Snöklippa

Vettekullen inte i klätterskick på söndagen

Måndagsmorgon, jag tar mig knappt ur sängen.

Kroppen vill inte vakna, alla leder känns igenrostade och sakta men säkert så startar motoriken att komma igång.

Ett intensivt pass på Domen med Emma på fredagskvällen fick mig att fundera vilket nördigt släkte vi är, vi klättrare.

Jag och Emma kunde inte ens slita oss från "uppvärmningshörnet" efter ha börjat klura på trälederna, som jag antar att Lindstedt har satt upp.

En fredagskväll då normala människor (vad nu anses som normalt) brukar hitta på en massa sociala aktiviteter håller förvånandsvärt många klättrare fast på Domen. Vi kämpar i dammet att ta oss upp för några trägrepp och frustrationen över att inte klara alla flytt triggar mig att försöka ännu mer, ännu hårdare.

Snabb dusch och sängläge för morgondagen.

Vi hamnar på Domen på lördagen med då det är riktigt busväder med snö i luften och när armarna värker och axlarna inte pallar att lyfta armarna över huvudet så styr vi bilen upp mot årmöte i Bohusstugan.

Snön fortsätter att vräka ner och  hoppet om att kunna klättra klippa sjunker i takt med att snödrivan utanför fönstret växer.

Övernattning på golvet i Johan och Ann-Sofies sportstuga och nyfikenhet inför morgondagen då vi ska titta på en lägenhet brevid deras.

Petter på Svanvik när solen försvunnit

Lägenheten visar sig ha innebotts av en rökare, så det är bara att be om totalrenovering innan inflyttning, men ser redan fram emot att få flytta in.

Det såg dystert ut på klätterfronten, vi åkte och kollade in Sjöhäller och Vettekullen utan positivt resultat och styrde sen kosan till något som nästan alltid går att lita på, Solvik.

Några vändor upp och ner tills fingrarna kroknade så var iallfall jag färdig för horisontalläge, vilket jag har varit hela dagen idag.

Det är någonting särskilt  med att vara sliten i hela kroppen, riktigt grundligt och jag myser lite att bara t det lugnt idag.

Vi får se hur det känns i morgon!