2010-02-24

Som ett brev på posten





















Det var en gråmulen förmiddag
blåsten var lite var kall, lite för ivrig
när Petter hade klättrat färdigt kom duggregnet.

Brant 6c, jag har missskött min uppvärmning mer än så förut
men ändå så kom det som ett brev på posten.
två pajjade armbågar,
som att ha kraftig mensvärm i båda armarna.

Jag provar att se det positivt, det går säkert över,
klättrar inte svårare än 6a,
men det är svårt.

Vilodag idag,
från och med imorgon blir det att gå på värktabletter och klättra ändå.

Några super tips på att få bra armbågar i ett vips?
(Att inte klättra ingår inte i förståelse vokabuläret)

2010-02-19

Barnsliga glädjer




























Fikapaus vid Racó de les Espadelles

Ibland så tänker jag att det är en nackdel att vara vuxen, att mina sinnesupplevelser blir mer och mer avtrubbade, inte lika intensiva som när jag var ung.
Jobb och ett vanligt samhälle tar bort det mesta av det barnsliga sinnet.

Men så kommer jag ihåg att ta vara på de små glädjeämnerna som finns runt mig hela tiden.
Att få vara i Spanien med Petter, klättra på kalksten och få se och vara i solen hjälper.

Att skala en perfekt mogen apelsin
få en öm puss i nacken
öppna en påse chips på väg hem från klippan
låta solens första strålar träffa ansiktet
blunda och lyssna på vinden i barrträden

ta av sig till linne i solen
vakna och se på han och tänka att honom vill jag spendera resten av livet med
ta mod till sig och catcha till det stora kritade greppet
låta chillin ligga kvar på tungan efter att chokladen smält
äta lunch i solen























Frukost vid campingen, Margalef

känna tröttheten i kroppen efter en dag på klippan
få ställa sig i en varm dusch
krypa ner i sovsäcken och somna
bli berusad på ett glas vin
höra regnet mot bilen

Vi har haft en halvblöt eftermiddag på El Falco vid Siurana och två väldigt fina dagar i Margalef. Kul klättring med häftiga pockets är nu utbytt mot regn och påhälsning nere i Alicante hos göteborgsgrabbarna.
Hoppas på fint väder imorgon!

2010-02-18

Patagonien, the end

Whooa!
Vi kom ned till Chalten igar efter 5 dagar vid Paso Superior.
I fredags borjade vi ga i lugn och ro. 8 timmar till camp. Lordag morgon, efter frukost och med packade sackar borjar det snoa. Oh no. Tar det softish istallet. Pa sondag klattrar vi Poincenot. 5 americanos framfor oss. Vantar och vantar. Byter vaxel och gasar. Det var sjukt kallt. 5a-klattring med stegjarn och handskar, lite aid, underbar mixklattring. 16 timmar
Vilar i perfekt vader pa mandag.
2.30 pa tisdag satter vi av mot Nordpelaren pa Fitz. Tar vatten och bars. Instegscouloiren, 3.30, ar svarare en vi trott men fantastiskt fin. Som Modica Noury. AlpinistMartin leder, vi kor om vara engelska kamrater som startade tva timmar tidigare. Nar solen tittar fram 6.30 borjar jag leda pa pelaren. Lite stelt forsta replangden, sedan lossnar det. Vi lamnar lite klader pa tredje repan och gasar. Helt magiskt. Kl 11 har vi klattrat nastan halva pelaren. Det blir mer och mer is i sprickorna och vi tvingas klattra svan och flak pa sidan om. De sista tva reporna innan vi vander tar 3 timmar. Det gar inte. Konstigt nog kanns det bra anda. Storsta turen i mitt liv. Vi sitter i solen pa en hylla i en timme och njuter. Jag ar nojd. Jag ville klattra pa pelaren, inte ha klattrat den. Martin verkar ta det bra ocksa. Vi firar ner i lung och ro. Backar upp alla ankare. Dagen efter, i regn och med en tung ryggsack kommer vi ner till byn fran berget for sista gangen denna resa. Kanske om sadar 300 dagar ar jag nog tillbaka.

2010-02-14

Vinteradjö






















Kallt i Munkedal, kallare än i lördags

Vinterns avlut kanske står för dörren
Imorgon åker vi till Spanien med förhoppning om vår, värme, sol, vi får se, det ser inte så ljust ut på YR just nu..

Min kropp håller sakta på att återhämta sig, snoret rinner inte lika mycket och de gula kycklingarna i halsen har krympt till embryon.

Hade tänkt att jag skulle klara av att ta det lugnt tills vi åkte.
Vila.
Låta kroppen hinna ikapp.

Lördag morgon och solen strålar landar i ansiktet, pigg och ivrig kommer jag igång med dagen.
Petter föreslår en skidtur i Munkedal.

-Nja, jag vet inte, jag kommer ha svårt för att inte åka på..
-Ja, jo men det kan ju vara årets sista skiddag..
-Ok, vi åker!






















30 meter anmarschklättring till 30 mäktiga meter
Elisabet och Nicklas klättrar

Söndag morgon är inte lika vackert, men jag hoppar ut ur sängen, idag ska det isklättras!
Om jag fick åka skidor igår, så måste det vara legitimt med isklättring idag på min ta-det-lugnt-skala?

Japp, det blev den bästa isklätterdagen för den här säsongen.
Med lite mod i magen och bra uppbackning av Greger så vågade jag mig sakta men säkert upp för pelaren som jag och Nicklas var och toppade på Kärnsjön för några veckor sen.
Kan leva på de fjärilarna imorgon.

