Whooa!
Vi kom ned till Chalten igar efter 5 dagar vid Paso Superior.
I fredags borjade vi ga i lugn och ro. 8 timmar till camp. Lordag morgon, efter frukost och med packade sackar borjar det snoa. Oh no. Tar det softish istallet. Pa sondag klattrar vi Poincenot. 5 americanos framfor oss. Vantar och vantar. Byter vaxel och gasar. Det var sjukt kallt. 5a-klattring med stegjarn och handskar, lite aid, underbar mixklattring. 16 timmar
Vilar i perfekt vader pa mandag.
2.30 pa tisdag satter vi av mot Nordpelaren pa Fitz. Tar vatten och bars. Instegscouloiren, 3.30, ar svarare en vi trott men fantastiskt fin. Som Modica Noury. AlpinistMartin leder, vi kor om vara engelska kamrater som startade tva timmar tidigare. Nar solen tittar fram 6.30 borjar jag leda pa pelaren. Lite stelt forsta replangden, sedan lossnar det. Vi lamnar lite klader pa tredje repan och gasar. Helt magiskt. Kl 11 har vi klattrat nastan halva pelaren. Det blir mer och mer is i sprickorna och vi tvingas klattra svan och flak pa sidan om. De sista tva reporna innan vi vander tar 3 timmar. Det gar inte. Konstigt nog kanns det bra anda. Storsta turen i mitt liv. Vi sitter i solen pa en hylla i en timme och njuter. Jag ar nojd. Jag ville klattra pa pelaren, inte ha klattrat den. Martin verkar ta det bra ocksa. Vi firar ner i lung och ro. Backar upp alla ankare. Dagen efter, i regn och med en tung ryggsack kommer vi ner till byn fran berget for sista gangen denna resa. Kanske om sadar 300 dagar ar jag nog tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar