Vinteruppvaknande

Jag får känna mig levande vid berget Trollhättan

Min puls är lite förhöjd men kontrollerad.
Tar ett djupt andetag och lirkar försiktigt ut yxsspetsen och slår igen.
Ser hur isen har spruckit till andra yxplaceringen.
-Ta det lugnt Hanna, bara var lite försiktig hör jag inne i huvudet.
Slår en gång till för att försäkra mig att den sitter riktigt ordentligt.
Flyttar om fötterna och placerar en skruv där isen ser som bäst ut.

Jag har saknat känslan av att få leda,
få vara kontrollerad,
koncentrerad
ha lite högre puls
lite tyngre andning

Tack Petter för att du följde med mig ut och säkrade, nu lever jag lite mer, är lite gladare, lite vaknare och lite mer Hanna.

Tidsvirrig Hanna?

Ulorna badar i sista kvällssolen

Lördagsmorgon

solen skiner, nysnön gnistrar

Petter jobbar dygn och jag har precis börjat lyssna på Perfect day med Lou Reed och läser tidningen.

Låter solen värma ansiktet genom fönstret.

Funderar på hur bra de senaste dagarna har varit.

På nyårsafton fick jag med mig Nicklas Fernqvist för lite isklättring vid Ulorna.

Lite dåligt samvete för jag lämnade Petter att fixa allt inför kvällen, men han klarade sig galant visade det sig. Han är en klippa, Petter.

Tobbe tar tacksamt emot lite kaffe av Erik

Kall och lycklig kom jag tillbaka efter mörkrets intåg och middagen stog nästan färdig och allt fixat för gästmottagning.

Vi hade fullt hus, 16 st plus barn lyckades vi klämma in utan att det kändes för fullt i huset.

Knytkalas på nyår är det bästa jag har kommit på, ingen slipper känna sig stressad över att det är massor att fixa, och det finns tid för att komma ut istället (iallafall för mig..)

Jag på upptäckarfärd på granntomterna

Tanken med dagen var att komma ut och åka skidor i vårt fina egenfixade spår ute på åkrarna när telefonen ringer.

-Hej, det är Per

-Du, visst skulle du jobba? Jag är ju i Norge..

-åhhh.. nejjjj..

Sliter av mig understället, på med lite mascara och rotar i klädhögen för att hitta några civila kläder.

Två timmar försenad står jag utanför Uteguiderna med andan i halsen.

Det får bli skidåkning i månskenet istället.

God fortsättning på er alla, hoppas att ni har lika mycket vinter som jag, eller har sol och kalksten istället.

Kram i stora lass till er alla!

Vilda vilddjur lever inte länge

Jag gäspar stort och blinkar med ögonen.

Tidig uppstigning efter julfirande med Padde, Mangan, Emma och Malin i stan.

Nej, nej..

det här kommer aldrig gå bra

helvete, nu smäller det

PANG

Jag känner lukten av krut och ser röken komma ut ur ratten

sakta styr jag mot vägrenen och Petter dubbelkollar om det gick bra för mig.

Det gick bättre för oss än för rådjuret som av någon anledning valde att hoppa in i strålkastarljuset från Bettan som kom farandes i strax över 110km/h strax innan Lerum.

Stendöd

Med spräckt framruta, trasig front och två utlösta airbags så var det bara att vända mot Brodalen, byta bil och åka vidare mot försenat julfirande i Örebro.

Skidåkning i -10 och massor av snö gjorde resan upp värt det.

Jakten på is

Petter på sviktande is

Minus åtta, solsken, ledig dag.
Vi sätter oss i bilen och åker upp till Bullaren med skridskorna i bagaget.
Som två stora skridskonybörjare är vi allt för ivriga med massa vilja, när Petter går ut på isen för att kolla hållbarheten sjunker min vilja.
Det knakar, sjunger och när Petters häl går igenom vid en testspark så bubblar fnittret upp, men konstaterar att JAG tänker inte åka på den isen.





















Jag letar klätteris

Jakten går vidare, men nu efter klätteris istället. Längst vägen sticker det ut små ishögar och jag blir som ett litet barn, lutar mig fram med näsan mot rutan för att se bättre.
Mellan Buråsen och Koberget hittar vi massa potentiella isar som bara behöver lite mer tis, Bullberget blir en besvikelse och några ickeklätterberg besöks men även de med bedrövande klätterisar.

