tag:blogger.com,1999:blog-34044047810942117452024-03-06T01:36:47.919+01:00Hanna virrpannaKlättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.comBlogger408125tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-21635279583454353062015-06-22T21:57:00.001+02:002015-06-22T21:57:15.841+02:00I skuggan av mig själv<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Minuter<br />
Timmar<br />
Dagar<br />
Veckor<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4OPPang4HQOIDuRjZOEZ9B93C-NKwygzS0iKcD9GvfuWmci4Lmztax9MjQHA8pBmgN9HHGHAFaQTiADG-O82ugpyHBClpmhpWedWY27r-aMO9C8Y7IeVjUXEhIjf_V34g4SSUM1bLgZ5C/s1600/DSC_0899.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4OPPang4HQOIDuRjZOEZ9B93C-NKwygzS0iKcD9GvfuWmci4Lmztax9MjQHA8pBmgN9HHGHAFaQTiADG-O82ugpyHBClpmhpWedWY27r-aMO9C8Y7IeVjUXEhIjf_V34g4SSUM1bLgZ5C/s640/DSC_0899.jpg" width="360" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">För 20 dagar sen..</td></tr>
</tbody></table>
Tid som samlas ihop, bildar en ny form, längre, men aldrig kortare, även om tiden kan upplevas som båda långsammare eller snabbare. Ett föränderligt medium som aldrig kommer gå att ta på för att det hela tiden passerar.<br />
<br />
I morgon har jag legat på sjukhuset i Geneve i sex veckor. Vissa av dagarna har gått fort, andra långsamt. De har varit fyllda med energi eller sömn. Frustration eller förväntan. Varje vecka har jag blivit större.. och större.. och större. Nu ligger det närmare 90 cm barn därinne på runt fem kilo.<br />
De lever runt i magen, får den att bukta sig. De säger att när man väntar tvillingar så är man lika stor om magen efter 30 veckor som vid en fullgången normalgraviditet. Det var snart fem veckor sen.<br />
<br />
Petter tog ut mig på en midsommarlunch i en park nära sjukhuset. Det vara länge sen jag la märke till känslan av vind som smeker över bar hud, hur varm solen är på vit hud, lugnet över att få sitta under skuggan av en stor lind, känns den välbekanta söta doften av dess blommor. Att äta annat än sjukhusmat. Att bara titta på människor som strövar förbi istället för vita väggar och trevliga barnmorskor. Kanske helt enkelt känslan av att vara fri.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Jag börjar längta efter känslan av att vara fri. Att få röra mig fritt (nästan). Att få vara ute (en kort stund iallafall). Att få tillbaka min kropp (lite, lite).<br />
<br />
Nu har de passerat 34 veckor, snart 35 veckor och jag börjar önska att de ska komma ut. Trots att jag vet att för varje dag de ligger kvar därinne så blir de fetare och mer färdigutvecklade. Det är inte så länge till de är 35 veckor (på onsdag) sen är det inte så länge tills de är 36 veckor.. eller 37 veckor. Kommer de då så räknas de som fullburna och är färdigutvecklade (i den mån barn är färdigutvecklade när de kommer ut).<br />
<br />
Hur egoistisk får man bli?<br />Jag börjar längta efter att få återförenas med mitt andra jag.<br />
Men mest av allt så börjar jag bli nyfiken på de två vildingarna som rumsterar runt i min kropp och har tagit den i besittning.</div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-10098457991020416382015-05-28T17:03:00.001+02:002015-05-28T17:03:33.199+02:00Upprepningar<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Jag vaknar till, det är mörkt runt omkring mig.<br />
För en stund vet jag inte riktig vart jag är, men så rör de på sig, som att påminna mig. Hör mina tunga och korta andetag, låter som en gammal kvinna på sjukhus.<br />
Nu vet jag även varför jag har vaknat, men försöker ignorera det ett tag. Jag vet att det är lönlöst, att jag måste ta mig genom proceduren inom en snar framtid ändå.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Jag sover numera på vänster sida, vildingarna har placerat sig på högersidan av magen, ockuperat den. I normalt tillstånd hade det varit så enkelt, bara gått ur sängen på vänster sida..<br />
Men inte nu.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Flyttar bak höften, kommer över på rygg, dra upp benen, flytta höften till sidan, rulla över till sidan.<br />
Ena handen greppar handtaget som är lägligt passerat ovanför sjukhussängen medan den andra pressar upp kroppen på sidan, ner med ena benet, sakta efter med andra.<br />
Kopplar ur elen till droppmaskinen och reser mig sakta bredbent samtidigt som jag stödjer mig på droppställningen.<br />
Gör en droppställning att man känner sig ännu mer vek, ömtålig? Det borde det forskas på.<br />
<br />
Jag känner kylan från golvet mot fötterna och njuter. Numera är de som två element och avsvalkningen är välkommen.</div>
<div>
Hasar fram fötterna längst golvet utan att lyfta på dem och går sakta, sakta framåt med ena handen som stöd på ställningen och den andra under magen.<br />
Till slut är jag där, på toaletten och släpper ut det som känns som en deciliter bara och upprepar proceduren baklänges tills jag ligger i sängen igen.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag och det som nu är c:a 80 cm barn och drygt tre kilo tillsammans lägger oss ner. De vill, eller rättare sagt, min kropp vill väldigt gärna släppa ut dem och läkarna gör det de kan för att förhindra det. Just nu vågar jag knappt nysa eller anstränga magen för risken att trycka på dem utåt.</div>
<div>
Men jag måste ju erkänna att jag börjar längta efter den dagen jag kan kliva ut ur sängen på vilken sida som helt och gå och kissa.<br />
Tills dess så rättar jag till slangar och sladdar runt mig och somnar om. En liten stund. För det är snart dags att vakna igen.</div>
</div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-41884412558212959772015-05-16T16:27:00.001+02:002015-05-16T16:27:27.878+02:00Gå direkt till start..<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbRfHTeIt529-on9BgnR2jKvJh8dyRGJ8QAvZTsv0CAycbZ4jA2Os_oJdQI5JgBmC3y3uENgYhwmhbRKgkmub0dAbk0292XtUtbUtdBuRlHaQwC9eLnd6KWwL5HQ3ahWhEcUUvkeUo5S0x/s1600/DSC_0875.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbRfHTeIt529-on9BgnR2jKvJh8dyRGJ8QAvZTsv0CAycbZ4jA2Os_oJdQI5JgBmC3y3uENgYhwmhbRKgkmub0dAbk0292XtUtbUtdBuRlHaQwC9eLnd6KWwL5HQ3ahWhEcUUvkeUo5S0x/s640/DSC_0875.jpg" width="360" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Under observation..</td></tr>
</tbody></table>
Lite så känns det när insikten om att de där små rackarna verkligen vill ut, de ska inte vara här förrens om 10 veckor, inte enligt beräkningen och kanske inte i min mentala tanka heller.<br />
Gå direkt till fängelset och stå över två kast.<br />
Vet inte riktigt varför Monopols spelregler helt plötsligt dyker upp i tankarna, det kan jag inte ha spelat på.. 25 år?<br />
<br />
Jag fick ialla fall komma hem ett tag, fick sova i vår säng, dock nedflyttad till vardagsrummet för att eliminera trapporna. Hann jobba en del med föraren som börjar kännas som mer eller mindre färdig. Fick äta frukost i solen på vår balkong med makalös utsikt. Började tulla lite på sängliggandet och satt en del för att kunna jobba. Fick besök av Clara som gjorde mig så glad och upprymd.<br />
<br />
Tråkigt att inte kunna följa med ut på de turer jag funderat ut till henne, men behövde tid till att sova så en bra kompromiss för oss båda. Hon skjutsar mig till rutinundersökning på sjukhuset en dag när Petter jobbar. Dock fick hon åka bil hem själv den dagen. Jag blev snabbt skjutsad till Geneve i ambulans och grundligt undersökt hela kvällen för att utesluta risk för att de där som gärna verkar vilja komma ut skulle just det, komma ut. Samt alla andra tester som har gjorts i Frankrike som de ville ställa sin egen diagnos på.<br />
<br />
Så nu är jag och vildingarna övervakade på schwetziskt (oj, den var svår) vis, med ordning och reda, med kontroller minst fyra gånger om dagen. Det är medicinering, blodtryck, temperatur, koll av deras hjärtljud och mina sammandragningar de antecknar med stor noggrannhet.<br />
<br />
Igår fick vi komma ner till neonatal avdelningen och se ännu mindre rackare än våra ligga inkopplade med andningsmasker och sonder ner i näsan för matning och prata med personalen. Skönt och beroligande att se hur bra de verkar ha det och att chansen är stor att de klarar sig finfin om de kommer nu även om de (och vi) kommer få vara kvar på sjukhuset i ca två månader.<br />
<br />
Våren, eller kanske sommaren fortsätter utanför, i förrgår var det 35 grader varmt inne i Genevé. Idag regnar det. Jag kan sitta i fängelset och stå över två kast, det gör ingenting för jag vinner ändå. Jag kommer komma ut på spelbanan med två grabbar. Förhoppningsvis inte riktigt än, tills dess ska jag njuta av vetskapen om min vinst.</div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-51727605067977128622015-05-04T15:26:00.001+02:002015-05-04T15:26:49.263+02:00Tillbaka på ruta ett<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Jag tittar ut genom fönstret och inser att jag håller på att missa våren. För andra året på rad.<br />Det ligger ingen värdering i det, bara ett torrt konstaterande. Våren håller på att skjuta kraft, grönskan ökar för varje dag. Jag ser att körsbärsträden har nästan blommat över och äppelträden har börjat blomma. Av Elin och Magnus som är på besök får jag reda på att syrenerna redan blommar.<br />
<br />
Jag missar våren, glädjen över att se grönskan sprida sig, att få påta i jorden, rensa ogräset, titta i rabatterna varje dag och se vad som kommer upp för varje dag. Att få plocka musöronen på björken för att plocka till te, lukta på blommorna som kommer, häggen, att sätta frön i jorden. Att få ta på våren.<br /><br />Förra året så gick hela våren efter olyckan åt att.. ja återhämta mig, jag var på neurorehab 6 veckor och mitt enda mål för dagen var att orka träna en timme. Det gjorde ingenting att jag sov resten av dagen, bara jag fick en timmes träning så var jag nöjd. Lustigt hur förväntningar och prioriteringar ändras efter rådande förutsättningar. Jag hade extremt lite energi per dag att pytsa ut. I början så orkade jag kanske ta ett telefonsamtal om dagen, sen var energin slut. Men viljan att röra på sig var stark, drivkraften för varje dag.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhuEGoKq2WTkWFl7jhsfL5srFKBMaHqt4dZpM7FVzz4TxLIhPI6tOYWlwjyxioqZ0ZnwvcBFP_z4q09qU58ccIQY9HGHODXEON8EEHNYSF6RLeR7ZMSWVSfMbWQKlG8SucY9xMbqVRPX8IT/s1600/DSC_0850.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhuEGoKq2WTkWFl7jhsfL5srFKBMaHqt4dZpM7FVzz4TxLIhPI6tOYWlwjyxioqZ0ZnwvcBFP_z4q09qU58ccIQY9HGHODXEON8EEHNYSF6RLeR7ZMSWVSfMbWQKlG8SucY9xMbqVRPX8IT/s640/DSC_0850.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fransk frukost..</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Den här våren har jag energin, men kroppen får inte röra på sig. Jag ligger inlagd på sjukhuset för observation. Vi var på ett rutin ultraljud och allt såg bra ut med vildingarna. Jag hade planerat att åka till Chamonix för att köpa en helkroppssele efter vi var färdiga. Våren är på antåg och det kändes så bra att klättra i Verdon så jag var sugen på mer. Barnmorskan avslutar mer att kolla.. ja det här är ett kapitel för sig, den kvinnliga anatomin. Vet inte hur mycket jag har lärt mig de senaste åren om hur jag faktiskt ser ut och hur allting hänger ihop. Men hon kollade iallafall livmoderhalsen och det var bara drygt en cm kvar. Tydligen väldigt dåligt så hon ringde till sjukhuset och skickade mig dit direkt. Jag fick prata med läkaren som vänligt sa att du behöver inte stressa hit, men vi väntar på dig.<br />
