Lakrisklättring

Tidsoptimist som jag är, så får jag ännu en gång krypa till korset, plocka Upp telefonen och ringa.
-Hej Hilde, jag blir nog lite sen..
-Jaha, hur mycket?
-Hm, kanske tio minuter..?

28 minuter för sent kan jag äntligen plocka upp Hilde för att styra bilen mot Lexbyhyllan efter fixat en massa saker som borde ha fixats för länge sen.
Vädret har hängt precis på gränsen mellan fint eller katastrof hela morgonen, men nu släpper det äntligen till lite.
Det regnar iallafall inte och jag blir lycklig över att står och titta ner på världen som rullar på som vanligt en fredag. Jag är ledig, klippan är torr, löven gula och det blir en underbar dag ännu en gång ute.



















Jag lånar ut mina jamhandskar till Hilde som jag lurar upp på jamsprickan nr 1.
Denna lakrisätande norska talang behöver lära sig jamma och frustar lite och går även ut lite i layback, men klarar sig galant. Hon säger även i slutet av dagen att det var den absolut svåraste leden idag efter ha onsightat Flyende norrman och flashat Mental kontroll. Som sagt, hon behöver lära sig jamma lite och hon lär sig fort.


En toppendag på klippan avslutas med lyxmiddag hos Hilde och sen med rödvin och glass hos Lina och Henke och det är med ett leende på läpparna jag somnar i Stinas säng. På torsdag åker jag ner till Spanien och kommer sakna höstluften, men glädjer mig till semesterkänslan.

Snyggast på cragget: Hilde, för hon är så söt med krita i hela ansiktet.
Stöter hårdast: Ja, det får bli Hilde på Mental kontroll.
Gladast: Jag efter ha trillat på Mental kontroll.
Bäst: Hela dagen, från morgon till kväll =)