2011-02-23

Patagonienrapport #4 från Magnus













Thomas och Andreas på standplats högt upp på Media Luna

Mycket klättring men inga toppar.
Andreas Bergström kom på besök. (Tack för det.) Efter en promenad till Niponino och en blåsig morgon kom jag, Thomas och Andreas i väg på en tur på Media Luna, 350 m 6c, klockan 12.

Det blev såklart mörkt. Kallt var det hela tiden, men väldigt trevligt.















Thomas klättrar replängd 6 innan busvädret på Cerro Standhart

Efter två väntedagar, eller vilodagar, gav jag och Thomas oss i kast med Cerro Standhart via nordryggen 5.11.

Vi kom nästan upp och nu vet vi vad vinden i Patagonien innebär!! Efter 2,5 timmar sömn på två nätter var i alla fall inte jag den skarpaste kniven längre.

2011-02-17

Det blir inte alltid som man tänkt sig




























-ÅÅhhhahhh
-Hanna, gick det bra?
- Eeehhh, jooo ehh jag tror det..

Kroppen vill bara få ligga i fosterställning, men jag sparkar lite med stegjärnen i marken för att få ut smärtan istället.

-Eh, ska jag fortsätta, kan du säkra?
-Jo.. det kan jag nog..
-Hanna, jag håller nog på att svimma...
-VA?
- Jag håller på att svimma..

Shitpommfritt hinner jag tänka, här står jag under Undertaker och har precis fått ett stort isblock på axeln/ryggen och har så ont så jag ser stjärnor och nu tänker Nicklas svimma.
Det blir ett jobbigt räddningscenario...

- Nicklas, har du satt en skruv??
-Jo, du kan ta..

Jag försöker ta hem rep med en arm som inte är särskilt samarbetsvillig och firar ner Nicklas till marken.
Det är bara att se det komiska i det, Nicklas fick ett blodtrycksfall, höll på att svimma på led och vet inte om han vågar gå runt för att fira ner och hämta de lämnade skruvarna.
Jag fick det farande blocket på mig kan inte lyfta armen för smärtan, ett ganska tragiskt replag och ingen bestigning av Undertaker blev det..

5h på akuten konstaterade iallafall att ingenting var brutt utan bara mörbultat.
Hyffsat mörbultad.

2011-02-15

Riglos med pump






















Riglos badar i kvällsolen, gamarna har gått och lagt sig

Jag är faktiskt lite nervös när jag går och lägger mig på kvällen i refugiot i Riglos, den där positiva pirrande känslan, så förväntansfull kanske är en bättre beskrivning. Spanar ut och ser klippan färgas glödande röd av kvällssolen.

Gläder mig till att få lite luft under fötterna och att äntligen få klättra La Fiesta de los biceps. Det är en led som jag har velat klättra ända sen jag hörde om den första gången för väldigt länge sen och imorgon är det dags.






















La Fiesta de los biceps följer det uppenbara vita strecket på den högra formationen

Det vita strecket slingrar sig uppför klippan och routefindingen kommer inte vara några problem tänker jag, snör skorna och ger mig iväg. Det är ovant att klättra på konglomerat, ovant att det sticker ut stenar som grepp, ovant att verkligen få klättra på mellan bultarna.

Det börjar med bergsbestigarkänsla, 6b inte så brant med spaning om vart nästa bult är att finna. Greppen visar vägen och vid första ankaret spanar jag ner och som vi bestämt så fortsätter jag uppåt 6a:n trots att jag är väldigt högt upp.
Vi planerade att dra ihop några repor och jag skulle ta de två första. Greppen är kritade men det känns lite tunt och känsligt för att vara 6a. Kallpumpen börjar komma smygande, men jag fortsätter. Gör en heelhook på vertikal klättring och sträcker mig hyffsat långt till små crimpar. Har inte riktigt mod att fortsätta när jag inser att jag har klättrat både 6b:n, 6a:n och nu är inne på 7a repan.
Blir nerfirad till ankaret och Petter kommer upp och fortsätter. Han drar ihop de två nästa, 7a och 6c+ och det känns lite snopet när jag inser att jag vänt bara några meter från ankaret.




























Det börjar bli brant..

Det är nu det börjar, klippan börjar sakta hänga över och greppen blir bara större och större. Nästa repa som är min är en 6a, sjukt stora grepp och en mäktig känsla att ha gamarna i området cirkulerandes under sig. Lite som om de väntar på att någon av klättrarna ska klanta sig..

