Kontrast helg

Hela föräldraligan i solen

Petter jobbar dygn, detta skulle vara min fixarlördag med möjlighet att ta igen allt som jag borde ha gjort.
Jag vaknar av att det är ovanligt ljust, det kan inte vara sant.
Jo då, solen skiner utanför.
Inte riktigt enligt planen och eftersom jag är en människa helt utan självdisceplin så vet jag att jag inte kommer kunna hålla mig inomhus.
Så det är bara att följa med ut och åka skridskor på Surtesjön med föräldraligan.























Clara strax innan fotplurrning

Måste erkänna att jag kände mig lite vilsen bland alla barn och föräldraprat, så det var skönt att komma ut och åka lite.
Det låg ett tunt tunt snötäcke på, vilket brukar vara ett väldigt bra sätt och se om det är blött någonstans.
Av någon anledning så gick inte alla varningsklockor fram när jag och Clara åkte och tittade på stenen mitt i sjön.
Ja, mycket riktigt, jag blev lite blöt om foten, men som tur så blev det bara en fot och inte hela kroppen..






























Magnus på Plugghästen

Jag vaknar av att Petter smyger in i lägenheten och av ren rutin kommer frågan innan jag ens har hunnit vakna;
- Vad är det för väder?
En ovana som sitter i sen vår tid i Lofoten där väderprognosen styr ens liv.

Sol, tre minus grader.

Åh, det spritter i kroppen, sol, Petter är ledig och nu kan jag inte ligga kvar i sängen en sekund till.
Jag vill klättra!!




























Petter följer glatt i gympadojjor

Vi rattar Bettan till Lexby där Magnus, Oskar och Gross redan är hemmatama.
Jag får börja och Plugghästen brukar vara en skön start på året.

Det är lite kallt i sprickan, men det är underbart att få klättra på granit igen för första gången i år.
Det känns ovant, kroppen är inställd på Indian Creek och parallella sprickor, den förstår inte alls det här med knövlig Lexbyklippa.
Händerna söker automatiskt efter handjam och jag måste nästan le lite åt mig själv när jag krystat handjammar i flärad spricka när det är en stor perfekt jugg brevid.

Oskar sätter topp på Kölhalad

Grabbarna är i full färd att sätta topp på Kölhalad, den verkar vara otrolig, det får bli en annan dag, men jag ser att Petter blir glad för att det finna intresse att köra på den.
Idag så nöjer jag mig med lite lättare leder, kroppen vet inte riktigt hur den ska bete sig på klippan än.

Det verkar som om allt jag har lärt mig är bortfluget, speciellt när jag upptäcker att jag har två höger skor med mig ut. Ja ja, det är inte alla dagar det är lätt att heta Hanna Mellin..
Tur att ens pojkvän bara har en halv storlek större på klätterskor.

Vi får en underbar dag och det är sorgligt att säga hejdå till Petter, han ska frossa i kalksten i Spanien i tio dagar.. inte alla avundsjuk, bara lite.