Calle Martins flyger inte på Flyende norrmannen
Helgen var helt enkelt för bra, om det nu kan bli för bra för en arbetandes själ.
Jon Smedsås var i stan över helgen och kom med ett gudomligt gott rödvin som intogs tillsammans med Magnus och en mustig fisksoppa.
Redan där somnade jag med ett leende på läpparna, lätt lullig och glad.
Petter fräser runt på Kölhalad i bara långkallingarna
När vi vaknar av att Petter kommer hem på lördagsmorgonen skiner solen för fullt och det spritter i kroppen. Jon följer med bouldergänget ut till medans vi snabbt styr Märta mot Lexby.
Det är kyligt i luften och vattnet är fruset på asfalten och bakom knuten på skolan möter vi mannen som är en av anledningarna att vi valde Lexby idag.
Ajja med en rejäl skepparkrans
Ajja och Jenny är på besök med lille sonen Noa och med så fint besök i stan så var det bara att hitta ett bra ställe att mötas på och vad kan vara bättre än Lexby i sol?
Det blir en rejäl samling uppe på hyllan; Magnus och Emma, David och Calle, Heyman, Oskar och Martin och två till samsas alla om de fina lederna och det är riktigt vårkänsla i luften.
Symaskinsbenen kommer när vi minst anar, Calle vinner nog priset på Klåfinger och det är ett under att han håller ihop det så fint och samlar sig och sätter den på plats.
Vårskaket i kroppen är allt för närvarande hos oss alla och det är bara skönt att höra att jag inte är själv över att känna mig lite obekväm.
Magnus håller nerverna i styr på Mental Kontroll
Dagen på hyllan avslutas med en magisk stund innan det sista ljuset försvinner samlade med varsin thermos sittandes i gräset och bara njuter. Den vanliga världen försvinner och där finns bara vi och nuet.
Den härliga känslan av att vara sliten i kroppen, med klättring i kroppen och sista solstrålarna och underbara människor.
Det är den känslan jag vill behålla och plocka fram när det är dåligt väder, eller arbetsdagen känns för lång.
Ett snabbt varv till lägenheten innan det avr dags för Petter att ha bildvisning på Domen från USA resan och han och Stefan Wolf fribestigning av Golden Gate.
Många bilder på bara överkroppar, det gillar jag... Jenny och Noa dyker upp och det är så härligt att se både Jenny och Ajja så lyckliga.
Ännu en underbar dag tänker jag innan jag somnar och hoppas på ännu en fin dag, trots att väderprognosen ser bister ut.
Magnus försöker hålla värmen
Det är grått ute när Petter stiger upp för sitt dygnspass på stationen och långt inne i mig så kommer tanken; gott med lite sovmorgon.
För säkerhets skull så vinklar jag persiennerna ifall solen skulle komma på andra tankar.
Plötligt så vaknar jag med ett ryck; solen skiner utanför, hur kan det vara möjligt?
Jag fullkomligt kastar mig ur sängen och huvudet hinner inte med riktigt, utan tar yttligare en halvtimme eller nått innan jag vaknar på riktigt.
Det får bli stora väggen i Utby, det är nära och fint och har inte fått något besök av mig det här året. Jon lånar en sele och vi plockar upp Magnus på vägen.
Väl ute vid klippan så låter det som om Oskar och Martin ska ångra sig, men med lägesrapport från oss (sol och varmt trots bistert och moln) så dyker de upp.
Topprep överallt och huden slits snabbt och greppen känns läskigt små på Kronenburg, var de verkliga så här små förra gången?
Vi avslutar med fem gånger var på Tuborg när vi egentligen har gett upp för dagen och pizzan på Utby pizzeria med Magnus har nog inte smakat så bra på länge.
Leendet känns konstant nu, jag kan inte få bort det, just nu änns livet för bra för att vara sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar