Den kalla krispiga höstluften slår emot mig när jag kommer ut för att cykla till jobbet. Det suger till i magen, kanske har jag gjort fel val?
Skulle jag ha stannat hemma och utnyttjat den här tiden i Bohuslän, sugit den sista droppen ut av hösten istället för att åka till Spanien? Det bara är så, Bohuslän är oslagbart, det är världsklass, det är höst och det är (nästan) utanför dörren här hemma. Jag andas in den kyliga luften och leendet sprider sig, idag visar sig Göteborg från sin finaste sida och himmelen är helt fascinerande, den tar andan ut av mig.

Gorm var på besök igår, det är det som är fördelen med att jobba i butik, det kommer in besök hela tiden. Med dom ögonen får han Hanna att smälta och det är helt ok att han tuggar på alla karbiner...
Jag far runt som ett vettvillig på Fjällsport och städar så kartongerna flyger och Padde skakar på huvudet och håller sig borta så gott det går. Jag vet inte riktigt vad som händer, men jag tror är för det jag inte har klättrat på några dagar och jag har lite för mycket energi i kroppen.

När jag cyklar hem från jobbet så tar Göteborg andan ur mig ännu en gång med en mäkta imponerande solnedgång som speglade sig i alla gravstenar.
Lycklig så inser jag att i morgon flyger jag till Spanien och jag kommer sakna hösten, men hoppas att den finns kvar när jag kommer hem =)