Fjärde klätterdagen på, Hallinden då Jossan säger; Du, jag skulle vilja göra General.. toppade den förra året en snabbis..
-Ja, kör hårt!
Hm, ska jag säga att hon kanske borde toppa in starten, den är ju ganska läskig och inte allt för bra säkrad..?
-Vill du känna på den på topp först?
Helvete, jag har ju lovat att jag aldrig ska rekomendera någon att bara hoppa på den utan ha kollat början... men även lovat mig att aldrig psyka ner någon..
-Nej, jag kör nog bara på en gång.
-Perfekt!
Ahh, hoppas det går bra.. Jossan är stabil och lugn.. det går nog bra.. igår fick hon Electric att se ut som 5+...
Lite nervöst säkrar jag Jossan som smyger uppför starten. Hon upptäcker att säkringarna inte är så bra, men lugnt och metodiskt klättrar hon förbi med is i magen och det är då frågan dyker upp.
Vad är andremannens uppgift? Att skydda förstemannen från eventuella benbrott? Att peppa trots vetskapen om skada?
Hade jag avrådit Jossan från att bara köra så hade jag peppat ner henne och vi hade gått runt och toppat den först. Det värsta jag vet är att bli nerpsykad. Inte bli trodd, samtidigt som jag inte vill stå inför ett eventuellt benbrott för att säkringarna är dåliga.
Nu gled ju Jossan uppför starten som en försiktig vessla, det gick bra och jag kunde torka bort handsvetten så fort hon la den första bra kilen. Skönt.
7 kommentarer:
Det finns en gräns där jag kan känna att jag som säkringsman inte vill deltaga, där min förmåga att säkra blir lidande av min rädsla för vad som skulle kunna hända. Det i sin tur kan ju ge effekten att försteman får repdrag och känner sig pressad.. Så jag tror att man måste vara ärlig med sig själv och även kunna säga "Nä,nu vill jag inte säkra för det känns inte tryggt för mig!"
Som (sporadisk) försteman har jag tagit fasta på era tankar för länge sedan, och jag utsätter inte mina andremän för det ovan beskrivna dilemmat. Tvärtom ger jag, ansvarsfullt, andremannen utrymme att ohejdat kunna peppa och driva på utan att känna nån som helst skuld eller restriktivitet. Det brukar låta: "Meehn... kom igen nu, där kan ju min morsa gå osäkrad i tofflor!!"
Så låter mina andremän. Mellan gäspningarna.
Ha ha, den gillade jag, ska köra när Petter tar lång tid på sig på något av sina projekt!
Klart dilemma. Men att vara uppsykad och cool därför att man har noll koll på vilka faror som lurar är ju inte precis konstruktivt tycker jag. Bästa tjänsten är väl att i god tid ge vettig säkerhetsbeta! Men när någon väl bestämt sig så är det ju bara att peppa!
Det är väl främst, som du skriver, ifall det är en kruxig och/eller osäkrad start med risk för ett dåligt markfall som det är problem.
Jag försöker ändå ha en konstruktiv dialog med klättraren isåfall, förvissa mig om att han/hon vet vad hon gör hellre än att uttrycka vad hon kanske borde göra och (omedvetet) psyka ner. "Du vet att det är 5 m till första säkringen och att du landar på de här taggiga blocken? Du vet vad du gör? OK, vad vill du att jag som säkrare ska göra? Var ska jag stå? Spotta eller säkra?" osv.
Men vart går gränsen mellan nerpsykning och en konstruktiv dialog?
Jag själv är otroligt känslig på varje tillstymmelse till negativt ord och fegar nästan alltid ut då.
I det här fallet visste inte Jossan någonting om säkringarna i starten och hade jag sagt att det var halvtaskigt säkrat så hade hon kanske inte bara hoppat på alls.
Men som Maja sa, det är kanske min egen gräns jag ska utforska lite mer =)
Var går gränsen mellan nerpsykning och en konstruktiv dialog?
Jag vet inte, men jag tror den går någonstans mellan "Du vet vad du gör?" och "Jag vill inte att du ska göra det här." :-)
Nej men lite allvarligare. Jag är nog klenare och fegare än de flesta. Och jag är också känslig för negativa ord i sammanhanget.
Men jag tror ändå att det kan vara en mer positiv kraft att dela synen på vad som kan vara farligt, och ändå stötta/pusha varandra.
Om inte annat så slipper man förhoppningsvis dåligt samvete för att ha mörkat faran för kompisen :-)
Men vad vet jag, egentligen?
Du har så oerhört mycket mer erfarenhet än jag. Galgeberget är ju ett snällt berg t o m jämfört med Hallinden, för att inte tala om Pakistan eller Indian Creek! :-)
Skicka en kommentar