På vägen hem passerar vi Möhättan och där ståtar minsann Fjällbäcken (?) med ett stort fint fall och jag blir som ett barn igen. Solen håller på att gå ner men jag vill ha lite äventyr.

-Petter, om vi bara kastar i oss en macka när vi kommer hem så kanske vi kan packa med pannlamporna och klättra lite?
-Hmmm

Dett är Petters allt för välbekanta svar som betyder; nej det har jag ingen lust med..
Nähä.. inget äventyr i kväll..
Men det fick vi ändå när jag upptäckte långt efter läggningsdags att vår vattenpump har stått och läckt. Så kul är det att vara husägare... vart är numret till hyresvärden?
























Omväg för lite isklättring

Jag beter mig som ett litet ilsket barn nästa lediga dag, jag VILL ut och klättra, få äventyr, vara ute trots att det är minus 14 utanför stugan.
Petter lagar vattenpumpen och jag står och hoppar trots att jag vet hur löjlig jag är så kan jag inte bete mig bättre än en femåring. Surar när Petter åker för att köpa slang, packar väskan och står redo när han kommer tillbaka. Petter lägger fixandet till mörkret istället.





























Petter vid Fjällbäcken

Vad är det med is som är så svårt att bedömma avstånd? Från vägen så trodde jag att vi hade en två reporstur framför oss, men till min besvikelse så var det icke ledbart för en fegis som mig och en lång repa.
Jaja, det var tillräckligt jobbigt på topprep, jag klättrar försiktigt bland tappar och luftis och leendet växer tillsammans med pumpen.
Mörkret smyger sig på och pannlamporna tänds. Det känns lättare och lättare att klättra, svingen kommer tillbaka och jag gläds över att få leka med Stigma och Voodoo igen, det är länge sen.























Världen gnistrar under pannlampans sken
det knarrar under fötterna
det är kallt
vita moln bildas runt oss
vi går tysta och njuter av att vara ute.

Jakten blev lyckad och nu vill jag bara klättra is.

En helt vanlig dag i Brodalen

Linus i taket, Petter i luften

Jag är vaken.

Med grumliga ögon blinkar jag några gånger för att fokusera blicken bort mot väckarklockan.

06.12

Det kan fan inte vara sant,

ännu en gång hör jag;

-Du, du borde ge dig ut och springa.. typ nu..

Ja, jag smyger upp för att inte väcka Petter som sover så sött som jag skulle vilja göra.

Snör skorna och letar rätt på min trogna tjänare Icon pannlampan och min lilla Ipod shuffle som jag fick av Jessica i julklapp.

Madonna sjunger mig fram genom snöyran och mina utandningar målar världen framför mig vit.

Det är magiskt, inte en vettig kotte ute, bara snöflingorna, vitt moln i pannlampans sken som gungar i takt med mina fötter. Ibland är jag glad över att min kropp styr över mig och inte omvänt. JAG skulle aldrig i livet ge mig ut strax efter klockan sex på morgonen för en joggingtur.

Frukost efter en kort blund i sängen, lite tapetsering innan vi går ut i snöyran och röjer i skogen i tre timmar.

Som vila taperserar vi lite till, ingen rast ingen ro.

Helt färdig så samlar jag kraft när det är dags att åka över till Spång-Gylfes garage för lite inomhusträning.

En helt vanlig dag i Brodalen.

Klätternördar av rang

Mallorol, mars -06

Det har gått bra den här hösten, trots att det har varit kasst väder. Det har gått bra, tänker att jag kan vara lycklig utan att få klättra hela tiden.

Att jag kan göra andra saker som får mig att må bra, jag är inte en slav under adrenalinet och klätterflytt.

Jag är inte en sån där inbiten klätterjunkie som bara tänker klättring, känner klättring, pratar klättring, lever klättring. En sån som kan varje flytt på alla leder, vet alla grader på leder i närområdet. Håller mig uppdaterad på vad andra klättrar jorden runt, vet att Black Diamond har kommit med en ny karbin.

Petter leker med barnens julklapp

Det har gått bra den här hösten trots allt, i helgen firade vi jul med hela familjen, väldigt trevligt att träffa hela familjen med tillhörande barn. Förra helgen besökte jag stora staden på andra kusten. Hälsade på Hanna-Kajsa, gjorde örhängen, drack vitvin och sånt som normala människor gör. Visserligen fick jag ett så bra pass på Karbin att jag knappt kunde knyta händerna två dagar senare, men jag har hållt mig lugn. Sysselsatt mig.

