Blommor som fick stanna, Ulamertorssuaq, Grönland
Byxorna kavlas upp, underställströjan åker av och till slut även linnet.
Solen värmer på Häller och medans Petter och Wulf klurar ut projektet på stora väggen hänger jag upp ett cloggrep på Mallorol.
Det är skönt att bara röra sig på varm klippa och flyttar vidare repet till Chapman när jag ser dem; grästuvorna.
Som nybliven klättrare och medlem i Örebro Klätterklubb så fanns det inte på världskartan att inte dyka upp på städdagarna i Rosendal där det putsades, fejades och rensades.
Ett beteende som följt med mig sen dess och många som har varit i närheten vet att det ofta kommer grästuvor flygandes när jag klättrar.
För min del så är det mer inspirerande att klättra en led som är ren och utan små grästuvor som sticker upp eller mossa brevid och speciellt för nästa person som ska klättra.
Jag kan inte låta bli, pillar på lavarna vid instegen på Häller, pillar på mossan på Skälefjäll, rycker oskyldiga ormbunkar men roligast är grästuvor..
Klättrar rakt upp på insteget till Chapman istället för att traversera in och det är då jag inser att en av de mest klättrade lederna på Häller är full av grästuvor.
Håller våra klippor på att växa igen eller är det så att engagemanget att pyssla om våra klippor är på väg att försvinna?
Så det här är en uppmaning till er alla; ta hand om era klippor!
Plocka upp skräp som inte är ditt, borsta bort lava, pilla bort mossa, dra bort grästuvor och håll klipporna fina. För visst är de värda det?
Nu åker jag snart till Indian Creek och tyvärr så är det varken lavar, mossor eller grästuvor i sprickorna där..