2010-04-28

Det var en gång..

En liten flicka växer upp med sin far mitt ute i den vida skogen.
I ett litet torp utan el och vatten så slipper den lilla flickan undan alla förväntningar som ställs på henne från samhället. Hur en flicka borde vara, hur hon borde uppföra sig.
Det är bara hon och hennes Olla.

Hennes käraste ägodel är en fin traktor med släp, det är kanske så att det är hennes enda ägodel. Hon är vild och egensinnig, hennes far lägger inga värderingar i sin uppfostran hurvida hon är en pojke eller flicka.

Hon gör som hon vill, det är den enda uppfostran hon får.
Med blont hår och vilda ögon upptäcker hon världen som hon vill att den ska vara; hennes.

De flyttar från skogen och verkligenheten möter henne. Normer, regler, krav, oskrivna regler och förväntningar, någonting som hon var ovetande om men hon lär sig snabbt speglets regler.
Den lilla flickan växer upp och anpassas till ett samhälle, men hon behåller en hemlighet.
Att hon gör som hon vill, hon får dem bara tro att det är de som bestämmer.

Hon är fortfarande bara ett barn när hon börjar klättra men hon är fortfarande stark och vild.
Kärleken är total, varje tanke som fångar hennes handlar om klättring, varje dröm likaså.

Efter några år så träffar hon någon som får hennes hjärta att slå lite fortare.
Den mörke prinsen delar hennes passion, inte bara till henne men även till klättringen.
Många år och äventyr senare hittar hon sig själv sittande i sanden, sakta knytande upp sin klätterskor och insikten är överväldigande.

Det här är inte roligt,
Det här är inte vad JAG vill göra,
hur hamnade jag här?

Från den dagen bestämde hon sig för att bara klättra det hon ville klättra.
Hon lärde sig även att säga ifrån, kanske det viktigaste av allt.
Säga ifrån till någon som hade större vilja än hon.
Hur det nu var möjligt att någon hade det tänkte hon.

Då kom hon tillbaka, det lilla vilda blonda barnet.
HON kom tillbaka
med egen vilja
egna önskningar
egna drömmar
men framför allt med egen glädje.



2010-04-25

Hon och han




























The devil in red

Han har satt upp ett topprep åt henne på hans uppvärmingsled.
det är svårare än hennes maxgräns,
han säger att hon kan ju värma upp på den första biten.
Den är inte så svår.

Hon snör sakta på sig sina för små klätterskor
hon tar lång tid på sig
hennes kroppspråk visar hennes missnöje.
Hon vet att det är för svårt och har egentligen ingen lust att klättra där.

Två djupa suckar slipper ur henne när hon tar de första greppen
två meter senare slinter foten, reptöjer gör att hon står i dammet
håll tight, säger hon med ilska i rösten.
Jag gör ju det svarar han surt tillbaka.

Hon tar sig sakta uppåt
hänger vid varje bult
hon lutar huvudet mot klippan
Tar två djupa andetag och fortsätter

Nej, nej gör inte så!
hans beta till henne haglar som en kulspruta
nej, nej det är inte svårt!
Prova nu!

Jag har lust att skrika högt; Lyssna inte på honom!
han är en idiot!
klättra någonting som är lättare!
Tar ett djupt andetag men håller käften

Hon kommer ner efter tre bultar
Han drar snabbt ner repet
hon sitter med böjt huvud och tar av sig skorna, sakta
-Jag har en 7c+ jag vill göra har borta säger han

Jag ser henne sitta där i sanden
med nerböjt huvud en lång stund
hon samlar ihop repet med sänkta axlar

han har redan knytit skorna


2010-04-24

I slutet av veckan

Månens sken sprider sig över sovrummet
jag kryper ner under två täcken med kläderna på
bäddar upp de fyra kuddarna till halvsittande
stoppar två papperstussar i näsan för att stoppa snoret
får blodsmak i munnen när jag hostar

en riktigt glamorös fredagskväll

2010-04-23

Liten jag idag





















Petter snickrar på våra tilltänkta gästers avfallsstation

Jag är sjuk.
Snorig.
Hostig.
Trött och dum.