Petter för snabbvisit på Häller

Så kommer söndagsmorgon och sol. Det börjar rycka i kroppen.

Min syster med barn och sambo är på väg för att besöka oss.

Solen skiner, det är precis runt noll grader, frosten ligger med ett tjockt täcke över världen.

Jessica ringer och meddelar att de borde dyka upp om drygt en timme.

Petter och jag tittar på varandra.

-Hinner vi?

Vi lämnar frukosten som den står, skyndar ut, packar väskan och startar bilen.

Klätterjunkie i solen

Det är där och då i bilen på väg till Häller med en timmes frist innan det dyker upp besök, inser jag det, jag är nog beroende ändå.

Bara en led säger jag till Petter, jag blir lycklig om jag bara får klättra Mallorol en gång...

Jag med, kommer det från Petter och jag vet att jag har en allierad i mitt sökande efter lite lycka.

Vi ställer klockan och hinner precis en gång var på Trampolin innan klockan ringer, dags att packa ihop!

Inser att det är inte det att jag inte är en lycklig Hanna om jag inte får klättra, det är bara det att jag blir lyckligare.

Hanna Mellin utan självdisciplin

Fredag morgon, jag vaknar själv i sängen.

En av dem små på axlarna; -Du borde ge dig ut att springa!

Den andra: - Va? Jag har ju inte riktigt vaknat och inte ens ätit frukost än..

-Skit i det, ge dig ut och spring nu, du ska ju åka Vasaloppet om mindre än 90? dagar och du har ju inte tränat kondition på.. låt oss se.. ett år.. eller är det två?

-Jaja, du har kanske rätt, känner mig ju faktiskt ganska pigg.. å så var det ju det med Vasaloppet..

Springkläderna åker på och skorna snörs, nu jävlar ska jag minsann ut och träna!

Det ligger partivis lite snö kvar på marken från gårdagen infall till vinter, det mesta är dödat av morgonregnet. Där det inte ligger snö så är det halt, halt så in i h....te, blankis på de mest förädiska ställerna.

Närmare än så här kommer jag kanske inte känslan för Vasaloppet, lite snö och bakhalt i varje steg. Ett steg framåt, ett halvt bakåt.

Det är här min dåliga självdiciplin dyker upp, jag vet att det är en av mina dåliga egenskaper , ungefär samtidigt som en av mina bättre egenskaper kommer fram; viljan.

-Nu ska du fan ta i, ingen jävla masande här, kärringspringande kommer du inte runt Vasaloppet på kommer det från ena axeln.

-Ja, men är det inte bättre att du tar det lugnt, du har ju faktiskt varit lite dålig med din konditionsträning. Ta nu inte ut dig kommer det från den andra.

Jag kutar som en galen älg genom den frusna skogen, njuter av den kalla luften, tystnaden, ensamheten tills..

..tills jag står och flåsar som en åldrad asmatisk ko med blodsprända ögon..

Börjar om, idag blev det tydligen intervall träning!

Vilja har jag, men inte kondition, självdisciplin saknar jag så vi får väl se hur det går på Vasaloppet om si så där 90 dagar, jag som inte ens kan stå på ett par skidor!

Några tips?

Kung Bore på snabbvisit

Jag försöker få ut någonting av vinden jag med

Hör hur ytterdörren går igen

tidig morgon, Petter kommer hem från jobbet

slinker ner under täcket

Vaknar av att solen skiner in genom fönstret

Frukost i solen utomhus

packar bilen med klätterskor och padda

Solen skiner, värmer nätt och jämt klippan

Granit, krita, friktion, is på marken

Fika vid havet

mörkret kommer

Frosten knarrar under skorna

släcker pannlampan och springturen blir under månens sken

Jimmy Halvarsson, bergsguide (snart..) i sin rätta miljö

Tidig morgon

Jimmy rer runt i köket

kaffet kokas

och jag kryper ner längre under täcket

Världen är vit

Kallt, vitt, nästan vinter

Frukost med Jimmy och Petter

Jimmys ringande skratt kvar med mig till bilen

Taskig snabbbild genom framrutan på motorvägen

Bilden rullar mot Uddevall, jobbet

Solen tittar fram bakom molnen

Frosten ligger tjock över hela världen

det är för vackert för att köra säkert

Jag får utlopp för mina kreativa impulser i skogen

Jag vet att det är många som oroar sig över att vi ska bli uttråkade här ute i skogen.

