Arga män

I morgon är det helg.. vi står i köket i skumrasket och borstar tänderna samtidigt som vi febrilt funderar på vad vi ska göra inför morgondagen. Vädret ser lite halvkasst ut, så a-planen med tältning och vandring i Sixt-Fer-à-Cheval ser ut att hamna under molnen.
Klockan är över läggdags för oss båda.
-Ska vi åka och titta på en buss? Eller spana in Matterhorn?
Planen är att köpa en campinginredd buss, men de ligger i Tyskland och det har vi inte kollat upp tillräckligt. Matterhorn ligger långt bort..
-Vi tar det i morgon.. här ska det börja åska vid tre så vi kan väl gå upp tidigt istället?

Petter på fel anmarschstig

Det blir klättring vid Col de Colombier, molnen ligger tungt på andra sidan passet och delvis på vår sida med. Vi börjar med en detour mot fel klippa och gör en klassisk Petter-och-Hanna-anmarsch, tar några extra stigar, traverserar, får en hyffsat brant klättring, men så står vi under starten på leden.
Det kryllar av folk i bergen. Färgglada klättrar pryder varenda replängd på de vita sidorna, vandrare  syns på varje liten stig och klockorna från korna ekar mellan dalsidorna.
Typisk alpkänsla, så som man kan tänka sig att det är.

Jag är glad över solen

Vi kommer på något sätt upp en replängd från starten, rackar på och får sällskap av en sur man som tror att vi har försökt trängt oss in när han kommer upp till det som tydligen är första standplatsen på Tchao Godillo på Pointe de Midi. Jag försöker tjittertjatta lite och förklarar att vi kom fel på anmarschen och frågar hur det kommer sig att han är här idag.
Surt svarar han -Because I´m. Ok..

Vi rör oss fort och är inte i vägen för de mer.Klättringen är lätt, klippan har en läskigt bra friktion, lutningen är snäll och det går snabbt. Vi drar ihop repor och Petter hamnar ifatt nästa replag vid standplats. Mannen som hänger där ignorerar Petters närvaro en halvmeter under honom och visar ingen tendens att vilja flytta på sig så att Petter får plats.
- Do you mind if I join you at the belay?
-Do I have a choise?..
Hyllan är bred och med plats för fyra utan problem. Vi funderar på om vi luktar illa eller om de bara är stressade att vara på långtur.

Ja.. ännu en topp

Väl uppe på ledens slut väljer vi att inte fira ner utan fortsätta lika många höjdmeter till för att komma upp till toppen. Vi har tur med vädret, solen skiner även om molnen ligger täta över topparna mot Chamonix och Samöens där vi först funderade på att åka. Vi äter lunch och sitter i solen. Känslan över att vara på semester är så påtaglig. Lunch i solen högt ovan molnen hör inte till vardagsbestyren annars. Men det här kommer vara våran vardag. Nyper mig nästan i armen, men vet att det är sant.
Spanar ner på alla som promenerar runt på sin helgutflykt och blir glad över att se så många ute. Det är fullt med bilar när vi kommer ner till parkeringen och vår plats blir snabbt upptagen. Skönt att det inte bara är sura män i bergen idag.