Det fanns en överhängande risk att de skulle komma ut mycket för tidigt.<br />
<br />
Min läkare som jag har gått till möter upp på ronden nästa dag och frågar vad jag har gjort den senaste månaden för att det skulle bli så här? -Hm.. jag har simmat en gång.. åkt längd en gång.. klättrat tre gånger.. promenerat en del..<br />-Ok, du har helt enkelt varit för aktiv, sa jag inte åt dig att ta det lugnt?<br />
-Jo.. hon hade sagt till mig för en månad sen att jag skulle sluta åka skidor, om jag skulle simma så skulle jag simma lugnt och ville jag ta en promenad så skulle det vara i horisontalt plan.<br />Det är konstigt hur man fungerar som patient, jag noterade vad hon sa, men tänkte att det gällde nog inte mig, de är nog bara nervösa i det här landet. Vet inte hur många jag vet om som har varit aktiva helt till sista veckan av deras graviditet. Men de väntade inte tvillingar.. Att hon dessutom har påpekat för mig att en tvillinggraviditet är en riskgraviditet har jag kanske inte heller lyssnat på så väl vad det betyder.<br /><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgv-p2yAXgk5KROQ21cFe9H9UiNxGjXm0j0SueX8bqdNpwuW8bg6cujUQvuvdlTLXJ2kDJFz_6cFOCa-Pqls6NxgGnYIR8ZSW06G2nFfWLCSjeoX2wLkj4N-_4mDt2HD1or7AniszYfmSzb/s1600/DSC_0870.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgv-p2yAXgk5KROQ21cFe9H9UiNxGjXm0j0SueX8bqdNpwuW8bg6cujUQvuvdlTLXJ2kDJFz_6cFOCa-Pqls6NxgGnYIR8ZSW06G2nFfWLCSjeoX2wLkj4N-_4mDt2HD1or7AniszYfmSzb/s640/DSC_0870.jpg" width="360" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En rymling i rosa rullstol</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Jag får besök av Loti och två veckors sängliggande gör att viljan över att få komma ut och ta på våren. Jag frågar på ronden om jag skulle kunna få slippa sängliggandet för en liten stund idag och komma ut i stolen för att få lite vår. Motvilligt släpper de ut mig med Loti som chaufför för dagen.<br />Då slår det mig att det är nästan redan sommar. Det blir för varmt att sitta i solen efter en stund och vi rullar in mig på rummet. Tillbaka i sängen där jag ska ligga tills de kommer ut, förhoppningsvis om minst 6 veckor, men helst ytterligare 6 veckor till.<br />
<br />
<br />
<br /></div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-4287283784724917032015-04-07T19:10:00.001+02:002015-04-07T19:10:18.354+02:00Vårförvirring<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Vi äter frukost i solen, njuter och tittar ut över ett snötäckt Mont Blanc. Fåglarna kvittrar, solen värmer nästan lite för mycket och grannen är i full färd att trimma sin trädgård. Våren är på väg med stormsteg. Men vi har haft dimma och regn över hela påsken så vi njuter av att få sol på oss.<br /><br />Regn, det betyder snö på höjd. Det känns som svårt att lära sig. När vi tittar upp mot Sommand så ligger det ett puderlager över träden ner till kanske 1200 m.ö.h, inte alls långt bort från oss.<br />
Toppen som förut har varit brun och avtäckt är nu åter vit och ståtar i snöprakt.<br /><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBK2J4JIf5lQJ_GTkX1rhFvFRLRkqxbRmUB6VtAXSoWkH5IDwKaEoFS1OuiLFLMhwCcOuCj8ikvHBOeToxhkeTuxXFj2t971BRFZaUQLez59Te3YGVaTcHH8Auva7okOGIEHGr5aRIc33R/s1600/DSC_0186.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBK2J4JIf5lQJ_GTkX1rhFvFRLRkqxbRmUB6VtAXSoWkH5IDwKaEoFS1OuiLFLMhwCcOuCj8ikvHBOeToxhkeTuxXFj2t971BRFZaUQLez59Te3YGVaTcHH8Auva7okOGIEHGr5aRIc33R/s1600/DSC_0186.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild från årets första längdåkning blev det istället, lite mer bistert än igår..</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Tightsen åker på och pjäxorna. Nu ska det åkas skidor för kanske sista gången i år. Det känns främmande att ta på sig vinterkläderna och bege sig några hundra höjdmeter upp i backen för att få vinter. Det är som om kroppen har förkastat tanken på vinter när solen börjar värma och våren håller på att ta övertaget.<br /><br />Men vi får en fin tur, föret är antingen isgata, tvärstopp i skuggan eller mjukt och uppvärmt i solen, men det gör ingenting. Grenarna från granarna är snötäckta, solen skiner, himlen är blå, fjällsidorna är nyvita och.. det är vinter!<br />Det åker på en värmejacka och jag hasar sakta runt i det korta spåret medans Petter swischande åker förbi med en stil som får mig att vilja lära mig åka skidor på riktigt. Det går inte att inte få ett leende på läpparna. Mina höfter gillar inte skidåkning lika mycket som jag gör och jag har inte så många äventyrskläder där magen fortfarande får plats i, så det blir nog sista åker för säsongen.<br />
<br />
Vi får besök av Øystein på kvällen och Petter rastar honom på skidor idag innan bilfärden tillbaka mot Font. Jag tar en promenad i sällskap med snön och solen istället och tänker att det kanske inte blir sista gången för säsongen ändå det där med snö och skidor.<br /></div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-75467938679656048912015-04-01T17:11:00.001+02:002015-04-01T17:11:04.432+02:00Födelsedag i det bara<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Sol. Vår.<br />
Det grönskar, forsytsian lyser gul i de flestas trädgård.<br />
Mandel- och körbärsträden blommar vackert.<br />
Det skiftar från vitt till mörkt rosa i trädgårdar och i vägkanter och jag studsar nästan upp och ner på sätet i iver över att möta våren.<br />
<br />
Vi provinviger Bruno igen efter en kraftig rengöring från Petters sida för att få bort kaffe- och matoslukten som fick mig att spy när jag öppnade dörren till bussen förut. Han har gjort ett exemplariskt jobb och mitt illamående har övergått från att vilja ligga i fosterställning och spy av alla dess konstiga lukter till att bara vara som en bakgrundskänsla. Lite som att ha lätt huvudvärk, det finns där men begränsar inte livet.<br />Vi styr kosan mot Gorge de Verdon och våren möter oss på vägen. Här är gräset grönt, blomningen har precis tagit fart och solen skvallrar om vår.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIdvqKoGL8Q9w2R3kBGbxe0HJhFumsYZdvCOmb_QnE8mvUudhANxxkm52gZt2s6jvDRyY7fIhLPm5Qz84DSJU5Po7X6VedzC38TCPIcHd0Q5tFEsHFuTP4LrGEDuSkuaWjOTGM-wbetEd9/s1600/IMG_1167.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIdvqKoGL8Q9w2R3kBGbxe0HJhFumsYZdvCOmb_QnE8mvUudhANxxkm52gZt2s6jvDRyY7fIhLPm5Qz84DSJU5Po7X6VedzC38TCPIcHd0Q5tFEsHFuTP4LrGEDuSkuaWjOTGM-wbetEd9/s1600/IMG_1167.JPG" height="480" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kanske dags att skaffa en helkroppssele snart?</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Diverse fysiska åkommor förhindrar mig att röra mig för mycket, onda höfter och fötter sätter stopp för allt för långa promenader. Men det gör ingenting. Det är inte långt från parkeringen vid Carellen till där de lätta lederna går, Petter riggar från toppen och med improviserad bröstsele och förlängda benslingor på största selen vi äger så går det.<br />
Känslan av att få röra sig på kalksten igen, i solen och med vinden som susar runt hörnen är ren lycka. Det är nästan så att jag glömmer bort att magen finns där och vildingarna verkar ta det med ro.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjw-2BEX2Y29kjB9XL2J3Qgen-CMmiRGRehYZmM2B0rRuNJIMN4WDQvruukN6l7Ff3Shkn_VeWRjE8VFk3-H5sfyOqR0r0JvaikVDsc0kWwX02B23BcKLn9GToA-P9R-053732DOrAzHWSN/s1600/IMG_1201.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjw-2BEX2Y29kjB9XL2J3Qgen-CMmiRGRehYZmM2B0rRuNJIMN4WDQvruukN6l7Ff3Shkn_VeWRjE8VFk3-H5sfyOqR0r0JvaikVDsc0kWwX02B23BcKLn9GToA-P9R-053732DOrAzHWSN/s1600/IMG_1201.JPG" height="480" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Petter cloggandes på den evigt populära Wide is love</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Jag spanar lite på Petter när han cloggar och går sen och lugnt somnar in i Bruno några timmar. En replängd och sen är det dags för en sovstund. Ett bra upplägg, jag sover och Petter cloggar eller springer en lång sväng. Fyra dagar med sol, vår och klättring gör att det inte är så tråkigt att det är snöblandat regn här hemma idag.</div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-24584073849776069922015-03-08T13:36:00.003+01:002015-03-08T13:36:45.685+01:00Svart och vitt med inslag av blått <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Jag går i sakta mak på den bekanta stigen upp mot kapellet. Det är så välbekant, men ändå annorlunda. Vi har varit hemma i Sverige i tio dagar med fokus på att slutföra vårt arbete med den nya föraren över Bohuslän. Vi har även haft lyckan att ha fint väder och träffat nästan alla de fina vänner och familj som jag har önskat. Så skönt, livet är bekant det mesta är sig likt och en känsla av ro sprider sig. Det är energibesparande att röra sig i en miljö där jag vet hur allting fungerar.<br />
<br />
Frankrike glömdes nästan bort när jag åkte runt i Bettan på välbekanta vägar. Lika så glöms hemmavistelsen nästan bort när jag sakta går i den välbekanta bokskogen utanför vårt hus här. Det är dock med en känsla av förändring i luften. Jag har sovit middag och kvällssolen håller sakta på att gå ner. Fåglarna sjunger som om morgondagen inte räknas, de blommande blommorna som fanns här i vintras är kvar, men nu blommar gullvivorna så att marken är gul, med tillskott av scilla och snödroppar. Det börjar grönskas med blad som sticker upp ur det bruna täcket, de ser ut som kallablad, men vågar inte ens gissa. Växtligheten här är så annorlunda, hela floran känns obekant. Men att det är vårtecken på gång går inte att ta miste på. Någon har med grankottar ritat ARCE hjärta på stigen. Solen värmer och jag fylls av hoppfullhet, glädje och trötthet.<br />
<br />
Jag vilar i en sluttning med prasslande boklöv i solen en stund. Blundar och njuter. Vaknar till av att det rör sig i min numera utputande mage. Nu har det gått så långt som fyra månader sen jag fick ett inslag av två blå streck i min vardag. Att det kan göra så stor skillnad. Ett streck eller två streck.<br />
