Fragment av en tid som flytt

Jag tittar på klockan, 04:45
kan inte sova, dansen sitter i kroppen från efterfesten hos oss i Ladan efter Crackoholicfesten på Röegård. Hjärtat slår i takt med musiken som har slutat spela och jag hör fåglarna kvittra utanför det öppna fönstret.
Jag tackar Ståckhålmarna för en minnesvärd kväll och sluter ögonen.

Jag tittar på klockan, hur är det möjligt att det är så här varmt nu på kvällen?
Svetten tränger fram och jag ropar Säkring klar till Hilde som bara står och väntar på att få börja klättra. Inte ens Skälefjäll kan ge oss svalka, men vad gör det? Hildes leende håller på att spricka ut på varje sida om hennes ansikte och vi kör en led till. Snart bor hon här hinner jag tänka innan hon snabbt har försvunnit upp.

Jag tittar på klockan,
om 10 minuter måste jag sitta i bilen på väg till Gunn och Fredriks renässansbröllop och armarna på min egenknåpade klänning är allt annat än färdiga

Sladdar in på grusparkeringen och hoppar ut ur i bilen iförd endast trosor och topp. Klänningen krängs på och jag hoppas att den ska hålla ihop hela dagen. 3 minuter innan vigseln börjar.

-Du är en ganska självständig tjej va?
Jag förstår piken och slutar upp med att försöka föra brudgummens bastanta svärfar och slappnar av. Jag blundar och förs lätt över golvet i hans armar, foxtrotens ett, två, tre ihop har suddats ut och världen rör sig runt oss. Jag lurar mitt öra mot hans och vill inte att tonerna till Sommartiders ska ta slut. Vi är ett och rör oss på dansgolvet som om världen bara tillhör oss.

Jag tittar på klockan och inser att jag nästan har sovit nonstop i 36 timmar, en konstig upplevelse, som att vaka upp som Törnrosa. Världen pågår utanför, jag ska på jobb och matförgiftningen är förhoppningsvis ute ur kroppen. Några potatisar på 36 timmar är tydligen lite för lite och jag kör skakis till matbutiken. Ler och undrar vad kassörskan tänker. Skakis och sliten så här på torsdagsmorgonen.

Bröllop och kärlek

Ni skulle kunna tro att det är torka i mitt liv just för tillfället, inläggen tycks ha dött ut, men i verkligheten har det varit just tvärtom.
Det har hänt lite för mycket så jag har inte riktigt hunnit landa i allt och då får jag ingen ro i kroppen att skriva.

Barfotakärlek

Det vackraste som har hänt är utan tvekan Lina och Walkers bröllop på Tjärnö förra helgen.

Det var det finaste bröllop jag har varit på, den kärlek som lyste ur både Linas och Walkers ögon vid vigseln är nog den starkaste jag har sett, det var magiskt att se.

Det blev givetvis ett väldigt lyckat bröllop med massa trevliga människor, halva Göteborg var där, god mat, många gravida magar och ett väldigt dansande in sent på natten.

Killkärlek

Det var fint att se kärleken spira under kvällen och att fler än Lina och Walker fann varandra, trots att Ajja delade tält med Linus istället för Henrik.
De underhöll oss dock hela middagen och såg till att våra glas var välfyllda och jag var lite glad att Ajja var gräsänkling, då Jenny var på möhippa, för då fick jag någon att dansa med under kvällen.
Just det där med par kändes lite mer påtagligt under just ett bröllop, och min Petter var och klättrade med Erik på Getåsprickan.

Jossan finklädd i rött

Mest spännande var det att få se alla jag känner, som jag är van att se svettiga och lite skitiga i klätterkläder, uppklädda från topp till tå.
Jag, Hilde och Ankan som sov hos Lill-Oskar på väg ner på fredagen fick styla oss i bilen.
Lättast hade Ankan det som bara bytte kläder på parkeringen vid färjan, medans jag satt med papiljotter över hela huvudet och försökte undvika att få fartränder av mascaran när Hilde körde på krokiga vägar.

Tack så jättemycket Lina och Walker för ett underbart bröllop, må ni leva lyckliga i alla era dar!