En helt vanlig dag i Brodalen

Linus i taket, Petter i luften

Jag är vaken.

Med grumliga ögon blinkar jag några gånger för att fokusera blicken bort mot väckarklockan.

06.12

Det kan fan inte vara sant,

ännu en gång hör jag;

-Du, du borde ge dig ut och springa.. typ nu..

Ja, jag smyger upp för att inte väcka Petter som sover så sött som jag skulle vilja göra.

Snör skorna och letar rätt på min trogna tjänare Icon pannlampan och min lilla Ipod shuffle som jag fick av Jessica i julklapp.

Madonna sjunger mig fram genom snöyran och mina utandningar målar världen framför mig vit.

Det är magiskt, inte en vettig kotte ute, bara snöflingorna, vitt moln i pannlampans sken som gungar i takt med mina fötter. Ibland är jag glad över att min kropp styr över mig och inte omvänt. JAG skulle aldrig i livet ge mig ut strax efter klockan sex på morgonen för en joggingtur.

Frukost efter en kort blund i sängen, lite tapetsering innan vi går ut i snöyran och röjer i skogen i tre timmar.

Som vila taperserar vi lite till, ingen rast ingen ro.

Helt färdig så samlar jag kraft när det är dags att åka över till Spång-Gylfes garage för lite inomhusträning.

En helt vanlig dag i Brodalen.

Söndagsregn

bild: jimbob

Ja, jag kunde ge mig faan på att solen skulle sticka ut sitt tryne ur regnmolnen så fort helgen är över.

Det enda jag önskade mig var en fin och solig söndag, min enda lediga dag, men när jag vaknar av droppandet mot fönstret så sjönk modet snabbt.

Det har varit några översociala dagar så jag snosar med nöje ner mig i täcket en stund till innan jag ilsket glor ut på detta göteborgsväder.

Fillipinerna..

Fick mail från Petter, så här skönt har han det i solen, men han har ju inte fått träffa Åsa som var på besök från Örebro, eller fått bouldra på Fabben, eller kört rep på Domen, eller fått tårta hos Maria, eller haft tjejkväll, eller druckit vin till klockan ett med HK, eller...

Alla gånger så är ens beslut inte riktigt avvägda, som när jag tackade nej till att följa med till Filipinerna och sola mig

Inomhusglädje

Jag vet inte om det var all klätterglädje sen söndagen som höll i sig eller faktum att jag inte har klättrat på nästan en och en halv månad som gjorde det så otroligt roligt att få bouldra inomhus i tisdags.
Nä, den största glädjefaktorn var nog alla flickor som var där och peppade varandra upp för alla möjliga bisarra problem.
Hilde med sin eviga positiva ström av söt norska, Lina med sin power, Ann-Sofie med sina eleganta lösningar, andra Lina med sin smygande klätterstil och glädje, Jessica med sin beslutsamhet,Judit och Liivi med varsitt stort leende.




























På hemliga vägar kom jag över den nya Arcteryx selen för några korta timmar vilket försenade uppvärmningen lite för det behövdes klämmas, kännas samt provhänga för att se om den faktiskt var så bra som det förväntades.
Betyget blev godkänt när Lina beställde en på direkten.
Med värkande underarmar så blev det ett slut på boulderpasset som satt i nu idag när det var repklättring med Clara, så hur morgondagens reppass med Hilde ska gå återstår att se.