2011-05-28

Ett öppet brev

Kära immunförsvar,

jag skriver detta för att jag tillsammans med min kropp anser att vi har blivit felbehandlade.
Visserligen fick vi tre veckor i USA med god hälsa, men efter det så har det varit under all kritik.
Bara för att vi tog semester så ser jag inte det vara skäligt att ni på immunförsvaret ska ha ännu mer ledighet. Om jag inte har fel så sammanfaller er semesterperiod oftast med höst eller vinter.

Ska det fortsätta så här så föreslår jag att ni borde föra en mer restriktiv invandrarpolitik och inte låta alla bakterier och virus få uppehållstillstånd. Visserligen ser jag mig som en öppen och välkomnande person, men vissa begränsningar måste jag dock än ha.

Jag har skött mina sömnvanor, med genomsnittlig sömn på mer än 10 h/natt, exemplarisk. Jag har haft ett måttligt alkoholintag, även om det har varit ett visst intag när vi har haft besök, dock ej över hälsovådligt, samt haft en varierande kost med mycket frukt och grönsaker.
Även ett försök med vitlök, ingefära, vitaminpiller, nässköljning och flertalet andra desperata metoder visar sig ha ett liten påverkan på er.

Då jag avser att ha vissa lite större projekt i sommar och höst så går det inte i linje med den sjukdomsbild som ni vill ha. Kombinationen av sänkt kondition, tilltäppta luftvägar, igengrodda luftrör samt hosta går inte stick i sträv med min ambition att vara i god klätterform.

Jag anser att jag har gjort mitt bästa för att blidka er men det verkar som om vi inte är av samma uppfattning. Finns det någonting som gör att vi kan komma till en förlikning?
Med förhållandet 3:1 i sjuk/friskt tillstånd så tycker jag i alla fall att vi kunde förhandla oss till det omvända.

Jag ser fram emot er svar snarast,

Mvh/
Hanna och hennes kropp

2011-05-19

Ulorna stängt igen!

Pratade med Johan Svensson efter lite tvetydig information på Accessdatabasen och Bohusläns Klätterklubbs hemsida.

Men för tillfället är HELA Ulorna stängt för klättring till boet är lokaliserat, för att sen ha möjlighet att öppna upp de delar som inte stör i häckningen.

Det sitter tre flång nya skyltar uppsatta, de boende är informerade och snälla, klättra inte på Ulorna!
Spread the word..

2011-05-17

Dammat av skelettet






















Glatt gäng på väg hem från Hallinden

-Bra jobbat!!
Det kommer från Petter långt nere på marken någonstans och jag hör honom bara diffust.
-Hm, är inte uppe vid toppen än, tänker inte ta ut någonting i förskott mumlar jag för mig själv.
Klättrar med yttersta försiktighet upp de sista metrarna innan jag släpper ut ett litet glädjetjut.

Min eviga följeslagare Gå på pumpen har nu avbetats och glädjen sprider sig i kroppen.
Det är en konstig led, inte särskilt svår, men jag måste ha is i magen för att avslappnat ta mig förbi laybacken där jag två gånger trillat upp och ner.

Igår så tänkte jag på vad Malin Holmberg sa till mig sista gången jag trillade; kolla in flytten så att du kan dem ordentligt.
Jag har bara klättrat upp och mer fokuserat på att komma upp än faktiskt komma ihåg vad det är jag har gjort för att komma upp.
Det gjorde jag igår, hittade hur jag skulle göra. Grepp för grepp, steg för steg. Ny beta. Ingen layback. Bara sprickklättring.

Det gick bättre.
Går nu runt med bubblor i kroppen. Jag skulle vilja spara den känslan. Känsla av lugn, kontroll och fokus när jag klättrar blandat med den bubblande känslan efteråt. Ha den i en flaska för att ta en klunk inför svåra leder.
Går det att köpa någonstans?

2011-05-15

Gå på pumpen




























Ett annat försök, ett annat år

Klättrar stelt och ryckigt uppåt,
kroppen vill inte vara med, den är trött
sakta tar jag mig uppåt på min nemesis; Gå på pumpen
det går så lätt på topprep, känns enkelt
men nu leder jag
och kroppen kommer ihåg de två senaste gångerna

Hur jag trillat långt, upp och ner
slagit i ryggen, tappat luften
kroppen kommer ihåg
och det är som om hela kroppen stretar emot
stretar emot min vilja att kunna klättra smidigt genom cruxet
jag kommer närmre
känner pulsen stiga
håller hårdare i greppen
klättrar stelare
tills jag står där mitt i allt och säger.. ta..

Nu hoppas jag på fint väder för imorgon
för imorgon tänker jag inte säga ta.

2011-05-09

När är man för gammal?





















Full fokus på åttor

Har haft en grundkurs för Klättertorpet i helgen, strålande sol, trevliga elever, inga huggormsbett. Mycket härligt folk på campingen och en dundermiddag med bastubad hos Petters mamma Stina som precis köpt hus 10 minuter från oss. Lammstek, bubbel och rabarderpaj på de första rabarberna.
En superfin helg helt enkelt.

- Vad har varit dina äldsta elever?
Förvånad över den direkt frågan så får jag tänka en stund och sen lite tvekande svara; ni...
- Jaha, ja jag funderade på om vi var helt galna som vill lära oss klättra så här pass sent i livet.

Kerstins raka fråga fick mig att fundera, kan man vara för gammal för att börja klättra och hur inspirerande det är när människor inte är rädda för att utforska nya saker.
Stina följde med ut och klättrade förra helgen med galant resultat, det visar att även efter pensionen så kan det vara passande att börja.
Är det så att man blir latare eller räddare för nya saker när man blir äldre?
Eller är känslan över att det redan är för sent större?

Jag hoppas att jag fortsätter prova nya saker fram till min pension och efter den med för den delen..

2011-05-06

Så lite så lite




























Petter spanar efter nästa grepp..

Det behövs så lite
för att känna ro
bli glad
glömma bort sin 8-dagars-arbetsvecka

Har inte alls varit sugen på att klättra sen vi kom hem
tror det har haft någonting med bakterier i kroppen att göra
blir inte sugen på att klättra när jag är sjuk

Men igår när jag stog på jobbet så kände jag det helt plötsligt;
suget efter granit!
En snabb sväng till Häller och Mallorol innan solen försvann
hostade och var tvungen att stanna för att hämta andan några gånger

glad och med ro i kroppen
firar ner för en torr Canapé
nu vill jag vara frisk!

2011-05-03

Tillbaka till verkligheten























Hallinden i fin förpackning

Vaknar av att det smattrar mot taket
övergår till ett dovt ljud och när jag drar upp rullgardinen
ser stora snöflingor sakta dala ner
Det ser ut lite som en prinsessbakelse utanför, marsipangrönt med florsocker utspritt

Har varit lite som ett födelsedagskalas sen vi kom hem från USA
soligt och en massa fina människor på Klättertorpet

det är bara att jag har varit inslagen i celofan
legat sjuk med feber och gula saker
inte orkat upp ur sängen
inte orkat vara social
inte orkat klättra
inte orkat vara ute i solen

varit inslagen i celofan
och i morse kändes det som om jag kunde ta mig ut
huvudet känns klart med hjälp av Kåvepenin

På ett sätt är det skönt
att vakna och komma tillbaka till verkligheten