2010-01-29




























Självporträtt vid Varekil


Petter har pratat om det länge nu,
påmint mig allt för ofta
att han längtar, vill.
Jag har inte alls haft någon intresse.
Tyckte att det har varit så bra just nu.
Varit mot en förändring.
Har inte alls delat hans önskan.

Men så igår så slog känslan mig med fullt kraft.
Jag trodde faktiskt inte att jag skulle känna så,
blev själv väldigt, väldigt förvånad.

Jag stog och säkrade Nicklas i Varekil när det började pirra i kroppen.
Solen sken och värmde så pass mycket så jag funderade på att ta av mig till understället.

Det var där och då jag med ville att våren skulle komma.
Få känna på granit istället för att hålla i ett par isyxor
Klättra sprickor istället för is.
Bli värmd av solen istället för att frysa om fötterna.

Som tur var så var det -7 i morse och en sol som tittade fram mellan molnen.
Vintern är tillbaka i mitt hjärta.

2010-01-27

Uppdatering #2 från Patagonien

Nytt mail från Magnus.
Nu när vinterförhållanden är optimala här i trakterna så chillar dom i Chalten;

Stabilt ostadigt.
I alla fall vädermässigt. Mentalt knallar det på.
En vecka har gått här i Chalten. Det gäller att tänka att det i Patagonien inte är så mycket.
Vi är båda sjukt nöjda med att bo nere i byn istället för uppe i den gamla gratiscamping två timmar närmare berget. Har finns fantastik bouldering och helt ok sportklättring så formen blir bättre och bättre.

Martin var lite seg under vår bouldersession igår tills Huberbröderna kom förbi och han skickade sitt projekt lätt som bara den. Åsa har hängt här i en vecka nu och börjar senda efter ett långt uppehåll i Chile.
Det är mycket fler klattrare än vi trodde. Har träffat två hyggliga statare som är ute efter samma tur som oss.
I februari sägs det...
då...

2010-01-26

Bärfendalen is tha´shit!




























Jag leker vid "Ladan"

Jag lyckades lura med mig Petter för lite isklättring i helgen.
Väl framme vid isen så kommer det ett erkännande;

-Du, jag har glömt stegjärnen..
Jaja, jag får väl bara sätta upp topp då så vi kan turas om med mina.

-Du, jag har visst glömt min sele..
Jaha.. ehh.. ok, åk hem du så sätter jag upp topp på något skoj så länge..

När han äntligen kommer tillbaka så kommer det;
-Du, kan jag låna din repbroms...?




























-Jag som inte ens är en isklättrare kom det från honom..

Det är då jag undrar hur denne mannen har lyckats klättra uppför El Cap ett par gånger nu, men det enda han har lyckats fått med i ryggsäcken idag var storskorna och hjälmen.
Allt annat har jag i min säck..
Petter lyckades med konststycket att sätta skoveln mitt i kinden när han mixklättrade iallafall.
Hörde bara ett sammanbitet; Ta ner mig.. instruktörsmässigt av mig så hade jag stripes i topplocket.




























Henke och Olas kas spår ner för Möhättan

Det är tur att Henke och Ola hade större kolla på sin saker när de körde nerför Möhättan på skidor!
Ola körde visst på bulten vi Röde Orm, får vi kalla det en skidbacke nu istället för en klätterklippa?





















Deras spår ligger i vänsterkant, hoppas på att grannen lägger upp någonting snart då han filmade härligheten.

Ja vad kan man säga, Bärfendalen har allt du kan önska i extremsport!

2010-01-25

Ensamheten

Idag
har jag
känt mig
ensam, liten.
jag smakade på
ensamheten, lät den
smälta i munnen, sakta.
lite salt, en bitter eftersmak
svalde och tänkte att ensamheten
är lika ombytlig som verkligheten
svalde igen och gick ut för att låta
vintersolen sakta tina upp mig.
jag tror nästan den lyckades
för en stund var jag
lycklig


2010-01-23

Rapport #1 från Patagonien!

Magnus och Martin har anlänt till deras mål, fick ett mail från Magnus med lite updateringar.
Väntar spänt på fler!

