Flyga hem

Vi vaknar till full sol och blå himmel. En perfekt morgon som sista morgon för mammas besök. Vi äter frukost och pratar och så är det helt plötsligt dags att åka till flygplatsen.
Det blir ett kort avsked på kiss-and-fly avsläppningen och på vägen hem så tänker jag mycket på hur otacksamt yrke det är att vara mamma. Iallafall min mamma.

Åh, bara en sista bild.. ni bor så bra!

Att gå runt och vara gravid, föda, inte få sova, att lägga resten av livet för sina barn. Att älska dem över allt annat, vilja väl, offra massor för att ens barn ska ha det bra, att förändra sitt liv efter dem. Även när de blir vuxna, det slutar aldrig, mammarollen.

Och vad får man tillbaka som mamma? När de är små, en massa kärlek, glädje, men även jobbiga dagar. Sen; tonår.. ja behövs det beskrivas mer? I vuxen ålder: irritation över små obetydliga saker man gör, men som ens barn irriterar sig över, bortprioriterad när allt annat i barnens liv tar över, eller kanske rättare sagt när de får egna liv. När de skaffar en partner eller vänner de vill göra allt med och det är inte alls så viktigt att komma hem till jul eller andra högtider. Det är inte alls så lätt.

Tack mamma för ett väldigt fint besök och för att du är så bra som mamma!