Fåntrattsleende

Idag så är jag så där barnsligt lycklig, det snea leendet vill inte riktigt släppa och jag svävar runt på små moln.

Calle Martins flyger inte på Flyende norrmannen

Helgen var helt enkelt för bra, om det nu kan bli för bra för en arbetandes själ.

Jon Smedsås var i stan över helgen och kom med ett gudomligt gott rödvin som intogs tillsammans med Magnus och en mustig fisksoppa.

Redan där somnade jag med ett leende på läpparna, lätt lullig och glad.

Petter fräser runt på Kölhalad i bara långkallingarna

När vi vaknar av att Petter kommer hem på lördagsmorgonen skiner solen för fullt och det spritter i kroppen. Jon följer med bouldergänget ut till medans vi snabbt styr Märta mot Lexby.

Det är kyligt i luften och vattnet är fruset på asfalten och bakom knuten på skolan möter vi mannen som är en av anledningarna att vi valde Lexby idag.

Ajja med en rejäl skepparkrans

Ajja och Jenny är på besök med lille sonen Noa och med så fint besök i stan så var det bara att hitta ett bra ställe att mötas på och vad kan vara bättre än Lexby i sol?

Det blir en rejäl samling uppe på hyllan; Magnus och Emma, David och Calle, Heyman, Oskar och Martin och två till samsas alla om de fina lederna och det är riktigt vårkänsla i luften.

Symaskinsbenen kommer när vi minst anar, Calle vinner nog priset på Klåfinger och det är ett under att han håller ihop det så fint och samlar sig och sätter den på plats.

Vårskaket i kroppen är allt för närvarande hos oss alla och det är bara skönt att höra att jag inte är själv över att känna mig lite obekväm.

Magnus håller nerverna i styr på Mental Kontroll

Dagen på hyllan avslutas med en magisk stund innan det sista ljuset försvinner samlade med varsin thermos sittandes i gräset och bara njuter. Den vanliga världen försvinner och där finns bara vi och nuet.

Den härliga känslan av att vara sliten i kroppen, med klättring i kroppen och sista solstrålarna och underbara människor.

Det är den känslan jag vill behålla och plocka fram när det är dåligt väder, eller arbetsdagen känns för lång.

Ett snabbt varv till lägenheten innan det avr dags för Petter att ha bildvisning på Domen från USA resan och han och Stefan Wolf fribestigning av Golden Gate.

Många bilder på bara överkroppar, det gillar jag... Jenny och Noa dyker upp och det är så härligt att se både Jenny och Ajja så lyckliga.

Ännu en underbar dag tänker jag innan jag somnar och hoppas på ännu en fin dag, trots att väderprognosen ser bister ut.

Magnus försöker hålla värmen

Det är grått ute när Petter stiger upp för sitt dygnspass på stationen och långt inne i mig så kommer tanken; gott med lite sovmorgon.

För säkerhets skull så vinklar jag persiennerna ifall solen skulle komma på andra tankar.

Plötligt så vaknar jag med ett ryck; solen skiner utanför, hur kan det vara möjligt?

Jag fullkomligt kastar mig ur sängen och huvudet hinner inte med riktigt, utan tar yttligare en halvtimme eller nått innan jag vaknar på riktigt.

Det får bli stora väggen i Utby, det är nära och fint och har inte fått något besök av mig det här året. Jon lånar en sele och vi plockar upp Magnus på vägen.

Väl ute vid klippan så låter det som om Oskar och Martin ska ångra sig, men med lägesrapport från oss (sol och varmt trots bistert och moln) så dyker de upp.

Topprep överallt och huden slits snabbt och greppen känns läskigt små på Kronenburg, var de verkliga så här små förra gången?

Vi avslutar med fem gånger var på Tuborg när vi egentligen har gett upp för dagen och pizzan på Utby pizzeria med Magnus har nog inte smakat så bra på länge.

Leendet känns konstant nu, jag kan inte få bort det, just nu änns livet för bra för att vara sant.

Kontrast helg

Hela föräldraligan i solen

Petter jobbar dygn, detta skulle vara min fixarlördag med möjlighet att ta igen allt som jag borde ha gjort.
Jag vaknar av att det är ovanligt ljust, det kan inte vara sant.
Jo då, solen skiner utanför.
Inte riktigt enligt planen och eftersom jag är en människa helt utan självdisceplin så vet jag att jag inte kommer kunna hålla mig inomhus.
Så det är bara att följa med ut och åka skridskor på Surtesjön med föräldraligan.























Clara strax innan fotplurrning

Måste erkänna att jag kände mig lite vilsen bland alla barn och föräldraprat, så det var skönt att komma ut och åka lite.
Det låg ett tunt tunt snötäcke på, vilket brukar vara ett väldigt bra sätt och se om det är blött någonstans.
Av någon anledning så gick inte alla varningsklockor fram när jag och Clara åkte och tittade på stenen mitt i sjön.
Ja, mycket riktigt, jag blev lite blöt om foten, men som tur så blev det bara en fot och inte hela kroppen..






























Magnus på Plugghästen

Jag vaknar av att Petter smyger in i lägenheten och av ren rutin kommer frågan innan jag ens har hunnit vakna;
- Vad är det för väder?
En ovana som sitter i sen vår tid i Lofoten där väderprognosen styr ens liv.

Sol, tre minus grader.