Det är ingen myt att det blåser i Patagonien...
... och inte heller ligger El Chalten direkt nästgårds.

Idag har vi klängt på några av de otaliga blocken runt byn.
Det kan vara lite sketchy på toppen i vindbyarna.
I förrgår bar vi upp varsin rejal ryggsäck, nästan ända till vårt tänkta high camp. Vi fick se Fitz. Svinigt stort. 8 timmar c2c.
Igår gjorde vi inte mycket. Utan alla benböj under hösten hade jag nog inte gjort något idag heller.

Bergsbestigningen här handlar mycket om taktik. De närmaste fyra dagarna säger prognosen att det ska bli 2 stycken 18 timmars-"windows" med finväder.
För kort för att klättra något stort så planen är att fixa till snögrottan under det första uppehållet, hänga där i ett dygn och sedan klättra Guillamet under det andra uppehållet.
Generellt verkar det inte vara några bra förhållanden i bergen. Alla går o väntar på det stora uppehållet.

Det är lite bekanta ansikten här, alla är sjukt trevliga, Martin är sjukast trevlig. Vill inte vara någon annan stans.

2010-01-22

Gubbarna och jag




























Glad över vintern, med rispa på nästan från gårdagens klättring

- Rackarns vilka fina skidor du har..
- Jaha, blev det långt idag?

Det är någonting särskilt med gubbarna vid långdspåret.
Nyfikna, pratglada och hurtiga.
De inspekterar mina skidor, vrider och vänder på dem, erkänner att de inte har vågat sig på milspåret än och ojjar sig över att jag har fått till två mil idag.

Det värmer att se dem ute i spåret och bli slagen med hästlängder när de med vana rörelser stakar förbi mig i spåret. Det betyder att jag kommer kunna finslipa min åkteknik och förhoppningsvis glida förbi någon yngling om sisådär 40år.























Inte för att det behövs så mycket för att förbättra min åkteknik. Såsom ickevinterbarn så får jag ta den hårda smällen att lära mig åka skidor så här i vuxen ålder.
Kan stolt erkänna att jag faktiskt inte får en klump i halsen så fort det kommer en brant nerförbacke. Inte så stor iallfall.

Eller som gubben som jag samtalade med mitt i spåret när han vände;
-Ja, det var nog tur att du sålde din biljett till Vasaloppet, du ska nog satsa på Tjejvasan isåfall om du nu ska åka.

2010-01-21

Åter en dag på is





















Japp, vi har varit ute idag och klättrat is, igen.
Japp, det var bra.
Japp, vi fick klättra mer idag, 8 fall blev det.
Japp, jag är trött men glad.

2010-01-20

Ute på is




























Vänder mig i sängen, låtsas inte se klockan som talar om för mig att Petter borde dyka upp snart. Sängen håller perfekt temperatur, lakanen är så där lena, sköna och smekande som de bara är vissa dagar.

Vet att Petter rastar sig själv i skidspåret på väg hem från jobbet så jag sover en liten stund till.
Myser och låter kroppen återhämta sig från utmattningen på Kärnsjön.





























Skridskor, det har vi inte utnyttjat här i vinter, trots att vi från vår tomt kan vandra rakt ut på isen i Åbyfjorden.
Behövde inte åka särskilt länge innan jag kom på varför jag inte åker skridskor så ofta. Det beror på fötterna. Det ÄR inte skönt att åka skridskor, mina fötter krampar, antagligen för att jag är lika säker som Bambi på isen. De behövdes rastas några gånger men annars var det ytterst trevligt att få vara på isen trots snötäcket.
























Petter spanar in DWS möjligheterna mitt emot vår tomt


Fötterna var oändligt tacksamma när vi hade lekt färdigt och de fick gå på fast mark igen.

2010-01-17

80 meter över havet





























Jag är varm
svettig
för varm
hungrig
mörkret kryper på
trött

Jag tänder till slut pannlampan och försöker ropa så högt jag kan med min pipiga stämma; Nicklas?
Jag ser ut över trätopparna, den frusna sjön, snön och försöker urskilja Nicklas där nere på sjön i halvdunklet.
-Nicklas?
Det låter mer som om jag försöker kommunicera med möss än med en människa.

