Vilda vilddjur lever inte länge

Jag gäspar stort och blinkar med ögonen.

Tidig uppstigning efter julfirande med Padde, Mangan, Emma och Malin i stan.

Nej, nej..

det här kommer aldrig gå bra

helvete, nu smäller det

PANG

Jag känner lukten av krut och ser röken komma ut ur ratten

sakta styr jag mot vägrenen och Petter dubbelkollar om det gick bra för mig.

Det gick bättre för oss än för rådjuret som av någon anledning valde att hoppa in i strålkastarljuset från Bettan som kom farandes i strax över 110km/h strax innan Lerum.

Stendöd

Med spräckt framruta, trasig front och två utlösta airbags så var det bara att vända mot Brodalen, byta bil och åka vidare mot försenat julfirande i Örebro.

Skidåkning i -10 och massor av snö gjorde resan upp värt det.

Hemma

Kvälls sol på verandan i Nora

Havreängen, mitt barndoms hem.
Det är någonting särskillt att få komma hem till Havreängen, beläget mitt ute i ingenting, med 1,5 km till närmsta granne.
En oas, med en stor kryddträdgård, damm, sitt lugn, stor gräsmatta och en otrolig utsikt från kullen.

Det har dock på intet sätt varit ledighet, vi har rensat, slitit upp ogräs, bränn nässlor, klippt ner rosor och kört ett otaliga skottkärror med ogräs, svettats i solen och min kära mamma behöver all hjälp hon kan få för att hålla efter trädgården.
Det är roligt att komma hem och träffa min kära mamma och bli påmind om vart jag har fått mitt eget beteende ifrån, känna att jag kan spegla mig i min mor och både le och bli förvånad.
Mäta att få min vilja igenom, trotsen när någon vill bestämma över mig, impulserna att påbörja någonting, men oviljan att slutföra någonting som borde slutföras, rastlösheten, envishet, glädjen över att få pyssla i lugn och ro, målmedvetenheten, uppslukandet.

Lite avbrott för att åka till Nora och hälsa på Petters föräldrar, det var första gången som mamma träffade Stina, Petters mamma.

Som alltid så bjöds det på en god middag och gott vin ute i trädgården med föräldrar som var lite nyfikna på varandra.