Sol och skugga på Céüse
För en rimlig summa flyger Ryanair till Marseille från Göteborg. Direkt til värmen, kaoset, fransmän, semester, vin, men framförallt världsklassig kalksten.
Konstigt, varje gång jag kommer ner till europa och sportsklättrar så blir jag överväldigad över hur skoj jag tycker att det är.
Känslan över att dansa på klippan, catcha till juggar (eller mega henkel som tyskarna säger), smyga fram på perfekt klippa, ta djupa andetag och sikta in sig på nästa bult.
Det kanske inte ger mig samma djupa intryck som en kilsäkrad led, men det ger mig lika mycket glädje.
Petter bär det tyngsta lasset
Nackdelen med Ryanair är flygtiderna, vi landar lite före midnatt och styr vår hyrbil mot Gap, en tur på ca 2 timmar med en hastighetsmätare som informerar Petter snällt varje gång han överskrider 115 km/h.
För att hålla på traditionerna så får Formula 1 våra pengar för en natt och vi blir lite förvånade över upp-hottandet på rummen, nästan riktigt trevligt.
Med en viss nervositet över hur kroppen skulle fungera så hade jag lagt ribban för, Céüses nackdel, anmarschen på några hundra höjdmeter, på en sjukt låg nivå. Var det nödvändigt att stanna vid varje steg så var det det som skulle till för att jag skulle upp.
Väldigt lättad över att det inte var några problem, ok, vi sprang inte upp för backen utan tog det med godan ro, med över en timmes promenad uppför men fram kommer man även i den takten.
Skönt att veta (för Petters del) att det är bara första morgonen som det blir ett tungt lass, vanligtvis så göms klätterutrustningen under en sten uppe vid klippan.
Försök på Super Mickey
Cascade visar sig vara lika brant, lika jobbig och lika rolig som förra gången.
Är det för att vi inte är bortskämda med stooooooooooooora grepp här i Sverige som det är så sjukligt roligt att catcha till dessa monsterjuggar?
Samla kraft, mod och vilja för att sen kasta sig mot greppen som man vet skulle kunna svälja en halv arm om det skulle behövas.
Skönt för fingras som inte har tagit i på sistone, med grepp stora som mjölkpaket så är det ingen risk att dra några fingrar utan här är det huden som tar stryk först, lite som att klättra inomhus första gången på säsongen.
Man kommer hem med värkande hud, röda händer där det gör ont att ta i allt och så trött i kroppen på ett ovant sätt.
Njutning med kaffe och morgonsol
Det första vi såg när vi kom in på campingen utanför Sigoyer är Peter, en Skövde-Göteborgare som sitter och äter frukost i solen med hopskramlat campingbord och stolar.
Det är en väldigt skön camping, det finns rena toaletter, dusch (oftast med varmt vatten), tvättmaskin, kylskåp, drickbart vatten och massor träd som ger skugga under dagen.
För ca 5 eur om dagen/person så känns det som det är värt det, det finns även möjlighet att bo inomhus på andra ställen runt omkring.
Däremot börjar hösten göra sig påmind, campingen ligger på 1300 möh så det var lite kyligt på morgonen innan solen började värma ordentligt och påminnelsen för kyliga mornar i USA gjorde mig påmind om att ta med ett par varma långkalsonger.
Sista dagen, sista titten på Grande Face
Det finns så väldigt varierande klättring i Céüse, inte bara brant och hårt som alla tycks tro, utan från 5c upptill svååårt, brant, svaigt, crimpigt eller juggar, det är bara att välja och vraka.
Som sagt Ryanair flyger läskigt billigt från Säve, så packa väskan och åk innan det blir för kallt...
Själv så har packningen till USA tagit över hela vår lägenhet, så jag säger som Åsas Fredrik brukar säga;
- Nej, vi har haft inbrott..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar