Före hulken

Vilodag i Mammoth, nymasserad av Hilde på ett motellrum och kroppen känns som den har blivit överkörd av en lastbil.
Det händer så mycket som jag skulle vilja få ner, men här kommer iallafall lite;

Vi gjorde ett tappert försök att klättra i Yosemite efter hemkomst från Toulomne Petter och jag.
Klättersuget var stort och det fick bli Freeblast som en förberedelse för Salathé.

Klockan ringer vid fem och vi tycker att vi borde ha god tid på oss innan den varma solen tittar fram runt kanten på El Cap och ser framför oss en hyffsad dag med lite vind.



























Petter i full sol

Vi blev kokta, rökta, stekta, friterade, flamberade, överhettade och dumma i huvudet.
Jag vet inte hur många gånger dt behöver printas in i huvudet på både mig och Petter, vi ska INTE klättra i solen!
Överoptimism brukar alltid sluta med ömma fötter som vägrar att passa in sig i ett par små klätterskor och total ointelligens med ett huvud som känns som en treårings.
Vi kom upp men lovade varandra att vi INTE ska klättra mer i solen, så efter lite överläggande med de andra så beslutade vi att dra högre upp mot kylan.




























Hilde på nedstigningen vid Fairwievdome

Toulumne fick det bli en dag på väg till vårt stora mål, The Incredible Hulk som vi hört så mycket om.

Jag och Hilde (lite lätt bakfulla efter Petter för sena "födelsedagsfirning" med vin, öl och whiskey kvällen innan) tänkte vi skulle klättra en fin lätt klassiker, men efter att ha hamnat efter tre långsamma replag så fck vi tänka om.























Två glada tjejer i solen

Vi började på någon runout 5.9 med efter första replängden behövde vi bara titta på varandra och nicka för att vara överens om att nedåtklättra och traversera in på närliggande led som inte var runout utan bara lite långt mellan säkringarna.

En perfekt dag för min kropp som inte har velat ställa in sig än, den har inte velat göra som jag vill. I uppförsbacken till domen så höll jag en åttioårings tempo och hade gråten i halsen, jag vill så mycket och det vill inte kroppen.
Linus som höll mig sällskap övertygade mig om att jag borde boffa lite mer astmamedicin.




























Högläsning, Mio min Mio

Färdigklättrade i mycket behagligare temeratur styrde vi kosan mot bårt mål, fast först ett stopp i Mammoth där stötte ihop med Ola och Jo-Arve som hade vilodag. Pizzamagen stog på ända när mörkret sänker sig över den vilda västern och vår bil parkeras på Mono lake.

The Incredible Hulk ska bjuda på nordvägg och alpin granit och en hiskelig anmarsch som kräver en före-solen-går-upp start och vi kryper ner i sovsäckarna för några timmars sömn.

Resten av historien om vår Hulk kommer snart när jag har hunnit smälta alla positiva intryck, men här nedan är ett smakprov.

Ett nytt liv

Fairwiev dome, kommer ej ihåg leden just nu

Klockan är halv nio och både jag och Petter stupar ner i sovsäckarna fulla, mätta och totalt färdiga.





























Vår fina Dodgevan från The great white book

Vi somnar 30 sekunder senare på campingen uppe i Toulomne Meadows, och då menar jag uppe för vi är på ca 3000 möh. Här är det kallare än i Yosemite där vi bara landade en dag innan vi insåg att när vi inte ens orkade sitta still i skuggan så var det uteslutet att klättra.

San Fran försökte vi komma ut så fort som möjligt ifrån så vi köpte den tredje bilen vi tittade på, kanske inte det mest logiska valet, men en 12 personers röd fin Dodge van som har tillhört brandkåren kändes väldigt väldigt bra. Den spinner som en katt och så är den ju som sagt röd och fin, dock ej döpt än så namnförslag mottages gärna..





























Nedstigningen från Daff Dome

Det känns som ett perfekt val att åka upp till högre höjd och svalare väder och bara leka lite bland alla högar med perfekt vit granit efter storstads stress med att köpa bil. Konstigt, så fort jag fick ta av mig skorna och sätta upp fötterna på fönsterbrädet, sätta på lite musik och Petter gasade upp på motorvägen så kände jag mig hemma.




























Svaigt och fint

Vi har klättrat fina lätta klasiska leder och bara njutit av början av vår ledighet och det känns som en bättre början kunde vi inte ha fått.

























Uppfriskande bad i Tenaya lake

Idag åkte vi ner till Yosemite igen där temperaturen har sänkts, och så dök Hilde,Linus, Ola och Jo-Arve upp, underbart att få se dom igen. Det blev kramkalas så det stog härliga till och nu måste jag springa och hjälpa till med maten och packa väskan inför Freeblast imorgon!

Hörs snart igen,

Hanna =)