Nästan för varmt

Oskar på finfint problem, Hogen

Solen tittar fram och får mig att ta av mig mina långkalsonger, dibbla benvärmare, tjocka ullsockar, ullunderställströja, syntetväst, syntetjacka och min tjocka fleecebh.

Kanske har jag missbedömt vädret och temperaturen när Oskar ringde och frågade om jag ville hänga på och bouldra, men vanligtvis så brukar någon minusgrad och halvmolnigt innebära den klädseln för min del.

Skönt att komma ut och värmas av solen var det iallafall och lite konstig känsla att dagen innan nyår klättra i tunna byxor och fleecetröja.

Fingrarna värker ovant efter krimpandet och själen är lite lugnare.

Gott nytt år på er och massor av kärlek!

Den rätta känslan

Nått känns fel.

Bilen och jag är på väg till Ramsvikslandet för att möta upp med Petter, Maja och Stefan för lite bouldring.
Sjunger högt till First Aid Kit som omsluter mig i bilen, det är vi mot världen.
Jag sitter i linne och solglasögonen vilar på näsan som skydd mot solens strålar utanför.

Mina händer vilar på min lila rattmuff som har värmt mina händer hela vintern.
Nu när vi har flyttat till landet har jag investerat både i en rattmuff och en Wunderbaum, allt för att få den rätta känslan.

Det är då jag inser att det är nog nästan är vår och rattmuffen känns lite överflödig.
Jag låter den sitta kvar trots allt, när jag kan gå i linne utomhus så kanske den åker av.

Vårpremiär

Magnus fingertoppar är mer lila än rosa från gårdagens bouldring så vi bestämmer att söndagen ska mest innehålla tussla-runt-på-lätta-leder dag i Utby.

Solen skiner när vi vaknar och lusten att lägga kil skiner ikapp med solen.

Eftersom Magnus, har en lika stor böjelse mot det perversa med klättring som jag, så får vi en alldeles utomordentligt fin dag.
Är osäker på om Johan instämmer, hans intresse för att klättra blöta, isiga och skitiga 8 meters leder i 5+ registret inte är lika stort som vårt.
Med ett trettio meters rep och två andremän inknyta med en meters mellanrum så blev det iallfall en fin utepremiär med mycket lek.

God dag på Ulorna

Idag så blev det bouldring på Ulorna, mäktig känsla att få gå ute på isen och se Petter och Ajja leka där det ska vara vatten.
Kul att få klättra areten som aldrig har fått en chans förut, inte så svår på vänstersidan, jobbigare på höger.

Kung Bore på snabbvisit

Jag försöker få ut någonting av vinden jag med

Hör hur ytterdörren går igen

tidig morgon, Petter kommer hem från jobbet

slinker ner under täcket

Vaknar av att solen skiner in genom fönstret

Frukost i solen utomhus

packar bilen med klätterskor och padda

Solen skiner, värmer nätt och jämt klippan

Granit, krita, friktion, is på marken

Fika vid havet

mörkret kommer

Frosten knarrar under skorna

släcker pannlampan och springturen blir under månens sken

Jimmy Halvarsson, bergsguide (snart..) i sin rätta miljö

Tidig morgon

Jimmy rer runt i köket

kaffet kokas

och jag kryper ner längre under täcket

Världen är vit

Kallt, vitt, nästan vinter

Frukost med Jimmy och Petter

Jimmys ringande skratt kvar med mig till bilen

Taskig snabbbild genom framrutan på motorvägen

Bilden rullar mot Uddevall, jobbet

Solen tittar fram bakom molnen

Frosten ligger tjock över hela världen

det är för vackert för att köra säkert

Jag får utlopp för mina kreativa impulser i skogen

Jag vet att det är många som oroar sig över att vi ska bli uttråkade här ute i skogen.

Om vi inte känner oss lite ensamma,

lite understimulerade

för mycket tvåsamhet,

social svältfödd?

Jag (även vi) har det superbra här i skogen och känns det mindre bra så kommer jag till stan och dricker vin med er och får lite socialchock.. eller väntar till våren när ni kommer hit =)

Argbiggan kommer till stan

Paddling funkade inte

Jag vaknar sent fredags morgon.

Ledig

Petter jobbar, han försvann från sängen vid fem tiden på morgonen.

Solen skiner in genom fönstret, men någonting är fel.

arg

ilsk

sur

förbannad

putt

irriterad

Hela jag bubblar inombords, en molande känsla i kroppen som inte försvinner.

Solen byts ut mot gråa moln och duggregn.

Dagen blir inte bättre.

Det finns inget och ingen att skylla på, nej jag ska INTE ha mens, Petter är helt oskyldig, jag har ingen aning om vart känslan kommer ifrån.

En känsla som jag väldigt sällan har i kroppen.

Hela gänget leker ivrigt bort sin höstdepression

Det hjälpte inte att försöka paddla bort känslan, trots att jag verkligen tog i för kung och fosterland ute bland blåst och vind.

Det finns bara en lösning; åka in till stan och dricka rödvin med Lina och Henke som snällt tog emot en ilsk Hanna.

Emma gottar sig över solens sällskap

Lördag morgon, solen skiner bakom molnen och det är fortfarande en bubblande känsla, men nu av lycka, nervositet, iver, nästan lite exstas.

Telefonen går varm och sen bestäms dagens resemål; Hönö, det brukar nästan alltid funka om det kommer lite vind.

Snygg-Lina jobbar på snygga hälkrokar

Det börjar regna innan jag har fått på mig klätterskorna och det blir en vilostund inne i fågelhusen innan tålamoden tryter och vi knyter på dem igen och låter vinden jaga bort det blöta.

Solen kommer fram och lekstugan står öppen för lycka. Vi leker till solen går ner och dagen avslutas med middag med Magnus och Katrin.

Jag misstänker att mitt humör kommer från granitabstinens, någon som känner igen sig?

Solen sista strålar

Nu är jag lycklig

fri från ilska

granit under fötterna

kall om fingrarna

hel

det håller kanske till nästa soldag?

Disco och pump

Fredagkväll.
Trött från jobb.
Mörkt ute.
Petter jobbar, så huset står mörkt och kallt när det möter mig.
Magen skriker efter mat och blodsockret är på miniminivå.

Jag sätter på Madonnas Confessions on a dancefloor, tänder vedspisen och viftar, skakar och rör hela kroppen i en osannolik kombination, sjunger högt och är glad över att jag inte har några grannar.

Temeraturen stiger i huset och humöret är på topp efter en stund, allt som behövs ibland är bara lite discodans.





















Mulet, grått och kallt, det finns en räddning som inte är mer än tre minuter bort från huset.
På med gummistövlar upp i vår skog och där ligger den, vår egen träningsvägg!
Pumpen kommer smygandes, kroppen är inte van vid överhäng och jag får bra träning på att hålla nadningen i styr.
Mörkret smyger på och när vi packar ihop så upptäcker vi att utanför vår vägg så regnar det tydligen.
Överhängande, bra grepp och regnsäkert (nästan, det rinner igenom på vissa ställen efter mycket regn), det räcker för mig.

Mister X

Idag blir det lite sagoberättande.














För några helger sen, se den-magsjuke-och den-bakfyllesjuke så hade vi besök av Stefan, hyggligt stark och en bra kille. Matförgiftningen tog dock hårt på honom och han fick inte med sig alla sina saker.
Ett par byxor blev kvar hos oss och när en god vän till Petter, låt oss kalla honom Mister X, kom på besök några veckor senare utan några byxor att träna i så gav Petter snabbt bort Stefans byxor utan att blinka.

Stefan, som jag då och då har kontakt på jobbet av och till började fråga efter sina byxor och han kallade dom sina favoritbyxor och jag kunde höra saknaden av någonting kärt.
När Petter och Stefan till slut träffades på ISPO mässan i München så berättar Petter sanningen för Stefan:
- Jag har gett bort dina byxor, men om du verkligen verkligen vill ha tillbaka dom så kanske jag kan ordna det.
Stefan inser att loppet är kört och kastar in handuken, men han berättar dock för mig att han saknar dom lite trots allt..
















I helgen var Mister X och hans söta flickvän Jenny på besök och det blev ett besök i Sandsjöbacka, det är lite blött men solen orkar sig fram och värmer oss och vi klättrar runt i Lillesjö på grov granit med bra friktion och jag njuter av att vara på riktig sten igen.




















Peter som var ute med Tomas var nog glad att få lite mer paddor och spottare när han provade på ett nytt (?) problem och var rysligt nära men tog sig ett par ordentliga flygare.














Dagen avslutade för min del på ett fint slabproblem och massa fjärilar i magen på toppen och jag var redo för att åka hem tillsammans med Jenny för att förbereda oss för dagens stora händelse; Henrik Sjöqvists 35-års fest.

Vi lämnade Mister X och Petter som inte ansåg att dom behövde lika mycket tid på sig inför festen, men hade mer behov att spendera mer tid med stenarna.
Stefans byxor fick utstå lite mer skavande runt en arete och nästa gång ni är ute så kan ni ju hålla koll efter Stefans byxor och kanske tom uppdatera honom vad som händer med dom och vilka ställen dom får besöka, lite som hustomten i Amelie från Montmarte.
Har ni inte sett filmen så gå omedelbart och hyr den!














Festfina blev vi iallafall och tur var väl det efter hårfärgning, slingning och rullar i håret i en timme. Det blev en ordentlig fest där all sprit blev uppdrucken, dansen var konstant på golvet och alla klättrare var mer eller mindre uppklädda.
Tack Lina och Henke för en otroligt trevlig kväll och hoppas tandborstarna och toalocket återfanns.