Höstklättring

Vi blir väckta av att vår gasinstallatör ringer envist på dörren och det bara att ge sig i kast med en ny ledig dag. När jag gnuggat gruset ur ögonen inser jag att det är underbart väder ut, det måste betyda ett besök i Bohuslän...
Ett tag svackar vi i beslutet eftersom Jimmy och Petra ska komma till stan idag och bo över hos oss, men som tur är inser vad som är det enda rätta.
Det blir Galgberget som visar sin bästa sida, solen skiner och ger precis lagom värme till en lite kylig höst vind.

Det blir en perfekt dag, Masken till uppvärmning, Petter onsightar Enduråhörnet och jag får hans första kil som en projektil på näsan när jag firar ner honom, det syns nästan på bilden.. det gjorde ont iallafall..



Jag får köra Pyspunka, en underbar led och sen kör jag några gånger på Abrakadabra tills huden rullar av.
Det är lustigt hur ens uppfattning om en led kan ändras från en lätt missnöjd känsla (kanske mest för att man faktiskt inte har en susning om vad man ska göra) till en fullkommligt lycklig upplevelse när man nästan klarar kruxet..
Jag njuter av att vara ledig så där på en torsdag och grämer mig lite över att behöva jobba igen imorgon.
Det blir en trevlig kväll med indiskt och när vi vaknar på fredags morgonen så regnar det.. mycket..
Med ett leende på läpparna cyklar jag ner till Dahls för att äta frukost med Jimmy, Petra och Katrin som lämnar stan för ett tag.

Snyggast på cragget: Petter, för att det är han =)
Stöter hårdast: Petter, en aning spänd på Enduråhörnet
Stöter näst hårdast: Jag på Abrakadabra, tar i så det svartnar..
Dagens skratt: När Petter försöker förklara hur dom stackars kvigorna förföljer honom