Fast

Skogen nedanför oss..

Jag ska egentligen plugga franska, men guideboksskrivandet har fått tag i mig. Sätter mig framför datorn för att bara fylla i de nya uppgifterna som snälla människor har skickat till mig.
Har bestämt mig för att inte börja på område 2 utan bara göra färdigt område 1. Men så är det ju bara det lednamnet som ska fyllas i..

Jag väcks ur min koncentration av att Petter kommer hem. Helvete, jag har suttit hela dagen framför datorn. Tittat in i en vägg, en skärm och inte mycket mer. Utanför har vädret varierat men nu skiner solen, eller det av solen som finns kvar. Petter som har jobbat hela dagen och ska ställa upp i ett lopp till helgen, lite längre den här gången, bara.. 72 km, vill gärna ut och sträcka på benen.

Byta om, ta med pannlampan och och ut i uppförsbacken. Jag älskar bokskogarna här!
Det påminner mig om barndomen i Skåne.
Det är tyst, förutom några kor som klingar i närheten. Fötterna landar tyst på den lövtäckta marken. Det luktar skog. Fuktig skog och lite kobajs. Jag kan faktiskt springa med större tag, inte bara lunka, tills jag inser att det är för att det går nedför. Men vad gör väl det? Pannlampan tänds, Petter är borta och hemma för länge sen och jag är glad att släppa tankarna på ledbeskrivningar, orapporterade nyturer vilket år de egentligen blev bestigna.