2008-07-31

Hemma





















Kvälls sol på verandan i Nora

Havreängen, mitt barndoms hem.
Det är någonting särskillt att få komma hem till Havreängen, beläget mitt ute i ingenting, med 1,5 km till närmsta granne.
En oas, med en stor kryddträdgård, damm, sitt lugn, stor gräsmatta och en otrolig utsikt från kullen.

Det har dock på intet sätt varit ledighet, vi har rensat, slitit upp ogräs, bränn nässlor, klippt ner rosor och kört ett otaliga skottkärror med ogräs, svettats i solen och min kära mamma behöver all hjälp hon kan få för att hålla efter trädgården.
Det är roligt att komma hem och träffa min kära mamma och bli påmind om vart jag har fått mitt eget beteende ifrån, känna att jag kan spegla mig i min mor och både le och bli förvånad.
Mäta att få min vilja igenom, trotsen när någon vill bestämma över mig, impulserna att påbörja någonting, men oviljan att slutföra någonting som borde slutföras, rastlösheten, envishet, glädjen över att få pyssla i lugn och ro, målmedvetenheten, uppslukandet.

Lite avbrott för att åka till Nora och hälsa på Petters föräldrar, det var första gången som mamma träffade Stina, Petters mamma.

Som alltid så bjöds det på en god middag och gott vin ute i trädgården med föräldrar som var lite nyfikna på varandra.

2008-07-28

Värme

Jag är innerligt trött på min kropp just nu.

Den vägrar att samarbeta med mig, efter min springtur i tisdags så la den sig ner platt och smällde till med två dagars kontant snorrinnande och en hals som gjorde ont.
Det är som den bara vägrar att hjälpa mig på traven att bli stor och stark, som är min högsta önskan just nu.


Så ledig torsdag spenderades på Hönö tillsammans med Petter och aktivitetsnivån var verkligen låg, ett antal dopp i havet, lite bokläsning och fruktätning.
























Petters fina skiljelinje

Ack vad kort minnet kan vara ibland dock.

Solen skiner, det är en av dessa äckligt varma dagarna.

Vi badar.

Ligger i solen.

Njuter av att bada.

Låta vinden från havet svalka oss i värmen.


Tror ni att vi smorde in oss?


Näpp, helt riktigt...


Petter såg ut som en kräfta på framsidan på kvällen, jag får mer färgen laxrosa som gärna stannar i just färgen laxrosa ett antal dagar, medans Petter blir brun dagen efter.

Och då menar jag brun!

Det innebar för min del full påklädnad hela helgen i trettio graders värme under kursen som jag höll i.
Lagom svettigt.
Min kropp är inte redan från början gjord för värme höll på att smälla av när jag tvingade på den kläder och den protesterade med att svettas kopiösa mängder.
På söndagen hälsade jag på Petter på brandstationen för att få lite svalka efter avslutad kurs och efter ett antal glas med kallt vaten så sjönk ansiktsfärgen från kräftröd till bara vanligt röd.



























Kristines skor smälter nästan när hon ska lära sig att fira

Nu blir det två dagar i Bergslagen och hemmabesök, ha några sköna sommardagar, men kom ihåg att ta med solskydsfaktorn...

2008-07-24

Frankrike


Köpte en biljett till Marseille igår, 20-27 augusti blir träningsläger på kalksten..
Jippi!
Så glad blir jag av att vara i Frankrike, vi får se vart vi hamnar men det blir nog troligtvis Céüse..
Jippi!

2008-07-22

Nakenbad

Han stog där vid bryggan, ganska ung, ganska förvirrad i springkläderna när jag kom simmandes tillbaka.

Det har varit rivstart för mig på träningsfronten, tre dagars klättring på rad och dagen till ära fick det bli en springtur i solen.

Solen är varm, mina ben är trötta, så trötta så det ända som hjälpte var att tänka USA, USA, USA i varje steg för att motivera mig att komma framåt.
Nu är det bra lite mer än en månad tils vi åker och det känns som om jag är i mitt livs sämsta form, iallafall konditionsmässigt.

Solen värmer och kroppen är trött, så när vattnet uppenbarar sig så är inte betänketiden allt för lång, här ska det badas!
Glasögonbärare som jag är lämnas de på bryggan, vattnet känns likadant ändå.
Jag leker i vattnet, låter kroppen få vila och känner mig som ett litet barn igen på sommarlov och får flashbacks från otaliga sommarlov.