Om vi inte känner oss lite ensamma,

lite understimulerade

för mycket tvåsamhet,

social svältfödd?

Jag (även vi) har det superbra här i skogen och känns det mindre bra så kommer jag till stan och dricker vin med er och får lite socialchock.. eller väntar till våren när ni kommer hit =)

Argbiggan kommer till stan

Paddling funkade inte

Jag vaknar sent fredags morgon.

Ledig

Petter jobbar, han försvann från sängen vid fem tiden på morgonen.

Solen skiner in genom fönstret, men någonting är fel.

arg

ilsk

sur

förbannad

putt

irriterad

Hela jag bubblar inombords, en molande känsla i kroppen som inte försvinner.

Solen byts ut mot gråa moln och duggregn.

Dagen blir inte bättre.

Det finns inget och ingen att skylla på, nej jag ska INTE ha mens, Petter är helt oskyldig, jag har ingen aning om vart känslan kommer ifrån.

En känsla som jag väldigt sällan har i kroppen.

Hela gänget leker ivrigt bort sin höstdepression

Det hjälpte inte att försöka paddla bort känslan, trots att jag verkligen tog i för kung och fosterland ute bland blåst och vind.

Det finns bara en lösning; åka in till stan och dricka rödvin med Lina och Henke som snällt tog emot en ilsk Hanna.

Emma gottar sig över solens sällskap

Lördag morgon, solen skiner bakom molnen och det är fortfarande en bubblande känsla, men nu av lycka, nervositet, iver, nästan lite exstas.

Telefonen går varm och sen bestäms dagens resemål; Hönö, det brukar nästan alltid funka om det kommer lite vind.

Snygg-Lina jobbar på snygga hälkrokar

Det börjar regna innan jag har fått på mig klätterskorna och det blir en vilostund inne i fågelhusen innan tålamoden tryter och vi knyter på dem igen och låter vinden jaga bort det blöta.

Solen kommer fram och lekstugan står öppen för lycka. Vi leker till solen går ner och dagen avslutas med middag med Magnus och Katrin.

Jag misstänker att mitt humör kommer från granitabstinens, någon som känner igen sig?

Solen sista strålar

Nu är jag lycklig

fri från ilska

granit under fötterna

kall om fingrarna

hel

det håller kanske till nästa soldag?

Arrivedici pompa calcare

Petter, sjukt glad över att hitta tufor i Terminal

TERMINAL

Hotellnatt i Finale Ligure, frukost och sen är suget på att klättra stort. Med den tunga föraren över Oltrefinale (nya Finale, som är utvecklat på senare år) så parkar vi under Terminal, första klippan. Solen gömmer sig bakom molnen och höstens färger täcker hela dalen Val Pennavaire.

Målet var att bara klättra tre stjärniga leder och åka till olika klippor varje dag. Terminal skulle jag gärna åka tillbaka till, det är en stor klippa med mycket leder. Kul klättring med fyrkantig klippa med tufor som har växt över den fyrkantiga klippan.
Området runt Finale har egentligen allt att erbjuda; överhäng, sva, långa leder, korta leder, crimpers, stora hål, tufor, fyrkantiga grepp, lätta leder och allt för svåra leder, så det är bara att välja! Tror det finns ca 2000 leder så det finns att välja mellan..

Petter på väg ner till Red Up, förbi 1200-tals kyrklig lämning

RED UP

Högre upp i dalen Val Pennavaire ligger Red Up, tufor utlovades så efter frukost på det nyfunna B&B i Cisano sul Neva åkte vi uppåt. Och uppåt och upp i himlen. Molnen låg tunga långt nedanför oss, magiskt med höstfärgerna i kombo med dimma.






















Jag försöker smälta in i omgivningen

Det går vandringsleder förbi området och det är förstårligt, otroligt vackert att bara vara i området, att få klättra var ett privilegie..




























