På toppen av min värld
Fumlar med bilnyckeln, håller på att tappa den, men lyckas till slut starta motor och stänger av vindrutetorkaren som går igång från igår. Skrattar lite år mig själv.
Jag känner mig som en pundare, med skakig kropp på jakt efter det som gör mig lugn.
En helt vanlig morgon, dis över solen, men så händer det någonting.
Diset försvinner och kvarstår solen, vindstilla och 6 plusgrader.
Det är som en katalysator, en reaktion sätter igång i min kropp som genererar kedjereaktioner.
Det går en våg igenom kroppen, ut.. jag vill ut och klättra!
Petter är i Fontan och de andra tappra Brodalingarna är på väg till jobb.
Kroppens behov eskalerar och när jag ska packa ihop grejer för att kunna clogga så är behovet för stort för att kunna koncentrera mig.
Jag slänger i mig det jag hittar; morot och obredda knäckebröd får räcka till lunch.
När jag snör på mig skorna och börjar klättra kommer lugnet, varm granit under fingrarna, sol i ryggen och lättklätt värre i linne.
Sitter på toppen och käkar apelsin, spanar ut över det som känns som mina marker och Rjukan som är målet över helgen känns väldigt långt bort.
4 kommentarer:
Härligt Hanna!! Börjar längta rejält till klipporna nu.. :-)
Ja, så det tar över kroppen ibland !
Nu ångrar jag verkligen att jag for till jobbet istället för att hänga med, tror att 20 trötta gymnasieelever hade unnat mig att komma ut. Fasen att man ska va så präktig jämt!
Ha, ha, jo det hde varit fint med sällskap och jag hade uppskattat det mer än de där 20 trötta eleverna.
Men det kommer fler dagar, även om snön lägger det på is ett litet tag.
Skicka en kommentar