Åh, det spritter i kroppen, sol, Petter är ledig och nu kan jag inte ligga kvar i sängen en sekund till.
Jag vill klättra!!




























Petter följer glatt i gympadojjor

Vi rattar Bettan till Lexby där Magnus, Oskar och Gross redan är hemmatama.
Jag får börja och Plugghästen brukar vara en skön start på året.

Det är lite kallt i sprickan, men det är underbart att få klättra på granit igen för första gången i år.
Det känns ovant, kroppen är inställd på Indian Creek och parallella sprickor, den förstår inte alls det här med knövlig Lexbyklippa.
Händerna söker automatiskt efter handjam och jag måste nästan le lite åt mig själv när jag krystat handjammar i flärad spricka när det är en stor perfekt jugg brevid.

Oskar sätter topp på Kölhalad

Grabbarna är i full färd att sätta topp på Kölhalad, den verkar vara otrolig, det får bli en annan dag, men jag ser att Petter blir glad för att det finna intresse att köra på den.
Idag så nöjer jag mig med lite lättare leder, kroppen vet inte riktigt hur den ska bete sig på klippan än.

Det verkar som om allt jag har lärt mig är bortfluget, speciellt när jag upptäcker att jag har två höger skor med mig ut. Ja ja, det är inte alla dagar det är lätt att heta Hanna Mellin..
Tur att ens pojkvän bara har en halv storlek större på klätterskor.

Vi får en underbar dag och det är sorgligt att säga hejdå till Petter, han ska frossa i kalksten i Spanien i tio dagar.. inte alla avundsjuk, bara lite.

Lakrisklättring

Tidsoptimist som jag är, så får jag ännu en gång krypa till korset, plocka Upp telefonen och ringa.
-Hej Hilde, jag blir nog lite sen..
-Jaha, hur mycket?
-Hm, kanske tio minuter..?

28 minuter för sent kan jag äntligen plocka upp Hilde för att styra bilen mot Lexbyhyllan efter fixat en massa saker som borde ha fixats för länge sen.
Vädret har hängt precis på gränsen mellan fint eller katastrof hela morgonen, men nu släpper det äntligen till lite.
Det regnar iallafall inte och jag blir lycklig över att står och titta ner på världen som rullar på som vanligt en fredag. Jag är ledig, klippan är torr, löven gula och det blir en underbar dag ännu en gång ute.



















Jag lånar ut mina jamhandskar till Hilde som jag lurar upp på jamsprickan nr 1.
Denna lakrisätande norska talang behöver lära sig jamma och frustar lite och går även ut lite i layback, men klarar sig galant. Hon säger även i slutet av dagen att det var den absolut svåraste leden idag efter ha onsightat Flyende norrman och flashat Mental kontroll. Som sagt, hon behöver lära sig jamma lite och hon lär sig fort.


En toppendag på klippan avslutas med lyxmiddag hos Hilde och sen med rödvin och glass hos Lina och Henke och det är med ett leende på läpparna jag somnar i Stinas säng. På torsdag åker jag ner till Spanien och kommer sakna höstluften, men glädjer mig till semesterkänslan.

Snyggast på cragget: Hilde, för hon är så söt med krita i hela ansiktet.
Stöter hårdast: Ja, det får bli Hilde på Mental kontroll.
Gladast: Jag efter ha trillat på Mental kontroll.
Bäst: Hela dagen, från morgon till kväll =)

Sjukling..

Nu har jag legat i sängen i två dagar och tyckt synd om mig själv.. eller egentligen har jag sovit mig igenom båda dagarna.
Jag tyckte att det var lite jobbigt att klättra när Martin var här uppe i torsdags. Vi hade varit ute och fotat med Fredrik för ett reportage för Outside och antagligen så blev jag lite extra kall, för på lördags morgon hostade jag STORA gula kycklingar. Det blev ett besök hos doktorn och tydligen så var det bronkit, sånt man får om man inte tar det lugnt när man borde.. inte konstigt att det har varit lite tungt att andas de sista veckorna.
Kunde inte låta bli att följa med ut i söndags till Lexby hyllan, men klättrade ingenting utan höll mig till sovsäcken hela dagen.
Så nu blir det en lite lugn vecka och knapra antibiotika kur.. ja ja att man aldrig lär sig..

Climb In

Jag och Petter var upp i ottan, åkte till Utby och hängde ut kilar och friends på olika leder som var för skattjakten som vi hade med Fjällsport. Rolig grej, hoppas att alla blev hittade och gjorde någon glad.
Jag vaknade med stora kycklingar i halsen och var ganska spak hela dagen, somnade direkt när vi kom hem efter jobbet och orkade inte gå upp före klockan halv sex.
Lite folk kvar på ängen fortfarande när vi kom ut, hittade John och Stella, vårt besök från England på parkbänken. Dom är helt underbara, båda är sextio år, har varit pensionärer i tio år och åker bara runt och klättrar jorden runt. Så vill jag med ha det när jag blir gammal.
Var trött och hade inte tänkt att gå på festen, men det var jätte trevligt även om jag inte hade någon energi över för att vara social..

Vi åkte till Lexby på söndagen efter ha vaknat sent. John och Stella var redan på jamsprickan nr 1, och HK och Clara var på Plugghästen, så jag parkade mig på mitt liggunderlag och slank senare ner i sovsäcken. Perfekt slödag i sovsäcken och imorgon blir det läkarbesök för att kolla om det är lunginflamation..