Glad simmar jag in mot bryggan, och får en liten klump i magen då jag försöker urskilja den mörka fläcken vid bryggan.
Problemet ligger i att jag givetvis inte har tagit med mig några badkläder på springturen och hade absolut ingen lust att springa hela vägen tillbaka i dyngsura kläder så jag gjorde det enda rätta och näckade.

Han står där vid bryggan, ganska ung och ganska förvirrad tittandes ut över vattnet.
Det finns en begränsad tid jag orkade simma runt stegen innan jag helt sonika bara gick upp spritt språngandes naken.
Han var borta innan jag ens hade fått upp båda fötterna på bryggan och helt plötsligt var världen min igen.

2008-07-18

Heliumballong

Jag är dyblöt in på bara kroppen

det regnar

jag cyklar i mörkret mitt i natten

jag är lite småfull av gott rödvin

eller småfull av gott sällskap

men framför allt så ler jag

jag känner mig lätt och lycklig

(Om du vill läsa någonting vettigt så är det nog lika bra att sluta här, det här kommer bara bli fragment av tankar som har kommit, som har försvunnit, som har bytts ut, suddats ut, poppat upp under en cykeltur på fyllan i regnet)

Sista dagarna har jag tänkt mycket på min och Martins Pakistanresa förra året.




























Det är en resa som har påverkat mig på många sätt och som jag nu, ett år senare, kanske har smält, eller kanske inte.
Den dök upp i mitt medvetna i tisdags ganska kraftigt under vår slogan
"Dont eat the meat" efter vår oerhört kraftiga magsjuka i Skardu, den värsta jag någonsin har bvarit med om.

I tisdags blev jag matförgiftad (jag vägrar att berätta vad jag hade ätit) men kvällen spenderades hos Clara uppkrupen i soffan med en stadig blick på toalettdörren och jag förflyttades tillbaka i tiden till den ynkliga Hanna som bara ville dö på ett sunkigt motellrum i Skardu långt borta från alla bekvämligheter.

Oj, nu fastnade visst min hjärna någon annanstans























Jag tänkte på min mamma som jag tycker mycket om, som jag borde ha ringt upp idag eftersom hon har ringt mig, men jag missat att svara, visst är hon söt?

Jag sitter och lyssnar på The Feist, The Reminder, min favoritskiva just nu, den går varm på Räntmästaregatan till Petters förtret, jag är en-spela-sönder-skiva person, jag kan inte hjälpa det jag bara är sån, så nu när jag cyklade hem i regnet så log jag och nynnade på So Sorry som har stått på repeat ett antal gånger.

Jag skrev att jag kände mig lätt, lite som en heliumballong,
det var min beskrivning till Martin om hur jag skulle summera upp vår Pakistanresa,
en beskrivning om hur jag kände mig lycklig som människa, tillfreds med mig själv, med mina värderingar, men vår resa, med det som jag tillsammans med Martin hade upplevt, att vi vågat, att vi kom iväg, känslan att ingenting är omöjligt, en känsla av upprymdhet, som om kroppen håller på att sväva iväg av allt positivt som jag inte orkar hålla inne i kroppen utan bara vill skratta och ropa ut till hela världen som små fjärilar som kan flyga ut, färga himlen i regnbågens alla färger och smitta av sig på alla runt omkring mig.

(nej jag har inte rökt någonting konstigt kväll..)


Fast min känsla av lätthet just nu kanske kommer från vinet, eller en trevlig kväll tillsammans med Jossan, klättring på Domen, en känsla av tillfrisknande, en spirande känsla av att leva igen, bli starkare, orka mer, vilja mer, från besök i Bohuslän i solen tilsammans med Katrin i torsdags och kanske från Josephins outömliga egenskap av att sprida glädje runt sig.

Eller så bara var jag lättare ikväll, jag cyklade hela vägen fram till cykelrummet, uppför backarna i ett nafs, kommer inte ihåg senast jag gjorde det, men idag svävade jag uppför med tryck i benen och en bubblande glädje i kroppen.



Bubblande var en bra beskrivning om hur jag känner mig just nu.

och trött...

lycklig..

2008-07-15

Positivitet

Dom interna felen var tydligen lösta så här på morgonkvisten..

Oj, klockan är allt för mycket och min dator vägrar att överföra någon bild alls pga interna fel, vad det nu än betyder så här mitt i natten.

