Spanienklättring

Åh, vad är väl en bal på slottet? Alldeles långtråkig, tråkig.. å alldeles underbar..
Just så känns det att få komma ner till Spanien även om det bara blev för en vecka.
Det känns som om hela kroppen hinner ladda om, slappna av och njuta av ledigheten.
Petter kom så tappert och hämtade oss på flygplatsen i Girona vid tolv tiden på natten. Vi körde så länge ögonen höll i sig och stannade efter två timmar för att at in på vårt favorit hotell F1 vid Lleida.
Absolut billigast, kliniskt, avskalat och absolut ingen extra service.

Pojkarna var inkörda på Spanien och tog oss vant till klipporna i Rodellar och visade oss godbitarna första dagen på Camino där både jag och Patrik fick kallpump så det hette duga på uppvärmningslederna. Ett tag trodde vi att vi skulle få hålla oss på 6a och 6b lederna men det artade sig riktigt bra i slutet av dagen, och ännu bättre blev det när pojkarna drog fram ett flaska Champange Champange och skålade tillbaka i refugion på kvällen.
Det kallar jag en perfekt ledig dag, härlig klättring med Champange som avslutning.

I tre dagar förlustade vi oss på branta leder med stora grepp och jag hade nog kunnat stannat kvar och njutit lite till, men har man bara en vecka så blir schemat tight om man vill se flera ställen.
Jag kan verkligen rekommendera Rodellar till alla som överhuvudtaget funderar på att åka till Spanien och bo på refugion Kalendraka, 6 Euro per person per natt.
Klättringen är brant, men greppen är så stora så flytten blir aldrig riktigt hårda utan det man går bet på är uthålligheten.
Rodellar ligger på slutet av en liten väg som leder till byn, man går till klättringen på 10 minuter och det är helt tyst, lugnt och otroligt vacker omgivning.

Nästa stopp blev refugion vid Terradets, en gammal järnvägsstation (där tåget fortfarande stannar dygnet runt, ja även på natten...)Lite dyrare (10 euro) men då får man både varma duschar, fräscha toaletter och elektrisitet..
Det finns oändligt mycket väggar i det området, men sportklättringen sker mest vid Bruixes om man inte orkar eller vågar kasta sig uppför hårda aidturer med lite fria repor. En vacker överhängande klippa med otroligt fin klättring och massa hårda turer där både Johan och Petter fick spänna musklerna för att komma upp.
Jag och Patrik vågade oss inte riktigt upp under den maffiga grottan utan njöt för oss själva i vänster kanten där även våra biceps kom till användning.

Nästa och sista stoppet blev på refugiColl de Merolla som hade både el och vatten för bara 6 euro per person. Montegrony bjöd först på så mycket sol så vi inte visste om vi skulle klättra och sen lite senare på så mycket regn att vi visste vart vi skulle klättra.

En bisarr känsla att klättra och vara torr när det fullkomligt hällregnar bakom en eftersom klippan är så pass överhängande.
Armarna viker sig tillslut, eller mina protesterar vilt med att domna bort när jag tog i på dagens sista led och vi packar ihop och dricker lite vin istället.
Sista dagen på resan, tanken var att klättra men eftersom det har regnat hela natten så är tuforna extra svart och droppar gör det hela tiden.
Vi förbereder oss för hemresa, äter en stadig lunch och blir berusade av karrafen vin dom serverar till och tjafsar lite med Ryan Airs inchecking, surar lite över förseningar men kommer hem med et stort leende på läpparna, snart snart vill vi tillbaka.