Ännu snurrigare, virrigare och oorganiserad.
Vi åker snart och det känns som det är kortslutning i mitt huvud, jag HATAR att packa.
Jag bara är sån, jag kan inte packa förens jag bara måste, så där riktigt sent på natten innan jag ska åka, gärna slänga ner det sista i väskan precis innan avfärd på morgonen.
Igår så hade jag faktiskt ganska mycket tid att fixa allt det som jag borde fixa, men istället la jag mig i soffan, vinklade periennerna och tittade på två avsnitt av Gossip Girl. Väldigt dålig serie som tydligen går på söndagar.
Vandrade runt lite i lägenheten tills det höll på att bli kväll, då vaknar jag lite.
Snör på mig skorna och ger mig ut på en joggingtur i höstluften.
Tar djupa andetag, försöker insupa så mycket svensk höst jag kan för att rensa huvudet från allt för många tankar.
Det går ett stygn av besvikelse i kroppen, det är någonting särskilt med hösten och i år kommer jag att missa den. Jag kommer inte sakna regnet, men den klara kalla luften i Bohus tidigt på söndagsmorgonen.
Daggen som pryder varje grässtrå på morgonen.
Tårna som blir fuktiga.
Gulnande löv och skiftande färger.
Sticket på graniten.
Solnjutandet, den sista värmen i ansiktet.
Uppvaknandet av att cykla i kall luft på morgonen.
Klä på sig för att gå ut.
Flugsvampar.
Det var fullt med ståtliga flugsvampar i Skatås, det måste vara den vackraste svampen som finns. Intensiv röd, ståtlig och giftig. En farlig kombination, vacker men farlig.
Det var en magisk springtur, flugsvampar och skymmning, folk på väg hem och Härlanda tjärn låg helt spegelblank med lamporna som kastade långa sken över kolsvart vatten.
Det var givet, det var tvunget att bli ett sista dopp för året.
Ha det nu underbart här hemma i höst, det kommer uppdateringar från USA.
Kram
Hanna
3 kommentarer:
Hösten är så vacker, och ofta även behaglig. Men ändå så svår att njuta av då den är slutet på den underbara sommaren, och efter den vackra hösten kommer ju ett elände som antingen kallas höst eller vinter som bara är mörkt och blött och bistert. Det rår ju inte den vackar hösten för, men det är inte lätt att tänka på i alla lägen...
/Anders
Fast är sommaren så underbar?
Det är ju det alla tycker, jo visst är det skönt att kunna sitta i linne, vara ute och grilla och bada lite.Så, jo visst är sommaren skön, men oftast tycker jag att det antingen för varmt eller så regnar det.
För mig blir hösten ett uppvaknande, plötsligt vaknar min kropp ur värmekoma och börjar spira av liv. En av min favorit känslan är att gå utanför dörren en höstmorgon och andas in den kalla krispiga luften. Solen skiner och bilen lastas med klätterutrustning för ett besök i Bohuslän. För mig är det förknippat med den högsta lyckan. Kanske för att det inte är så många dagar med fint väder på hösten så de etsar sig fast i minnet, eller så är det för att vintern och regnet är antågande och jag vet att varje klätterdag är ovärdelig.
Det är fördelen med USA, där följer vi efter hösten i nästan tre månader, även om det är på gränsen till vinter på slutet.
Skulle du kunna bo i ett land utan årtidsväxlingarna?
Svårt att säga... Skulle väl gärna regissera årstiderna en aning - men det valet finns ju inte. Möjligen försvinner då också tjusningen.
Utöver klättringen paddlar jag en del. Där är man EGENTLIGEN väldigt väderoberoende. Regn och rusk gör att det tar emot när man kikar ut genom fönstret - men ger man sig väl ut, så kan turen ge veritabla aha-upplevelser av hur fint det är i det stilla regnet, eller i snöfallet på svarta vatten och mjuka vita stränder.
Hm... Dåligt väder är underkattat, typ?
(Jag hatar dock att köra till jobbet i mörker på våta vägar, och även köra hem från jobbet i samma mörker. I bästa fall får man då lite solljus under lunchen.)
/Anders
Skicka en kommentar