Strömhäll och Erik begav sig hemåt innan skymningen, vad gör vi då kvar här?





























Vi är vid Kärnsjön efter tips från Rickard och har klättrat ett fint fall innan vi kom på iden att sätta upp topp på den leden som Strömhäll ledde. 30 meter upp till pelaren och sen 30 meter pelare som varken jag eller Nicklas vågade leda.

Kul klättring, än så länge flyter dagen på, visarna på klockan snurrar som alltid för fort.
När vi är färdiga är jag sjukt noga när jag firar ner, ser till att repet inte är tvinnat, sätter repet högt upp på tallen, placerat knuten nedanför kanten.
Allt för att repet inte ska krångla vid neddragning.





























Det gör det inte heller, repet slinker sakta ner för isen.
Tills..
...tills det är ca en meter kvar på änden.
Då sitter repet bom fast.
Vi sliter, hänger i repet, går ner på isen, gör en utväxling, allt för att hjälpa repet på traven ner.

Men det vill inte.
klockan tickar.




























Jag rackar på och vi klättrar löpande uppför närmsta lätta fall.
Vänster yxa, höger yxa.
Pannlampan ligger tryckt i bröstfickan och en hel del snöpulsning senare kommer jag fram till vårt firningsträd.





























Hur är det möjligt för ett rep att själv göra ett halvdubbelt halvslag på sig själv och dess för innan slå sig två varv runt samma gren?

Jag börjar färden tillbaka mot det andra repet som Nicklas har lämnat för mig.
Jag pulsar i snön, mörkret smyger sig på och mina fotsteg blandas med älgarnas (som tydligen lever det glada livet uppe på berget).
Jag hittar inte tillbaka till mina spår där jag har klättrat upp.
Värmen stiger i takt med mörkret.

Går tillbaka, kollar rännan, vänder om, pulsar tillbaka.
-Nicklas?

Till slut så viftar Nicklas febrilt med armarna tillbaka och jag tänder pannlampan.
Nämen, där är de!
Väl nere på marken så har mörkrat slagit klorna i världen och vi pulsar trötta de dryga 2 km tillbaka till bilen.
Tre leder, ingen mat och ingen vätska idag heller.

Vad är väl en ledig dag i bergen?
Alldeles långtråkig, trist..
alldeles alldeles underbar!


2010-01-15

Saltkällan




























I motsats till min kära sambo (som har börjat blogga..) så tycker ju jag att isklättring är skoj! Jag gläder mig som ett litet barn för varje gång jag får slipa yxorna, prata handledsremmar och putsa mina skruvar. Jag ÄLSKAR ju mina yxor! (om han bara visste..)
Nicklas däremot var villig att följa med till Saltkällan för att leka lite äventyrare.




























Gå till höger till de synliga fallen?
Gå till vänster till där allt godis ska vara?

Som superrockie så inser jag att min inlagda tid på att klättra is resulterar inte i så mycket mer än två leder om dagen, med någon toppreps-prova-någonting-som-är-för-svårt-att-leda.
Vad är det som tar sådan tid?

Spookey berättade full av iver att han och Jocke hade varit ute och klättrat 9 isturer i söndags (?) och 9 av dem var nyturer.. det kallar jag eld i baken..

Jag får öva lite helt enkelt..

Vi hann däremot gå så långt som klipporna sträcker sig till vänster, klättra lite och sen gå så långt tillbaka till höger som möjligt.
(Kolla här för mer bilder över isläget i Saltkällan)

Där fick vi öva på brantare klättring iallafall..






















Foto: Nicklas Nathén

Så här såg det ut på Fjällbäcken häromdagen när jag och Nicklas körde ett förmiddagspass.
Det hade nästan fördubblas sen jag och Petter var där i mellandagarna.






























Passa på att klättra både på Fjällbacken nu så länge den är frusen och Saltkällan så länge havet är fruset...

