Som bambi

Jag får nästan till slutsvängen i Saklikent

Vår lilla hyrbil sladdar med sommardäcken över bortspolade lervägar, men fram kommer vi till slut trots att vägskyltar inte verkar var så vanligt här i Turkiet.

Sladdar gör även jag på hyrskidorna och det tar ett tag innan jag kommer på hur man svänger där i whiteouten första åket. Med ett adrenalinpåslag som inte är av dess like så sätter vi oss i korgliften (?) och åker upp till toppen.

Tänker att jag måste göra mer saker som jag är rädd för och det är nu det gäller.

Molnen lättar lite och det blir lättare och måste säga att jag är väldigt nöjd med min femte dag (någonsin) på slalomskidor. Mina lår får ingen vilodag, men vad gör det, imorgon blir det klättring igen.

Vad mer kan man begära av vintern?

Mamma Åsa Ekfelt håller sig lugn i Munkedal

Det är fullmåne, snön knastrar under mina fötter och hela världen gnistrar
Det är sol och den klarblå himlen blir beströdd av små små snöflingor
Jag andas tungt och försöker åka snabbare i nyspårat med tung snö
Jag glider fram på de isiga uppåkta spåren
Jag fryser om fingrarna och ser Åsa stadigt leda upp fall efter fall
Jag övertalar Petter om att säkra mig bara på ett isfall
Jag ser Johanna glatt leka i Munkedal
Jag hänger upp isskruvarna över den varma vedkaminen
Kommer hem kall, trött och glad

Det känns som om mitt liv går i repris på förra vintern och jag älskar det!
Klätterisen är ledbar och fin i Munkedal, vid Trollhättefallet och Fjällbäcken. Avtar att det är fruset så att det går att komma ut vid Kärnsjön och havet ser ut att frysa så snart så väntar även Stora Bornö och Saltkällan.
Skidspåren är magiska i Munkeldal, så ut och lek!

Inget fågelkvitter

Mina två favoriter är framme igen

Jag håller på att somna, totalt avslappnad
fågelkvitter blandas med ljudet av vatten som rinner
- Hm, det är flera månader kvar till vi kommer höra fågelkvitter på riktigt...
- Hm...

Petter är bara nästan lika avslappnad, kliver snabbt upp och vidare till nästa pool på Vann spa där vi hamnade efter två varv i skidspåren i Munkedal.

Just nu gläder jag mig åt att det är vinter. Vi har haft två dagar i Munkedal på längdskidor, lagom kallt och med gnistrande snö på alla träd tillsammans med Stina, Petters mamma. Häromdagen hade jag premiär på isklättringen, lite skakig och kraftigt pumpad så fick jag iallafall leka av mig vid Häller.

Jag känner mig taggad på ett sätt som bara vintern kan bidra med, trots att det är flera månader till fågelkvittret sätter igång och klippan kommer vara klätterbar.