När Petter drar ihop de två nästa, 6c oc 6c+, med en monsterreplängd på 50 meter så kommer pumpen smygandes. På riktigt. De sista metrarna upp till standplatsen får jag samla mig för att komma upp. Underarmarna håller på att ge upp trots att greppen är sjuukt stora.

En verkligen fin dag, och en tur som jag verkligen kan rekommendera!





Lite fakta:
La Fiesta de los Biceps är ca 270 meter, 9 replängder.
6b(5 bultar), 6a (5 bultar), 7a (7 bultar), 6c+ (8 bultar), 6a (7 bultar), 6c (8 bultar), 6c+ (8 bultar), 6a (6 bultar), lätt.. med 1 bult
Väggen är sydvänd, så tidig vår eller sen höst är nog skönt om man inte vill bli kokt.
Vi bodde på Refugio de Riglos, 16E/person, del i 6 bäddarsrum med dusch och toalett.

2011-02-13

Patagonienrapport om toppen #3

Glitter och glamorfödelsedagsfest på Fabben igår för Malin H, Emma och Karin och frågan kommer från Calle Martins om jag hört någonting från Magnus.
- för det har varit tyst från dem, man kan ju misstänka att de är uppe i bergen..

Helt riktigt då det här damp in från Magnus, kan inte annat än att säga grattis!!!



























Thomas på pitch 10 eller så. The nice stuff

Idag är vi bakis för igår var det toppfest därför att vi faktiskt klättrade Fitz Roys nordpelare i förrgår!!!
Kul. Lååångt. Hårt. Blåsigt. Spännande.
3 dagar, ca 25 pitcher grad 6 eller hårdare, 35 totalt.
Brett och brant.
Ledrepet är slut, yxa tappad, ryggsäckar och kläder rippade.
Ingen känsel i vänster fot. Åter ibuprofen för händerna.
Största äventyret nånsin!!!

Varianten vi gjorde var Mate y Porro/Gringos Perdidios/Cassarotto.

























Första pitchen på toppväggen. The nasty stuff.

2011-02-10

Poliseskort genom Spaniennatten





















Första morgonen, första kaffet i Margalef

Ögonenlocken kan inte slita sig från varandra och jag nickar till i mörkret, vet inte hur länge jag slumrat till när Petter stannar bilen. Det är mitt i natten och vi är vilse på de små vägarna som inte finns på vår karta på väg till Margalef.

Hoppar ut och kissar i vägkanten och hinner knappt in i bilen innan blåljusen på den passerande polisbilen gör en U-sväng och dyker upp bakom oss.
Åh nej, jag orkar inte få bilen genomsökt och utfrågad om varför vår bil ser ut som en knarkarkvart..

-Oh.. english? Where you going?
-Ehh, Margalef, but we are lost..

Efter lite snickesnack mellan varandra, en liten lapp med en vägbeskrivning så säger de helt plötsligt: Follow us!

Ingen ska komma och säga någonting om att de inte är serviceminded i Spanien!
Det var ett varmt återseende av Margalef, gillar verkligen klättringen där, omgivingen och lugnet. Längtar tillbaka!

2011-02-03

Patagonien rapport #2 från Magnus

Vilodag här i Spanien och en nätt joggingtur uppför backarna runt Riglos, allt för att försöka vila upp bicepsen för klättring imorgon. La Fiesta de los biceps vita steck uppför klippan med sina åtta replängder gör att det redan börjar spritta i benen. Lite mindre anmarsch än Magnus och co.

























Eriks packning försvann på resan men inte bacillerna.
Jag har just haft 40 timmars feberfrossa. 12 timmar i bivacksäck i snöstorm.
Efter en natt på vandrarhem känns det bättre.

David var för sjuk för att bli med men Erik trotsade halsont och vi packade säckarna för Piedra Negra-bivacken.
I kallt, blåsigt och mestadels klart väder klättrade Thomas, Erik och jag leden Fonrouge/Comensa på Aguja Guillamet, 6b 600meter.
Mycket snö på morgonen gjorde att vi startade framåt halv elva på förmiddagen. Eriks pannlampa var i Buenos Aires och min i tältet så vi var lite tidspressade. Med två pitcher kvar firade vi av i busväder, men inga sura miner, kosetur.
Nu ligger det en massa utrustning och väntar på att bli använt på något långt.