2010-01-07

Solen skiner inte i Munkeldal





















Hanna-Kajsa försöker få upp värmen
Munkedal

H-K kommer upp till stand med mord i blicken. Hon har på sig alla kläder hon äger. Fryser.
I dunjackan så ser hon ut som en svart mördarkyckling och jag vågar knappt heja på henne med risken att få se en isyxa komma farandes genom luften.

Jag är euforisk, som alltid efter jag har fått lett och värmen sitter kvar i kroppen. Leendet är upp över öronen och jag försöker dölja det när H-K kommer upp, tittar bort och coilar ihop repet lite snabbt. Låtsas som om även jag tycker det är lite kallt.

Lite senare när jag säkrar H-K så undrar jag varför jag står ute i nästan -20 huttrande, med rysningar över hela kroppen.
Tycker jag verkligen att det här är kul?
Kväljningskänslan som sköljer genom kroppen när värmen kommer tillbaka i händerna får mig nästan att ge upp.
Tills det är min tur att leda.























Hanna-Kajsas leende överglänser allt

Tack H-K för att du ville leka isklättring med mig.
Låta mig ta tid på mig när jag leder trots att du fryser.
Skrattar trots att du är kall.
Har en extra bit choklad som du plockar upp i bilen hem.
den galanta bilkörningen upp för den isiga backen från Saltkällan.
För att jag fick börja leda, båda dagarna.
Du är den bästa replagskamraten jag vet på vintern!




























Wendelins eller Eva och Hillevi som besitter sådana tecknarkunskaper?

2010-01-03

Vinteruppvaknande




























Jag får känna mig levande vid berget Trollhättan


Min puls är lite förhöjd men kontrollerad.
Tar ett djupt andetag och lirkar försiktigt ut yxsspetsen och slår igen.
Ser hur isen har spruckit till andra yxplaceringen.
-Ta det lugnt Hanna, bara var lite försiktig hör jag inne i huvudet.
Slår en gång till för att försäkra mig att den sitter riktigt ordentligt.
Flyttar om fötterna och placerar en skruv där isen ser som bäst ut.

Jag har saknat känslan av att få leda,
få vara kontrollerad,
koncentrerad
ha lite högre puls
lite tyngre andning

Tack Petter för att du följde med mig ut och säkrade, nu lever jag lite mer, är lite gladare, lite vaknare och lite mer Hanna.

2010-01-02

Tidsvirrig Hanna?





















Ulorna badar i sista kvällssolen

Lördagsmorgon
solen skiner, nysnön gnistrar
Petter jobbar dygn och jag har precis börjat lyssna på Perfect day med Lou Reed och läser tidningen.
Låter solen värma ansiktet genom fönstret.

Funderar på hur bra de senaste dagarna har varit.
På nyårsafton fick jag med mig Nicklas Fernqvist för lite isklättring vid Ulorna.
Lite dåligt samvete för jag lämnade Petter att fixa allt inför kvällen, men han klarade sig galant visade det sig. Han är en klippa, Petter.





















Tobbe tar tacksamt emot lite kaffe av Erik

Kall och lycklig kom jag tillbaka efter mörkrets intåg och middagen stog nästan färdig och allt fixat för gästmottagning.
Vi hade fullt hus, 16 st plus barn lyckades vi klämma in utan att det kändes för fullt i huset.
Knytkalas på nyår är det bästa jag har kommit på, ingen slipper känna sig stressad över att det är massor att fixa, och det finns tid för att komma ut istället (iallafall för mig..)






















Jag på upptäckarfärd på granntomterna


Tanken med dagen var att komma ut och åka skidor i vårt fina egenfixade spår ute på åkrarna när telefonen ringer.

-Hej, det är Per
-Du, visst skulle du jobba? Jag är ju i Norge..
-åhhh.. nejjjj..

Sliter av mig understället, på med lite mascara och rotar i klädhögen för att hitta några civila kläder.
Två timmar försenad står jag utanför Uteguiderna med andan i halsen.
Det får bli skidåkning i månskenet istället.

God fortsättning på er alla, hoppas att ni har lika mycket vinter som jag, eller har sol och kalksten istället.
Kram i stora lass till er alla!