Vänner

I bland känns livet piss.

Det har det gjort de två senaste dagarna, jag har gråtit och varit uppgiven, arg, ledsen och börjar ge upp hoppet.

Förra veckan var jag till läkaren som misstänkte att jag hade astma och jag fick Ventolin med mig hem, morgonen därefter var jag ute och sprang. Ett hopp om att min kropp kunde bli som den har varit fanns och lite molloken blev jag när jag och Hanna-Kajsa var på Välseröd och det visade sig att det inte blev lättare att klättra. Det är ju det enda jag vill just nu, är att bli bra i kroppen så jag ska orka klättra.

Frankrike närmar sig med stormsteg, likaså vår USA resa och jag orkar... ingenting...

Jag har spenderat min dag med Åsa som har varit barnledig och hon fick mig att inse värdet av vänner, hur viktigt det är att visa sina vänner hur mycket de betyder för mig.

Åsa har lyssnat på mig hela dagen, kommit med goda råd, nya insikter, stöttat mig och bara varit snäll.
Jag inser att vänner är det viktigaste som finns i livet och jag är lycklig som har en stor skara av vänner som jag uppskattar, fast jag inte alltid hinner säga det..

Så ut och ge alla vänner ni känner en lång kärleksfull kram och tala om hur viktiga dom är för er!