2011-08-31

Som det ska vara




























Petter på en välkänd spricka..


Det har regnat lite för mycket nu i det sista
det är ju NU jag vill klättra
nu när luften börjar bli krispig
och klätterlusten kommit tillbaka

Har haft några fina kvällspass efter jobbet
klippan är sval och friktionen som den ska
solen står lågt och värmer precis lagom
kroppen bubblar av lycka

Börjar ladda för USA
men då får det allt sluta regna
och solen får ta över
för lite mer lycka
höstlycka

2011-08-24

Döden gör sig påmind




























Den överfaller mig bakifrån helt oväntat,
Sorgen.
kastar sig över mig
och sliter bort det skal jag byggt upp
drar mig ner på djupet
lämnar mig blottad
utan möjlighet att kunna andas

Ligger där en stund innan
jag samlar ihop det som ska vara jag
och börjar försiktigt andas igen.
Men det svarta ljuset från sorgen
lyser genom skarvarna på mitt skal
som helt plötsligt känns för litet.

2011-08-22

Spontanresa till Frankrike


























Petter är glad och i sitt rätta jag
, Verdon


-Jag vill bara klättra..

Kollar YR. Bohuslän regn hela veckan. Oslo regn hela veckan. Västervik regn hela veckan. Stavanger regn hela veckan.

Min blivande mans röst är som ett eko i mitt huvud. Han har en veckas ledighet och jag har massor jobb, men kanske kan få ledigt en dag eller två och föreslog att vi skulle hitta på någonting. Kanske paddla och sova över någonstans.
Petter låter som en treåring som blivit av med sin leksak i sandlådan och jag ser framför mig en lång vecka i regn i Bohuslän med en sur Petter.

Han är rolig han Petter, just när det kommer till behovet att få klättra så är det som en treårings behov. Får han inte klättra så blir han rastlös, med en växande irritation och orationellt betendee, han som annars är rationell.

Kollar YR igen. Nice, sol och 28 grader hela veckan. Kollar Norwegian, det går ett billigt flyg imorgon bitti. Börjar ringa runt. Ettrigt och målmedvetet.























Céüse, kanske bästa klippan i världen?


Kanske en av min sämre och bättre egenskaper, när jag vill någonting så vill jag det och ger mig inte i första taget. Många samtal senare och packning, organiserande och mailande så kunde jag se fram emot några fina dagar med en glad Petter.

Verdon är sig likt, gamarna seglar på uppåtvindarna, hängpilarna skuggar tältet, klippan är lika grå och vacker, tårna får lika mycket stryk och sannorlikheten att man firar ner på fel ställe är lika stor. Vackert. Stort.

Även Céüse var sig likt, ännu en gång kom kommentaren; det här måste vara den bästa sportklippan i världen! Lika mycket folk som trängs vid Super Mickey, den stigande solen på morgonen, siestan i skuggan mitt på dagen, det nervösa pillandet efter det perfekta hålet, balanserandet för att hålla sig kvar på klippan, det extra andetagen för att kunna slappna av för att hitta viloposition, segelflygen, utsikten.

Jag är ledsen Perra att jag tänjde på alla gränser som fanns för att få komma iväg, men tackar dig för fem fina dagar i Frankrike, Axel för att du kunde jobba på tisdagen, Jonas att du kunde jobba torsdag,fredag och lördagen och Janne för att du kunde ta min kursdag på lördagen!

2011-08-12

Tillsammans





















High five för Linda och Brolle som lärde sig vad det betyder att vara ett replag

Underbar och rolig dag igår på Skälefjäll tillsammans med Jonas Paulsson. Hade tänkte att åka till Hallinden själv för att clogga och jumarera, lite Yosemite träning helt enkelt, när det pep till i telefonen. Gick inte att motstå.

Har fått frågan hela sommaren om jag fått klättrat mycket. Får svara ärligt varje gång; Nä du, knappt nått alls, jag är inte ens intresserad av att klättra på sommaren. Alltid fått en förvånad min till svars. Men i takt med att temperaturen sjunker så ökar mitt klättersug. Nu vill jag bara klättra.

Jag och Jonas diskuterade två intressanta saker igår medan solen värmde våra ryggar på stora stenen vid Skälefjäll efter en fin klätterdag.
Det ena var varför soloklättring upprör så många människor, och det andra var att känslan av att vara två.

När jag började klättra så var en stor del av klättringen för mig att vara 2 stycken i ett replag. Känslan av att sitta på toppen av den led man lett upp och säkra upp sin andreman. Lite trött och stolt. Se leendet på den andra när toppen närmade sig. Gemenskapen och banden som blir mellan två när man blir rädd, glad, arg eller ledsen, allt beroende på hur klättringen gick under dagen. Att vara ute tillsammans. Att klättra tillsammans.

För min del så är det inte så ofta det händer längre och fler med mig känns det som. Det åker upp topprep på den tilltänkta leden, eller så får den andre rensa leden för att båda vill leda. Nu så är det effektivitet som gäller och det är sällan som jag följer om det bara är en vanlig kort replängd. Det känns som fokusen har ändrats till den mer egoistiska sidan av klättringen. Fokusering på jaget och prestationen. Den egna upplevelsen istället för den delade.

Kanske därför jag tycker om att klättra långturer så mycket. Känslan av att vara ett replag ute på äventyr. Klättring tillsammans. Det krävs två för att komma upp och det är en upplevelse som man delar. Blev så glad när jag såg ett norsk replag göra En liten bit granit och fortsättningen på Hassan Chop i två replängder med stand ovanför En liten bit granit. Tänker att det finns hopp om replagstraditionen.

2011-08-08

Kärlek och dans






















Maja och Stefan ska snart säga ja...

Sitter och dinglar med benen uppe på kanten vid Sjöhäller
solen håller på att gå ner och den dansar med molnen
det skiftar i guld som övergår till rosa
vattnet är spegelblankt
världen är tyst

Det har varit en fin dag
jag och Oskar har lekt
fått smisk på Sjöhäller
åkt och badat vid en tom badplats
ätit middag
sovit middag på Oskar och Hildes soffa
ätit björnbärspaj
och nu sitter jag och dinglar med benen med två liter nyplockade blåbär.

Det har varit så mycket glädje och kärlek i det sista
underbara systrarna Mia och Petra och syskonbarn Tilia på besök
fin klätterdag med Simon och Ingelin
soldag med bästa Loti på besök från Frankrike
Maja och Stefans bröllop med dans in till morgontimmarna
med underbara människor som gav massa energi och inspiration
Åsa med familj på besök
höstenluften som börjar komma
Hanna-Kajsa och jag som ska köpa biljett till USA

Ser ut över det spegelblanka vattnet
och åker med ett leende hem till torpet
Tack världen för att du är så fin!