2010-01-25

Ensamheten

Idag
har jag
känt mig
ensam, liten.
jag smakade på
ensamheten, lät den
smälta i munnen, sakta.
lite salt, en bitter eftersmak
svalde och tänkte att ensamheten
är lika ombytlig som verkligheten
svalde igen och gick ut för att låta
vintersolen sakta tina upp mig.
jag tror nästan den lyckades
för en stund var jag
lycklig


5 kommentarer:

Moa Wall Kubilius sa...

och ibland smakar ensamheten så kravlöst gott så man kan skida ensam långt ut i skogen med pannlampa och hunden som draghjälp och yla åt vargarna och sen stanna, göra upp en liten eld och känna att livet, det är som den elden, lika levande energiskt varmt och vackert.

välkommen till värmland om du vill dela ensamhet

Anonym sa...

Och vems dotter tror du att du är ?
Att stå ut med sej själv i ensamhet är nått man tränar sej till .
kramar!
Bosse

Klättertorpet sa...

andas in
inget annat
andas ut
ingenting annat
däremellan
ögonblicket
du inte
kan fånga
i efterhand

någonstans där inne
finns en känsla av tomhet
med plats för hela universum
hur gärna
skulle inte din drake
av mörker
sluka världen
också för andra

ur en av otaliga Olles anteckningsböcker..

Jag tränar, idag gick det förträffligt!

Kram på dig broder :)

Klättertorpet sa...

Tack Moa,

jag smyger runt ensamheten
smakar på den
blir berusad
låter den bubbla i min kropp

men ibland är rollerna ombytta,
den äter upp mig
lämnar mig som sista skätten i champangeglaset
tom och intorkad

men jag övar att bli vän med min drake.
Kanske jag kommer upp till Värmland =)

Anonym sa...

Att vara ensam är saknad
Att vara själv är styrka !

kommer ner och hälsar på igen så får vi ta ett bok ryck.när du är ensam igen.
"Tack o förlåt för idag"

kram Bosse