Det händer så mycket som jag skulle vilja få ner, men här kommer iallafall lite;
Vi gjorde ett tappert försök att klättra i Yosemite efter hemkomst från Toulomne Petter och jag.
Klättersuget var stort och det fick bli Freeblast som en förberedelse för Salathé.
Klockan ringer vid fem och vi tycker att vi borde ha god tid på oss innan den varma solen tittar fram runt kanten på El Cap och ser framför oss en hyffsad dag med lite vind.
Petter i full sol
Vi blev kokta, rökta, stekta, friterade, flamberade, överhettade och dumma i huvudet.
Jag vet inte hur många gånger dt behöver printas in i huvudet på både mig och Petter, vi ska INTE klättra i solen!
Överoptimism brukar alltid sluta med ömma fötter som vägrar att passa in sig i ett par små klätterskor och total ointelligens med ett huvud som känns som en treårings.
Vi kom upp men lovade varandra att vi INTE ska klättra mer i solen, så efter lite överläggande med de andra så beslutade vi att dra högre upp mot kylan.
Hilde på nedstigningen vid Fairwievdome
Toulumne fick det bli en dag på väg till vårt stora mål, The Incredible Hulk som vi hört så mycket om.
Jag och Hilde (lite lätt bakfulla efter Petter för sena "födelsedagsfirning" med vin, öl och whiskey kvällen innan) tänkte vi skulle klättra en fin lätt klassiker, men efter att ha hamnat efter tre långsamma replag så fck vi tänka om.
Två glada tjejer i solen
Vi började på någon runout 5.9 med efter första replängden behövde vi bara titta på varandra och nicka för att vara överens om att nedåtklättra och traversera in på närliggande led som inte var runout utan bara lite långt mellan säkringarna.
En perfekt dag för min kropp som inte har velat ställa in sig än, den har inte velat göra som jag vill. I uppförsbacken till domen så höll jag en åttioårings tempo och hade gråten i halsen, jag vill så mycket och det vill inte kroppen.
Linus som höll mig sällskap övertygade mig om att jag borde boffa lite mer astmamedicin.
Högläsning, Mio min Mio
Färdigklättrade i mycket behagligare temeratur styrde vi kosan mot bårt mål, fast först ett stopp i Mammoth där stötte ihop med Ola och Jo-Arve som hade vilodag. Pizzamagen stog på ända när mörkret sänker sig över den vilda västern och vår bil parkeras på Mono lake.
The Incredible Hulk ska bjuda på nordvägg och alpin granit och en hiskelig anmarsch som kräver en före-solen-går-upp start och vi kryper ner i sovsäckarna för några timmars sömn.
Resten av historien om vår Hulk kommer snart när jag har hunnit smälta alla positiva intryck, men här nedan är ett smakprov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar