjar sig över att jag har fått till två mil idag.

Det värmer att se dem ute i spåret och bli slagen med hästlängder när de med vana rörelser stakar förbi mig i spåret. Det betyder att jag kommer kunna finslipa min åkteknik och förhoppningsvis glida förbi någon yngling om sisådär 40år.

Inte för att det behövs så mycket för att förbättra min åkteknik. Såsom ickevinterbarn så får jag ta den hårda smällen att lära mig åka skidor så här i vuxen ålder.

Kan stolt erkänna att jag faktiskt inte får en klump i halsen så fort det kommer en brant nerförbacke. Inte så stor iallfall.

Eller som gubben som jag samtalade med mitt i spåret när han vände;

-Ja, det var nog tur att du sålde din biljett till Vasaloppet, du ska nog satsa på Tjejvasan isåfall om du nu ska åka.