För er som har stirrat ner på en sticka med ett, eller två streck vet skillnaden.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnNmDFVEpsbiPqvm4ZcPygTei56yiXsP1NzUbl-VGRpKKKFTSoBBOwrlxLASB3zJ2oQQAbqdjkwL-X_peOWG2vEExkQBmG7U-gznSQgthiZSC7JkWihJMNOIqXkL5_SqLh4ugcL7ApSDdq/s1600/DSC_0816.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnNmDFVEpsbiPqvm4ZcPygTei56yiXsP1NzUbl-VGRpKKKFTSoBBOwrlxLASB3zJ2oQQAbqdjkwL-X_peOWG2vEExkQBmG7U-gznSQgthiZSC7JkWihJMNOIqXkL5_SqLh4ugcL7ApSDdq/s1600/DSC_0816.jpg" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det svarta och vita i livet</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Det finns mycket i livet som kan kännas som svart eller vitt men jag tänker att det mesta av det rör sig i gråskalorna. Kanske är jag präglad men gränsen mellan att vara gravid eller inte är absolut, det finns ingen gråskala mellan. De senaste tre åren har det inslaget funnit, att inte vara gravid. Jag lägger mig ner i solen igen, njuter av att vara just det, gravid och känner hur den andra rackaren rör på sig och jag kan inte låta bli att le. Här ligger vi tre och lyssnar in våren och förändringen.</div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-58914201695048036522015-02-23T21:10:00.002+01:002015-02-23T21:10:56.824+01:00Vitt ute, ett litet tag iallfall<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8BRstw0T9Yr1T78kyDNJ4qrtkHljJs_UwjyoHkQ4ntqH5jjmhXFMoVhyoqERKcbp8U_nNsR6PFypZNqsX0CATpEygQFbA_3Idhlb1bTjv3rm79njAo6F2WpmObGN9CFO4pA8Fnf_KzhC8/s1600/DSC_0775.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8BRstw0T9Yr1T78kyDNJ4qrtkHljJs_UwjyoHkQ4ntqH5jjmhXFMoVhyoqERKcbp8U_nNsR6PFypZNqsX0CATpEygQFbA_3Idhlb1bTjv3rm79njAo6F2WpmObGN9CFO4pA8Fnf_KzhC8/s1600/DSC_0775.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vinterlandskap i vy från balkongen</td></tr>
</tbody></table>
Det är lite som en drömvärld ute, eller rättare sagt det var innan regnet kom.<br />
Vitt och fluffigt ett tag. Nu är det vårtjock snö som ligger i sjok med tydliga tecken på att försvinna. Spåren ligger kvar uppe i Sommand som tur är så det går att ta sig en tur upp dit om man vill ha vinter, men fluffsnön från träden är borta där med.<br />
Vi åker till Svea rike igen på onsdag och hoppas ha samma utsikt från köksfönstret hemma hos Petters mamma i Bohuslän som här.<br />
<br />
Vi letar förresten hus med den här utsikten, eller varför inte Mont Blanc som ligger lite till vänster i utsikt. Morgonsol och givetvis kvällssol. Lagom stor för besök. En trädgård som man kan odla på, en gräsmatta att hänga på. Kanske en liten lada att bygga en klättervägg på. Helst på över 800 meters höjd för att slippa höstdimman. Inte för nära motorvägen och smoggen nere i dalarna. Lite avskilt men ändå nära. Inte allt för dyrt. Helst inte så där lågt som det verkar vara i de flesta franska husen så man nästan slår huvudet i taket. Helst EN toalett med ett handfat och gärna dusch istället för tre toalett/badrumsutrymmen, men där de inte återfinns tillsammans. Någon som har ett ess i kortärmen? Hör av er!</div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-49014390930719032162015-02-13T12:04:00.000+01:002015-02-13T12:04:01.935+01:00Balsam för själen<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3_C4giQWs1vNu1OIH9NNZrsQuNN-5xBDTvnW0lyqCezMGSYlQoF6nfoxVZO65Rj3KU9ae3oMyRkggFHGG9ea6uqvcKDQ3OObwWmnQx3JLtztYCPYzkbekFTMyWxNajvvZGbBp11wdbg8C/s1600/IMG_0884.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3_C4giQWs1vNu1OIH9NNZrsQuNN-5xBDTvnW0lyqCezMGSYlQoF6nfoxVZO65Rj3KU9ae3oMyRkggFHGG9ea6uqvcKDQ3OObwWmnQx3JLtztYCPYzkbekFTMyWxNajvvZGbBp11wdbg8C/s1600/IMG_0884.JPG" height="480" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Stina letar snäckor på Paradise beach, Koh Ngai</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Det finns känslor som lugnar.<br />
Sand under tårna, den speciella känslan av att vara fast, men ändå mjukt<br />
Turkost vattnet som sakta omsluter kroppen, låter mig vara en del av det. Gungar, smeker, förflyttar.<br />
Ljummen vind som smeker över bar hud, precis lagom varm så att den inte kyler. Den rör sig över kroppens alla hår, leker tafatt med sig själv och lämnar en känsla av beröring.<br />
Solen som sakta stiger upp, eller ner i havet. Färgar himlen blodröd och ger en känsla av frid.<br />
Ljudet från havet som sakta kommer in, silar genom sanden och ger ett svischande ljud när det drar sig tillbaka genom sand och snäckrester innan nästa våg kommer in. Ibland sakta, sövande och trolskt, ibland med kraft som att påminna om att det finns en anan sida.<br />
Ljudet av longtailbåtar, puttrandet från en motor långt bort.<br />
Hundar som leker längst stranden innan turisterna kommer och ockuperar den, äger världen.<br />
<br />
Tio dagar känns som en evighet.<br />
Dagarna sträcks ut, förlängs, fylls med nya intryck i en lagom takt mellan avslappning och nya upplevelser. Vi bor på Koh Ngai, byter till Koh Kradan där vi bor på två olika ställen. Bor mitt inne på ön med djungelkänsla, bor precis vid stranden med havet dånandes utanför fönstret. Vi snorklar vid stranden, åker på snorkelutflykter, spanar in Emerald cave och Koh Muk. Kombinerat med många sovstunder på stranden, snäckletning, mangoshakesdrickande och god mat.<br />
<br />
Den sista morgonen går vi upp innan solen, går sakta på lågvattnets efterlämningar i form av den gigantiska sandbanken, låter den ljumna vinden ta med den sista känslan över att någonting annat än att vara just här, just nu är viktigt. Lyssnar på vattnet som sakta kommer in, försiktigt som att det inte vill störa den nyvaknande känslan som omger värden. Fåglarna har för länge sen deklarerat att det är morgon, men resten av världen ligger fortfarande inbäddad i nattens bomull. Någon enstaka turist syns på stranden. Solen går sakta upp, färgar himlen röd och kommer med värmen. Som balsam för själen.<br />
<br /></div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-168977253879942622015-01-29T19:50:00.000+01:002015-01-29T19:50:02.951+01:00Nya perspektiv<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4PJo1vmCUXKE2CD9jU3TfpGUfITZrrCXzyse-ejq9tmESMyggV8BqyYIupWE1S77-74yKCJ4qzr454ihb8QfpUA7H3sKzZTRBGkeBZELbfQ8x-4rzVTl6PM8jSmjY0D_ZmIp9r86fyylK/s1600/DSC_0720.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4PJo1vmCUXKE2CD9jU3TfpGUfITZrrCXzyse-ejq9tmESMyggV8BqyYIupWE1S77-74yKCJ4qzr454ihb8QfpUA7H3sKzZTRBGkeBZELbfQ8x-4rzVTl6PM8jSmjY0D_ZmIp9r86fyylK/s1600/DSC_0720.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Petter spanar ut mot Vernazza</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Ok, it´s been a while..<br />Jag skulle kunna skriva om vad som har hänt den sista tiden. Om vår Italien besök, med lite klättring i Finale, hur jag spenderade timmar i Bruno snörvlandes, hostandes och illamående efter första natten. Hur Petter ensam fick leka, springa på den avstängda, av anledning av ras, mellan byarna vid Cinque Terre. Att han simmade i Medelhavet för att hålla trimmen uppe för sina lopp nästa sommar medan solen stekte utanför bussen. Om goda italienska glassar, tillfrisknande och ett litet besök till i Finale. Om de fantastiska små butikerna med nygjord pasta, eller hur förrådet av gourmémat återfinns på varje liten hörnbutik. Om ett återbesök på Sportsbaren i Cisano Sul Neva med alla dess karaktärer.<br />
<br />
.. eller mitt hemmabesök i Sverige, med ett glatt födelsedagsfirande på årsdagen från olyckan med fina vänner. Om inställd operation för uttagning av skrotet jag bär och min ickeböjbara tumme. Mina tankar om det gångna året. Om vänner. Om saker som förändrar livet. På gott och ont. Om känslan att inte riktigt vara så bra som jag kanske hade tänkt att jag skulle vara ett år senare. Men få ett glädjande besked som gör att det inte spelar någon roll.<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihwImp2JcYmrpipNhK1QrXLB1GPiVYdR7I0Y0T6U9CKlfi-MFC-1a5mjIM7RSlJZJP7E4ToQ7KdqAQKtX8myPG9492B7szt7HBJg1pBGqLdf9oAGrBolhTF9E_5N2YNQPwsHY3D3ri9l9P/s1600/DSC_0729.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihwImp2JcYmrpipNhK1QrXLB1GPiVYdR7I0Y0T6U9CKlfi-MFC-1a5mjIM7RSlJZJP7E4ToQ7KdqAQKtX8myPG9492B7szt7HBJg1pBGqLdf9oAGrBolhTF9E_5N2YNQPwsHY3D3ri9l9P/s1600/DSC_0729.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Emma, Martin, Petter och Oskar lapar vintersol på julafton.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
.. eller julfirande hemma med hela familjen på Havreängen helgen innan för att få ihop allas scheman. Om vinterpromenader och att jag är glad i min familj. Samt i St Leger med Oskar, Magnus, Emma, Martin och Petter. Om dunjackor och vintersol som framkallar linnebärande. Om kaffelukten i Bruno som gör livet surt för mig. Om bastukrångel och resturangmiddag.<br /><br />.. eller nyårsfirande hos oss med fina vänner som gör mig glad ända in i själen. Fullt pådrag i lägenheten och som alltid god mat och snöfall som kom dagen innan. Om avsaknaden av firande och fyrverkerier i Frankrike av det nya året och en av de bästa dagarna på länge. Om Hilde och hennes syster Hannas quiz om det gångna året och gissningarna på Petters nya besatthet. Om Haggan och Maggans lag, sorry Magnus.. det är vi.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhERI379NJcUT0klW641YPgdfTGomDwk9lbBajEWwJrWcUpMK1gpA74L5uOUYtoXtMiTfgRdMRFFZIJkRNWRES-IyC2bhDriaDNOP2OAbkHxRh_2dnQoJv3a2gvOiSpETarIKrW2zpFyn6U/s1600/DSC_0745.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhERI379NJcUT0klW641YPgdfTGomDwk9lbBajEWwJrWcUpMK1gpA74L5uOUYtoXtMiTfgRdMRFFZIJkRNWRES-IyC2bhDriaDNOP2OAbkHxRh_2dnQoJv3a2gvOiSpETarIKrW2zpFyn6U/s1600/DSC_0745.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hilde på toppen av Haute Pointe</td></tr>
</tbody></table>
<br />
... eller att få gå upp på en topp i solsken med de två jag är väldigt glada i. Om hur Hilde köpte en ny biljett hem till Sverige för att stanna en halv extra dag själv med oss. Om befrielsen att få vara ute i solen och snön. Att få gå upp på en ny topp till fots i skaren. Att få röra på sig. Att få en ny vy över en molnklädd dag. Att få Hilde själv en dag. Hur glad jag är över hennes vänskap.<br /><br />
...eller om växlingen mellan vinter och vår. Att få se både maskrosor, Bellis, julrosor och gullviva blomma. Höra hur fåglarna vårkvittrar och solen värmer. Hur snön kommer. Hur de snöklädda träden ser ut som de i Walt Disney filmerna. Känslan över att få klicka i längdskidorna i skorna och glida fram över isiga, eller pudersnöfyllda spår. Glädjen över att vara ute, i vinterlandskapet, att få, men även kunna röra sig. Den befriande känslan att få komma ut ur en matosfylld lägenhet. Se hur snöflingorna färgar världen i regnbågens färger när de möter solen i sin flykt ner från en gren. Känslan av kyla mot kinderna men värme i kroppen. Pulsökningen.<br /><br />men det kommer jag inte göra för jag har haft någonting helt annat som har upptagit all min lediga tankeverksamhet.<br />
<br />
Nu drar vi till Thailand för att få simma i turkost vatten, snorkla, få sol och värme på en strand och befrielsen att få, kanske ta på sig ett par tunna tunna byxor när kvällen kommer för att det känns lite kyligt i tjugogradig värmeskala. Att få äta mango och god mat.</div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-92110407705275244122014-12-05T21:12:00.002+01:002014-12-05T21:12:44.154+01:00Att vara borta<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
Jag har varit borta den sista tiden. Borta från omvärlden och mer eller mindre bara socialiserat mig med vår dator. Vi har varit omslutna av en vit värld. Tyvärr har det inte varit snö, utan vitt av den andra sorten, vattenånga. När vi flyttade hit så bodde vi ovan molnen som bildades nästan varje dag på morgonen, det verkade vara en bra höjd att bo på.<br />
<br />