Sen blir det fjärilar från kalksten, vin, ost och kanske lite sol.
Får se om datorna åker med, annars så är vi tillbaka om två veckor!






















kram kram, nu lämnar vi vintern!

2010-02-08

Hur länge fungerar självbedrägeri?

vissa saker försöker jag lura mig själv med
ignorera
låtsas som om de inte finns.

Oftast fungerar min strutstaktik väldigt bra
dessvärre gick det inte i natt.

Febervridningar i sängen
hostningar
snorande
nysningarna
sömnlöshet

det är bara att konstatera
jag är nog inte helt frisk.

Haft en kul helg med att vara hjälpinstruktör till Martin på isklätterkurs i Munkedal, lite klättring och mycket stillastående kanske var sista strösslet på inte-känna-sig-helt-på-topp glassen.

2010-02-05

Patagonien rapport #4






















Hej vännen!

Vi har fått klättra:) Ingen Nordpelare men alltid något.
Vår utrustning låg nästan klar för Fitz Roy och för 6 dagar sedan bestämde vi oss för att prova Aguja de la S från Torre dalen (som ligger åt ett annat håll).
Vi hyrde isutrustning. 9 timmars promenad till en bivack och sedan en massa klyvning för 7 klippreplängder i sol och vind.

För några dagar sedan gav vi oss upp mot Paso Superior som är ett slags high camp. Vi hade grävt ned vår utrustning på ett ställe som var sjukt svårt att hitta. Tog 90 minuters grävande. Vi log INTE. Var säker på att de fallit ned under glaciären. På denna tur upp Guillamet snöade det men blåste inte som det kan blåsa har. Helt ok vinterklättring.

På tal om Nordpelaren. Det är den coolaste formation som finns! Måste klättras!
Hursomhelst, vi är glada att få ha kommit upp på två toppar. Bra för motivationen. Många har inte kommit upp alls.






















(Det första fotot är från S, det andra är på toppen av Guillamet.)

Kramkram

2010-02-02

Istället för Vasalopp






















Maria på vårt andra varv

Vi har åkt två varv i milspåret och sörplar i oss allt för varm blåbärssoppa.
Kylan biter på, -11 visar termometern och klockan är halv tolv.
Jag skänker en tanke till Fredrik Rapp och David som är här uppe för att klättra is, tur att det inte är -18 som det var igår.

- Tränar ni för Vasaloppet frågar en av de hurtiga grabbarna som med har kört två varv i samma tempo som oss.

Nä..

Vi tränar för att vi slipper åka Vasaloppet hinner jag tänka samtidigt som jag tuggar på den sista chokladbiten för denna rast, steppar i bindningarna och tar av mig värmejackan.
























Fyra mil senare, fortfarande med ett leende

Vi har två varv kvar innan vi får äta väfflor i värmestugan för att sen åka till Vann Spa.
Tredje varvet går som smort och vi är lite kaxiga när vi stannar igen för lite blåbärssoppa, något vi får igen när kroppen börjar protestera på fjärde varvet.

Väl inne i värmestugan så vill jag ropa högt; Vi har åkt fyra mil! när trötta skidåkare stapplar in och briljerar över enmilsskidåkarna med att de har åkt två mil. Men jag låter bli.

När vi sakta glider ner i det varma vattnet så känner jag hur trött min kropp är, på ett sånt skönt sätt, på ett sånt sätt som jag vill att den ska vara trött på.
Tror aldrig jag har fjäskat så mycket för min kropp som i söndags, jag är sliten, luktar gott, är mätt efter en tvårättersmiddag och hela min kropp är len som en barnrumpa.
Det är så en söndag ska avnjutas, Tack Maria!

2010-02-01

Patagonien rapport #3

Grabbarna verkar ha fått klättrat och det är bara att hålla tummarna hela torsdag och fredag!

Hej,

Efter en längre tid av sisådär väder, mycket regn och vind och så som det verkar vara här fick Magnus och jag ett litet väderfönster. Tja, det var fler än vi som fick ett fönster, typ alla andra som är här, men det är en detalj som inte gör historien bättre så den utelämnar jag.

Då en viss abstinens av att inte göra så mycket började yttra sig så valde vi att stöta på en topp i den luckan.
Natten den 30 och fram till lunch den 31 var det fint så vi gav oss an en förhållandevis liten topp men som till skillnad från de betydligt större grannarna inte är täckt av is och snö.
Torre la S heter den och normalvägen är ca 200 meter 5+ klättring. Efter en ca 10 timmar anmarsch + 5 timmar sömn under en stor sten kom vi fram till insteget i morgonsolen och shit vad kallt det var.

Vi klättrade i vantar och kängor och lyckades efter att tag hitta en riktigt trevlig lunk vilken tog oss till toppen. Jag lyckades closekrimpa med hanske. funka skitbra.
Det var jättetrevligt, kul och vi fick mersmak av att komma upp på toppar.

Vi går i natt upp i bergen igen för vädret verkar bjuda på en 18 timmar lucka mellan torsdag och fredag ca 30 timmars "fint" väder. Vi ska gräva en snögrotta och sätta upp tältet i den så är vi skyddade mot eventuella vindar och stormbyar. Ska bli kul.
Alla berg är tyvärr väldigt nedisade och det är mycket snö att pulsa i så man blir trött av att vara på tur.
Vi hoppas att det första fönsteret ska smälta massa is så att vi kan klippklättra i det andra fönstret..

Ha det så fint.
Vi hörs och så/Martin

Magnus hälsar säkerligen.