Vårpremiär

Magnus fingertoppar är mer lila än rosa från gårdagens bouldring så vi bestämmer att söndagen ska mest innehålla tussla-runt-på-lätta-leder dag i Utby.

Solen skiner när vi vaknar och lusten att lägga kil skiner ikapp med solen.

Eftersom Magnus, har en lika stor böjelse mot det perversa med klättring som jag, så får vi en alldeles utomordentligt fin dag.
Är osäker på om Johan instämmer, hans intresse för att klättra blöta, isiga och skitiga 8 meters leder i 5+ registret inte är lika stort som vårt.
Med ett trettio meters rep och två andremän inknyta med en meters mellanrum så blev det iallfall en fin utepremiär med mycket lek.

God dag på Ulorna

Idag så blev det bouldring på Ulorna, mäktig känsla att få gå ute på isen och se Petter och Ajja leka där det ska vara vatten.
Kul att få klättra areten som aldrig har fått en chans förut, inte så svår på vänstersidan, jobbigare på höger.

Fåntrattsleende

Idag så är jag så där barnsligt lycklig, det snea leendet vill inte riktigt släppa och jag svävar runt på små moln.

Calle Martins flyger inte på Flyende norrmannen

Helgen var helt enkelt för bra, om det nu kan bli för bra för en arbetandes själ.

Jon Smedsås var i stan över helgen och kom med ett gudomligt gott rödvin som intogs tillsammans med Magnus och en mustig fisksoppa.

Redan där somnade jag med ett leende på läpparna, lätt lullig och glad.

Petter fräser runt på Kölhalad i bara långkallingarna

När vi vaknar av att Petter kommer hem på lördagsmorgonen skiner solen för fullt och det spritter i kroppen. Jon följer med bouldergänget ut till medans vi snabbt styr Märta mot Lexby.

Det är kyligt i luften och vattnet är fruset på asfalten och bakom knuten på skolan möter vi mannen som är en av anledningarna att vi valde Lexby idag.

Ajja med en rejäl skepparkrans

Ajja och Jenny är på besök med lille sonen Noa och med så fint besök i stan så var det bara att hitta ett bra ställe att mötas på och vad kan vara bättre än Lexby i sol?

Det blir en rejäl samling uppe på hyllan; Magnus och Emma, David och Calle, Heyman, Oskar och Martin och två till samsas alla om de fina lederna och det är riktigt vårkänsla i luften.

Symaskinsbenen kommer när vi minst anar, Calle vinner nog priset på Klåfinger och det är ett under att han håller ihop det så fint och samlar sig och sätter den på plats.

Vårskaket i kroppen är allt för närvarande hos oss alla och det är bara skönt att höra att jag inte är själv över att känna mig lite obekväm.

Magnus håller nerverna i styr på Mental Kontroll

Dagen på hyllan avslutas med en magisk stund innan det sista ljuset försvinner samlade med varsin thermos sittandes i gräset och bara njuter. Den vanliga världen försvinner och där finns bara vi och nuet.

Den härliga känslan av att vara sliten i kroppen, med klättring i kroppen och sista solstrålarna och underbara människor.

Det är den känslan jag vill behålla och plocka fram när det är dåligt väder, eller arbetsdagen känns för lång.

Ett snabbt varv till lägenheten innan det avr dags för Petter att ha bildvisning på Domen från USA resan och han och Stefan Wolf fribestigning av Golden Gate.

Många bilder på bara överkroppar, det gillar jag... Jenny och Noa dyker upp och det är så härligt att se både Jenny och Ajja så lyckliga.

Ännu en underbar dag tänker jag innan jag somnar och hoppas på ännu en fin dag, trots att väderprognosen ser bister ut.

Magnus försöker hålla värmen

Det är grått ute när Petter stiger upp för sitt dygnspass på stationen och långt inne i mig så kommer tanken; gott med lite sovmorgon.

För säkerhets skull så vinklar jag persiennerna ifall solen skulle komma på andra tankar.

Plötligt så vaknar jag med ett ryck; solen skiner utanför, hur kan det vara möjligt?

Jag fullkomligt kastar mig ur sängen och huvudet hinner inte med riktigt, utan tar yttligare en halvtimme eller nått innan jag vaknar på riktigt.

Det får bli stora väggen i Utby, det är nära och fint och har inte fått något besök av mig det här året. Jon lånar en sele och vi plockar upp Magnus på vägen.

Väl ute vid klippan så låter det som om Oskar och Martin ska ångra sig, men med lägesrapport från oss (sol och varmt trots bistert och moln) så dyker de upp.

Topprep överallt och huden slits snabbt och greppen känns läskigt små på Kronenburg, var de verkliga så här små förra gången?

Vi avslutar med fem gånger var på Tuborg när vi egentligen har gett upp för dagen och pizzan på Utby pizzeria med Magnus har nog inte smakat så bra på länge.

Leendet känns konstant nu, jag kan inte få bort det, just nu änns livet för bra för att vara sant.

Clogga

Jag sitter på toppen av Bananblocken i Utby och blickar ut över stan som breder ut sig under mig.

Kastar ner repet, kollar så att ankaret ser bra ut och firar ner till marken.
Jag känner en glädje som sakta bubblar upp i kroppen, sätter på mig klätterskorna, kopplar in Mini traxionen på repet och leker i två timmar på klippan.
Det är första gången jag är ute och cloggar på riktigt och jag njuter så oerhört över att få vara själv.

Bara jag och klippan, ingenting annat.
Det gör ingenting att kroppen känns som bly och jag flåsar efter ha gjort ett flytt, jag har all tid i världen.
Jag flyttar repet till alla leder på väggen och klättrar med precision, det känns som om jag solar, men så vet jag att jag trots allt är säker. Världen runt omkring mig försvinner sakta, bilarnas oväsen blir tystare och tystare och det jag ser och känner är ljummen klippa högt ovanför en värld där människor stressar förbi.

Jag sitter på toppen av Bananblocket, blickar ut över stan och ett sakta lugn sänker sig i hela kroppen och glädjen tar över.