Nu bor vi mitt i smeten istället. Det är klarare under om vi åker neråt, med det som fortfarande kan ge pluspoäng är vad som händer när vi åker uppåt. Jag har nästan maniskt hållit på med förartexter. Stirrat in i datorskärmen till ögonen har varit fyrkantiga. Vaknat tidigt och smugit ner och satt på datorn för jag har tänkt på någonting innan jag somnade.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJELNJWGFKvGTjk1f3wTW9pE6sl6dtLwDMPG9RB7XKlCc3j04mgGXJt9Y8xBwAxwEAqJZQQRyjmSzXTnzZ4dXwtxtPiZCjifBA4h6dPQRn0muaQ0ZdvWCPgRzlSxA99SU3jB-Jjel6cxy5/s1600/DSC_0137.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJELNJWGFKvGTjk1f3wTW9pE6sl6dtLwDMPG9RB7XKlCc3j04mgGXJt9Y8xBwAxwEAqJZQQRyjmSzXTnzZ4dXwtxtPiZCjifBA4h6dPQRn0muaQ0ZdvWCPgRzlSxA99SU3jB-Jjel6cxy5/s1600/DSC_0137.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En ny topp uppe i Sommand, Pointe de Chavasse</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Som tur är har jag en Petter som drar ut mig. Upp över molnen. Till solen. Till kullarna.<br />
Det är spännande vad som händer med kroppen och sinnet så fort den får sol. Det är som hela inställningen till livet förbyts. Det är som om molnen suger åt sig all energi, all livskraft.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNf8Odrphjvbg2u8tNW4NaBdOn0mO2CYMhaMJgupUdMI12kBo22JEmf1yGv7pX1pVXwNihyphenhyphenvWxVOXZVnBhHSg5jpwDcdBvn6fTRw3Dyglq2_p8O0aK583Tj5D6UTe5TYdzpmHfIF0V45Ek/s1600/DSC_0147.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNf8Odrphjvbg2u8tNW4NaBdOn0mO2CYMhaMJgupUdMI12kBo22JEmf1yGv7pX1pVXwNihyphenhyphenvWxVOXZVnBhHSg5jpwDcdBvn6fTRw3Dyglq2_p8O0aK583Tj5D6UTe5TYdzpmHfIF0V45Ek/s1600/DSC_0147.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Lapar sol på Pointe de Miribel</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Så kommer man upp till solen, benen får lust att röra på sig, leendet sprider sig och helt plötsligt så är jag.. glad igen. Snön börjar komma där uppe, det kommer i omgångar och smälter bort igen. Är glad så länge topparna håller sig hyffsat snöfria så att det går att knata upp på dem. Jag är glad att de där topparna finns, att få komma upp över molnen och hitta solen, att komma tillbaka lite.</div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-89295354372723566652014-12-02T11:00:00.000+01:002014-12-02T11:00:37.402+01:00Hemma borta, borta hemma<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Jag är full laddad av bra energi hemifrån. Det håller på att bli ett knepigt begrepp just nu, hemifrån. Har varit i Sverige och hälsat på. Fått energi från att träffa människor som jag tycker om. Fått ätit god mat och druckit vin med fina vänner. Varit hemma, vid vårt hus, och hälsat på katterna och hon som bor där nu. Jag var ganska nervös innan, hur det skulle kännas. Skulle det bli jobbigt? Nostalgiskt? Svårt att skiljas från dem?<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGnsPSMxArtpf4lqJ71oho_LpodElgqS1VpgnolGp9Xm3PHxhGGPzaeZ4jLoPy_AJyBTf-CFpF_z229rGaaODb4koJa7h6CDviWKERV8PvBFmmMzAmY1v4rDdnS1VB0Ggv2ups4KDwC-uy/s1600/DSC_0641.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGnsPSMxArtpf4lqJ71oho_LpodElgqS1VpgnolGp9Xm3PHxhGGPzaeZ4jLoPy_AJyBTf-CFpF_z229rGaaODb4koJa7h6CDviWKERV8PvBFmmMzAmY1v4rDdnS1VB0Ggv2ups4KDwC-uy/s1600/DSC_0641.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det här har varit hemma en gång i tiden</td></tr>
</tbody></table>
<br />Det var tvärtom en lättnad. Katterna är inte mina längre, de var glada över att se mig, men ännu gladare över att se hon som bor i huset nu. Och huset, det är inte vårt längre, det är hennes. Alla frågetecken var som bortblåsta och jag kunde lätt i kroppen säga hej då och gå därifrån.<br />Hem till Hilde, äta en god middag och ha tjejkväll med Clara på besök. Hemma är borta.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh99T7CnRe-qRMyJ-4l1f1naznlRqRokHqnMXOx7c6VvmF_u9zOa0nPxP19t74TWuIObsN_9rgGaX9M6ZVv1s7cIoEjGMbkUunf592FmQTLoQ_zHNuaOkEDvg2My9getkTghYAj6Cb5hXAh/s1600/DSC_0644.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh99T7CnRe-qRMyJ-4l1f1naznlRqRokHqnMXOx7c6VvmF_u9zOa0nPxP19t74TWuIObsN_9rgGaX9M6ZVv1s7cIoEjGMbkUunf592FmQTLoQ_zHNuaOkEDvg2My9getkTghYAj6Cb5hXAh/s1600/DSC_0644.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hemma, på Havreängen</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Var hemma hos mamma och hälsade på min bror på vägen. Sprang i hans endurobana. Sand och uppförsbackar i vacker tallskog som försvann in i mörkret vid andra varvet när pannlamporna åkte fram. Åker vidare till mamma i ett soligt men höstigt svenskt landskap. Plockar de sista trattkantarellerna innan frosten slog till. Går runt i skogarna där jag ridit som barn, eller ungdom kanske. Att vara hemma i ett hem som var hemma för länge sen. Men som fortfarande är det.<br />
<br />
Är tillbaka i stan, hälsar på greppen på Fabben, det känns bekant men ändå främmande. Det finns några bekanta ansikten, men de flesta är utbytta till nya människor som anser att Fabben är deras. Promenerar genom stan till ett sista besök, gatorna är de samma. Packar ihop och åker hem till det som är hem nu. I Frankrike. Hemma där borta.</div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-35306244201265558862014-11-21T07:15:00.000+01:002014-11-21T07:15:15.215+01:00Omvärdering<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Vi lämnar Spanien för denna gång och milen avverkas i Bruno mot Frankrike. Han har tillfälliga tyska plåtar som sitter kvar sen köpet. Vi håller på att få tillfälliga franska plåtar innan vi kan få de riktiga CERN plåtarna. Petter glömde papperna till bilen hemma och vi har varit lite extra spända inför att åka över gränsen men det är inga problem.<br />
<br />
Vi blir däremot stoppade i en av alla dessa betalstationer, eller rättare sagt invisslade. En bastant fransman lyser in med sin ficklampa i bilen och frågar om vad vi har gjort och våra tillfälliga plåtar.<br />
-Ehh, parlez vouz anglais?<br />
Vi förklarar på engelska att vi är svenskar, men bor i Frankrike, jobbar i Schweiz, har varit på semester i Spanien och köpt en buss i Tyskland. Därav de tillfälliga plåtarna. Han drar förvånat samma ramsa på franska för sin kollega som rycker på axlarna och säger -Oui? Vi blir förbiviftade och kan fortsätta vår färd mot St Leger.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicfe84psZvjSkfgFwPDVM0MIsvOMjzf58Tl5GDX3R7ma14hFBpWfaWSG1QJgAifq4oQfyrh_2FXN5kd4gSvkFyE3WlDwwR-MNMug6PxlaytXhdlx3I4OphYMsN7uWb0HdXR8gQC5HpKe1T/s1600/DSC_0625.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicfe84psZvjSkfgFwPDVM0MIsvOMjzf58Tl5GDX3R7ma14hFBpWfaWSG1QJgAifq4oQfyrh_2FXN5kd4gSvkFyE3WlDwwR-MNMug6PxlaytXhdlx3I4OphYMsN7uWb0HdXR8gQC5HpKe1T/s1600/DSC_0625.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ja, det här ser ju verkligen inte illa ut..</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Vi vaknar av regn på taket, det smattrar så där sakta men snällt mot taket. Ett ljud om är behagligt, men inte lika välkomnat när planen är att klättra. Vi har tur, det slutar och solen kommer fram. Vi är här för att omvärdera vår bedömning som ligger djupt rotad. Vi var här för en herrans massa år sen med Patrik och Strömhäll. Jag är osäker på förutsättningarna att döma St Leger, men om jag kommer ihåg rätt så var det snorkallt, hade regnat, dimmigt och vi var sjukligt hungriga. Vi dömde iallafall ut det och återvände aldrig. Men efter att ha fått flera rekommendationer om att åka dit från vänner vi litar på så fick det bli en andra chans.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjumY2MouDQgmW45chRIfwjl7sAfE87evGLQ9S0gK0m5a71TfiZ86wPmhz83wsu-4UhRy-EpYDTqguUNM3JF-Od8KIZtAPjlhyZlHzBUQBLu2jxsZZtFEXpdKHsBHqGtCwp3HoPySWufqnh/s1600/DSC_0628.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjumY2MouDQgmW45chRIfwjl7sAfE87evGLQ9S0gK0m5a71TfiZ86wPmhz83wsu-4UhRy-EpYDTqguUNM3JF-Od8KIZtAPjlhyZlHzBUQBLu2jxsZZtFEXpdKHsBHqGtCwp3HoPySWufqnh/s1600/DSC_0628.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Petter letar sig upp längs ovana grepp</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Det är fortfarande lite blött efter regnet.. och ja klippan ser på de flesta ställen väldigt bra ut, men jag känner igen klippan vi dömde ut. Där är det flakigt, ser löst ut och ger inte ett vidare intryck. Men som sagt vi ger det en chans. Klättringen är helt annorlunda, greppen är annorlunda, klippan är annorlunda, men det är väldigt kul. Jag älskar att få ändra mina uppfattningar, speciellt till det bättre. Hit kommer vi komma tillbaka. En bra avslutning på en bra semester.</div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-90550095967744295742014-11-20T11:52:00.002+01:002014-11-20T18:29:10.206+01:00Ovana<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Förlåt till er som jag har peppat och hejjat på, kanske tom pressat fram ett ledförsök trots ert motstånd. Det är en ovana jag har. Att sätta ett ledförsök i första hand, värdera det högst på klätterhimlen. Så jag vill be om ursäkt.<br />
<br />
Klättring är för mig ett svårbegripligt väsen. En tusenhövdad drake. Så många känslor som är involverade. Som är svåra att förstå alla gånger. Förutom den rena glädjen som givetvis är den dominerande känslan så finns det så mycket mer. Så många dolda koder, förväntningar, besvikelser, normer och.. ja.. mönster. Det här med att ledklättring väger högre än att topprepa. Upplevelsemässigt så för mig just nu, så får jag mycket, mycket, mer ut av att topprepa än att leda. Varje flytt är ren klätterglädje. Kroppen rör sig obehindrat och maximerar sin kapacitet. Det är lugnt och jag fokuserar bara på hur kroppen löser problemen på bästa sätt. Men inuti mig finns en drake. En drake som är full av värderingar. Som ger mig en större belöning om jag leder en led istället. Varifrån kom den här draken?<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1rIhao4FgfYaq4GYv_MGMMGfUKjNjLCtK86wqLtG5OdOhE8ig8CDIMrTqR5gUhiiw5j3MW7Y6ROBpSjpXOngI3RNmnMjwqdtiTfSsGJG0zio-D1t9JfMzLckn77SAyh3NlVWJ35EHKSix/s1600/DSC_0605.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1rIhao4FgfYaq4GYv_MGMMGfUKjNjLCtK86wqLtG5OdOhE8ig8CDIMrTqR5gUhiiw5j3MW7Y6ROBpSjpXOngI3RNmnMjwqdtiTfSsGJG0zio-D1t9JfMzLckn77SAyh3NlVWJ35EHKSix/s1600/DSC_0605.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">De svenska bussarna står på rad</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Vi har åkt vidare till Margalef. En av mina absoluta favoritstället i Spanien. Vi har mött upp med Richard och Henrik. Vi är i pockethimlen. Jag vill så mycket. Faller in i ett vanemönster. Vi har varit här en hel del och min kropp vet som väntar. Den kan inte låta bli, spana upp mot de där lederna som ligger kvar på min lista, vilja leda. Men jag försöker att inte falla dit, njuter av att topprepa och inte lägga någon av mina egna värderingar i det. Att bara låta mig leka.<br />
<br />
