2015-03-08

Svart och vitt med inslag av blått

Jag går i sakta mak på den bekanta stigen upp mot kapellet. Det är så välbekant, men ändå annorlunda. Vi har varit hemma i Sverige i tio dagar med fokus på att slutföra vårt arbete med den nya föraren över Bohuslän. Vi har även haft lyckan att ha fint väder och träffat nästan alla de fina vänner och familj som jag har önskat. Så skönt, livet är bekant det mesta är sig likt och en känsla av ro sprider sig. Det är energibesparande att röra sig i en miljö där jag vet hur allting fungerar.

Frankrike glömdes nästan bort när jag åkte runt i Bettan på välbekanta vägar. Lika så glöms hemmavistelsen nästan bort när jag sakta går i den välbekanta bokskogen utanför vårt hus här. Det är dock med en känsla av förändring i luften. Jag har sovit middag och kvällssolen håller sakta på att gå ner. Fåglarna sjunger som om morgondagen inte räknas, de blommande blommorna som fanns här i vintras är kvar, men nu blommar gullvivorna så att marken är gul, med tillskott av scilla och snödroppar. Det börjar grönskas med blad som sticker upp ur det bruna täcket, de ser ut som kallablad, men vågar inte ens gissa. Växtligheten här är så annorlunda, hela floran känns obekant. Men att det är vårtecken på gång går inte att ta miste på. Någon har med grankottar ritat ARCE hjärta på stigen. Solen värmer och jag fylls av hoppfullhet, glädje och trötthet.

Jag vilar i en sluttning med prasslande boklöv i solen en stund. Blundar och njuter. Vaknar till av att det rör sig i min numera utputande mage. Nu har det gått så långt som fyra månader sen jag fick ett inslag av två blå streck i min vardag. Att det kan göra så stor skillnad. Ett streck eller två streck.
För er som har stirrat ner på en sticka med ett, eller två streck vet skillnaden.

Det svarta och vita i livet

Det finns mycket i livet som kan kännas som svart eller vitt men jag tänker att det mesta av det rör sig i gråskalorna. Kanske är jag präglad men gränsen mellan att vara gravid eller inte är absolut, det finns ingen gråskala mellan. De senaste tre åren har det inslaget funnit, att inte vara gravid. Jag lägger mig ner i solen igen, njuter av att vara just det, gravid och känner hur den andra rackaren rör på sig och jag kan inte låta bli att le. Här ligger vi tre och lyssnar in våren och förändringen.