Vardag hemma

Det kraschar rätt direkt det där med att komma hem till det verkliga livet efter ha varit ledig. Mobilen blir kvar hemma, plånboken blir kvar på frukostcafet och jag fick bassning av sjukgymnasten över mina axlar.

Minnet av Spanien hjälper till lite att lätta på det gråa lock som ligger över Göteborg och det gör inte så mycket.

Vi tänkte göra en favorit-i-repris och sova på Formula 1 hotellet i Lleida på väg till Rodellar. Vid två tiden på natten stannar bilen utanför, luften är kylig och mina ögon är grusiga efter att ha somnat till. Vi skojar lite; tänk om det vore fullt men får surt äta upp det när bokningsautomaten vid ingången är trasig.
Ja, vad gör man när man står på en parkeringsplats mitt ute i ett industriområde klockan två på natten?
En obekväm natt i bilsätet gjorde att vi var lite grumsiga på morgonen men lyckade med både matinköp och två varv i byn för att hitta gas til köket.

Rodellar är sig likt men med en definitivt kyligare luft. Vi letar sol, men hamnar i skuggan ändå tillslut och då är det långkalsonger och alla kläder på. Fnittrar lite åt mig själv när jag står och säkrar Petter med alla kläder jag hade med mig samt min dunjacka och över det även Petters syntetjacka, mer kläder än jag sov i på 5200 meters höjd i Pakistan utan sovsäck.
Jag lyckades med konststycket att vrida till knät i en kneedrop i ett desperat försök att inte trilla när jag var innässlad i ett tufabo. Resultatet blev stjärnor i blicken och inga mer kneedrops vilket är svårt eftersom det är brant och massa tufor.

Lite grinig är jag över att åka ifrån Rodellar utan att få klättrat en enda led som jag peppat för, men smäter som smör i solen när vi åkte ut till havet på vägen till Suirana. Lunch på sandstand, sol och lite lätt vind under palmer,ja vad mer kan man begära av livet som ledig arbetare?


Det är så konstigt att en resa blir så mycker längre om man bara ser till att flytta på sig lite. Vi hann bara vara i Suirana i två dagar men vår resa känns som en månad istället för en vecka. Det blev att byta tufor mot crimpar och det var definitivt bättre mot knän och leendet kom snabbt tillbaka på läpparna i takt med solens strålar. Många sydklippor, klättring i sporttopp och en önskan att få förlänga min vistelse i Spanien avbryts av vind och tunga regnmoln sista morgonen när vi vaknar. Kroppen tar med glädje emot en vilodag och det blir ett besök till på stranden innan vi väntar in vårt försenade plan mot en vardag hemma.