Vad jag ville visa för bilder var från helgen, då vi hade lööv vakation, fredag, lördag och söndag.
Vädret fick bestämma, antingen klättring i Norge runt Bö eftersom Johan Svensson har talat så varmt om Gygrestolen, det riktigt lös om honom när han började berätta.
Det andra alternativet som visade sig bli helt rätt var östkusten med klättring på Solvik och paddling i Gryts skärgård.






























Kleppern är fullpackad och ihopmonterad

Jo, jag och Petter kan faktiskt göra andra saker än att klättra, det är sant. Det händer inte särskilt ofta, sista gången var paddling i just Gryts skärgård och det var väl.. låt mig se.. kanske tre år sen?
Petters familj äger två fina Klepper kajaker, Viktor och Viktoria. Det bästa med dom är att det är som en byggsats man plockar ihop och vips så har man en stabil kavak i vått och torrt.
Vi fick en superfin långhelg med både klättring på Solvik på fredagen innan vi paddlade ut och även som avslutning på söndagen så det gills kanske inte riktigt på samma sätt den här gången.





























Glada över finväder


63 st svanar har vi spanat in
3 st coola lysmaskar
2 st tranor (tror vi, ingen av oss kan stoltsera med särskilda fågelkunskaper)
ett antal svarthuvade, vithuvade eller andra påhittade fågelarter, men dock inga örnänder som Petter dikterade ihop en fin liten saga om.
2 dopp i havet

Vi paddlade ut från Ekö camping, perfekt att lägga i då dom har både vatten, toalett, kiosk för snusinköp och sophantering som går fin fint att utnyttja och sen hann vi bara till Stora Barnsö som är perfekt att hänga en hel dag om man vill.

En perfekt helg kan man säga, om det inte vore för en liten liten detalj.

Jag är så innerligt trött på att vara positiv,
tänka positivt,
peppa mig själv,
tänka att det gör ingenting.




























Petter nöjd efter ha klarat någon 8a i regnet

Nu hamnade vi på klättringen tillslut ändå, Solvik.
Ja, jag vet att det inte är något förlåtande ställe att klättra på vare sig man är i form eller inte, om man har haft borelia eller inte.
Jag har gått runt nu sedan jag slutade pencillinkuren för snart tre veckor sen och tänkt,

det gör ingenting Hanna,
du är lite svag,
och flåsig,
väldigt flåsig,
det gör ingenting att du behöver stanna efter varje flytt för att andas
det är kul att bara klättra lätta leder,
att inte orka leda för det mentala inte finns där,
det gör ingenting,
det är kul ändå att bara klättra,

men igår rann det över, det ÄR inte kul.
Jag är less på att bara tänka positivt just nu (idag är det bättre än igår) och vill ju bara bli frisk!!!
Så i morgon bitti ska jag ringa till vårdcentralen och hänga som en snigel på den stackars doktorn som vill ta emot mig tills han/hon lovar att jag kommer bli bättre.

So long, nu ska jag sova

2008-07-09




























Oskar nöjd efter bakåtvolt


Jag fick en minisemester förra veckan, med ledigt på tisdag onsdag, och det blev två otroligt bra dagar i Bohuslän.
Jag är lite knäppt funtad av och till.
Lite stressad över att inte ha någon bestämd att klättra med, sjukgymnasttid på onsdagsmorgon och barnkalas på onsdagskvällen kändes som helt oöverstigliga hinder och jag övervägde att stanna hemma i stan.

Tack och lov kom jag på bättre tankar, jag blir nästan lite rädd för mig själv hur enkelspårig mina tankebanor blir.
Som tur var kom jag iväg och hade en underbar dag på Hallinden tillsammans med Linus, Inge, Oskar och Ankan.
Lika glad varje gång branta väggen överraskar med kvalitetsleder och jag älskar in och utmarschen över ängen. Det är någonting magiskt med Hallindens stora vägg som majestätiskt reser sig från ängen.






















Ankans första bakåtvolt på länge


Onsdagen var en själarenare för en stressad stadsbo.

Långfrukost vid stugan.
Morgondopp i Välseröd ensam med spegelblankt vatten, torka naken i solen.
Skälefjällsäventyr tillsammans med Anders Spång, denne man som glädjer oss alla.
Kvällsdopp i havet med lekar tillsammans med Ankan och Oskar.
Engångsgrill och solnedgång.

Jag gick med ett stort leende på läpparna på Fjällsport hela dageni torsdags.