Petter, nästan framme vid Red Up

Inser att jag bara har en klätterbild från resan, en taskig rumpbild på Petter. Sorry för det, nog för att Petters rumpa är söt, men men det blir bara en massa andra tråkiga bilder.
Red Up är mycket mindre än vad jag hade föreställt mig, hade jag varit 8a klättrare hade utvalet varit större, men med gårdagens mjölksyra kvar i armarna vågar jag mig inte upp på någonting svårare än 7a.
Väldigt vackert, men kommer inte få ett besök till nästa gång, det räcker med ett besök.

Petter som en mörk plump så fort jag försöker ta bild..

MONTE CUCCO, FENIA O ANFITEATRO

Vi lämnar vår vackra dal och åker ner mot Finale igen. Efter att ha inte ha hittat någon avfart mot Feglino där Monte Cucco ligger, gjort en U-sväng vid närmsta avfart, fått nej vid betalstationen vid Feglino med förevisning om att åka tillbaka till där vi vände, betala, göra en U-sväng för att åter komma tillbaka till betalstationen och betala riktig sträcka så är vi strax framme vid parkeringen och gratiscampingen.

Det finns massa sektorer att välja mellan, bjuder på okomplicerad klättring. Ta tag i hålet (varierande storlek) dra och leta rätt på nästa hål. Otroligt kul efter att ha klättrat på fyrkantiga grepp åt fel håll i två dagar.

Armarna värker, mjölksyran pyser ut ur armarna och på uppvärmningsleden så får jag kraftig kallpump innan ankaret att jag nästan gråter. Längtar efter vintersäsong och isklättring, det kommer kännas som en barnlek.

Rörelserna är bekant och min kropp njuter (bortsätt från mjölksyran) och när skymningen kommer så vill jag inte sluta klättra. Min kropp ger upp totalt och jag får dogga sista leden med ett huvud som säger; jag vill klättra mer!! Varför kopplar inte hjärnan kroppens signaler, händer mig allt för ofta på sista leden för dagen, det är då jag ligger på topp mentalt.

Petter spanar efter projekt till nästa besök

EUSKAL/ COLLESSEO

Voltarenkurens sista tablett intas och pumpen är där som ett brev på posten IGEN på uppvärmingen. Fyra dagars klättring tar ut sin rätt och jag vill definitivt tillbaka till Euskal, kul klättring med blandning mellan tufor och fyrkantiga grepp. Nu börjar kroppen fatta hur de fyrkantiga greppen ska tas, viljan finns där, men inte orken. Solen tittar fram för en halvtimme och vi börjar tänka havet, glass och bad istället för dogga bultar.




























Svarta plumpen i en grå värld

Solen försvann, molnen kom tillbaka och glassen uteblev. Sommarsäsongen var över i Albenga och allt var totalstängt. En tom låtsasvärld vid havet. Vi, en ensam person med hund och oändligt grå himmel och ett hav som inte inbjöd till bad. Vackert.

Grå värld lämnas och inte mycket ljusare möte i Sverige, gräsmattan låg nästan under vatten hemma i Brodalen och förhoppningen om ett besök på Häller rann ut. Istället blev det låtsasitalienska och dikesgrävning i regnet.

Lite info för den som vill åka till Finale:

• Ryanair flyger till Bergamo, vi betalade 1600kr tor för två, 600 betalde våra grannar..
• 1500kr för hyrbil torsdag-tisdag
• 4 h med felkörning och hotelletning från Bergamo, åk A4, kort på A1 och sen A7 ner till Genova, A10 sista biten. Italienarna är inte sjukt bra på att skylta så ha en allert codriver..
  
• 70 E för hotel med frukost vid Finale Ligure vid standpromenaden
• 50 E för B&B i Cisano sul Neva, super mysigt.
• Går definitivt att hitta mycket billigare boende, vi kollade inte alls innan vi åkte. Går att hyra lägenhet eller bo på gratis campingen vid Mt Coco, såg väldigt trevlig ut.
• Om man bor i CsN så MÅSTE man besöka sportsbaren och äta; 300kr för två inkl. bubbelvin, förrätt, varmrätt, efterrätt,kaffe och vin! Ägaren är tagen som ur en tecknadserie.
• 10-16 grader mitten av november utan sol, perfekt för klättring, hade varit varmt med sol
• Förare finns att köpa i klätterbutiken Rockstar som ligger i Finale Borgo, strax ovanför Finale Ligure, 300 resp. 350 kr förområdet runt Finale och de nya områderna sydväst. Annars så finns det massor här, men bara runt Finale
  
• Lite mer finns här, bra sida, ännu bättre och ännu mer