Har kommit till det stadiet där jag faktiskt tycker synd om mig själv och då har gått långt. Satt precis igår och sa att jag inte hade kommit dit, men nu är jag där.

Tycker synd om mig för att vädret är så bra som det bara kan bli bland klipporna här i bohus när jag är sjuk.
Att solen skiner och jag inte får vara ute.
För att jag inte orkar vara med och bygga utan mest tittar på när Petter jobbar.
Att jag inte orkar klättra.

Kalla det I-lands problem, men jag tycker synd om mig ändå, i allafall idag...

2010-04-19

I huvudet just nu




























Gunn får sällskap på sin möhippa


Saker jag förvånas över:

Att poledans faktiskt var skoj. Trots totalt uteblivande av känslan av att vara sexig..
Hur hårda finnar är på riktigt
Att mina elever på årets första klätterkurs tordes göra allt jag sa åt dem
Att min kropp är så dåligt rustad för enkel skogsröjning, med armbågspaj som resultat
Att det är så torrt på klipporna i Bohuslän





















Olli, Lena, Anders och Felix, hårda finnar

Saker jag glädjs åt:

Att Gunns kunde genomföra sin poledans med galans trots misstänkt bruten tå från uppvärmingen..
Att våra första officiella gäster från Finland stannade två veckor hos oss på Klättertorpet
Att mina elever på årets första klätterkurs tordes göra allt jag sa åt dem
Att mina armbågar ska bli bra av all Voltaren jag knaprar
Att få presentera Klättertorpet på riktigt snart..

2010-04-12

Ur led är tiden





















Hur fort skulle du köra? På väg hem till oss..

Inget är sig likt här i Brodalen

Vägverket verkar lika förvirrade som den helikoptern som landade mitt i centrum (he he fyndigt va, gissa er till vart centrum i Brodalen är..) härom morgonen till allas förvåning.




























Petter på sitt nya projekt på Buråsen, brant, rent, svårt och vackert!

Jag hann knappt ta av mig långkalsongerna i processen för våren innan det var tvunget att slita fram flipflopsen för att fötterna inte skulle grillas.

Hur kan det redan vara för varmt för att klättra i solen?
Både snoken och ryggen visade en lätt ton av laxrosa (Petters vackra beskrivning på min färgton) efter besök på Buråsen igår.
Bladen har inte ens hunnit titta fram innan det är dags att söka sig till skuggan, vart är världen på väg?

Nu drar vi till Skälefjäll för att inspektera skuggan.

Ha en fin dag!

2010-04-06

I skuggan av ett år























Släcker lampan
låter mörkret omsluta mig
ensam i en säng för två
känner värmen från den första tåren

Känner trycker över halsen innan gråten kommer
vill inte somna
vill inte vakna
till dagen då Olle dog

2010-04-03

Crackoholic?




























Vi delar på en flaska skumpa med Maja och Stefan, fint komponerat till köttfärssås och spagetti innan vi smyger upp på övervåningen och slår på TV:n.

Ett litet fint paket med filmen Crackoholic hade landat i postlådan under dagen, äntligen är den klar!
Jag brukar normalt inte titta på klätterfilmer, bruka somna någonstans i ett inledande skede och vakna när filmen är slut. Den enda jag lyckats hålla ögonen öppna till är Blood, sweat and bagels, hysteriskt skön engelsk humor.

Crackoholic har en perfekt avvägning mellan historia, etikdiskussion och inspiration. Fingertopparna blev lätt svettiga och lusten att klättra blev överväldigande, jag längtar efter vitsippor och torr klippa på Galgberget, höstkrispet på Häller, det riktigt spritter i kroppen!

Jonas och Micke ska ha all eloge de kan få för alla deras timmar nerlagda i vad jag tycker är den bästa klätterfilmen som har producerats i Sverige.

Stöd Jonas och Micke för deras otroliga insats och låna inte kompisens utan köp filmen!
De är de värda!