2010-06-23

Tvåsamhet






















Nöjda på toppen av El Cap

-Du, tycker inte du att det är kul att klättra med mig?
-Ehh, joo, vad då´rå? Det vet du väl?

Petter ser lite villrådig ut innan han fortsätter;
-Jo.. det har varit ganska många som har kommenterat ditt hon&han inlägg och trott att vi inte har det så bra..

-Oj, sorry! Du vet ju att vi har det superkul när vi klättrar! Vi har en gång i tiden varit det klassiska hon&han paret, men nu funkar det ju så bra det kan göra!
-Mmh, bra!

Häromdagen fick Petter mig att kasta mig på en okänd 8:a istället för den 6+ som jag ville avsluta dagen med. Kroppen kändes trött från de föregående två klätterdagarna och jag ville ta en snäll sista tur.
-Nä, gör den här istället..
-Ja, varför inte?

Jag blev rädd, hade taskiga säkringar, gick på, var nervös, svettades, andades tungt, fick hänga flera gånger och fick till slut bli nedfirad från cruxet och kom ner till marken med ett gigantiskt leende av adrenalinpåslag. Ibland är det skönt att få en putt ut ur bekvämligheten och det är det Petter är bäst på. Putta ut mig på okänt vatten när jag börjar bli bekväm.
Tack Petter!

2010-06-17

STOPP!






















Ring 112!
Telefonen ligger i mitt topplock!

Jag slänger av mig ryggsäcken, tar ett gigantiskt språng över diket och tänker inte ens att jag har på mig flipflops när jag börjar springa ut på klöveråkern.

Min två klätterkurselever, Sophia och Jill ser ytterst förvånade ut, eller kanske mer förskräckta på mig men gör som jag säger och börjar leta efter min telefon.

Kanske ser de lite rädda ut för jag är i färd att springa rakt mot en flock ungkalvar som har rymt från sin hage. De är nu på lyckoruset av att vara fria och kommer i full fart springande över åkern. Gräset flyger, svansarna står rakt upp i luften och de är på väg rakt mot stora vägen i full galopp.

Jag viftar med armarna som en väderkvarn och våra ögon möts, vi springer rakt mot varandra och de verkar inte ha för avsikt att låta en liten plutt låta stå i vägen för deras rymningsplan. Tillslut inser de att jag nog ändå är envisare än dem och de viker av i en båge och jag viker av och styr deras väg helt runt om.

Sen fick Ståckhålmsflickorna lära sig ett och annat både om hur man klättrar tvårepors och hur man tar hand om lösa ungtjurar. Lite gammal hedlig lantlära.

2010-06-14

Fördelen med ett gammalt hus






















Jag kan lyssna på musiken som spelas inne när jag rensar rabatterna från sniglar
Fågelkvittret hörs in på morgonkvisten
Jag får användning av alla mina tjocka goa ullsockar året runt
Slipper bli förvånad över temperaturen ute, det är nästan alltid lika som inne
Jag slipper känna mig ensam, det är alltid något knarrande ljus som sällskap

2010-06-10

Ledigt i ledigheten





















De regnar
men det gör ingenting
vi har köpt biljett till Frankrike
en vecka med kalksten, lång anmarsch
siesta mitt på dagen, vin, baguette, ost, ledighet
Céüse, klippa bult, dansa upp för klippan
det gör ingenting att det regnar

2010-06-04

Leo svarar..

Vår plan är att lägga ut en filmad intervju i månaden med mer eller mindre kända klättrare.

5 frågor till Andreas Klarström ligger redan på klattertorpet.se längst ner på inspirationssidan och nu ligger även 5 frågor till Leo Houlding där.

Har du någon fråga som du skulle vilja ställa till någon? Några förslag på klättrare?

2010-06-02

En andremans dilemma




























Fjärde klätterdagen på, Hallinden då Jossan säger; Du, jag skulle vilja göra General.. toppade den förra året en snabbis..

-Ja, kör hårt!
Hm, ska jag säga att hon kanske borde toppa in starten, den är ju ganska läskig och inte allt för bra säkrad..?

-Vill du känna på den på topp först?
Helvete, jag har ju lovat att jag aldrig ska rekomendera någon att bara hoppa på den utan ha kollat början... men även lovat mig att aldrig psyka ner någon..

-Nej, jag kör nog bara på en gång.
-Perfekt!
Ahh, hoppas det går bra.. Jossan är stabil och lugn.. det går nog bra.. igår fick hon Electric att se ut som 5+...

Lite nervöst säkrar jag Jossan som smyger uppför starten. Hon upptäcker att säkringarna inte är så bra, men lugnt och metodiskt klättrar hon förbi med is i magen och det är då frågan dyker upp.

Vad är andremannens uppgift? Att skydda förstemannen från eventuella benbrott? Att peppa trots vetskapen om skada?
Hade jag avrådit Jossan från att bara köra så hade jag peppat ner henne och vi hade gått runt och toppat den först. Det värsta jag vet är att bli nerpsykad. Inte bli trodd, samtidigt som jag inte vill stå inför ett eventuellt benbrott för att säkringarna är dåliga.

Nu gled ju Jossan uppför starten som en försiktig vessla, det gick bra och jag kunde torka bort handsvetten så fort hon la den första bra kilen. Skönt.