När jag började klättra så gick vi inte ens igenom på grundkursen hur vi skulle sätta topprep. Ledklättring från första stund stog på schemat och det har följt med mig. Att ledklättra. Att kämpa sig upp från grad till grad, ledklättrandes. Att det är det som räknas. Och det har inte med Örebro att göra, det har egentligen med hela klättergemenskapen.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVn6qcLJR1qK1XquPoHjuF79beGvf01LjXfWvwE8VeArM8b-xN5E6h34R4DHoWhtVDf6qZZlchtDpGtMUQ8nUtVd4OFPjke9onTHoPqvVb6LJbq0vOXgysUGdD3HcHKBgoQ4uTVvwVWdYk/s1600/DSC_0602.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVn6qcLJR1qK1XquPoHjuF79beGvf01LjXfWvwE8VeArM8b-xN5E6h34R4DHoWhtVDf6qZZlchtDpGtMUQ8nUtVd4OFPjke9onTHoPqvVb6LJbq0vOXgysUGdD3HcHKBgoQ4uTVvwVWdYk/s1600/DSC_0602.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ett ställe att leka på</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Mitt driv har aldrig varit att vara ute ur komfortzonen. Jag tycker om att ha kontroll och kan med jämna mellanrum ta mig ur den på en onsight och får en riklig belöning av känslan. Känslan över att ha stigit över kanten på kontrollen men klarat det. Eller om jag prövar riktigt mycket på en led, men inte klarar den så får jag samma belöning för att jag har provat in i det längsta. Att ha blivit pressad eller lite rädd, men klarat av att styra upp situationen.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkQ-uY2tltU3pF_LALjNri0xeiWRfslqBSIB4hTbIRYI0HIq9j_6iZdlrV7B_rEhU8pZvGEgcPlxm-NKrQSxSpso3KaC47Ce71YrmgAgYnjEp7PLT6Cv00xn90JUUDcgTKmVc34jyhzmM_/s1600/DSC_0113.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkQ-uY2tltU3pF_LALjNri0xeiWRfslqBSIB4hTbIRYI0HIq9j_6iZdlrV7B_rEhU8pZvGEgcPlxm-NKrQSxSpso3KaC47Ce71YrmgAgYnjEp7PLT6Cv00xn90JUUDcgTKmVc34jyhzmM_/s1600/DSC_0113.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Lycklig över att få leka</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Nu vill jag inte riktigt vara för nära den känslan, men ändå flörta med den. Att prova, men inte för svårt. Att ha kontroll men ändå satsa. Att leda, men inte för mycket. Jag vågar inte bli rädd, det tar för mycket av min energi, men vill gärna vara på gränsen. Olyckan har flyttat mina gränser och värderingar. En av de sista dagarna joggar vi upp på toppen av världen, upp över alla klipporna i Margalef och joggar sakta över ryggarna som slingrar sig fram. Det är långt ifrån några gränser, långt ifrån några förväntningar men det kan lätt bli en vana det här med.<br />
<br />
Vad är din drake?</div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-22866679501596118892014-11-19T16:43:00.000+01:002014-11-20T18:28:51.868+01:00Omprogrammering<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Det här med vana. Att ta saker för givet. Att göra samma saker utan att tänka på det. För att det är bekvämt. För att man vet att det blir bra. Det är enkelt. Att uppföra sig enligt ett mönster man kanske inte ens är medveten om.<br />
<br />
Det är svårt att ändra på sig. Att ta nya vägar. Att bryta mönstret.<br />
För min del så har olyckan varit en gigantisk ögonöppnare. Jag försöker göra nya saker, tänka i nya banor, bryta mönster. Försöker se mitt eget beteende utifrån. Det går inte alltid så bra dock. Jag lagar fortfarande köttfärssås och spagetti när blodsockret är lågt och inspirationen för matlagning är i bottennivå. Jag uppför mig fortfarande klantigt och ogenomtänkt i väldigt många situationen. Det är inte så att jag har uppnått gudinnestatus för genomförda goda handlingar. Men jag försöker.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGhXPSKtFsS5zs-1XKIRa5-ES0BLvKa8vFpvCxpqM-VceZp1RywIk5cbl9zntYQGrw__mMnPrDtvi9JYY1vcJ1AzJ-IUHKiqPWcVtscRhhSFYtxacUQvgMvw01cd6pZBYETmuT3SgOKgvc/s1600/DSC_0570.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGhXPSKtFsS5zs-1XKIRa5-ES0BLvKa8vFpvCxpqM-VceZp1RywIk5cbl9zntYQGrw__mMnPrDtvi9JYY1vcJ1AzJ-IUHKiqPWcVtscRhhSFYtxacUQvgMvw01cd6pZBYETmuT3SgOKgvc/s1600/DSC_0570.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">På väg till vårt pausställe</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Petter har en veckas semester och vi packar Bruno. Packar honom med klättergrejer och springgrejer. Simgrejer får tyvärr stanna hemma. Vi tar med karta, guideböcker, gps och lyckas med konststycket att hitta en koppling till gasen så att köket fungerar i bussen. Målet är Spanien men vi stannar vid Colliers (?) på vägen. För att klättra på en ny klippa. Det verkar ha regnat kopiösa mängder och tuforna lyser svarta. Klippan är dessutom stängd då den ligger på privat mark. Det går inte alltid som man har tänkt sig. Vi ligger i solen och njuter istället innan vi packar in oss i Bruno och åker vidare.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFAXOeLUuGBmPO9AIPiHRf0d7YuOoI7BiwOwi5Dw15ATr7wDaiEBKKgL5-52roJRRVZ8LUxETZCBAfBMvY5fxgdrLerQpimETowCZwKK12dTtqLYd0RZtFwFX1BKcGmbEN4_7SpCge-V8A/s1600/IMG_0798.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFAXOeLUuGBmPO9AIPiHRf0d7YuOoI7BiwOwi5Dw15ATr7wDaiEBKKgL5-52roJRRVZ8LUxETZCBAfBMvY5fxgdrLerQpimETowCZwKK12dTtqLYd0RZtFwFX1BKcGmbEN4_7SpCge-V8A/s1600/IMG_0798.JPG" height="480" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Förberedelse för att möta pockets igen</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Erik och Malin är på smekmånad och har parkerat sin buss vid Montsant. Kul att möta upp med dem så det blir klättring vid Raco de Misa.<br />
Pocket. Jag ÄLSKAR pockets. Ja, jag vet.. jag har skrivit det förut.. jag har varit där förut. Klippan är fortfarande vacker. Grå och orange med böljande former. Gamar som cirklar på den stigande varmluften. Lukten av Spanien. Skällande hundar och spanska svordomar vid klippan. Solen som värmer men inte steker. Den gula sanden. De runda stenarna som har trillat ut ur konglomeraten.Vi hittar den skugga som finns och börjar på klippans lättaste led. Lång. Exponerat. Lätt klättring på fina grepp. Stegen gömmer sig fortfarande så fort de försvinner ur ögonhöjd. Kroppen känns bra. Huvudet känns bra. Jag vill leda. Faller in i gamla mönster. Som att det att leda en led ger mig mer än att toppa. Att utmaningen blir större, upplevelsen intensivare. Det blir det.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKYcIBxnWYwWoARCC31s-ss5xAsVgVN_Qkvvl0Ju6jt0JP_1jjHH9ed8231021Quf63tikfVdILOyvqXSMHgdv1HOzBnNtcUyH_v_nlBcx2IS6sajXt8awMg2jYEYuoz0JH3-AjCUz8nNQ/s1600/IMG_0801.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKYcIBxnWYwWoARCC31s-ss5xAsVgVN_Qkvvl0Ju6jt0JP_1jjHH9ed8231021Quf63tikfVdILOyvqXSMHgdv1HOzBnNtcUyH_v_nlBcx2IS6sajXt8awMg2jYEYuoz0JH3-AjCUz8nNQ/s1600/IMG_0801.JPG" height="480" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ett bra ställe att vara på</td></tr>
</tbody></table>
<br />
När jag kommer ner till den marginella hyllan vi står på efter att lett så händer det saker. Knäna skakar och odefinierbara känslosvallningar rusar genom kroppen. För mig är de just odefinierbara för jag är helt oförberedd på dem. Men så inser jag att jag har fallit in i ett mönster. Snört på mig klätterskorna som jag så många gånger förut. Knutit in mig och tänkt att leda, det är det jag får mest ut av. På ett vant ställe där jag klättrat förut, på van klippa.<br />
Vad jag inte har tagit reda på är vad kroppen vill. Glömmer bort att den behöver lite omprogrammering för att fungera optimalt. Den behöver lite inställelsetid. Så jag toppar resten av dagen. Njuter av klättringen och allt annat som har med Spanien och detta vackra ställe att göra. Vi ska se hur det går att bryta vanan.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDrAAC3aw-MgD15i7B62fe4_cFWRX9WCRY-f3nzrp8232igZ56lzUY17IMcq2braH0TrCDmcZzs62-qdbRgiEnosLSlvqgffMOOeUhf8a_s9mMIRahORYAuRQArIgaPgzHmWkuRi2xqJGu/s1600/IMG_0815.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDrAAC3aw-MgD15i7B62fe4_cFWRX9WCRY-f3nzrp8232igZ56lzUY17IMcq2braH0TrCDmcZzs62-qdbRgiEnosLSlvqgffMOOeUhf8a_s9mMIRahORYAuRQArIgaPgzHmWkuRi2xqJGu/s1600/IMG_0815.JPG" height="480" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det är bara att vänja sig, det kommer fler av de här bilderna.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Vi avslutar dagen med att försöka ta oss upp till toppen av klipporna. Erik och Malin promenerar neråt för att möjligtvis hitta en dusch inför födelsedagsmiddagen ute. Vi tar vara på sista solljuset och hittar lite lätt klättring och sen en stig som leder oss upp ovan klipporna. Ljuset är magiskt, likaså utsikten. Något nytt, men ändå inte. En vana föds så fort. I detta fall en ny vana, att få vara uppe på topparna i kvällsljuset. Alla vanor kanske inte behöver omprogrammeras?</div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-68763473375091994052014-11-11T22:33:00.002+01:002014-11-11T22:33:40.607+01:00Över molnen<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Besöksväder..<br />
Häromdagen så slog det gråa locket på, men fuktigheten höll sig däruppe. Vi fick klättrat lite vid Anthon innan regnet kom i ungefär samma takt som mörkret. Igår regnade det, ihärdigt, hela dagen. Då blev det horisontal meter på badhuset istället.<br />
När vi vaknade idag sken solen, men gårdagens fukt blev ånga och så tog ett ogenomträngligt grått dis över världen. Det brukar hända här på morgonen så var inte så oroad. Men icke. Hoppades på att kyrkan vid Mont Saxonnex kanske skulle kunna ligga högre än molen och skickade iväg familjen dit.<br />
<br />
Jag och Petter försökte fixa gastub till Bruno och packa inför en veckas semester med honom. Vi får se vart vi styr kosan, vi kommer följa vädret lite, men just nu ser det ganska illa ut i Frankrike. Spanien ligger längst upp på listan nu. Vi får se vad som händer i morgon. En liten joggingtur innan Petter ska på jobb får det bli. Vi hoppas på att dimman inte är lika tät uppe vid Sommand. Chansar och tar en vinstlott.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiO3N-0ehuaHUKPcXeR43ZJRlus4UEedKgCln_o-p3rDaLLbP2sYwG6ZPa7IqMso2PB1GVHOj_Cy2tZWXFJlfx9n0kFvj82BLF5Pk1q71irBn10c1wSfeiQJ3cW-1VoH6jfRoXxG4X5blAN/s1600/DSC_0521.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiO3N-0ehuaHUKPcXeR43ZJRlus4UEedKgCln_o-p3rDaLLbP2sYwG6ZPa7IqMso2PB1GVHOj_Cy2tZWXFJlfx9n0kFvj82BLF5Pk1q71irBn10c1wSfeiQJ3cW-1VoH6jfRoXxG4X5blAN/s640/DSC_0521.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Utsikten från toppen av min topp</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Världen öppnar upp sig ovanför molnen och solen skiner på blå himmel. Ringer upp familjen och frågar om det har lättat hos dem. -Nej, verkligen inte, vi är mitt i den gråa smeten.. -Ok, packa ihop allt och kom hit!<br />
