Jag får nästan till slutsvängen i Saklikent
Vår lilla hyrbil sladdar med sommardäcken över bortspolade lervägar, men fram kommer vi till slut trots att vägskyltar inte verkar var så vanligt här i Turkiet.
Sladdar gör även jag på hyrskidorna och det tar ett tag innan jag kommer på hur man svänger där i whiteouten första åket. Med ett adrenalinpåslag som inte är av dess like så sätter vi oss i korgliften (?) och åker upp till toppen.
Tänker att jag måste göra mer saker som jag är rädd för och det är nu det gäller.
Molnen lättar lite och det blir lättare och måste säga att jag är väldigt nöjd med min femte dag (någonsin) på slalomskidor. Mina lår får ingen vilodag, men vad gör det, imorgon blir det klättring igen.
2 kommentarer:
Då måste du ju även komma upp hit till Norge och öva på slalomsvängen:) Skidbacken ligger ju bare ett par kilometer från huset!
Kram!
Jo, öva på svängarna kan jag verkligen behöva, även om jag kände mig som Pernilla Wiberg när jag fick till svängarna. Misstänker dock att det bara var i mitt inre som den bilden överensstämde.. ;)
Skicka en kommentar