Jag joggar upp på Pointe de Perret, vill egentligen följa ryggen hela vägen bort till Marcelly, men det får bli en annan gång. Min fart är inte tillräckligt hög för att hinna dit och tillbaka. Det känns i kroppen att det var ett tag sen vi höll på med den här aktiviteten. Springa upp på toppen.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSaYjrZi3OpHR1k76ih9lXSgUrkgUbeqXT5tBZ5zv7aBOZKg3ah5i1HgBpTZwkBF9D5bxrQvWbSVGBK_UylllSvcQ8MhWJaW2-W4VLVlXVWliQ7N1aAzMALnyRVP5mjr3u5tUdOkH0MF07/s1600/DSC_0555.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSaYjrZi3OpHR1k76ih9lXSgUrkgUbeqXT5tBZ5zv7aBOZKg3ah5i1HgBpTZwkBF9D5bxrQvWbSVGBK_UylllSvcQ8MhWJaW2-W4VLVlXVWliQ7N1aAzMALnyRVP5mjr3u5tUdOkH0MF07/s640/DSC_0555.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Familjen ovan molnen</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Bettan med familjen i parkerar precis när jag kommer nerjoggandes till parkeringen, så sätter på mig lite mer kläder och går upp igen. Vi är förhäxade över utsikten och stannar till solen försvinner bakom dimridån. Det är en galen värld att vara i, ovan molnen. Ett bra sätt att avsluta dagen med.<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzzYDI2tL70Ucy0sAx0gF_GuT3eBkiCQdDQgSbeM-3L6TRl6Sh9O8Lnpo-SryLTrFAxmok7kF7AP7fNeNV5GXtR1uakvL0DOLO5lAu8Vijfjdz-gIj9h3_1yEDu2exc1FEq7jutRlkpYL2/s1600/DSC_0563.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzzYDI2tL70Ucy0sAx0gF_GuT3eBkiCQdDQgSbeM-3L6TRl6Sh9O8Lnpo-SryLTrFAxmok7kF7AP7fNeNV5GXtR1uakvL0DOLO5lAu8Vijfjdz-gIj9h3_1yEDu2exc1FEq7jutRlkpYL2/s640/DSC_0563.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Sista ljuset på väg att försvinna</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br /></div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-57313243599847757272014-11-08T22:05:00.003+01:002014-11-08T22:05:54.728+01:00Upp och ner<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Stefan flög hem och syster Tuva, systerdotter och Henke landar samma dag. Trenden håller i sig, solen skiner hela dagen men när tiden närmar sig för hämtning på flygplatsen rullar molnen in och regnet kommer som på beställning.<br />
<br />
Som tur är vaknar vi upp till stålande solsken, visserligen frost ute, men ändå vackert väder. Topparna runt oss ståtar med snö, tycker att de har blivit fler som har blivit vita. Le Môle som vi gick upp på för några dagar sen i solsken är nu klädd i vitt. Vi åker till Chamonix. Att få se dessa toppar vitklädda i solsken tycker jag borde vara obligatoriskt på Frankrikebesök.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4ZN4uszLQzrGDhPxIiQFGZFJLu8bhUon9KPthZz8DpEaSijHugQ2dJL3n2u_UM6jNV-YCkFN99ElbpawvyDKqlzomftxLmH6zqyx-1yqBx6yO42zNw92bcEXLbi4mtOzW_iM1VPVtm__Y/s1600/DSC_0508.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4ZN4uszLQzrGDhPxIiQFGZFJLu8bhUon9KPthZz8DpEaSijHugQ2dJL3n2u_UM6jNV-YCkFN99ElbpawvyDKqlzomftxLmH6zqyx-1yqBx6yO42zNw92bcEXLbi4mtOzW_iM1VPVtm__Y/s1600/DSC_0508.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Familjen i solen</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Med oss har vi Engla, 8 år, som jag kanske överskattar hennes intresse för att gå i uppförsbacke. Hm, jo men jag joggade upp mot Lac Blanc på den här tiden.. om vi dubblar det så kanske det är den takten vi kommer att gå i...? Planen är som sagt att gå upp till Lac Blanc, men eftersom jag inte har några egna barn att jämföra promenadtakt med så är jag givetvis helt ute och cyklar. Det går lite saktare än planerat. Det är även mer snö, typ det är snö hela vägen upp och solen den försvann bakom topparna snabbare än vad jag hade hoppats på.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgLnpi_46-UNyC3dPXqoaX2OG7NC4Vr3Ig2u64WwyZ-IvJU7Zc8enJRHEQghhDrzLwATD-gqqgB-Lj5PLlm5w5hPxDQJRS3pAkNDURrRCkWh763940XUpZADyZFL0NR3VRAbr72W6BW1rz/s1600/DSC_0511.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgLnpi_46-UNyC3dPXqoaX2OG7NC4Vr3Ig2u64WwyZ-IvJU7Zc8enJRHEQghhDrzLwATD-gqqgB-Lj5PLlm5w5hPxDQJRS3pAkNDURrRCkWh763940XUpZADyZFL0NR3VRAbr72W6BW1rz/s1600/DSC_0511.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Frankrike, skulle inte det vara solsemester?</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Men dagens hjälte pinnar på med sina små ben, halkar runt i sina gympadojjor och med ett antal pauser kommer vi äntligen upp och får utsikt över alla topparna. Det blir ett vintrigt besök och lunch utan den värmande solen, men Lac Blanc får vänta till nästa gång.<br />
-Åh, tänk om vi kunde bara gå neråt, det här är jättekul!<br />Hon är helt orädd nerför medan jag känner tantvarningen komma smygande när jag försiktigt trippar ner i snön som nu mer liknar is och imponeras över hennes glädje och mod.<br />
Vid kvällsmaten går ögonen i kors på henne och vi har båda lärt oss en fin läxa, höjdmeter är kanske inte bästa moroten för barn och snön ligger högre än jag tänkte. I morgon blir det nog badhuset istället. Horisontalmeter får det bli.</div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-23588117177115938272014-11-07T12:45:00.000+01:002014-11-07T12:58:37.200+01:00Gamla stenar<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Vad gör man när vädret vänder så fort vi får besök? Visserligen fick familjen Fernqvist strålande väder, men när mamma var här var det dåligt och trenden verkar hålla i sig. Stefan landar på kvällen och de första molnen på en vecka tornar upp sig innan solen går ner. Dagen efter hänger regnet luften och de ger sig ut till en regnsäker klippa, Le Foron, och får klättra.
Prognosen ser sunkig ut och det står mellan två val, söder ut eller norrut? Spontant kan man ju tänka att söder ut skulle var bättre, men inte den här gången.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcyHy9mdhnEcpua2aGpIBuWRCqZjmTv-wQ3yw6yFJfxzd9A7clQrOHX2vpkoWh0Lqr_XYtIQ8Ddf3ECfUD9COnqg_gyaU6yVPjdFFeXIei6IMT6iyLZUYupmhCCbui7QZZqwcstEtDwZrZ/s1600/DSC_0484.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcyHy9mdhnEcpua2aGpIBuWRCqZjmTv-wQ3yw6yFJfxzd9A7clQrOHX2vpkoWh0Lqr_XYtIQ8Ddf3ECfUD9COnqg_gyaU6yVPjdFFeXIei6IMT6iyLZUYupmhCCbui7QZZqwcstEtDwZrZ/s1600/DSC_0484.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Så gamla stenar att de somnar mot träden?</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Vi plockar fram paddorna, mer eller mindre oanvända det här året, packar Bruno full med allt vi kan behöva för två dagar och när vi sätter oss i bilen kommer regnet. Det ökar, håller i sig men avtar när vi närmar oss Fontan. Jag har aldrig, jo du läste rätt, aldrig, varit i Fontan, så känner mig lite upprymd. Som ett skolbarn på utflykt.
Jag har som aldrig riktigt fastnat för det här med bouldring. Fått känslan av att jag är helt chanslös på alla problem, förutom de som känns för lätta och därmed inte ger så mycket belöning. Jag har aldrig varit någon nötare, inte haft tålamodet om en led eller ett problem inte går på några försök. På senare år har jag i.o.f.s verkligen uppskattat att redpointa. Att känna perfektionen i kroppen. När allt stämmer. När allt jobb summerar upp i en perfekt balans och det går. Jag kan fortfarande få lite rysningar när jag tänker på Kristi Brud, hur den gick från omöjlig till möjlig. När kroppen rör sig så att allt är lätt.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJ1PMGHapKqcghwvchpsmmaCg08mkiO9yDhFWOqMh6uFspBsT1UwFJjNPjJDia7DcYnNLguUudYl1W095k925C8xwc89h3DUNLY5wQDRvl1uKJgc6ZMdjZwzI8QOnankqflOn4dihpoeZn/s1600/DSC_0479.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJ1PMGHapKqcghwvchpsmmaCg08mkiO9yDhFWOqMh6uFspBsT1UwFJjNPjJDia7DcYnNLguUudYl1W095k925C8xwc89h3DUNLY5wQDRvl1uKJgc6ZMdjZwzI8QOnankqflOn4dihpoeZn/s1600/DSC_0479.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hur fin är inte den här stenen?</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Så lite pirrigt var det att åka till Fontan. Jag har inte vågat bouldra efter olyckan. Jag har inte varit intresserad alls kanske jag ska säga. Foten har inte funkat så bra och att hoppa ner på den okontrollerat.. nja.. inte intressant. Hänga med Petter och Stefan och bouldra.. nja inte heller särskilt intressant. Mina projekt blir de problem som de kan gå uppför med bakbundna händer. Men, Fontan, det känns intressant!<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWyWROvsyINNsjRzlLyoX8ZULjgvuxxcE5OQ64h4sOtmsMT3JAD4u6vOZ9r1rBjeuH6YQECk9VDLzxwGZpV85ZqAVAsClypwH7fCZxyAthDYj7Yn5F3AFvub8hbJX7OfUogQbVt-ZNjr46/s1600/image3.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWyWROvsyINNsjRzlLyoX8ZULjgvuxxcE5OQ64h4sOtmsMT3JAD4u6vOZ9r1rBjeuH6YQECk9VDLzxwGZpV85ZqAVAsClypwH7fCZxyAthDYj7Yn5F3AFvub8hbJX7OfUogQbVt-ZNjr46/s1600/image3.JPG" height="640" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Håll tungan rätt i mun och det går bra</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Måste erkänna att det tog mig med storm. Alla dessa stenar. Alla dessa vackra formationer. Alla lätta, men intressanta, kluriga och klättring-hela-vägen problem. Cirklarna. Skogen. Jag är fast.<br />
Kroppen var väldigt skeptiskt först. Ville inte klättra allt för högt ovan marken. Ville inte hoppa ner. Ville inte satsa. Men det gick bra ändå.<br />
Skogen var full av så många fina problem ändå. Med fin landing. Med fina grepp. Med rolig klättring. Petter och Stefan är starka som vanligt, men tar hand om mig fint, spottar när det behövs och hejjar på när det behövs. Jag är kär.<br />
Att få hälsa på Mr. Font himself och bli guidad av Øystein var en ynnest och jag hoppas vi ses om inte allt för länge. Håller kvar semesterkänslan tills dess.</div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-1566661044862249872014-11-04T10:00:00.000+01:002014-11-04T10:00:10.018+01:00Första natten<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Petter kommer hem trött efter jobbet sent på kvällen. Jag har redan förberett allt, täcken och kuddar är nerstoppade, frukost planerad och klätterutrustning samt springkläder är med de med. Maten är färdig när han kommer hem och jag ser in i hans rödsprängda ögon.<br />
-Är du säker på att du inte bara vill softa hemma, vi kan göra det någon annan dag?<br />
-Nej, det blir perfekt. Var var det vi skulle?<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitg2-W8WJoI0g_ttORSQJwjSGwROI6NVwdDkxw_3bS0Kcq-EJaXU0guf-x5JVZiTrbXtPez9xOwrZAdUHuZi3Bo9z7Jt9i9NF_Jk1_O-e3eIsfmsfvWAlq_dxuXCPo_Hs-5Jlypm8qh2k5/s1600/DSC_0446.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitg2-W8WJoI0g_ttORSQJwjSGwROI6NVwdDkxw_3bS0Kcq-EJaXU0guf-x5JVZiTrbXtPez9xOwrZAdUHuZi3Bo9z7Jt9i9NF_Jk1_O-e3eIsfmsfvWAlq_dxuXCPo_Hs-5Jlypm8qh2k5/s1600/DSC_0446.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Han ser lite trött ut va?</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Jag har kollat på kartan, spanat in guideboken med. Jo, vi åker upp hit, parkerar här, sover så kan vi springa upp på den här toppen på morgonen om vi vill.. åh så kan vi åka hit och klättra..<br />
Vi åker iväg i mörkret, hittar parkeringen och bekantar oss med vår nya buss Bruno. För din info Niklas, man behöver ha tändningen på för att kunna fälla upp taket.. Det är lite som julafton.<br />
Det finns små eller större fack överallt att upptäcka, men framför allt att planera för optimering. Det är mitt nya; optimera utrymmen. Jag går igång på det. Ja.. jag vet, lite skumt, men diggar verkligen känslan av att tänka ut hur jag ska kunna använda utrymmen på det bästa sättet. Tror det är höbärgningen i ung ålder tillsammans med Stina som har skadat mig.<br />
Vi kommer iallafall i säng till slut, kryper ner under duntäckena och hör ugglorna utanför i mörkret.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9Pe94IKqZiCio4cU2V1ms6OZ1vYsscHiRkwamb9oyPjPfiqQH8-RFzQy9wTRq4m0lSXrjhX4TyKVYKupwkehzQkxcnTF_5OuIPpNfTVeRa-q-6uIvtUQiBG5UMWQi6r7AieQeYg1PzSW-/s1600/DSC_0043.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9Pe94IKqZiCio4cU2V1ms6OZ1vYsscHiRkwamb9oyPjPfiqQH8-RFzQy9wTRq4m0lSXrjhX4TyKVYKupwkehzQkxcnTF_5OuIPpNfTVeRa-q-6uIvtUQiBG5UMWQi6r7AieQeYg1PzSW-/s1600/DSC_0043.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">På toppen med ok utsikt</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Det är helg, innan vi har stigit upp så har det redan parkerat på två bilar med hurtfriska fransmän som med vill upp på Pointe de Môle. Vi byter om till springkläder efter frukost i bilen och följer den upptrampade stigen mot toppen. Att ta sig fram snabbare än snabb gång är otänkbart, även denna gång och efter att pulsen har stigit kraftigt och känslan av andnöd har lagt sig så är det bara att njuta av solen. Vi kommer upp på toppen en timme senare.<br />
Det är en mäktig topp, på ett annorlunda sätt än de andra vi har varit uppe på. Kullen står för sig själv, som en hög mitt på slätten och givetvis blir utsikten annorlunda. Vi ser Genevé, Mont Blanc massivet, vårt hus, bort mot Avoriaz, upp mot Col de Colombier. Jag börjar bli lik min mamma och har inte långt till tårarna för det är så vackert.<br />
-Tänk, vi har fyra år och tio månader kvar att utforska alla de här topparna runt oss påminner Petter mig om när jag ivrigt tittar runt vilka toppar vi borde besöka innan snön kommer.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5wVxzLVW2dAqSTYSgjcZCkstqx54DKfMvN4GtaF035vHcEujHtTRJbLVGZ2fRLHWWiNp9QCLM5AqHqRRrEi07uFQKNicrg2so9AQIAqDTUqfeK3licxS8XKMPlp6NebHmDZQy3E93CiIY/s1600/DSC_0449.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5wVxzLVW2dAqSTYSgjcZCkstqx54DKfMvN4GtaF035vHcEujHtTRJbLVGZ2fRLHWWiNp9QCLM5AqHqRRrEi07uFQKNicrg2so9AQIAqDTUqfeK3licxS8XKMPlp6NebHmDZQy3E93CiIY/s1600/DSC_0449.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bruno och Petter gör sig redo för nästa äventyr</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Vi joggar ner. Gillar självbedrägeriet att jag kan jogga. I nerförsbacke iallafall. Jag är lättlurad och har ingenting att lura mig själv. Vi kommer ner till Bruno, käkar lunch och är redo för nästa aktivitet.<br />
Klättring i solen är helt uteslutet, hela jag är överhettad av solen redan så det får bli en skuggklippa.<br />
-Håller vi på att bli aktivitetsjunkies frågar jag över lunchen.<br />
-Det är vi redan!<br />
Vi åker till Belloset, letar rätt på klippans svåraste lättaste led och med mycket fundering och påhittighet kommer vi upp båda två. Det här med kalkstensklättring är inte bara att hysta och dra på det här stället. En bra dag avklarad, nu är det bara fyra år och tio månader kvar.<br />
<br />
<br /></div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-18921183439173194542014-11-02T10:00:00.000+01:002014-11-02T21:12:20.356+01:00Besök<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Jag fixar med bilen. Tyvärr är den för ny och smart så det är ingen idé att sy gardiner, det finns redan smarta lösningar fixade. Jag packar in kläder, saker för matlagning, lite klättergrejer. Ser fram emot att kunna sätta mig i bilen och åka, med det som man behöver redan i bilen. Familjen Fernqvist tittar förbi på vägen till flygplatsen. Vi äter lunch och jag får förtjust visa vår bil.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtTGfIq3FNLio9KdMOUcHijbIKNVzfyvbynkYhvporR85xsE4T14avP_DRXGAszjxqcJldAarzLLbOjHI4WsdVlUDnTZJdWvovbTNHzb2kclpQntmQ97jrkdNrIFOp2QGnIY8Nmw8FPnIP/s1600/DSC_0434.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtTGfIq3FNLio9KdMOUcHijbIKNVzfyvbynkYhvporR85xsE4T14avP_DRXGAszjxqcJldAarzLLbOjHI4WsdVlUDnTZJdWvovbTNHzb2kclpQntmQ97jrkdNrIFOp2QGnIY8Nmw8FPnIP/s1600/DSC_0434.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Utsikten är ner mot vårt hus i höger kant</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Vi åker upp till Rocher Palud mot Sommand och går upp och tittar på, vad säger man.. startpunken, uthoppsplatsen, drop-offen för skärmflygarna här i trakten. Skärmflygningen började tydligen i Mieussy så det känns extra kul att gå upp och titta på dem när de startar. Jag har alltid undrat hur de gör. Springer de ner för backen och hoppas på att vinden ska ta dem? Med erfarenheten från fallskärmshoppandet så känns det svårt att föreställa sig hur de startar utan att ha vinden under sig.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCu0EK_tk_R9nm6vMdw-s3jvmZlpzvZz5mmsDxitaFSqhfLbOqhMsa8Z_5qMb9_znuOi3D1ihXGXyQWLtOzLWfD703BQkvXNd3lDPUh2SILs4YdtOmCl1KysoTVVZuN9b6s0gYrcE_aMyb/s1600/DSC_0438.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCu0EK_tk_R9nm6vMdw-s3jvmZlpzvZz5mmsDxitaFSqhfLbOqhMsa8Z_5qMb9_znuOi3D1ihXGXyQWLtOzLWfD703BQkvXNd3lDPUh2SILs4YdtOmCl1KysoTVVZuN9b6s0gYrcE_aMyb/s1600/DSC_0438.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Familjen Fernqvist på väg ner mot bilen</td></tr>
</tbody></table>
<br />
En liten uppförsbacke och en stund senare är vi där. Vi letar stenar, tittar på hopparna (?) och njuter av solen innan det är dags att bege sig neråt för att inte missa bilinlämningen. Det ser fridfullt ut när de lyfter sin skärm av vinden som tar tag i den och bara behöver ta några steg innan de sakta glider ner över dalen.<br />
-När jag blir större, kanske vuxen så vill jag med flyga sån säger dotter Fernqvist med stort allvar. Pappa har lovat mig att jag ska få det, men han tror att mamma kommer säga nej.<br />
Glad över att få besök och konstigt att stanna kvar när de åker hem mot Sverige. Tack för trevligt besök och hoppas det inte dröjer allt för länge innan ni återser Frankrike.</div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-39072819922874264552014-11-01T19:00:00.002+01:002014-11-01T19:00:39.305+01:00Köpa bil<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Vi vaknar på en bullrig parkering med kondens som täcker varje centimeter på bilens fönster. Vi är någonstans i Tyskland, på väg mot förhoppningsvis ett bilköp. Bettan går fin fint att sova i men kräver lite omorganisering för att det ska funka. Men i kväll kan vi förhoppningsvis sova i vår nya bil! Vi sträcker på kroppen och fortsätter bilfärden i några timmar till. Vi tittar på 4 bilar men timmars bilkörning i mellan och när kvällen kommer är vi matta och lättpåverkade. Den sista bilen vi tittar på hos en sliskig och opålitlig bilhandlare lyckas vi bli snärjda. Det är inte hans glättig flin, fina skor eller prat om att bilen har aluminiumfälgar som fångar oss. Tror det är tiden på dygnet, många timmars bilkörande men framför allt bilen vi faller för.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbIIqQOmK0kkII48gpBCK5f1dL4vGBJAVN1K8ZVnpWpKHvT9UaYhj_oDu6BcN0aCWuKRetlSPGW5OzjPXXX8dK3XeaUHfXSOX44cNn4I9Tbfmd3Xw6rPpGHFxpwsTzjfMCkzxyeU18ctsX/s1600/DSC_0392.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbIIqQOmK0kkII48gpBCK5f1dL4vGBJAVN1K8ZVnpWpKHvT9UaYhj_oDu6BcN0aCWuKRetlSPGW5OzjPXXX8dK3XeaUHfXSOX44cNn4I9Tbfmd3Xw6rPpGHFxpwsTzjfMCkzxyeU18ctsX/s1600/DSC_0392.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bara i Tyskland man ställer upp lagerdörrarna till Mc D. med ölbackar?</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Vi påbörjar köpet, missar stängningstiden för hotellet bilhandlaren har bokat in oss på och hamnar ännu en natt i Bettan. De tittar förvånat på oss och upprepar; Did you sleep in your car? Why didn´t you call us.. när vi kommer dit dagen efter för att färdigställa köpet. Överföringar av pengar tar lite tid samt beställning av vinterdäck gör att vi inte kommer kunna åka hem med vår bil innan i morgon.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcNnEd8JaL8pmO95YSwPy9B1SzJ8OVLTbksjUuK8Yaxqu33Hto1GsziiZcc3DarexmIRHdc4geUtkxTfS22RJC_3xkpO8x0bQi9sKWHGZfQ-RqOJllmifqjfwGguYZCckomdman8sh1ohL/s1600/DSC_0395.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcNnEd8JaL8pmO95YSwPy9B1SzJ8OVLTbksjUuK8Yaxqu33Hto1GsziiZcc3DarexmIRHdc4geUtkxTfS22RJC_3xkpO8x0bQi9sKWHGZfQ-RqOJllmifqjfwGguYZCckomdman8sh1ohL/s1600/DSC_0395.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Snälla Petter, stanna, jag måste ta en bild..<br />
-Nej, jag vill klättra..</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Trötta på bilhandlande, internetjagande, telefonsamtal och allmänt organiserande så flyr vi landet och besöker Österrike istället. Vi hinner precis klättra en led vid Achleiten i de Bayerska alperna innan mörkret överfaller oss och vi bokstavligt talat krälar fram i brant gräsbacke för att hitta stigen ner till bilen. Vi kommer ner och lite tagna av nedfärden från klippan så kommer vi överens om att det kanske vore skönt att sova inne i natt?<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTGvSdqXxLCkWeGo5D-I2yWVpzM45OZTJNcpRH_D92aEeRGjHC4K_4MYsYtu0tpmKU1F4JemkLM9AE57ggoLws344vfGiyLuplBE9nkG9bQH-D7c4p5DCK-ljFSNElrAJYyg36pez_QsaB/s1600/DSC_0398.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTGvSdqXxLCkWeGo5D-I2yWVpzM45OZTJNcpRH_D92aEeRGjHC4K_4MYsYtu0tpmKU1F4JemkLM9AE57ggoLws344vfGiyLuplBE9nkG9bQH-D7c4p5DCK-ljFSNElrAJYyg36pez_QsaB/s1600/DSC_0398.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Egen inskolning på alla tekniker..</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Vi hittar ett hotell och njuter av att få vara inne i ljuset och ta en dusch. -Åh, skönt att ta av sig de här kläderna, jag har haft på mig de konstant i tre dagar..<br />
Vi hittar en lite klippa dagen efter, Morsbach och måste ge dem eloge för uppstyrningen på klipporna. Redan vid parkeringen står det skyltat mot Klettergarten, stigarna är breda och uppstyrningen vid klippan.. ja den är lite skrämmande. Två leder senare får Bettan återse Tyskland, vi fixar det sista med bilköpet och kan åka genom natten hemåt. Med en ny bil. Lite bekvämare att sova i än Bettan förhoppningsvis.<br />
<br /></div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-27148427709254008572014-11-01T19:00:00.000+01:002014-11-01T19:00:03.984+01:00Bilbekymmer<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Jag vet inte hur han lyckades, men vår gröna bil har punka. Fetpunka. Tomt i däcket. Nada.<br />
Petter stannade med bussen och sov utanför jobbet och jag fortsatte genom natten för att få sova i vår säng. Och för att vi har tid hos bilmekanikern och att byta däck på den gröna bilen 08.00.<br />
<br />
Det är bara att pumpa upp däcket, det går med cykelpumpen men det är lite jobbigt. Givetvis så är jag sen ut på morgonen. Hittar inte bilen innan jag inser att den står i garaget, upp till lägenheten för att hämta garagenyckel och ner igen. Försöker pumpa upp däcket. Händer ingenting. Trycket stiger upp till 7 bar.. men det händer ingenting i däcket. Inte en liten luftpuff ens. Jag plockar av mig mössan. Halsduken. Syntetjackan. Fleecetröjan. Underställströjan. Handledsvärmaren. Det händer ingenting med däcket.<br />
<br />
Ok, kör ut den för att byta till reservdäcket. Inser att Petter varit inne på verkstaden men de fick inte loss en av bultarna, det är därför jag ska åka in med den nu. Panik.<br />
Ok, vi provar igen med cykelpumpen.<br />
Helt plötsligt så är det som att pumpa genom smör, luften fylls i däcket och jag kan svettig åka därifrån. Ner till verkstaden försenad och lite stressad.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUSMhkSt9EcYgCBoDr78NlCnvpYXs1AOJQ1hTvum3wmL0ME6v4jKbhIvs12f9mjTrJXHGdZEG6L9EeWd5BB-LhLi4E9-ydatwFhKgIlUbZaiaXsc0ZpRkF1YibCfTkA1mV9_RZUVpFeOng/s1600/DSC_0410.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUSMhkSt9EcYgCBoDr78NlCnvpYXs1AOJQ1hTvum3wmL0ME6v4jKbhIvs12f9mjTrJXHGdZEG6L9EeWd5BB-LhLi4E9-ydatwFhKgIlUbZaiaXsc0ZpRkF1YibCfTkA1mV9_RZUVpFeOng/s1600/DSC_0410.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Någon annan som njuter av morgonen</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Då får jag min balsam för själen, som motvikt mot morgonens stress. Dimma som stiger upp från Lac du Molé. Jag promenerar runt sjön, tar bilder från varje tänkbar vinkel. Billös liftar jag tillbaka hem och lägger mig för att sova en stund.</div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-85166849471580439672014-10-30T09:41:00.002+01:002014-10-30T09:41:41.008+01:00Två gånger är en vana?<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Det är lite svårt att förstå, det här att vi faktiskt bor här. Bor här och har en timme till Chamonix. Det är lite för lyxigt för att det ska kännas som om det är på riktigt. Ännu konstigare blir känslan när jag får lyxen att vara i Chamonix två dagar i rad.<br />
<br />
Familjen Fernqvist med barn har anlänt och bosatt sig en vecka i Chamonix, så planen är att åka dit och hänga lite med dem på vår väg till att köpa en campingbuss. Petter och Niklas har bestämt att de ska springa lite i bergen och min plan var att hänga med Anja och tjejerna. När vi kommer dit strax efter lunch så är det bara Niklas kvar i lägenheten och de andra har tagit tåget upp till Montenvers.<br />
Jag ombestämmer mig när jag vet att Anja är i gott sällskap av sin bror med familj så jag snör på mig skorna jag med och följer med upp i backen.<br />
<br />
Vi åker upp till Col de Montets där Petter och Niklas plan är att springa ner till Chamonix därifrån. Det känns lite i överkant för min del så att luffsa upp till Lac Blanc och tillbaka borde funka fint för min del.<br />
Jag hinner inte ens ta en bild på dem när de drar iväg innan de är utanför sikt. Det börjar med en lång backe i skuggan men med vetskapen om att det planar ut längre upp så är det en morot i sig själv.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigViNvfAE6wphvfhmSbTOkPVQpRySsIcayG2sP1wPWMaADleSwadUHpLBiD6EQJ12EMcGZo1BSk8WxSURUFxI1FzG61-HYlk4m2w69GTkyBkkN4kEZY8mZHfMaQEjdYFfIHHMhdcSZhj3S/s1600/DSC_0368.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigViNvfAE6wphvfhmSbTOkPVQpRySsIcayG2sP1wPWMaADleSwadUHpLBiD6EQJ12EMcGZo1BSk8WxSURUFxI1FzG61-HYlk4m2w69GTkyBkkN4kEZY8mZHfMaQEjdYFfIHHMhdcSZhj3S/s1600/DSC_0368.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Givetvis, bergsgetter möter upp på ryggen</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Jag kommer upp till ryggen och bländas av utsikten och solen. Det känns som jag knappt tar mig framåt innan jag måste stanna och ta en bild. Och så en till. Och.. ja, bara en till. Det är en utsikt som jag inte kan att se mig mätt på. Jag kommer upp till Lac Blanc och får sitta och vila lite i solen innan den försvinner bakom någon topp. Jag vill inte vända och ta mig ner samma väg, men framför allt så vill jag inte ner till skuggan, så jag fortsätter mot solen. Igår var jag här, men utsikten var nere från dalen när jag hälsade på Loti, idag är jag högt upp och jag kan inte få nog.<br />
<br />
Det blir en längre tur än jag hade tänkt, när jag är kanske en halvtimme från bilen ringer Petter och kollar hur de går. De har kommit ner till lägenheten och eftersom jag skulle ta en kort tur så har jag lägenhetsnyckeln. Precis när mörkret kommer smygande och fyra timmar efter jag startade kommer jag ner till bilen. Sista tiden har jag försökt distrahera mig själv från tanken på röttheten med att räkna på franska högt.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdv1RZrgrIE-Ixw8VjAjYtILFwRKj31VYRFNXX57UTHjIQ5kwCg9lJmpOQkjxoVYkdqZqO8d6KZTyhpXTwve-_B-j3IbKdImPnuBSSKWFWXkAwtfB1lXixKVDUyJiq9FBNhbbS4Pv38ORv/s1600/DSC_0380.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdv1RZrgrIE-Ixw8VjAjYtILFwRKj31VYRFNXX57UTHjIQ5kwCg9lJmpOQkjxoVYkdqZqO8d6KZTyhpXTwve-_B-j3IbKdImPnuBSSKWFWXkAwtfB1lXixKVDUyJiq9FBNhbbS4Pv38ORv/s1600/DSC_0380.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ja.. fin utsikt..</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Trött staplar jag in till dukat långbord hos storfamiljen och en väldigt trevlig kväll tar vid. Som alltid hos Fernqvist. Vi tackar för oss och styr bilen mot Tyskland innan vi fastnar på en rastplats när ögonlocken blir för tunga. Nästa gång vi ses har vi förhoppningsvis en campingbuss att koka bjudkaffe i.</div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-70947855242902212722014-10-29T09:37:00.000+01:002014-10-30T09:42:36.078+01:00Att landa<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Det är grått ute, som det oftast är här på morgonen innan dimman lättar och avslöjar en blå himmel som gömmer sig där bakom. Vi fixar lite och tiden springer iväg.<br />
-Ah, ska vi hitta på någonting? Klättra? Åka till en ny klippa?<br />
Vi gör oss i ordning och ungefär samtidigt som vi är redo att bege oss ut och utforska en ny klippa så börjar det regna. Inte mycket, men små droppar faller sakta.<br />
<br />
Villrådigheten blir stor. Ska vi stanna inne? Flytta om i garaget så vi kanske tom kan få in en bil? Plugga lite franska? Men så kommer vi på att vi är i Frankrike, hälften av klipporna runt oss är regnsäkra, några mer, några mindre, men vi borde kunna hitta nått som ger oss lite skydd.<br />
Vi åker till Pont des Gets, en brant klippa med ett litet vattenfall på sidan men med lite svårare leder.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcU3ZYoVsL_cPlya2Fz_424uAuJ3Yakt9phI3kSAnpUUAFiCCDnGCOnFoE-bsHHiJjwHYy4Cs_R_perz6mD79oM61tETWX3E_sVCKZouGjWvu10b8coHDV5dUVWXublTgr_l6QYMpbdlgb/s1600/DSC_0353.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcU3ZYoVsL_cPlya2Fz_424uAuJ3Yakt9phI3kSAnpUUAFiCCDnGCOnFoE-bsHHiJjwHYy4Cs_R_perz6mD79oM61tETWX3E_sVCKZouGjWvu10b8coHDV5dUVWXublTgr_l6QYMpbdlgb/s1600/DSC_0353.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Petter och hösten</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Petter börjar och jag står och funderar på hur jag ska göra. Topprepa? Leden är allt för svår och det lättaste vore att prova den på topprep. Men jag vet att jag har lovat mig själv att aldrig mer topprepa branta leder. Det är fyra gånger jobbigare än att leda dem, speciellt om de är för svåra. Däremot så vet jag inte om jag vågar leda. Jag litar inte på min kropp, på dess förmåga att ta i men mest av allt så vågar jag inte trilla.<br />
Jag har tänkt att jag ska fallträna för att få bort den förlamande känslan av att trilla. Att övertala kroppen om att vi inte kommer trilla 200 meter. Det kommer inte bli några brutna ben. Att det inte är någon fara.<br />
<br />
Men jag vill ta det varsamt med känslan av att börja klättra igen. Inte pressa på, inte det minsta, utan bara låta glädjen ta överhanden. Inte följa någon prestationsinriktad stig, inte tänka grader, inte värdera förbättringen i vilket nummer det följer med leden, inte hoppa på gamla beteenden.<br />
<br />
-Ska jag dra ner repet, för jag tror inte det är någon idé att du topprepar, det är så brant..<br />
Jag vet att Petter har rätt, det pirrar till i magen. Lite av rädsla, men kanske mest av nervositet och lite glädje. Jag knyter skorna, får myror i kroppen och börjar svettas. Nått jag alltid gör när jag blir nervös. Jag förhör mig om klippen och börjar sen sakta min väg uppåt.<br />
<br />
Nu du Hanna, det är bara att fortsätta och göra det du faktiskt uppskattar, klättra mellan varje bult och sen hänga. En favorit i repris, bara att vi inte är i Terradets. Greppen är gigantiska, positiva och med precis lagom långt avstånd. Sakta men säkert kommer jag uppåt, vilandes i varje bult och med bultande hjärta spanandes upp på nästa sektion, till nästa bult. Vid näst sista bulten samlar jag upp mod och meddelar Petter om att jag ska försöka klättra hela vägen till ankaret och kanske kan trilla.<br />
Bestämmer mig, ger mig iväg, klipper sista bulten och gör ett flytt över, gör ett flytt till och.. nej, ta Petter, jag vågar inte. Det där att trilla får bli någon annan dag. Kommer ner och är helt skakig, av lycka över att ha lett, över att ha tagit i, att ha vågat, men även över anspänningen att ha gjort ovannämnda saker.<br />
<br />
Nästa led ser svårare ut, Petter trixar runt mer och jag ser på hur han faktiskt tar i lite. Favorit i repis för min del. Men den här gången så är det med lite mindre energi och med mer anspänning. Jag får dra mig förbi på två ställen för även om jag förstår vad det är som krävs av kroppen så är det omöjligt. Omöjligt att ens börja på rörelsen, det är noll respons från koordinationen och musklerna.<br />
När jag kommer ner till marken så får jag känsloöverslag. Känslorna ligger så nära skinnet, skiftar mellan att skratta men även vilja gråta. Hade det funnits en enda utlösande faktor så hade gråten kommit. Men det finns det inte, solen skiner utan för bokskogen som skiftar i höstens färger. Jag har vågat leda två fina leder, allt är bra.<br />
Ibland är det intressant att vara observatör på sig själv. Att inte vara en del av känslorna som svallar och kunna skratta åt dem.<br />
<br /></div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3404404781094211745.post-48048974194796877942014-10-28T09:48:00.000+01:002014-10-30T09:42:42.853+01:00Flyga hem<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Vi vaknar till full sol och blå himmel. En perfekt morgon som sista morgon för mammas besök. Vi äter frukost och pratar och så är det helt plötsligt dags att åka till flygplatsen.<br />
Det blir ett kort avsked på kiss-and-fly avsläppningen och på vägen hem så tänker jag mycket på hur otacksamt yrke det är att vara mamma. Iallafall min mamma.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpzJ8DIig3-tVBul4gUlFVjYOyX56uGWhpous4D5kEnYopuXBNT63oYBVz9so2g1MlaXz7MG2PEdLTvYWpJiBn7WKPOLlWRkT1e67kty1MEDZMI2tsYf644WwxazznoES2J_4Py_8rRVrK/s1600/DSC_0347.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpzJ8DIig3-tVBul4gUlFVjYOyX56uGWhpous4D5kEnYopuXBNT63oYBVz9so2g1MlaXz7MG2PEdLTvYWpJiBn7WKPOLlWRkT1e67kty1MEDZMI2tsYf644WwxazznoES2J_4Py_8rRVrK/s1600/DSC_0347.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Åh, bara en sista bild.. ni bor så bra!</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Att gå runt och vara gravid, föda, inte få sova, att lägga resten av livet för sina barn. Att älska dem över allt annat, vilja väl, offra massor för att ens barn ska ha det bra, att förändra sitt liv efter dem. Även när de blir vuxna, det slutar aldrig, mammarollen.<br />
<br />
Och vad får man tillbaka som mamma? När de är små, en massa kärlek, glädje, men även jobbiga dagar. Sen; tonår.. ja behövs det beskrivas mer? I vuxen ålder: irritation över små obetydliga saker man gör, men som ens barn irriterar sig över, bortprioriterad när allt annat i barnens liv tar över, eller kanske rättare sagt när de får egna liv. När de skaffar en partner eller vänner de vill göra allt med och det är inte alls så viktigt att komma hem till jul eller andra högtider. Det är inte alls så lätt.<br />
<br />
Tack mamma för ett väldigt fint besök och för att du är så bra som mamma!</div>
Klättertorpethttp://www.blogger.com/profile/17995027414708750037noreply@blogger.com0